Promenad i en före detta skog

En sak som verkligen är nedslående är att som gammal Stigtomtabo gå i det som en gång i tiden var Trollskogen. Jag har beskrivit detta flera gånger tidigare i min blogg och under onsdagen tog jag en ny runda i området. Naturreservatet som blivit fullskaligt invaderat att granbarkborrar.

Mängder av riktigt grova granar har behövt fällas och mängder av granar återstår att kapa. Barrskogen är nu ytterligt gles med enstaka tallar som enda bevis på att det varit en skog. Markvegetationen lär förändras drastiskt, den inbjudande gröna mossmattan får nog svårt att överleva. Jag hittade dock tydliga bevis på att sippornas tid råder just nu, alltid något.

Idag känner jag tacksamhet för att jag hittills sluppit biverkningarna efter den senaste lymfom-behandlingen. Den cocktail av antikroppar och cytostatika som jag fått vid två tillfällen bjöd mig efter första omgången på några dygn på sjukhus. Jag ska nog inte ropa "hej" riktigt ännu men det ser onekligen bättre ut än efter första behandlingen. Nu håller jag givetvis tummarna för att behandlingarna gör det de är avsedda för och att tumören i halsmandeln ska reduceras och försvinna. En tredje behandling är planerad nästkommande fredag innan en ny röntgen med isotoper ska göras för att analysera effekterna.

Dagar och veckor går och emellanåt känner jag mig ganska less på att vara i min sjukbubbla. Behandlingar, kontrollbesök i Uppsala och blodprover avlöser varandra. Det har pågått länge nu och det definierar mig som person; "den där sjuke snubben". Å andra sidan finns det inget annat än att kämpa vidare och att ha tålamod. Om det inte vore för den kryckkrävande och svaga höften skulle jag känna mig lite friare. Hur mycket jag än nöter på med rehabiliteringen så får den ingen riktig effekt, jag gissar att all energi i kroppen går åt till virusinfektionerna och lymfomet.

Mina kameror har i alla fall fått lite TLC i och med att jag underhållsladdat alla batterier. Det är ju inte bra att batterierna sitter i kamerorna helt urladdade. Tyvärr dröjer det innan det blir frågan om någon sportfotografering, kanske hinner jag till och med köpa in ett sensorrengöringskit för att bli av med dammkornen i min Canon R6 innan jag kan samla in nya dammkorn vid något motorsport-evenemang ...

Vänd, vindar vänd!

Den senaste tiden har olyckligtvis varit tämligen stökig. När jag har önskat medvind har jag fått motvind. De återkommande virusinfektionerna, som startade i mitten av december, ledde i skiftet februari/mars till att jag fick lymfom i en av mina tonsiller. En virusframkallad tumör i halsmandeln samt i närliggande vävnad nere i svalget är inte vanligt bland patienter som genomgått benmärgstransplantation men det förekommer.

Resterna efter påskfirandet

Under mars hann jag med tre sjukhusvistelser på Viktoriaenheten i Eskilstuna. Det inkluderade även påskhelgen då jag på grund av biverkningar efter en behandling fick läggas in via akutintaget på Mälarsjukhuset. Behandlingen jag reagerade på ska ges med tre veckors mellanrum och det är sannolikt att jag kommer att reagera likadant nästa gång det är dags för en dos (fredagen den 12/4).

Rogsmo med TGOJ-banan och Frubäcksvägen i nederkant och Fabriksvägen uppåt

Den där ideala återuppbyggnaden efter fjolårets cellgiftsbehandlingar och stamcellsbyte har verkligen inte blivit som jag hoppats. Det går trögt att hämta nya mentala och fysiska krafter, det är som om all energi i kroppen går åt till virus och numera också tumörer. Lite energi har jag i alla fall för att hålla modet och humöret uppe, det är viktigt.

Nu äntligen gror och knoppas det i naturen

För några veckor sedan blev jag kontaktad av Tobiasregistret som önskade att jag via mina kanaler i sociala medier skulle sprida en kampanjfilm för att få fram fler stamcellsdonatorer. Kampanjen har fotbollsanknytning och målgruppen är personer (främst killar) i åldern 18-35 år. Jag tänker fortfarande hålla mitt löfte till dem men jag har kommit av mig tack vare strulet som nu uppstått för mig i min återhämtning efter leukemibehandlingen.

Den översvämmade Hallbosjön gör sig fortfarande påmind i Stigtomta

Med nuvarande status får jag finna mig i att fortsätta hålla mig på min kant och i min lilla bubbla. Det nya men uppenbarligen trögstartade immunförsvaret bör inte prövas av allt för mycket smittor som finns där ute bland folk. I helgen kunde jag i alla fall äntligen ta ett par kortare promenader för att få njuta av frisk luft. Söndagen bjöd på det utlovade väderomslaget och plötsligt fick vi både solsken och vårvärme.

Sippornas tid är här

Jag tar en dag i taget och återkopplar regelbundet till vården. Tisdagen den 9/4 lämnar jag blodprover på Nyköpings lasarett, fredagen den 12/4 får jag den andra behandlingen (antikroppar och cellgifter) på Mälarsjukhuset mot lymfomet och måndagen den 15/4 är jag i Uppsala för diverse undersökningar samt ännu ett benmärgsprov (6-månaderskontroll sedan stamcellstransplantationen).

Jag kämpar vidare!