Onödigt mycket vinter

Så fick vi då både snö och kyla. Efter torsdagsdygnets ymniga snöfall kom kylan krypande. Plötsligt blev det vinter big time när molnen skingrades. Min förberedelse inför de kommande kalla dygnen är att jag tagit in extra mycket ved från vedboden. Här ska minsann eldas i kaminen.

Lördagsmorgonens soluppgång när morgontidningen hämtades in

Garageuppfarten innan lördagens skottning

Tyvärr för snöfall med sig allt möjligt elände. Utöver bilolyckor måste herr Jansson skotta. Jag gillade det inte tidigare och nu när höftartrosen gör att jag knappt kan gå är det bokstavligen outhärdligt. Jag släpade mig fram med snösläden under en och en halv timme innan torsdagssnön var borta framför vårt hus. Därefter hade jag så ont att det inte hjälpte om jag stod, satt eller låg ner. Ett elände är vad det är.

Himlen fylldes av den stora flocken med kajor

Duvorna beter sig besynnerligt och sitter på hustaket titt som tätt

Grannens fruktträd får illustrera nuvarande vinter-status

Några av kajorna gillar att sitta i grannens talltoppar

Jag samlade kraft och mod under ett par timmar men kunde inte riktigt släppa tankarna på hur fint det var utomhus. Trots att höfterna lagt av för dagen packade jag den lilla kameraryggsäcken och tog bilen för att nå Vrena. Det var hög tid att besöka Pilgrimsbo.

Ångslupen Munters brygga vid Pilgrimsbo

Med en och en halv timme kvar innan solnedgången stod inte solen särskilt högt. Å andra sidan gör den inte det överhuvudtaget denna tid på året. Jag var hur som helst nyfiken på isläget och om jag skulle få se strömstaren. Jag mötte en trevlig herre som precis varit i andra änden av Vrenaån och där hade han iakttagit den fina strömstaren. Kul, då har jag ett framtida utflyktsmål om finvintern håller i sig.

Denna lördag fick jag hålla tillgodo med alla gräsänderna som finns i inloppet vid Pilgrimsbo. Och de var nog lika nyfikna på mig som jag var på dem.

Pilgrimsbo, Vrena

Denna gång fotograferade jag en hel del bilder med mitt 100-400 mm-zoomobjektiv. Eftersom det var så ljust ute med all snö och solskenet så funkar det inte allt för ljusstarka objektivet utmärkt. Jag skiftade dock till det lilla 28 mm-objektivet för några avslutande bilder.

Jag förbereder mig inför söndagsförmiddagens obligatoriska Oxelösundsresa. Denna gång sägs det att fotbollstjejerna ska träna inomhus. En sund idé med tanke på att det ska vara hyfsat svinkallt. Jag ska dock försöka hålla mig utomhus för att fotografera (om inte höfterna lämnar återbud).

Bärstagryning del 2

De blandade känslorna av att stiga upp i gryningen (aj) men att få ta del av naturens uppvaknande (wow) satt i hela söndagen. Utflykten till Bärsta varade ungefär mellan klockan 03.45 och 05.15. Under de 90 minuterna hann jag ta ungefär 90 bilder och hälla i mig en termos med svart kaffe.

Sju tranor hade vaknat till liv och förflyttade sig i gryningsljuset

Vad vore naturupplevelser utan fågelkvitter? Torftigt, tyst och öde. Denna morgon bröts deras allehanda läten av en råbock som "skällde" i närheten. Mycket annat hördes inte och det är väldigt befriande att komma bort från mänskligt åstadkomna ljud emellanåt.

Jag vände mina steg bort från stranden där jag slagit läger. Jag gick upp längst grusvägen som leder ner till stranden och spanade in de första solstrålarna denna vackra majdag.

Denna gång fick inte all fotoutrustning plats i kameraryggsäcken. Jag hade med mig två kamerahus, mitt 400 mm-objektiv, trebensstativet med gimbalhuvud, ultravidvinkelobjektivet och mitt 70-200 mm-objektiv plus lite annat smått och gott. Och ett sittunderlag eftersom det regnat under lördagen.

Bärstabadets strand

Ute på Yngaren hade gässen fått ungar som de vallade runt

En av kamerahusen sattes på teleobjektivet och sedan fick denna kombo vara monterad på stativet när jag tog den andra kameran i händerna och gick runt till det närliggande naturreservatet eller upp längst grusvägen. Med tanke på tiden på dygnet var det ingen större rörelse bland badgäster eller kameratjuvar så jag vågade lämna grejorna utan uppsikt. Förvisso var jag nog inom hyfsat höravstånd hela tiden, större är inte området nere vid stranden.

På hemvägen stannade jag ännu en gång till vid rapsfältet bredvid Hallavägen. Nu hittade solstrålarna ner på delar av rapsplantorna och det blev en annan lyster i fältet än när jag passerade en och en halv timme tidigare. Den första av bilderna här nedanför har jag redan publicerat (i kvadratisk form) men nu har jag lagt lite tid på bildbehandlingen så att det är mer stuns i bilden.

Sista stoppet kom när jag precis kört upp på Jönåkersvägen. På ditresan stod det 6 stycken vildsvin och bökade i åkern och konstigt nog hade två av dem inte stuckit när jag åkte hemåt. Nu var de inte direkt nära vägen och på passagerarstolen hade jag en kamera med 70-200 mm-objektivet. Min allra första bild på vildsvin är alltså inte mer än en bild med två mörkbruna prickar i centrum av bildytan.

Vildsvin+Stigtomta=Sant

På återhörande!

Bärstagryning del 1

Väckningslarmet gick igång klockan 03.15 denna söndagsmorgon. En sådan okristlig tid är inget man snoozar bort, man går upp direkt. Försöker förstå vem man är, var man är och hur man är.

Jag gjorde detta för dig så att du slapp.

När kaffebryggaren puttrat färdigt fyllde jag en termos och packade diverse fotopryttlar i bilen. Jag skulle åka bil i 3-4 minuter så någon längre utflykt handlade det inte om. Innan jag kom fram till Bärstabadet stannade jag till direkt efter att jag svängt in på Hallvägen. Gryningsljuset, dimman och rapsodlingen kallade.

Vi har en månad kvar till midsommar och och nätterna är ljusa. En halvtimme före soluppgången är det uppiggande ljust men ett högt ISO-tal och ljusstarka objektiv är ändå nödvändigt om man vill undvika stativ.

Stunden före soluppgång och efter solnedgång kallas blå timmen. Den kallare färgtonen är sin charm och sätter stämning i bilderna, precis som det varmare ljuset gör precis efter solens uppgång eller innan solens nedgång.

Här hade jag riggat min teleglugg

Bärstabadets sandstrand

Jag var givetvis medveten om att solen INTE skulle gå upp framför mig över sjöns spegelblanka yta. Lite koll på väderstrecken har jag i hemtrakterna. Nu var jag inte ute efter att fota solskivan precis när den tittar upp över horisontlinjen.

Ljuset är naturligtvis speciellt så här dags på dagen. Men upplevelsen ute i naturen blir så mycket mäktigare av all fågelsång. Och de sjunger som om varje minut var den sista när dagen bräcks. Snåren vid Bärstakärret är fyllda av allehanda skönsångare, mig undantaget.

I nästa blogginlägg fortsätter jag att visa bilder från denna arla söndagsmorgon. Ett och annat djur blir det även om det inte blev så mycket av den varan som jag hade hoppats.