söndag 31 maj 2020

Obemärkt förbipasserande helg

Så pass, det har varit pingst!? Hänryckningens tid har passerat väldigt obemärkt förbi denna gång. Jag känner mig blåst på konfekten. Vem tog hänryckningen ifrån mig? Antagligen Coronan, det är svårt att riktigt släppa loss när restriktionerna fjättrar oss vid vår läst.

En halv måne är också en måne

Lördagens förmiddagsbesök vid Kisäng följdes upp med ett eftermiddagsbesök till samma plats. Det kan tyckas fantasilöst men jag blev beordrad att förflytta yngsta dottern och tre av hennes kompisar från Stigtomtas centrala delar till badplatsen. Jag tog med kameran.

Smörblommorna uppträdde allmänt stökigt

Det var galet mycket folk vid båtbryggorna. Båtar kom fräsande över Långhalsen. Fisketävling på väg att avslutas är min kvalificerade gissning utifrån båtarnas beskaffenhet, alla båtkärror vid parkeringarna och framförallt alla fiskespön som syntes överallt.




Naturen brydde sig inte nämnvärt om folksamlingen och bortom badplatsen sjöng bofinkarna, hackspetten irrade runt i jakt på den perfekta trädstammen och sädesärlan balanserade på en mossbeklädd pinne mellan träden.

Sädesärla
Violerna har hittat fäste på klipporna ner mot Långhalsens vatten

När pingstafton övergick till pingstdag var det plötsligt Mors dag. Och huset hemma i Stigtomta välkomnade de två utflugna döttrarna med sina respektive. Och en hund. Enzo är en extra välkommen gäst och denna varma sommardag fick han dessutom roa både sig själv och oss andra med en stund under trädgårdsslangens vattenstråle.















Man kanske skulle önska sig att bli en frank bulldog i nästa liv. Det verkar ganska härligt på något sätt.

lördag 30 maj 2020

På fårsafari i Kisäng

Lördag förmiddag och jag var beredd att skjutsa familjens 15-åring till en fotbollsmatch i Eskilstuna. Vid samlingen utanför klubblokalen i Stigtomta klockan 09.45 framkom det att det fanns platser i övriga bilar och jag behövde inte ägna hela dagen åt att inte få se fotboll i Hällbybrunn. Precis så är det just nu, publik är inte tillåten på matcherna så det hade blivit några timmar att slå ihjäl i utkanten av Eskilstuna på ... ingenting.

Aklejorna har slagit ut hemma på tomten
Akleja på väg att knoppas
Caprifolen blommar
Caprifol på väg mot blomning


Denna ljuvliga årstid är verkligen en fröjd för fler sinnen än synen. Nu har bondsyrénen slagit ut , caprifolen blommar och dofterna är absolut underbara. För mig som gräspollenallergiker gäller det dock att dra in en lagom dos av luft genom näsan eftersom även de första grässorterna börjat blomma. Prosit.

Försommarvy nära parkeringen till Kisängsbadet
Hästkastanjen i full blom

När jag inte behövde åka väg 53 till Eskilstuna valde jag att ta en sväng till Kisäng. Kameran hade jag packat med mig i bilen (ifall jag skulle slå ihjäl några timmar i Hällbybrunn). Jag fastnade direkt för de faluröda husen, smörblommorna och den frodigt grönskande omgivningen. Det fanns dock fler fotomotiv och till min stora glädje blev det fårfotografering som inledning på denna majavslutningshelg.






Så blev det denna gång. Mycket av lördagen återstår, ett oskrivet blad som kanske fylls med ytterligare några foton.

måndag 25 maj 2020

Bärstagryning del 2

De blandade känslorna av att stiga upp i gryningen (aj) men att få ta del av naturens uppvaknande (wow) satt i hela söndagen. Utflykten till Bärsta varade ungefär mellan klockan 03.45 och 05.15. Under de 90 minuterna hann jag ta ungefär 90 bilder och hälla i mig en termos med svart kaffe.

Sju tranor hade vaknat till liv och förflyttade sig i gryningsljuset


Vad vore naturupplevelser utan fågelkvitter? Torftigt, tyst och öde. Denna morgon bröts deras allehanda läten av en råbock som "skällde" i närheten. Mycket annat hördes inte och det är väldigt befriande att komma bort från mänskligt åstadkomna ljud emellanåt.



Jag vände mina steg bort från stranden där jag slagit läger. Jag gick upp längst grusvägen som leder ner till stranden och spanade in de första solstrålarna denna vackra majdag.





Denna gång fick inte all fotoutrustning plats i kameraryggsäcken. Jag hade med mig två kamerahus, mitt 400 mm-objektiv, trebensstativet med gimbalhuvud, ultravidvinkelobjektivet och mitt 70-200 mm-objektiv plus lite annat smått och gott. Och ett sittunderlag eftersom det regnat under lördagen.

Bärstabadets strand
Ute på Yngaren hade gässen fått ungar som de vallade runt


En av kamerahusen sattes på teleobjektivet och sedan fick denna kombo vara monterad på stativet när jag tog den andra kameran i händerna och gick runt till det närliggande naturreservatet eller upp längst grusvägen. Med tanke på tiden på dygnet var det ingen större rörelse bland badgäster eller kameratjuvar så jag vågade lämna grejorna utan uppsikt. Förvisso var jag nog inom hyfsat höravstånd hela tiden, större är inte området nere vid stranden.




På hemvägen stannade jag ännu en gång till vid rapsfältet bredvid Hallavägen. Nu hittade solstrålarna ner på delar av rapsplantorna och det blev en annan lyster i fältet än när jag passerade en och en halv timme tidigare. Den första av bilderna här nedanför har jag redan publicerat (i kvadratisk form) men nu har jag lagt lite tid på bildbehandlingen så att det är mer stuns i bilden.




Sista stoppet kom när jag precis kört upp på Jönåkersvägen. På ditresan stod det 6 stycken vildsvin och bökade i åkern och konstigt nog hade två av dem inte stuckit när jag åkte hemåt. Nu var de inte direkt nära vägen och på passagerarstolen hade jag en kamera med 70-200 mm-objektivet. Min allra första bild på vildsvin är alltså inte mer än en bild med två mörkbruna prickar i centrum av bildytan.

Vildsvin+Stigtomta=Sant

På återhörande!

söndag 24 maj 2020

Bärstagryning del 1

Väckningslarmet gick igång klockan 03.15 denna söndagsmorgon. En sådan okristlig tid är inget man snoozar bort, man går upp direkt. Försöker förstå vem man är, var man är och hur man är.

Jag gjorde detta för dig så att du slapp.




När kaffebryggaren puttrat färdigt fyllde jag en termos och packade diverse fotopryttlar i bilen. Jag skulle åka bil i 3-4 minuter så någon längre utflykt handlade det inte om. Innan jag kom fram till Bärstabadet stannade jag till direkt efter att jag svängt in på Hallvägen. Gryningsljuset, dimman och rapsodlingen kallade.





Vi har en månad kvar till midsommar och och nätterna är ljusa. En halvtimme före soluppgången är det uppiggande ljust men ett högt ISO-tal och ljusstarka objektiv är ändå nödvändigt om man vill undvika stativ.





Stunden före soluppgång och efter solnedgång kallas blå timmen. Den kallare färgtonen är sin charm och sätter stämning i bilderna, precis som det varmare ljuset gör precis efter solens uppgång eller innan solens nedgång.

Här hade jag riggat min teleglugg
Bärstabadets sandstrand

Jag var givetvis medveten om att solen INTE skulle gå upp framför mig över sjöns spegelblanka yta. Lite koll på väderstrecken har jag i hemtrakterna. Nu var jag inte ute efter att fota solskivan precis när den tittar upp över horisontlinjen.



Ljuset är naturligtvis speciellt så här dags på dagen. Men upplevelsen ute i naturen blir så mycket mäktigare av all fågelsång. Och de sjunger som om varje minut var den sista när dagen bräcks. Snåren vid Bärstakärret är fyllda av allehanda skönsångare, mig undantaget.






I nästa blogginlägg fortsätter jag att visa bilder från denna arla söndagsmorgon. Ett och annat djur blir det även om det inte blev så mycket av den varan som jag hade hoppats.