söndag 22 oktober 2017

Träningsmatch för IFK Nyköpings futsalherrar

Min tid som sportbloggare på Lokalsporten är över. Något jag förklarade i ett sista inlägg på hemsidan i onsdags. Om jag är mellan två sportbloggar eller om det tillsvidare är ett avslutat kapitel är något jag ska bestämma mig kring den närmaste tiden. Något som däremot inte är över är mitt intresse för sportfotografering. Eller den lokala sporten.

Fisheye-perspektiv på Nyköpings Sporthall

Detta inlägg skrivs med huvudsyfte att bära med sig en länk till bildgalleriet efter söndagens träningsmatch i futsal mellan IFK Nyköping och gästande Linköping KFUM. En match som slutade 5-7 (3-2) och som inte alls blev någon enkel och given seger för gästerna som trots allt spelar futsal på landets högsta nivå. Våra egna representanter i futsalvärlden (åtminstone på seniornivå) håller till i division 1.

Klassiska gamla Sporthallen i Nyköping från läktarsidan

Futsal är under stark utveckling i Sverige. Intresset ökar. Herrlandslagets matcher TV-sänds fr.o.m. denna säsong. Det är verkligen en sport som bjuder sin publik på underhållning. Spelarna visar upp god teknik, spelet är intensivt, målen många och händelser staplas på varandra.

Nyköpings Sporthalls interiör

För IFK Nyköpings herrar var detta försäsongens första träningsmatch. Det syntes inte. De började riktigt bra mot de meriterande gästerna, gjorde både 1-0 och 2-0 innan Linköping fick vara med i matchprotokollet. Även 3-1 kom och i halvtid stod det 3-2. Jag förutspådde då att den hårda press som IFK genomfört under första halvlek skulle ta ut sitt pris i andra halvlek. Nu tycker jag faktiskt inte att orken tröt så markant men de sjönk allt djupare i sitt försvar ju längre matchen led.

IFK Nyköpings tränare Jeremias Varas instruerar innan matchstart

Linköping kvitterade i inledningen av andra halvlek. (Varje halvlek är 20 minuter lång, effektiv tid.) IFK visade på god moral och positiv tro på sig själva när de stänkte in både 4-3 och 5-3. Som om de inte brydde sig ett något om divisionsskillnaden.  När 3/4-delar av matchen var spelad ledde man med två mål men det kom slutligen att ändra sig då 5-3 blev 5-7. Ändå väldigt bra som första träningsmatch.

Linköping KFUM lyckades sent omsider vända på steken och vinna i Sporthallen

Skillnaden i divisioner mellan lagen visade sig bland annat de gånger då IFK-spelare tappade boll eller slarvade. Reptilsnabbt högg och utnyttjade Futsal-ligalaget minsta misstag. Att det var en match som ingen ville förlora märktes i slutet då det närapå blev slagsmål! Trots att det ju bara var en träningsmatch.

Det hettade till i slutet av träningsmatchen

Jag tittade intresserat på denna futsalmatch och tar med mig mycket av vad som visades upp till det egna flicklaget som ska spela seriespel i vinter i Flickor 14. Futsal ÄR på frammarsch.

Du hittar ett bildgalleri med drygt 100 bilder HÄR >>>

Tack för idag!

Kila kyrka

Ett besök under lördagen hos Kila Möbler föranledde ett stopp vid den närliggande Kila kyrka på hemvägen. Redan på vår resa från Jönåker västerut genom Kiladalen avslöjade ett landskap iklädd de finaste höstfärger. Emellanåt tittade solen fram och då kom den lyster fram som motiverade valet att släpa med kameran på vår möbeljakt. Nu gavs inte riktigt tillfälle att stanna precis var som helst på gamla E4:an (numera väg 800) och inte en enda bild blev tagen på väg mot Kila.

Kila kyrka bakom höstträden

Jag googlade mig till några snabba och korta kunskaper om den speciella kyrkan vid Kila. Uppförd 1963 efter ritningar från arkitekten Kurt von Schmalensee. Jag tyckte den vitslammade fasaden gjorde sig bra i den höstfärgade omgivningen. Även de speciella tornen med ett kors mellan sig sticker ut lite extra med denna kyrka.

Kila kyrka med två torn och ett kors däremellan samt den äldre klockstapeln till höger

Entrén in i kyrkan med församlingshemmet till vänster i bilden



På vår väg hem till Stigtomta hann det bli ytterligare ett stopp. Uppe på bron över TGOJ-banan på sydsidan av Stigtomta kunde jag inte längre motstå höstfärgerna och det blev ett par bilder till.

Vi stannade bilen i en tunnel av gult
Höst

Söndagssolen gömmer sig tyvärr bakom ett betydligt tätare molntäcke här i Stigtomta så de riktigt klara färgerna uteblir. Hösten är inte årstiden då jag förväntar mig oavbrutet solsken så besvikelsen är inte särskilt stor. Jag får helt enkelt hitta på något annat att göra än att avbilda omgivningarna.

lördag 21 oktober 2017

Höstmörkret underlättar inte

Det är egentligen väldigt trist att de allt mörkare dagarna infaller när det är så makalöst vackert ute. Trädens prakt är oemotståndlig men när arbetsdagen är slut är också dagsljuset på upphällningen. Den passerade veckan bjöd framförallt på en spektakulärt vacker morgon. Jag åker in mot staden och arbetet, vilket är en resa österut som för tillfället sammanfaller med solens uppgång, och tar del av det sydsörmländska landskapet. Höstens första frostnätter bjöd på morgondimma och hade jag haft en kamera som sällskap och ytterligare en timme att förfoga över så skulle jag garanterat försökt fånga de otroligt natursköna scener som utspelade sig utanför bilens vindruta.



Istället för gryningsljus och dimma över Nyköpingsån (på vägen upp mot Skavsta) får jag krafsa fram en handfull bilder från förra veckans besök vid Ålspånga Säteri. Yngsta dotterns ridlektion började klockan 18 och då var solen redan klar för dagen. Synd.

Det blåkalla kvällsljuset efter solnedgången är uppenbart

Jag skyndade mig att vrida på ett objektiv på kameran för att sedan ta ett snabbvarv runt stallet. Mitt 135 mm-objektiv har som största bländare f/2.0 och det är ju ganska tacksamt att använda när ljuset är sämre. Det blir tyvärr väldigt kort skärpedjup och det kan bli knepigt i en del situationer. Dessutom är det ett objektiv som är väldigt oförlåtande mot skakningsoskärpa (det krävs med andra ord förhållandevis korta slutartider).

Ålspånga har numera en flagga över takåsen

Sedan hemkomsten från Gotland i början av månaden har jag känt ett visst motstånd mot vardagsfotografering i närmiljön. Eller i alla fall en del friktion. Det var så sabla vackert ute på ön och trots höstprakten på hemmaplan ter sig vardagen lite fjuttig. Det kommer att klinga av med tiden men ännu finns soluppgångarna vid fiskelägena i allt för färskt minne.

Skymning över beteshagarna vid Ålspånga


När mörkret blev för kompakt utomhus gick jag in i Ålspångas fina ridhus. Denna kväll var det en stor grupp som for runt efter direktiv. Jag försökte panorera när Alva kom fram till kortsidan där jag stod men tyvärr drog hon ner på tempot när långsidan tog slut. Trots att jag lyckades få skärpa med 1/30 sekunds slutartid blev inte rörelseeffekten så stor tack vare det låga tempot på ekipaget.

Alva i Ålspångas ridhus


Jag har anledning att skriva några rader om mitt sportbloggande och sportfotograferande men det tar jag i ett framtida inlägg. Att sluta på ett ställe innebär inte att det blir helt tyst från min sida och jag har att ta ställning till en förfrågan som kan innebära ett uppsving. Nu rusar jag vidare mot helgens alla aktiviteter och grubblar på beslutet som måste tas!

tisdag 17 oktober 2017

Cupspel på ett höstfärgat Rosvalla

Efter att ha tillbringat en stor del av lördagen åt en rugbylandskamp (!) i Norrköping flyttades mitt fokus till mer jordnära ting under söndagen. Förvisso var många av rugbyspelarna väldigt, väldigt jordnära under lördagsmatchen men inte hemma i min egen trädgård där en del TLC behövdes. Mina bestyr på hemmaplan klarades av och ett ytterst viktigt ärende inne i Nyköping krävdes. Min skäggtrimmer hade gått i bitar och situationen hade blivit mer eller mindre akut. Elgiganten förärades med min närvaro i ungefär en minut och så var den saken ur världen. På min väg in till staden konstaterade jag att hösten stod på sin absoluta topp. Solen lyste upp landskapet som färgades i starka gula och orangea färger. Helt enkelt vansinnigt vackert.

T.o.m. vid Rosvalla återfanns höstfärger i helgen

Från nu och framåt går det mestadels utför med hösten. Den blir inte färggladare och trädens lövverk blir inte tätare. Synd, man skulle vilja stanna tiden för att hinna se så mycket som möjligt av färgprakten som bjuds. Jag nöjde mig under söndagen med att ta med mig kameran och mitt 24-70 mm-objektiv för ett kortare stopp på Rosvalla där jag chansade på att fotbollsplanerna skulle kantas av höstfärgade träd. Ungdomsspelarna surrade ivrigt runt då det arrangerades en cup på de gröna men konstgjorda plastgräsytorna.












Under några hösthelger arrangerar IFK Nyköping och Nyköpings BIS en cup som fått det smått otroliga namnet "Rosvalla Nyköping Cup". Ja, jag är ironisk, det är ett inte särskilt inspirerande namn på en cup... Nåväl, höstfärgerna fick jag och därmed kunde jag snällt åka hem till Stigtomta igen och trimma skägget.

Min dotter Lovisa med kompis satt på läktarna för att se finalen i P03-klassen

Jag siktar nu framåt och hoppas på mer fint höstväder kommande helg så att jag har anledning att lufta kameran på nytt.

måndag 16 oktober 2017

Avskedsdagen på Gotland började i alla fall bra

Så blev det åter dags för ett besök på sagoön Gotland. Sedan länge var en resa planerad tillsammans med två vänner, Peter Sonander samt Jimmy Steen, och vi är alla ivriga fotoentusiaster. Torsdag kväll den 5:e oktober tog vi färjan från Nynäshamn till Visby och söndag kväll den 8:e skumpade vi hemåt åt motsatt håll över ett vredgat hav. Nöjda, glada och med välfyllda minneskort i våra kameror.

Söndagen den 8/10
Maximalt flyt. Så kan man nog bäst beskriva hemresedagen från Gotland föregående helg. När det som mest räknades levererade vädret. Sedan var det en lång, plågsam och utsiktslös Golgatavandring i en väderlek som gudarna glömt. Vi började, lika hurtigt och sömnföraktande, som de tidigare två dagarna på vår fotoresa. (Vi var inte uppe före tuppen men inte långt ifrån. Den galningen hörde jag redan vid 05.30.) Med säker navigering tog vi oss till fiskeläget Tomtbod.


Tomtbod knappa halvtimmen innan soluppgången


Solen hittade upp över horisonten och under en stund spreds det varma ljuset över Tomtbod
Det annalkande regnet var dock inte långt borta


Och så här blir det när man får regnstänk på linsen efter att ha fotat överflygande gäss

Vi retirerade i det tilltagande regnet till stugan där vi avvecklade oss själva. Bädda, städa, diska och putsa är något som går lättare när vädret inte är så inbjudande. Våra planer för dagen var lite luddiga, och lika bra var väl det. Denna söndag blev det mycket bilåkande och enstaka stopp i Visbys närhet. Högklint är alltid fint men där uppe på toppen piskade regnet så hårt mot kinderna att det sved något alldeles väldigt.


Vågorna bröts spektakulärt över pallkanten

Här nedan kommer att flertal gråmulna bilder som förmodligen smittats av både vädrets omilda bemötande och fotografens kulenhet. En del av materialet är fotat med min Canon 7D Mark II medan annat är fångat med min nya 5D Mark IV. (Självklart en aning överförsiktig med det nya kamerahuset så när vädret var  som kärvast så fick crop-kameran slita för brödfödan.)


Almedalen gör sig bra ur de flesta vinklar och i de flesta väder
I en annan vinkel syns att Almedalens fontäns strålar knappt klarade av att lämna vattenytan i dammen
Palmerna utanför biblioteket piskades hårt av vindarna från det närliggande havet
Denne okände person var en sann rebell (eller vad man nu kan tillskriva honom för egenskaper)
Kontraster (som också av en ren händelse är namnet på Jimmys Steens fotoblogg)
Piren vid färjehamnen översköljdes av stora delar av Östersjön
Jimmy Steens kämpade på fel sida av hamnpiren
Peter Sonander var ännu mer vågad (och blötare än oss andra efter det äventyret)
Vi åkte en sväng norr om Visby där ännu ett fiskeläge bockades av
Tillbaka i Visby igen och Lilla Strandporten framför kameran
Fiskargränd måste givetvis besökas när man är i Visby
Jag letade efter hösten i Botaniska trädgården

Efter hand som timmarna gick på söndagen gruvade jag mig allt mer inför färjeresan till Nynäshamn under kvällen. Vi hade noterat att ett par av Oskarshamnsrutterna ställts in på grund av det hårda vädret. Nu visade det sig att min oro var ogrundad. Vi reste rakt mot vinden (och vågorna) och det gungade i praktiken inte alls. De större Gotlandsfärjornas stabilisatorer gör underverk och det enda som hände var att det någon enstaka gång riste till i båten (förmodligen av någon våg som slog in från sidan). En förvånansvärt lugn hemfärd.

En avslutande bild visar om man inte är observant på vågorna som rullar in från Östersjöns vitskummande yta. Jag förstod inte riktigt varför måsarna envisades med att guppa runt på vattnet några meter utanför Visbys strandlinje. Där bröt ju vågorna ytterligare en gång.

En liten stund av okoncentration och det slutade med ett ofrivilligt dopp

Den tredje och sista dagen på Gotland (för den här gången) sammanfattas i ett bildgalleri på Flickr som du hittar HÄR >>>

Åter till vardagen!