Mmm det blir nog regn till kvällen

Inför september såg jag fram mot vad den månaden skulle ha att erbjuda. I mitt huvud surrade optimistiska tankar om åtskilliga turer med kameran i det vackra landskapet som sakta beredde sig på höstens intåg. Och september har verkligen levererat med varma dagar, magisk dimma och begynnande höstfärger. Tog jag vara på allt detta? Nej.

Min septembermånad har absolut inte varit tråkigt innehållslös. Nejdå, det har varit full fart hela tiden. När jag inte har jobbat har det handlat om att fotografera eller titta på fotboll. En slags fotbollsskuld att ta ifatt efter den längre publikfria Corona-situationen. Mycket mer än detta och vila har det inte gått att klämma in.

Efter två arbetsdagar sittandes på hemmakontoret hade jag inte varit utanför dörren när fabrikstutan klockan 17.00 signalerade att arbetsveckan var till ända. Att arbeta hemifrån är helt okej för mig men det blir väldigt isolerat och instängt på något sätt. Ett rannsakande av minnet och jag kunde inte ens minnas när jag tagit en promenad hemmavid senast.

En orsak som väger tyngre än tids- och orkesbrist förklarar varför det inte blivit några promenader. Artrosen i mina höfter. Detta har jag berättat om tidigare och det blir inte direkt bättre för varje vecka som går. Jag har fått en röntgentid men även ett övningsprogram av sjukgymnasten på vårdcentralen. Allt detta går väl an att smälta men när jag också fick tillgång till ett informationsmaterial om vad som händer före och efter en höftledsoperation sjönk modet i bröstet ganska markant.

Jag vill bli av med den kroniska smärtan men helst slippa tankarna på operationer. Usch. Att artrosskolans höftledspatient var en herre i 70-plusålder gör mig som 55-åring ännu mindre pepp. Från medelålders till gammgubbe på någon minut. Griptång och strumppådragare, jippi.

 

Det är roligare att tänka på den fortsatta hösten, fotbollssäsongens sista avgörande matcher och kostnadsberäkningar till nästa års förvaltningsplaner. Och gärna en och annan möjlighet till fotografering. Kameran är i alla fall laddad till lördagsförmiddagens lag- och spelarfotografering i regnet på Tängstaplanen där Stigtomta IF:s tjejer i F07-09 utgör motiv.

 

Höstmörkret gör sig allt mer påmint. Skumrasket när väckarklockan ljuder och de allt kortare kvällarna innan det kompakta nattmörkret sänkt sig över oss. Vill man göra någonting utomhus är man snart hänvisad till de arbetsbefriade helgerna. 

Promenaden runt Skillra och Åsby denna fredagskväll blev i sällskapet av min Canon 5D Mark IV och mitt Canon EF 85 mm/1.2. Ett trivsamt sällskap, lagom pratigt, mycket sympatiskt. Ska man vara lite kinkig kan man anmärka på vikten. Men jag är ännu inte innehavare av någon spegelfri systemkamera och släpar därför tappert vidare på mina spegelreflexkameror.

Mmm det blir nog regn till kvällen

Full fart rakt in i helgen!

Skymningsomväg

Under torsdagskvällen gjorde jag en fullständigt skev avstickare via Jönåker till Enstaberga när jag skulle hämta en billast med fotbollstjejer efter deras träning. För den som kan geografin i området runt Kiladalen är den snabbaste, rakaste och direktaste vägen mellan Stigtomta och Enstaberga aldrig någonsin via Jönåker.

Solnedgång, golfbana och en svamprackare i nederkant av bilden

Jag hade en halvtimme extra att spendera innan jag skulle vara vid Enstaberga IP och då tyckte jag att kameran kunde få lite frisk luft. En molnfri himmel och dags för solnedgång var ytterligare argument i den inre debatt i mitt huvud som föregick beslutet.

Solnedgång, golfbana och en björkrackare i förgrunden

Även om himlen var molnfri så var den inte helt fri från dis. Det gjorde inte mig ett dugg, däremot svor jag över att jag inte gett mig iväg tidigare. Nu hann jag med nöd och näppe fånga solen på två ställen innan den var borta för dagen.

Jag åkte vidare, genom Jönåker City och förbi klassikern Kalle i Backen, innan jag kom till nästa mål som var Lunda kyrka. Det fanns en tanke att den nedgående solen linjerade bra med kyrkan. Jag hade nästan rätt men väldigt fel vad gäller klockslaget eftersom jag var en gnutta för sent ute.

Solnedgång, kyrka och en solrackare som nästan hunnit gå ned

Jag åkte på gamla E4:an österut mot Enstaberga där jag slutligen hittade fyra fotbollstjejer som slussades in i min bil och förpassades till Stigtomta. Det är ett sätt att tillbringa en torsdagskväll.

Bärstaskymning

För den kalenderstyrde var tisdagen den första officiella höstdagen. Att denna höstpremiärdag framåt kvällen bjöd på solsken och närapå vindstilla förhållanden avgjorde saken för mig. Det blev en sväng till Bärsta med badplats och kärr. Med tanke på att jag i maj var där och bevakade gryningen så kändes det helt rätt att i september vara där för att bevaka skymningen.

Vägen ner mot Bärstabadet

Spången ut över Bärstakärret

Jag började min lilla kvällsutflykt med att ta mig ut över Bärstakärret. Det luktade väl inte direkt nybakade kardemummabullar om man säger så. Jag valde bort macro-objektivet denna gång och hade med mig mitt 70-200 mm-objektiv som fick duga för några närbilder.

Jag letade länge efter sileshår som var solbelysta men tyvärr gick jag bet

När jag viftat med kameran och det längre objektivet en stund valde jag att skifta till mitt ultravidvinkelobjektiv. Plötsligt blir bilderna ytterst annorlunda och jag jagade den stråleffekt som kan uppnås med lite mindre bländaröppning.

Jag noterade hur låg vattenlinje det nu är i Yngaren mot hur det såg ut i maj

Badplatsen vid Bärsta

Jag kom till Bärsta strax efter klockan 19 och solen går just nu ner ca tio minuter före 20. Den stilla och ljumma kvällen förblev ljuvlig tack vare den totala frånvaron av myggor. Jag hade verkligen förutsatt att de skulle driva mig till vansinne denna kväll men ibland är det najs att ha fel.

Det blev ytterligare ett par objektivskiften innan jag var färdig för kvällen. Med telezoomen och telekonvertern togs ett antal bilder. När solnedgången var nära kom plötsligt traktens alla svalor för att jaga insekter vid vattenytan. Ingen av dem hann jag fota på något kvalitativt sätt. Nåja, det hade varit en bonus men var inte avgörande för mina fotoambitioner denna afton.

Svalorna drog förbi i solnedgången över Yngaren

Notera hur snabbt solspeglingen i sjön ...

... smalnade av när solen gick ner

Ett sista objektivbyte gjordes för att fånga de fjuttiga molnslöjorna som nu blivit underbelysta av den sol som precis gått ner vid horisonten. 

Underbelysta molnslöjor

Det var inte ett så tokigt sätt att inleda hösten på. Jag gillar verkligen hösten, åtminstone den första halvan. Bring it on!