Solnedgång vid rågfältet

På sydöstra sidan av Larslundsrakan är skörden redan avklarad. Detta år tycks vete dominera på åkrarna i mina hemtrakter. För något år sedan var det korn. Och under tisdagskvällen bekantade jag mig med ett rågfält, en av surdegsbrödets byggstenar iakttogs andäktigt trots total frånvaro av hipster-manér.

Rågfält vid vägen mellan Stigtomta och Jönåker via Viks Säteri

Allt är inte guld som glimmar och allt var inte heller råg som växte. Efter att initialt ha tagit några bilder med mitt 100 mm-macroobjektiv så skiftade jag till mitt vidvinkelzoom. För en gångs skull lyckades jag under en fotoutflykt nyttja alla olika objektiv som jag packade med mig.

Baldersbrå i kanten av rågfältet

Vass i dikeskanten

Tistel i motljus, rätt och slätt

Jag tog en kortare promenad längs den slingrande och smala landsvägen. Några av vyerna längs denna väg är slående natursköna, ungefär i paritet med delar av Hallavägen. Efter tisdagskvällens lilla miniexkursion hann jag reka lite och hittade ett finfint ställe att fota i soluppgång. Nu är jag inte direkt morgonpigg så det kanske aldrig blir av men man vet aldrig. Alla jakttorn indikerar att det finns ett och annat vilt som passerar detta område.

Fler rågfältsbilder i solnedgången

Råg i medljus (som omväxling)

Med storobjektivet i gimbal-vaggan blev det några avslutande experimentella bilder. Lång slutartid och hastig rörelse på kameran/objektivet på björkstammar är måhända en kliché men vad sjutton, träden stod ju bara där i kanten och väntade på att jag skulle försöka.

Björkstammar på "normalt" sätt

Tolkning av björkstammar på ett mindre normalt sätt

Nedre delen av björkstammarna

Som man sår får man skörda. Under tisdagskvällen utnyttjade jag möjligheten att betrakta något som någon annan ansträngt sig för i det närliggande odlingslandskapet.

Kvällsfotografering nära Viks Säteri

Kanske beror det på semesterledigheten. Kanske har det med det nyligen införskaffade objektivet att göra. Eller så är det så enkelt att årstiden bidrar till lusten att fotografera. Sannolikt är det en kombination av dessa tre företeelser som bidrar till att det suger i fotografi-tarmen för närvarande.

Riggad 400 mm-glugg med kvällshimmel i bakgrunden

Häromkvällen var familjen och badade vid Rinkeby som är en badplats mellan Stigtomta och Jönåker. På vägen hem från badet tog vi vägen via Viks Säteri och då insåg jag potentialen i landskapet vi passerade. Jag bestämde mig under tisdagskvällen att plocka ihop diverse fotoutrustning och ta den korta bilturen till de böljande kullarna för att fota i solnedgången. Om det skulle dyka upp något djur tyckte jag att det kunde vara intressant att ha med mitt 400 mm-objektiv. Och självklart kom det fram ett eller annat djur under kvällen. Tyvärr på alldeles för långt håll för brännvidden (med eller utan telekonverter).

Duva till vänster och rovfågel till höger

När skymningen blev påtaglig kom även några däggdjur fram på fältet framför mig. Nu visade det sig definitivt att jag hade för lite brännvidd för att lyckas med bilderna. Dessutom glömde jag att aktivera bildstabiliseringen i objektivet, något som ju kunde ha underlättat för fotografering av motiv på långt håll och med ganska lång slutartid (trots stativmonterad utrustning).

Kronhjortshind som kliver fram genom sädesfältet

Hinden fick efter en liten stund sällskap av sin kalv

Bästa upplevelsen denna kväll blev när en hare kom utfarande från skogsbrynet. Varför? En räv jagade efter den. Tyvärr blev inte bilderna något att hänga på väggen men jag väljer ändå att publicera ett par av dessa bilder som en påminnelse om denna speciella naturiakttagelse. Räven gav upp väldigt snabbt och haren satte sig på bakbenen och spanade ett par gånger innan de valde var sin väg vidare in i skymningen.

Räv och hare i en ganska odramatisk jakt som slutade med att räven lommade iväg utan byte

Jag kommer att publicera ett par blogginlägg ytterligare efter tisdagskvällens lilla utflykt. Solnedgångar är alltid trevliga, likaså sädesfält och växter i skenet av en nedgående sol.

Bomans glass lockade oss till Trosa

Det blev ännu en dag med skyhöga temperaturer och en sol som obarmhärtigt lyste från en molnfri himmel. Efter lite hemmapyssel öppnade eftermiddagen upp för ett äventyr i miniformat för 50% av familjen Jansson.

Trosa

Vi åkte E4:an norrut och siktade in oss på Trosa. Den lilla pärlan vid Östersjön som lever upp lite extra under sommarmånaderna. Trosaån sätter definitivt sin prägel på orten tillsammans med den gamla träbebyggelsen som kantar vattendraget i dess sträckning ner mot havet.

Självklart åt vi av den hemmagjorda glassen från Bomans

Jag kan erkänna att jag gärna ville smaka av glassen som går att köpa hos Bomans Glass. Och en promenad i gästhamnen och längst Trosaåns kanter är ju en given turistsysselsättning när man är på besök i Trosa. Jag kan inte så mycket mer om orten och är där extremt sällan om man undantar besöken vid charmiga Skärlagsvallen, fotbollsplanen som är inkilad i ett villaområde ganska nära centrum.

Torsdagens turistbilder tog jag med min Canon 5D Mark IV samt med mitt 17-40 mm-zoomobjektiv. När jag i efterhand tänker till så inser jag att jag hade kunnat skriva på mitt polarisationsfilter också. På så sätt hade jag kunnat förstärka den blå himlen ännu mer. Nåväl, det kändes ändå inte helt nödvändigt. Snapshots mitt på blanka eftermiddagen när ljuset är som hårdast ger inga kioskvältarbilder hur man än vänder och vrider på det.

Stockrosornas tid är här och på så sätt påminner Trosa om ...

... Visby, Ystad och några av västkustens små pärlor

Det var fler än tre stycken Jansson som besökte Trosa denna torsdagseftermiddag. Kanske var alla dessa människor lika ivriga som jag att komma undan den brännande solen och strandens passivitet. Till Trosa kommer man inte nödvändigtvis med bil, det var väldigt fullt i gästhamnen där den ena lyxbåten efter den andra låg och skavde fendrar mot kajkanterna.

Högre upp i Trosaån är det småbåtar som gäller

Dagen till ära var det veteranbilsträff i hamnområdet

Vi traskade runt en god stund och stannade även på ett litet fik för en kopp kaffe och en flaska vatten. Vätskepåfyllning när det är så varmt som denna dag är nödvändig.

Alva och Anita utgjorde mitt utflyktssällskap denna gång

Vi hade en tid att passa inne i Nyköping och var tvungna att åka från Trosa vid 17.15-tiden. Senare denna torsdag blev det kvällsbad vid Rinkeby (mellan Stigtomta och Jönåker) och det innebar premiärdopp för undertecknad detta år. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ...

De närmaste dagarna ska värmen fortsätta. Vad fredagen har att erbjuda i aktivitetsväg har jag inte en aning om. Lördagen och söndagen är bokade och vikta till sportfotografering. (Söndagens ishockeyfotografering inne i Rosvallas stora ishall känns faktiskt otroligt lockande!)

På tok för varmt för min smak

Den 24:e juli är datumet då det officiellt blir sommar. Så har det varit ända sedan vår näst äldsta dotter Ida var liten. Som alla andra barn tjatade hon om när det var hennes tur att fylla år och vi svarade att det dröjer "ända till sommaren". Hon är född den 24/7.

Stendörren, hav, sommarmoln

Efter en svalare och ostadigare period rullade den rejäla sommarvärmen in onsdagen den 24/7. Vi och i princip 80% av norra Europas befolkning valde därför att åka till Stendörren denna onsdag. Jag har nog inte varit ute vid Stendörren en högsommardag tidigare. Fy sjutton så mycket folk det var ute bland klipporna. Och bläh för algblomning.

Vattnet såg inbjudande ut på håll men jag badade definitivt inte denna onsdag

Jag är mer och mer övertygad om att 18 grader och mulet är det optimala vädret. Nu fick vi tampas med 26-27 grader och nästan inga svalkande vindpustar. Dumt nog hade jag tagit med några fiskespön men det var ju bara att glömma att vi skulle hitta någonstans att kasta när det var så galet trångt på klipporna runt hela Stendörren.

Selfie på chans med min 5D Mark II och ett 50 mm-objektiv

Vi fikade, åt baguetter och drack några medhavda flaskor vatten. Det var inte helt fel att sitta ute i skärgården men självklart är det trivsammare om det inte är folk i sikte oavsett åt vilket håll man tittar. Jag vet att många andra älskar när det blir närmare 30 grader varmt och de har inte heller några problem att känna utandningsluften från obekanta var de än vänder ansiktet. Sådan är inte jag ...

Skärgårdsklippa med lavar och mitt objektivlock till mitt EF 50 mm/1.8-objektiv

Jag lyckades rigga ett spinnspö och kasta några kast i det grumliga vattnet. Vi satt och tittade på en snok som simmade fram och tillbaka nedanför oss under några timmar. Kameran följde med i en av ryggsäckarna men det var egentligen inte nödvändigt. Jag hade ju mobilen att fota med om något anmärkningsvärt skulle dyka upp. Nu blev det några slentrianbilder med kameran innan vi packade ihop och åkte hemåt igen.

Alva scrollar igenom Snapchat-flödet vid Stendörren

Några rejält varma dagar är att vänta. Hur jag ska lyckas huka för värmen och solen återstår att se. Det är ju lite småtrist att sitta inomhus när det är sommar och semestertider. Förra året var vi på Österlen och på Gotland när det var som varmast men i ärlighetens namn var det väldigt svårt att ta sig för något vettigt mitt på dagarna.

Solnedgångsupplevelse vid Kisäng

När lördagskvällen var på sin slutkläm tyckte jag att det kunde vara värt att samla ihop lite kamerautrustning och åka den korta vägen till badplatsen vid Kisäng. Solnedgångarna över Långhalsens vatten är helt okej (även om den sista lilla biten sker bakom en trädridå vid sjöns bortre ände).

Fiske i Långhalsens vatten

Båten skar genom det guldfärgade vattnet

Jag valde även vid detta tillfälle att släpa på stativ och mitt 400 mm-objektiv. Delvis handlar det om nyhetens behag men jag behöver mer tid för att vänja mig med objektivet och lära mig dess egenskaper.

Siluett av en skrattmås

Jag tjatade med mig våra två hemmaboende döttrar. De fick chansen att bada vid badplatsen men innan dess hann vi fota lite. Yngsta dottern Alva var nyfiken och ville testa kameran med jätteobjektivet på stativet. Inte helt lätt att fota med 400 mm som har en närgräns på 3 meter.

Denna bild på mig har Alva fotat. Skärpan sitter på näsan men jag tar på mig att inte ha gett rätt instruktioner.

Även denna bild har Alva tagit på sin syster Lovisa

Jag blev lite inspirerad av bilden som Alva tog på Lovisa och försökte ta en liknande bild på Alva där ena ögat var i fokus. 400 mm är snävt, väldigt snävt.

Alvas ögonfransar

Vi stannade kvar på klipporna en stund. Det var en hel del andra vid sjön och jag ville inte stå på stranden med kameran så länge det var andra badgäster där. Nu hade vi fiskande sällskap på båda sidor om oss. Jag hoppades väl att det skulle komma förbi en och annan fågel så att jag kunde testa min förmåga att följa den med kameran och få en eller annan testbild.

Dramatisk himmel (medvetet fotad med något stegs underexponering)

Till sist passerade en skrattmås med den solnedgångsfärgade himlen i bakgrunden

Jag använde inte bara mitt 400 mm-objektiv med min Canon 7D Mark II. Jag hade även lite annat smått och gott i kameraryggsäcken. Bra med fullformat och lite vidvinkligare alternativ samt det alltid lika användbara 70-200 mm-objektivet. Följande bilder är fotade med min 5D Mark IV samt 70-200 mm-objektivet.

Alva

Lovisa och Alva, solnedgång och Långhalsen som fond

Jag bytte till mitt 28 mm-objektiv och försökte hitta någon annan bildmöjlighet där solnedgången fångades. Motiv eller förgrund som ger någonting att titta på samtidigt som den nedgående solen dominerar och sätter sin prägel.

Alkvist

Kamera

Växtlighet

Mitt sällskap för aftonen hade gått bort till stranden och till sist valde jag att packa ihop mina grejor och släpa mig i den riktningen. Tunga grejor, inte ens stativet med gimbalhuvud är smidigt att bära. Döttrarna stod en bit ute i vattnet och jag såg potentialen i några experimentella bilder där det solnedgångsfärgade vattnet i bakgrunden skulle kunna bidra. Det blev bättre än förväntat och till och med en aning oväntat slutresultat när jag bad Alva sparka i vattnet.

Siluett på Alva

Alvas fot till vänster

Jag hann inte förstå hur bilderna skulle bli när jag fotade stänken

Texturen påminner om smält metall

Sommaren och semestern fortsätter. Förhoppningsvis med fler spännande fotografiska upptäckter.