Semester-makro

Så har min första semestervecka inletts. Oftast har jag betraktat sommarsemestern som absolut nödvändig för att vila, ladda om och bygga upp energidepåerna för arbetet som väntar runt hörnet. I år är naturligtvis semestern också välkommen men eftersom jag började jobba deltid i månadsskiftet oktober/november och inte gick upp på heltid förrän i maj så har jag inte känt mig så slutkörd som annars. Det som däremot är väldigt välkommet är att få känna mig ledig på riktigt, det går inte att jämföra semesterledighet med sjukskrivning.

Lavendeln står nu i full blom hemma i Stigtomta

Min första semestervecka tillbringar jag på egen hand innan den andra och bättre hälften går på sin månadslånga semesterledighet. Och det är märkligt hur snarlika dagarna blir jämfört med när jag var hemma förra året. Det är närapå lite mentalt tufft eftersom jag kastas tillbaka till konvalescenstiden. Då fokuserade jag på att tillfriskna, numera får jag oroa mig för att inte bli sjuk igen. Oron tar inte överhanden men när jag från min läkare får höra att jag bör vara observant på hälsoförändringar med tanke på all medicinering jag fått i mig (cellgifter och antikroppsbehandling framförallt) eftersom det ökar riskerna för andra cancerformer. En av de största riskerna är hudcancer vilket gör att jag ska undvika att solbränna mig. Sa någon vampyr?

Med kepsen på huvudet och kameran i högsta hugg åkte jag denna onsdagsmorgon med bilen upp till grusparkeringen utanför Friluftsgården (OK Hällens klubbstuga). Där tog jag en 2 km-promenad på det gamla motionsspåret. Tyvärr har min högra höft blivit så dålig p.g.a. artros att jag inte klarar längre promenader än 2-3 km. Det funkar bra att träna på gymmet, vilket jag gör enligt plan och schema, men promenaderna tangerar numera gränsen till plågsamma. Jag biter ihop och står ut ett tag till innan jag adresserar operationsbehovet till vården.

Annars är jag nog drabbad av löpar-avundsjuka. Den motionsform jag tyckt bäst om förutom lagidrotter och badminton. När näst äldsta dottern numera ägnar sig åt ultramaraton blir jag givetvis glad för hennes skull men skulle väldigt gärna backa bandet 13 år eller längre (det var då det konstaterades att jag hade artros i höfterna). Nu är det som det är och det finns annat att syssla med för att hålla sig fysiskt aktiv. Gymmet på sommaren bjuder dock på utmaningar, varmt och klibbigt. Crosstrainern och motionscykeln står på samma fläck hur mycket jag än trampar och vevar ...

Om allt vill sig väl och hälsan fortsätter att vara stabil siktar vi på en roadtrip norrut under sista delen av vår semester. Många timmar stillasittande i bilen är väl det som talar emot med hänsyn till mina höfter. Nu vill jag gärna tampas med knott och mygg norröver och därmed får jag finna mig i viss obekvämlighet. Någon fiskeresa är det inte tänkt att bli, kanske inte ens ett par spön följer med i packningen. Kameraryggsäcken ska dock packas men med eftertanke för att inte bli för tung.

När jag skruvade på mitt makroobjektiv på kameran denna morgon slog det mig att det var länge sedan jag använde just det objektivet. Det blir inga låga bildvinklar längre, kommer jag ner så kommer jag nog inte upp på fötterna igen. Det roliga med tajta närbilder är att hitta detaljer och under sommarsolens hårda ljus är det lite lättare att hitta gränserna mellan ljus och skugga när bildvinkeln är snäv.

Nu hoppas jag på fler dagar med 18 grader och mulet, det är faktiskt mitt favoritväder sedan länge. Det passar också bra i min nya vampyr-livsstil ...

Rysligheter i Stigtomtaskogarna

Under lördagskvällen hade familjen den stora förmånen att få delta i en alldeles förträffligt välarrangerad Halloweenfest vid Friluftsgården i utkanten av Stigtomta. OK Hällens klubbstuga är trevlig och för en mysryslig tipspromenad i mörkret passar den skogsnära placeringen alldeles utmärkt.

Som inbjudna gäster kunde vi fokusera på vår egen utstyrsel. Tipspromenaden, spökerierna, maten och pyntandet av lokalen stod värdarna för. Och den efterföljande städningen. Något vi är synnerligen tacksamma för. Med smink, beställning av utstyrsel och annat kunde vi ge oss hän i Halloween-firandet.

Anita tog häxkonsterna ett steg vidare

Alva (t.v.) sminkade till sig ett hyfsat kindsår

Lovisa var bleksminkad och hade spökklänning (vilken tyvärr inte syns under jackan på denna bild)

Och jag blev Döden. Eller kanske Liemannen. Du väljer. (Fotot taget av Lovisa med min mobil.)

Jag tog med mig min Canon 5D Mark IV tillsammans med 24-70 mm-objektivet och min externa blixt. Pillade lite med de manuella inställningarna på både kamera och blixt och sedan körde jag. Det blir ju aldrig riktigt bra med det hårda blixtljuset men ute i den mörka skogen hade jag inte mycket annat att välja på.

Röda ögon får man lätt av blixtljus men den sympatiska kirurgen i mitten har röda linser...

En välskött skog ska aldrig underskattas

Jag har satt ihop ett litet bildgalleri från lördagskvällen som du hittar HÄR >>>

Nu rusar jag mot Eskilstuna och fotbollsmatch i Damallsvenskan mellan Eskilstuna United och Kopparbergs/Göteborg FC tillsammans med tjejerna i Stigtomta IF F02-04. Det blir också bra!

Valborg vid Friluftsgården

Traditionen bjuder att vi besöker OK Hällens Valborgsfirande vid deras mysiga Friluftsgård i utkanten av Stigtomta. Så skedde även i år och för tredje gången på fyra år kunde jag också plocka hem en vinst i Salingerundans apriltävling. Man tackar, detta år var priset en "sporthanduk". Som vanligt var Valborgsmässoarrangemanget välbesökt och det innehåll alla förväntade och traditionella inslag runt Friluftsgården. Här nedan följer en bildsammanfattning:

Vi skuggade slangen till Valborgselden

Otänt var det här

Ortens son och OK Hällens stora världsstjärna Peter Öberg, numera "pensionär"

Peter Öberg bemannade bollkastningsstationen

Lottstånd

Hetaste hänget i orten på Valborg

Lovisa förväntansfull

Och inför avundsjuka blickar plockar Lovisa hem en vinst

Yngsta dotterns kompisar utgör fotovänliga motiv...

...hela tiden

Kören sjunger in våren

Entusiastisk körledare

Lovisa

Anita

Fackeltåget redo att ge sig ner mot rishögen

Den månghövdade publiken vet var de ska vända blickarna för att se brasan ta fart

Nu brinner det!

Valborgselden i Stigtomta 2017

Den molnfria och vindstilla kvällen gav en härlig inramning till årets Valborgsfirande

Så går det till hemma i byn och det trivs vi med!

Med ett lätt duggregn som sällskap

Väderprognosen sade att torsdagskvällen skulle bli mulen. Den lovade dock att det skulle vara uppehåll. Icke. Mina fösta steg utanför farstukvistens skyddande tak avslöjade de första lätta stänken från ovan. Och så höll det på mest hela tiden under min kvällspromenad denna första apriltorsdag anno 2017.

De inhandlade påskliljorna i miniformat har slagit ut i sin kruka

Scillan har brett ut sig när tujorna tagits bort framför husets entré

Syftet med torsdagspromenaden var vagt. Jag kunde direkt motivera den med behovet av frisk luft. Fotografiskt var den mycket tveksam i skymningsljuset, under delvis tjocka moln och med regnstänken droppande på kameran.

Videkvist med Tängstaområdet i bakgrunden

Det knoppas i druvflädern som sitter i kanten av motionsspåret

Målet var luddigt och jag bestämde att jag skulle hålla mig "i byn" och tog sikte mot Friluftsgården och det husbygge som är på väg att färdigställas. Jag har skrivit om det vid ett tidigare tillfälle. Det visade sig att det fortfarande var möjligt att gå upp mot huset från baksidan där tidigare motionsspåret haft sin sträckning. Jag gissar att det blir ändring på detta när markarbetet på tomten närmar sig färdigt.

Det nya huset vid OK Hällens tidigare motionsspår

Fastighetens framsida

Jag överlevde

Jag gick förbi parkeringen till Friluftsgården. Det var precis proppfullt med bilar eftersom det var torsdag. Orienteringsklubben OK Hällen har träning på tisdagar och torsdagar (det är sedan gammalt) och denna kväll kryllade det av småbarn framför klubbstugan och den tidigare elitlöparen Peter Öberg lotsade skaran av ivriga barn. Jag hörde dem fortfarande på långt håll då jag gick ner mot centrum av Stigtomta. Härligt!

Lite arty

Min stegfrekvens ökade i takt med att regnstänken kom allt oftare. Jag slapp gudskelov ihållande regn men blev väldigt osäker när jag tittade på himlen ovanför mitt huvud. Återigen var det inte min egen klädsel och lekamen som jag bekymrade mig om utan kamerahuset samt objektivet.

En sista bild över taket på Bil & Traktor med tornet vid den gamla cementfabriken som bakgrund

Så blev det denna gång. Inga kioskvältarbilder men det blir det ju väldigt sällan. Vardagsfoto i flera bemärkelser. Duger gott för mig.

Dagboks-inlägg...

Idag tog jag mig vatten över huvudet. Utmaningen att ge sig ut på skogspromenad med vidvinkel-objektivet blev för svår. Återstår gör nu endast, för att rädda det dagliga inlägget, att presentera det i form av ett dagboks-inlägg.

Innan jag hunnit in i skogen hann jag ta ett par bilder som andades vår. Knoppar som brister, du vet.

Syrén-häck i omvandling från naken till grönklädd.

Knoppar som brister.

På promenad-schemat stod orientering med OK Hällens Naturpasset som ciceron. Ett par kontroller hoppades jag hinna med på morgonen. Med tanke på vädret hade jag gärna gått runt och irrat länge i skogen. Vad varmt det är!

Kartan i handen.

Jag behövde inte leta länge efter de två kontrollerna. Det gick nästan för enkelt då skogen var lätt-forcerad till skillnad från de första kontrollerna jag tog för några dagar sedan. De skärmarna var placerade i nyröjd skog där sly och kvistar låg överallt på marken och skogsmaskinerna hade kört sönder allt vad stigar heter.

Ha, jag hittade den minsann där bakom stenen.

Jag träffade Lavskägge också. Den gamla enten från "Sagan om ringen". Åtminstone då jag lät fantasin skena iväg en aning där inne i skogen.

Lavskägge.

Roligast hade jag när jag längst skogsstigen kom upp bakom en katt som koncentrerat låg och lurpassade på en fågel. Fågeln skrämde jag upp men katten hade inte upptäckt mig. När den väl gjorde det så fick jag se en äkta Tudor-katt (som i den gamla batteri-reklamen) på stigen i 2 sekunder innan den la benen på ryggen och drog iväg.

Rackarns vad oförberedd katten var på vårt möte! Tudor-rygg :-)

Jag sökte mig hemåt på motionsspårets förlängning som går förbi Kisäng (där jag avslutade min orienterings-övning.)

5 och 10 km-spårets markering.

När jag väl kom fram till motionsspårets elljus-slinga blev jag ännu en gång nedslagen av det faktum att spåret nu är helt oigenkännligt tack vare skövling av skogen. Trist, verkligen trist, eftersom det tidigare varit lummigt och fint att springa motionsrundan.

Kalhygge istället för lummig och skyddande grönska.

Jag avslutar med en city-bild från Stigtomta. Så mycket mer än möjligtvis ICA-affären finns det väl inte att fota om man vill avbilda Stigtomta Centrum... ;-) Men vi som bor här uppskattar näringsidkarna och de är viktiga för att hålla liv och puls i samhället.

Stigtomta mack och pizzeria. Icke att underskatta!

Hoppas dagens blogg-inlägg trots allt var uthärdligt. Vidvinkeln bör nog användas till annat än som promenad-sällskap inne i skogen.