Svängig hotellunderhållning på Steam Hotel

Kraftigt fördröjt kommer här ett inlägg för att lyfta fram de bilder jag tog under vistelsen på Steam Hotel i Västerås den 28-30/4. I det senaste inlägget här i bloggen visade jag bilder från rundvandringen vi gjorde i Västerås centrum. Detta inlägg handlar om det vi siktat in oss på under eftermiddagen den 29:e april. I hotellets foajé uppträdde La Belle Parade klockan 15.00 och det ville vi inte missa.

Nu visste vi överhuvudtaget ingenting om La Belle Parade men det gjorde inte så mycket. Vi lärde oss under tiden de uppträdde. Bandet var bra och de två som också dansade var riktigt vassa på det de gjorde. Att de uppträdde i den annorlunda och spektakulära hotellfoajén gjorde inte saken sämre.

Bandet ställde sig innanför de stora fönstren i främre delen av foajén där det annars står två bordtennisbord. Helt okej men äckligt svårbemästrat för den som försöker fotografera. Motljuset behöver kompenseras för att inte motiven ska vara något annat än siluetter. Jag försökte hitta vinklar från sidorna istället och tog även ett par bilder från trappan som leder uppåt bland våningarna.

Nu hade jag min Canon R6 med mitt äldre och något enklare Canon EF 85 mm f/1,8-objektiv och det blev lite tajt när jag skulle ta bilder på hela gruppen. För mig spelade det inte så stor roll men det blev jobbigt när plötsligt en från hotellet bad mig fota för att den ombedda fotografen "var försenad" ... Nåja, jag fick de bilder jag själv ville ha och som jag tyckte var okej och det var ju inget utlovat fotouppdrag jag var ute på. (På hotellrummet hade jag ett vidvinkelobjektiv men det blev kvar där det låg i fotoryggsäcken.)

Anita var nöjd med popcornen från popcorn-maskinen i foajén

Om du vill se bilder på La Belle Parade så hittar du ett litet bildgalleri HÄR >>>

Den som tänkt sig en hotellnatt i Mälardalsområdet och som inte varit på Steam Hotel sedan tidigare bör överväga ett besök. Jag kan rekommendera det även om bokningsläget oftast är ganska högt och om man vill boka middag eller plats på pool-delen måste man vara ute i god tid.

Synade örebroarnas diss av Gurkstaden

Så fick det bli. En extra ledig dag runt månadsskiftet april-maj och med packad väska samt en svindyr bokning för två nätter på Steam Hotel i Västerås begav vi oss norrut under fredagens tidiga eftermiddag. Om du inte vill ha oändlig reklam i alla sociala medier bör du undvika att surfa till Steam Hotels hemsida (alternativt rensa alla dina cookie-inställningar eller surfa i inkognitoläge). Om du vill ha koll på priserna ska du inte ringa och göra din bokning, jag gjorde det valet eftersom det inte gick att boka två efterföljande övernattningar med olika paket-lösningar på webben. Nåväl, med detta sagt samt konstaterandet att deras Pool Club inte är för smygfeta gamlingar som jag så var det en fantastisk upplevelse att ännu en gång besöka Steam Hotel. Kan varmt rekommenderas. Tycker du till skillnad mot mig att det är rimligt att betala 170 kronor för några droppar vodka, en skvätt Campari, lite juice och ohemula mängder is så är du definitivt hemma i någon av alla barer som finns på hotellet.

Under den otroliga fredagsmiddagen på 18:e våningen kunde jag inte undvika att lyssna på konversationen mellan två andra bord vid sidan av oss. De hade försökt att bekanta sig med Västerås stadskärna och var överens om att Västerås minsann var både tråkig och ful. Min planerade lördagsaktivitet kom därför att bli ifrågasatt av mig själv eftersom jag hade tänkt att vi skulle promenera från hotellet vid Mälarens kant och in mot centrum. Trots att vädret inte var toppen kom bordsgrannarnas sanningar fullständigt på skam. Med facit i handen var det nog avundsjuka som tittade fram eftersom det också framgick av samtalet att de var örebroare ... (Inget ont om Örebro, det är OCKSÅ en fin stad.)

Steam Hotel från sidan längst från sjön

Hotellet sett från promenadvägen runt Lillåudden

Hustru, resesällskap och Västerås-besökare den 28-30/4 -23

Gång- och cykelbro som förbinder udden med den mer stadsnära marken

Den valda promenadvägen tog oss runt Lillåudden, över den spännande stålbron och in mot stan. Vårt sikte var domkyrkan, det är praktiskt att välja kyrkor med höga torn att fästa blicken på, och då skulle vi även få följa Svartån som rinner genom Västerås. Den gråmulna himlen skulle föra med sig regn senare på eftermiddagen men några enstaka droppar tjuvstartade. Vi traskade sammanlagt 5 km på vår runda och det vittnar om att hotellet ligger på bekvämt avstånd från centrum.

Som vi grubblade på trädkojan och åtkomsten ...

Ett spektakulärt stadshus tornar upp sig i Västerås

Svartån genom Västerås

Tydliga tecken på gammal bevarad bebyggelse

Någon lunch var det inte tal om denna lördag. Frukosten på Lovacore (restaurangen på Steam Hotels 18:e våning) var mycket mättande och vårt middagsbord väntade oss redan klockan 17.15. Vi gick en betydligt anonymare väg tillbaka till hotellet och borde kanske ha gått i våra egna fotspår tillbaka samma väg som vi tog på vägen in mot centrum. Av egna erfarenheter lär man sig och nu fick vi ett bredare minnesspektrum vilket kanske styrker örebroarnas betyg av Västerås men då är det grundat på genomfartsleder och bakgator med sunkiga pizzerior.

En svartvit version passade bäst (trots de fint rosa husen till höger)

Domkyrkan i Västerås

Varje stad med självaktning bör ha blommande körsbärsträd. Tydligen.

Tillbaka vid Steam Hotel och dess omgivningar

Jag hade med mig mitt spegellösa kamerahus Canon R6 och tre objektiv med olika fasta brännvidder. På denna stadsvandring var det Canon EF 28 mm f/2,8 som satt på kameran. Senare samma dag skulle mitt äldre och enklare 85 mm-objektiv komma till nytta men resultatet av det får du se i kommande blogginlägg.

På äventyr norrut del 9; Mora

Mora är att betrakta som norrut för oss som har utgångspunkt i södra Södermanland. Men om man reser från Funäsdalen har man definitivt suttit i bilen i flera timmar och åkt söderut för att hamna där. Och det var vad vi gjorde fredagen den 5:e augusti. Vi gav oss av från Härjedalen under förmiddagen och hade egentligen ingen brådska. Jag hade bokat hotellrum på Bishops Arms i centrala Mora men där kunde vi inte checka in förrän vid 15-tiden på eftermiddagen.

Inte direkt någon charmig fasad på Bishops Arms i Mora

Hotellet hade inte så lite vibbar av "stadshotell från 70-talet med resande försäljare". Och ett svep i deras meny innebar att vi försökte hitta en restaurang i Mora där man kunde äta en köttbit. Något som kändes lockande efter middagarna uppe i Funäsdalen där allt var supergott men det var inte någon biff på tallriken som alternativ.

I skiftet februari/mars kommer skidåkarna ångandes här i slutspurten av Vasaloppet

Som synes på bilderna här ovanför så möttes vi av ett soligt Mora. Det passade bra att strosa runt och upptäcka staden efter timmarna i bilen. Min spontana reaktion kring orten är att de historiska vingslagen är närvarande, likaså kopplingarna till Vasaloppet men att det också kändes som en halvtrött småstad inne i stadskärnan. Men det är kanske så de flesta städer i vårt avlånga land ter sig vid en hastig överblick.

Målgång i Vasaloppet då det brukar vara lite mer vintrigt

Mora har ju fördelen att ligga vackert placerat vid Siljans strand med Orsasjön norrut. Det sätter sin prägel. Nästan som Vrena som ju har Hallbosjön och Långhalsen intill sig. Men bara nästan.

Vi passade på att äta våfflor när vi väntade på att checka in. Senare på kvällen traskade vi runt kvarteret och hittade ett litet hak där vi fick vår efterlängtade köttbit. Det blev en fin punkt på vårt nordliga äventyr sommaren 2022. Som ett postskriptum åkte vi faktiskt via Svenshögen på vägen hem vilket innebar att det blev ytterligare fler timmar i bilen under lördagen och en jädra omväg när vi sedan slutligen hamnade hemma i Stigtomta på söndagskvällen. Men man måste ju se lite av västkusten och släkten när bilen ändå är varm och framkörd, eller hur?

Detta sätter punkt för min redogörelse. Bilderna är i huvudsak för min egen skull och för mitt minnesstöd. Kanske kan det även inspirera andra att ge sig ut på ett litet fjälläventyr. En bekännelse är också på plats; under hela fjällresan hade jag min flugfiskeutrustning liggandes i bilen. Den kom aldrig till användning trots att vi passerade mer än ett bra och spännande vattendrag. Det får bli en annan resa helt enkelt!