lördag 31 december 2016

Årskrönika 2016

Det här med att sammanfatta kalenderåret verkar vara något som går just nu. Möjligtvis har det något att göra med att året lider mot sitt definitiva slut. Faktum är att jag under de senaste dagarna skrivit krönikor till två andra hemsidor. Då kan jag lika gärna fortsätta här också.

Frågan är bara hur detta år kan sammanfattas ur ett fotografiskt perspektiv. Urvalet är minst sagt spretigt. Mina spontanfotograferingar blandas med planerade grejor som antingen jag själv tänkt ut eller andra bett om. Efter noggrant övervägande, i ungefär två minuter, kom jag fram till att lägga krutet på årets resor.

Några utlandsresor har inte genomförts för egen del detta år. Det hör överhuvudtaget inte till vanligheterna. Det har dock varit ett restätt år om resandet definieras som något som tagit mig längre än fyra, fem mil från hemmet. Det gick så långt att barnen efter sommarlovet bad om att vi skulle vara hemma mera nästkommande sommar...

Låt oss med hjälp av bilder ta en tur i Sverige från mitt perspektiv under 2016:

Den 25/1 var jag i Stockholm i ett jobbärende med mobiltelefonen som enda kamera
Den 10-13/3 var hela familjen i Säfsen och åkte skidor för första gången. (Mobilbild)
Ytterligare en Stockholmsresa där kameran var med, Kungsträdgården den 29/4
Stockholmsresa nr 3 skedde då jag köpte min 1D Mark IV på Kungsholmen den 8/5
Gotland med 5/6-delar av familjen den 3-6/6. Här sillgrisslor på Stora Karlsös klippor.
Norrköping kanske inte ska räknas som "resmål" men det var första besöket för mig i industrilandskapet den 5/7
Den 17-23/7 var vi i Idre och Ramundberget. Denna vy drömmer jag fortfarande om då och då.
Trädkojan vid Islanna utanför Falköping den 1-2/8 var speciell
Besöket på Medeltidsveckan i Visby den 11-14/8 var som vanligt en höjdare
Söderköpings Gästabud hade sin charm, vi besökte dem den 27/8

Jag hann med ytterligare ett besök i Stockholm under hösten men då utan kamera. Sedan reser man onekligen en del som fotbollsledare men mestadels inom distriktet. Även då jag fotar sport hamnar jag emellanåt på avlägsnare platser utan att jag egentligen strävar efter det. (Västerås, Norrköping och Linköping är årsaktuella exempel.)

När jag skummar igenom blogginläggen och bildmaterialet från året fastnar jag för några fotografiska händelser utöver resorna. Händelser som jag gärna lyfter fram i denna korta årssammanfattning. Några av dessa har jag inte bett om själv men de blev roliga och intressanta utmaningar.

Ångtåget till och från Vrena på Vrenadagen var en stor upplevelse för mig och kameran
Bröllopet i början av oktober var kul både som släkting och fotograf
Halloween på Kolmården med den avslutande eldshowen sticker ut lite extra
Boxningsgalan med Erik Skoglund i december går utanpå det mesta jag gjort under året
Lagbilder och spelarporträtt är kul, här förbereder sig IK Tuns damlag för en arrangerad lagbild

För den egna fotografiska utvecklingen har året inte varit en revolutionerande tid. Särskilt mycket landskapsfoto har det inte blivit, inte något nattfotograferande, inget stativbundet långtidsexponerande eller utökat fågelfotande. Den lilla strimma till utveckling ser jag inom bildseendet och ljusutnyttjandet men här pratar vi om marginella förbättringar inom områden som borde ha allra störst vikt och fokus. Kanske ser jag också att det är fler människor på mina bilder under detta år än tidigare. Om det nu är en utveckling?

Vi strävar vidare mot framtiden och jag vill passa på att tacka för alla besök här i bloggen under året. Det betyder mycket för mig. Till dig som besökare önskar jag också ett
Gott Nytt År!

fredag 30 december 2016

Byggprojekt i byn

Den blyertsgråa himlen under torsdagen i kombination med det icke-vintriga landskapet som alla plusgrader bidrar till är inte direkt fotogensikt. Mellandagspromenaden med kameran fick därmed ett helt annat syfte än att fånga den uteblivna skönheten i omgivningarna. Dokumentära bilder av nutiden är inte att förakta, särskilt nu när Nyköpings kommun beslutat sig för att bygga en ny skola i Stigtomta. Det är ett stort projekt som påverkar fler än 300 elever och det har pågått under flera år i planeringsstadiet.

Skolvägen är delvis avstängd sedan någon månad tillbaka
De vita B- och C-husen ska rivas

Efter många turer har det bestämts att den nya skolan ska byggas där den gamla skolan är placerad. Det funkar ju inte om det samtidigt ska bedrivas undervisning. Alltså har man valt att uppföra temporära barackbyggnader där idrottsföreningens grusplan en gång låg. Dessa barackbyggnader kompletterar de redan uppförda barackerna som behövts sedan tidigare eftersom skolan och förskolan redan varit för trångbodda.

Än så länge är det "bara" vatten och avlopp som grävts ner
Skolans gymnastiksal sägs förbli orörd. Som idrottsnörd hoppas jag på en ny!

Nere vid vändplanen är det stora byggprojektet för stunden. Det är där man ställt upp tvåvåningsbarackerna. Den stora längan ger verkligen ett rejält intryck på omgivningarna. Jag slänger in ett par bilder som jag tog för många år sedan då barnen åkte skridskor där nu barackerna står. Idrottsföreningen har spolat is här sedan urminnes tider (en gång sägs det ha funnits en riktig ishockeyrink också).

Till höger i bild ses Stigtomta IF:s gula bollbod
Den nya temporära skolan växer fram bredvid 11-mannaplanen
Där har ett par försäsonger genomförts en gång i tiden
Skridskoisen kan inte spolas här längre. Bilden tagen den 30/12 2009.
Det var definitivt mer vinter för några år sedan. Fotot från den 30/12 2009.

Jag ska försöka att hänga med och fota vid några fler tillfällen när den nya skolan växer fram. Om det är möjligt att komma åt området. Vår yngsta dotter går i femman nu och jag kan inte tänka mig att hon får nöjet att gå i en nybyggd skola. Däremot får hon vara med om den bökiga byggfasen. (Nu påverkas hon inte så mycket eftersom hon har sitt klassrum i en av de tidigare uppförda barackerna som ska stå orörd under byggtiden.)

Promenaden fortsatte från skolområdet till OK Hällens klubbstuga och motionsspår. Eller snarare det som varit "deras" motionsspår i många år. Marken har genomgått ett arvsskifte och avstyckning (om jag har all fakta rätt) och nu pågår ett bygge av en hästgård där spåret en gång passerat. Det blir nog finfint när det blir klart, under byggnationen är det aldrig särskilt vackert eller inbjudande.

OK Hällens stora grusparkering med ena änden av det tidigare motionsspåret rakt framför oss
Spåret har förvandlats till en väg upp mot den nya fastigheten
Husgrunden förbereds och garaget (?) är delvis uppfört i bakgrunden
En bra plats för byggprojektmöten ;-)

Vi (jag och Lovisa) fortsatte vår promenad förbi Stigtomtas trädgårdstipp och förbi Parken. Vid Parken har Stigtomta IF sina 5-mannaplaner (och sålde av mark där för några år sedan till det som blev Café Pottan). Tyvärr har vi fyrbenta vandaler i vår närhet vilket blir ett bekymmer i vår...

Vildsvinen har vänt på fotbollsplanen vid Parken i Stigtomta

Ibland blir det enbart dokumentära bilder, precis som i detta inlägg. Jag kan ärligt säga att jag inte skulle ha fixat något "snyggare" hur jag än försökt. Inte ens med macroobjektivet och kort skärpedjup hade jag kunnat greja något tilltalande denna gång. Jag är ändå nöjd med att jag fotat det jag fotat eftersom det blir intressanta bilder när det gått några år.

torsdag 29 december 2016

Snabbkoll vid Pilgrimsbo

Onsdagens finväder lockade ut mig på ytterligare en tur efter att vi kommit hem från äventyren vid Ryssbergen. Jag slängde in kameraryggsäcken i bilen och åkte de få kilometerna västerut till Vrena. Efter förra vinterns besök vid Vrenaån kändes det som det kunde vara en upplevelselönsam grej att göra även denna vinter. Skillnaden är väl bara den att det inte är vinter just nu...

Vägbroarna över Vrenaån

Fjolårets observation av strömstaren fick ingen återupprepning. Däremot simmade det enorma mängder gräsänder på den strömsatta sträckan av Hallbosjöns utlopp. De var överallt och de vinnlade sig om att höras så mycket som möjligt.







Solen var på väg ner när jag kom till Pilgrimsbo. Då blir det väldigt mörkt och murrigt i ån. Tyvärr syns inte den nedgående solen över Hallbosjön utan den trillar ner bakom trädridåer och annat som "är i vägen".

Till höger om mig var det både is på vattnet och ljusare i landskapet

Jag blev chockad över hur lite vatten det var i sjön och ån. Det måste ha varit 60-70 cm lägre vattenstånd än ifjol vid den här tiden. Den lilla piren och bryggan där ångbåten Munter lägger till under sommarhalvåret torde inte kunna hysa någon båt just nu med tanke på vattennivån.

Den tunna iskanten mellan Hallbosjön och Vrenaån bjöd på spännande former



Jag gick nedströms en bit så jag hamnade mellan gamla och nya landsvägsbron, strax nedanför Vrena IF:s bastubyggnad. När jag kom ner för slänten mot åkanten konstaterade jag hur lite vatten det var framför mina fötter.

Linjen i överkant på den stora stenen i ån avslöjar den mer normala vattennivån

Nu hoppas jag på lite mer kyla och is så att strömstaren hittar tillbaka. Den ger jag gärna lite fler försök att fota.

onsdag 28 december 2016

Toppförsök och ornitologiskt bottennapp

Så ända in i vassen. Mycket mer än så blev det inte av besöket vid Svanvikens fågeltorn under onsdagen. Två talgoxar och en blåmes var allt som siktades vid det fina naturreservatet. Hade jag stannat hemma vid fågelbordet hade jag mångdubblat den observationen.

Ingen hemma!

Mellandagsledigheten fortskrider utan några som helst dramatiska eller spektakulära planer. De enda tankar jag haft inför ledigheten är avkoppling på lugnast tänkbara sätt. Då är naturvistelse det allra, allra bästa alternativet. Dagens sällskap utgjordes av pratglada dottern Lovisa, så helt lugnt blev det ju inte.

Vassen i Svanviken

Den långa spången tar besökaren från foten av Ryssbergsbacken till Kilaåns vattenflöde

Att åka till Svanviken och vid Ryssbergen ger två utflyktsmål på samma resa. Dels finns chansen att se någon intressant fågel (vilket vi totalt misslyckades med) och dels kan man se Nyköping snett från ovan om man orkar ta sig till toppen av skidbacken.

En av flera landmärken, Nyköpings värmeverk vid Idbäcken
Ett annat tydligt landmärke är vattentornet i Nyköping

Kanske är det fel årstid att besöka Svanviken. Eller mer troligt så var vi tre timmar sena. I samband med gryningen och soluppgången borde det vara mer fart på fågellivet. Vi mötte en herre med betydligt häftigare kamerautrustning än vad jag äger och han hade varit vid denna fågellokation tidigare på morgonen.



Det vilade inga ledsamheter hos oss utan vi styrde istället stegen mot Ryssbergsbackens delvis vita yta. Som jag minns det hann de köra någon eller några nätter med snökanonerna tidigare i november då det kom vintrig kyla. Sedan dess har det inte hänt någonting med varken klimatet, vintern eller snökanonerna. Jag kan inte annat än beundra entusiasmen hos Friluftsfrämjandets frivilliga som ställer upp timme efter timme för att det eventuellt ska kunna åkas skidor i närheten av Nyköping och Oxelösund.

Snöhögar nedanför Ryssbergsbackens snökanoner

Nyköping breder ut sig i bortre änden av bilden

Vi kilade raskt, nåja, upp för backen och gjorde ett lyckat toppförsök. För mig är det mindre problem att gå upp än nedför backen. Rackarns så ont i mina knän jag får av att gå i branta nedförsbackar...

Lovisa hade kanske hoppats att få åka i ankarliften?

Toppen är nådd på Ryssbergsbacken!

Jag bytte från telezoom med konverter till det mest extrema jag äger åt andra hållet av brännviddsskalan. Ett fisheye-objektiv är onekligen lite kul att äga men särskilt praktiskt är det ju inte. Håller man horisontlinjen i centrum av bilden blir det någorlunda rakt men om man istället lägger horisontlinjen i ena kanten av bildrutan blir det desto skummare.

Så här ser det ut från toppen av backen med horisonten i mitten av bilden
Så här ser det ut om man låter fisheye-objektivet få horisontlinjen i ena kanten av bildrutan

Dagens solsken var välgörande. Gårdagens vindar hade mojnat och temperaturen nådde precis över nollstrecket. En skön vinterdag så när som på avsaknad av ett snötäcke över landskapet. Det saknas något måste jag tillstå (trots min avoga inställning till snö, halka och skottning).

Med världen för mina fötter...

Vi traskade ner till bilen som stod vid Svanvikens parkeringsplats. Nöjda åkte vi från Ryssbergsbacken och passerade en förvirrad golfare som stod och harvade på korthållsbanan vid Nyköpings Golfklubb. Ur led är tiden.

I snökanonens mynning

I skrivande stund snurrar hjärnan på högvarv för att kläcka en hållbar idé om ett lämpligt utflyktsmål under torsdagen. Vi får se var vi landar.