Uppdragsfotografering med spännande slutprodukt

Om det kommer att bli någon fotbollssäsong 2020 vågar jag inte ens spekulera om nu när vi närmar oss slutet av månaden mars. Att landets nationella och regionala serier är skjutna på framtiden vet vi men om de lokala distriktsserierna som vanligt kommer att börja i slutet av april känns osäkert. Corona-pandemin gör att nästan ingenting är som vanligt och ingen av oss har svar på hur det ser ut om en vecka, en månad eller ännu längre framåt.

En av kamerorna riggades för spelarporträtt på Enstaberga IP

Jag borde kanske ge mig ut i naturen nu när våren är här och solljuset hittar ner till våra vinterbleka anleten allt oftare. Naturen bryr sig inte om coronaviruset utan mår snarare bra av en mänsklighet som går ner på lågvarv vilket ger miljön en kort andhämtningspaus. De två senaste helgerna har jag istället fokuserat på att fota fotboll, möjligtvis för att släppa alla andra tankar och "bara vara" i sportzonen så länge det är möjligt.

Jag är involverad i ett riktigt roligt projekt tillsammans med några andra i IK Tun. Grannklubben där numera vår näst yngsta dotter spelar fotboll. Vi håller på med en trycksak inför den stundande (?) fotbollssäsongen. Bland annat så kompletteringsfotograferar jag seniorspelarna i både dam- och herrtruppen.

I stenhårt ljus, mitt på dagen, är det inte lätt att få till snygga bilder. Jag har valt att fota halvkroppsbilder, stående format, och till det använder jag min 5D Mark IV samt mitt 135 mm-objektiv. Stativmonterad utrustning och en färgflagad snöborste till bilen som markör för de som ska avbildas. Vad mer behöver man liksom?

Scenbygge

I mitten av februari bokade jag tre hotellnätter för mig och familjen på Gotland i månadsskiftet april/maj. Tanken var att vi skulle åka över till ön för att njuta av våren, blåsipporna vid Brucebo och gelato från Glassmagasinet. Igår bokade jag av resan (avbokningskostnaden på 1100 kronor får jag tugga i mig). Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att det sannolikt inte är läge att åka iväg någonstans i slutet av april. Gaahhh.

Handbollsspelare som modeller

I höstas blev jag ombedd att hjälpa IFK Nyköpings handbollsherrar med bilder. De behövde en lagbild samt spelarporträtt till sin hemsida och till sina matchprogram. IFK Nyköping köper detta från ett etablerat företag men de fotograferar då föreningens samtliga lag vid ett tillfälle och det skulle dröja till långt efter seriepremiären av division 1-serien där laget huserar.

Som vanligt är lagbilderna som tas innan alla är på plats och i ordning bäst!

Den största nackdelen för mig när jag ska fota denna typ av bilder inomhus är allt släpande. Rackarns vad mycket grejer som ska bäras in och ur bilen, över hela Rosvallaområdet och riggas på lämplig plats. Studioblixtar, ljusformare, stativ, kamerastativ, elgrejor och kameraryggsäck.

Jag började med lagbilden för att sedan ta de individuella bilderna framför en gråsvart vägg. Efter att dessa bilder tagits blev en knapp handfull spelare utsedda av lagledningen att ställa upp på lite bilder som skulle användas till matchprogram, hemsida m.m. Nu i efterhand funderar jag på om de faktiskt använt bilderna, jag har inte hunnit fotografera någon av lagets seriematcher denna säsong och därmed inte kunnat kontrollera detta.

Jag tänkte att IFK Nyköping skulle vända sig till en tidigare använd reklambyrå med framtagning av marknadsföringsmaterial där bilderna skulle användas. Häromkvällen kom jag på att jag kunde roa mig med att redigera några av bilderna och se vad man skulle kunna göra med dem. Lite friläggning och montage på tidigare tagna bilder från handbollsarenan där de spelar sina matcher.

Undantaget allt släpande på studiogrejor är det kul att fota på detta sätt. Men jag är långt ifrån duktig på det och behöver träna i lugn och ro för att behärska ljussättning och bli bättre på det. Men ännu roligare är att fota en handbollsmatch så det får jag se till att göra så snart som möjligt!

Heja IFK!

Söndagseftermiddag i Nykyrka

Jag har verkligen inte glömt bort min fotoblogg om nu någon skulle tro det. Och jag har sannerligen inte stoppat undan mina kameror för gott. Sportbilderna fyller hårddisken i samma takt som tidigare men det har liksom inte riktigt blivit någon allmänfotografering i hemtrakterna på ett bra tag. Och med tanke på den månad vi befinner oss i är det knappast särskilt inspirerande i omgivningarna. Om man nu inte omfamnar "Ingmar Bergman-stämningen" i det gråruskiga.

Nykyrka mellan Stigtomta och Vrena

Jag fick möjligheten, med tämligen kort varsel, att fotografera ett dop under söndagseftermiddagen i Nykyrka. En av kyrkorna som tillhör Stigtomta-Vrena Församling. En kyrka som jag endast tittat till en gång tidigare och då var jag där för att hitta en geocache-gömma.

Församlingen har flera små kyrkobyggnader och Nykyrka visade sig vara precis en sådan. Plats för ungefär 35 personer i kyrkbänksraderna. Nu tillhör inte jag den kyrkliga sortens människor men en liten kyrkobyggnad har sin gemytliga charm, det måste jag tillstå. Den andliga delen lämnar jag åt andra att bedöma.

Jag packade några objektiv med fasta brännvidder samt ett par kamerahus (5D Mark IV och 1D X). Allt för att kunna hantera det misstänkt dunkla ljus som råder i en kyrka när dagsljuset försvunnit utanför fönstren. Jag hade även med mitt 70-200 mm-objektiv eftersom jag anade att jag inte skulle kunna fotografera dopet på armlängds avstånd.

Dopfunten framställd i kyrkan denna söndagseftermiddag

Som tur är har jag fyra egna döttrar som alla är döpta i några av församlingens kyrkor så lite koll på upplägget har jag. Därmed inte sagt att jag vet om man kommit på några nymodigheter kring dop-arrangemanget. Så var icke fallet, det mesta fortskred på precis det sätt jag känner igen sedan tidigare.

Jag hade ett specifikt bildönskemål som skulle tas efter dopakten. I övrigt försökte jag dokumentera det som hände men också hur det såg ut inne i kyrkan. Föredömligt kort var hela arrangemanget och jag kunde åka hem från Nykyrka en halvtimme efter att allt startade.

För att avsluta med en teaser kan jag meddela att årets julkort är fixat. Familjen Jansson tog bilden under fredagskvällen och efter en hel del Photoshoppande beställde jag korten under helgen. Att det ska vara så svårt att få alla familjemedlemmarna att sätta rätt look på en och samma bild. Som vanligt tänker jag inte visa bilden i förväg men en liten teaser kan jag i alla fall bjuda på.

På grund av regn och rusk fick årets julkortsfotografering flytta inomhus

Nu är snart november till ända och december med allt vad den månaden innebär brakar in i tillvaron på samma brutala sätt som brukligt. Håll i hatten, nu kör vi!

Tillfällig bröllopsfotograf

Egentligen borde jag inte acceptera fotouppdrag som är så långt ovanför min kunskapsnivå och där slutresultatet absolut inte får bli fel. Men med en grav svårighet i konsten att säga nej hamnar jag uppenbarligen i en och annan knipa då och då. Till mitt eget försvar måste jag ändå tillägga att jag lockas av utmaningar, är nyfiken och gärna försöker utvecklas. Det växer inte mossa på stenar som rullar.

Stigen ner genom kohagen till platsen för lördagens stora begivenhet vid Vevelsund

För några månader sedan blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att fotografera ett bröllop den 29:e juni. "Självklart" var mitt svar och tiden därefter ägnades åt vånda och mindre mått av ånger. Vad hade jag gett mig in på? Världens bästa Jenny, tidigare arbetskamrat men också en f.d. fotbollsspelare som jag haft framför kameran många gånger, skulle gifta sig med sin älskade Pär.

Den tillfälliga bryggan/landgången skulle spela en viktig roll innan vigseln

Jag fick lite information om formerna kring bröllopen redan då jag tillfrågades. Jag visste att den skulle ske utomhus i närheten av Vevelsund där Jenny och Pär bor. Det var alltså en väderberoende tillställning utan några direkta reservalternativ. Jag skulle fota bröllopsbilder på brudparet och deras tre små barn. Därefter skulle vigselceremonin och gäst-minglet dokumenteras. Som avslutning på min närvaro skulle gruppbilder tas. Gott så.

Brudbuketten

På mitt initiativ träffades vi en och en halv vecka innan vigseln för att rekognosera och diskutera detaljer kring fotograferingen. Det var vid detta tillfälle jag tog några bilder på de regntunga molnen som jag visade i denna blogg den 18/6. Det var jättebra att träffas och för mig att se omgivningarna där brudparet och gästerna skulle befinna sig i den 29:e.

En av bröllopsbilderna som togs på önskemål från de lyckliga tu

När bröllopsdagen närmade sig avslöjade väderprognosen att det skulle bli en strålande fin dag med rejäl värme. Här var det inte bara det hårda ljuset som bekymrade mig utan även de många timmarna i starkt solsken. Tyvärr hade alla mina fyra döttrar annat för sig denna dag men min spontana tanke var att ha med en av dem som assistent för att hålla i en reflektor för att lätta upp skuggsidan när bröllopsbilderna skulle tas. Nåväl, jag fyllde åtminstone en vattenflaska som gjorde mig sällskap denna svettiga lördag.

Jenny och Pär den 29/6 2019

Jag packade min mellanstora fotoryggsäck med det jag bedömde skulle behövas. Och faktum är att jag för en gångs skull använde alla objektiven som följde med. Mina två fullformatshus, Canon 5D Mark II och IV, var grunden i packningen. Sedan tog jag med mitt enkla men skarpa 28 mm-objektiv, ett 50 mm f/1,4, mitt 85 mm f/1,8 men också mitt macroobjektiv (100 mm f/2,8), snyggobjektivet 135 mm f/2,0 och slutligen arbetshästen 70-200 mm f/2,8.

Brudparet anlände i en snipa till vigselceremonin

Jag träffade brudparet klockan 13.00 och vi hade en timme till vårt förfogande för bröllopsbilderna. Därefter dröjde det en timme innan vigselceremonin tog sin start. Från ungefär klockan 14.30 började gästerna dyka upp längst den vackra vägen ner genom kohagen. Jag hade noterat några olika vinklar och platser där jag med fördel skulle kunna fotografera gästerna efterhand som de kom fram till vigselplatsen.

Under vigseln bjöds vi på otroligt fin sång som gav ståpäls på armarna

Jag varvade mina två kamerahus och skiftade objektiv ett flertal gånger under de fyra timmar som jag fotograferade. Jag är medveten om utrustningens styrkor och svagheter (men även mina egna tillkortakommanden). Trots många år på nacken funkade min 5D Mark II bra. Nu var ljuset generöst och hade vi varit inne i en mörk kyrka hade det garanterat låtit annorlunda från mig i efterhand angående denna kameras förmågor. De svagaste länkarna i utrustningen är nog mitt 50 mm f/1,4 och 85 mm f/1,8. De är skarpa men ger inte riktigt de kontraster och färger som jag får ut av objektiven med en röd ring (Canons L-objektiv är dyrare men också mycket bättre). Det finns så många andra objektiv som står högre på min önskelista men självklart skulle det vara cool med uppgraderingar även av dessa brännvidder.

Minglet förbereddes

Jag kom hem, svettigare än på länge, med en bit över 1000 bildfiler i kamerornas minneskort. Efter en första gallring blev 650 bilder kvar. När jag fick kategorisera och selektera bland dessa mynnade det ut i knappt 400 bilder som jag redigerade och sparade ut i både högupplösta och lågupplösta varianter. Dessa bilder kommer jag att leverera på ett USB-minne till Jenny och Pär. Jag har stillat deras nyfikenhet genom att lägga upp de lågupplösta bilderna i bildgallerier på webben så att bara de kan se materialet.

En av flera härliga tårtor som gästerna bjöds efter vigseln

Jag har gått igenom bilderna så många gånger att jag nästan blivit mätt på dem. Men ytterligare en genomgång tillät jag mig med syfte att plocka ut de 30 som jag tyckte allra mest om. Dessa bilder har jag även redigerat i svartvitt utförande, något som andas tidlöshet och ger ett annat uttryck än de färgglada varianterna.

På vägen från vigselplatsen till kvällens middag och festligheter fick gästerna en tipspromenadutmaning

Bilderna i detta inlägg är sådana som inte klarade min gallring och därmed inte levereras på USB-minnet till brudparet. De funkar i alla fall som illustrationer nu när jag berättat om mitt bröllopsfotograf-fuskande lördagen den 29/6 anno 2019. Jag skulle kunna berätta om hur fantastiskt fint, hjärtligt, genuint och förträffligt bröllopet var men det är känslor jag lämnar utanför bloggen och det offentliga ljuset. (Faktum är att jag koncentrerade mig så mycket på fotograferandet att upplevelsen inte sjönk in förrän hemma vid datorn när jag gick igenom alla bilder.)

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Jenny och Pär för förtroendet att föreviga deras stora dag. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone till viss del uppfyllt önskemålen och kraven på bröllopsbilderna.

Ett varv till med reklambilder till Gripen Hockey

När september är kommen ska också bilderna till Gripen Hockey fixas. Det har blivit så pass mycket tradition att jag knappt kan värja mig längre.

Jag kände inför årets fotografering att jag kanske inte riktigt hade några nya och revolutionerande idéer att testa. Det blev bilder i samma stil och stuk som ifjol. Jag vet också hur bilderna från tidigare år har använts och vilken stil som förmedlas i programblad, matchannonser, sociala medier m.m.

När laget gick upp i division 1 inför förra året hände något och många nya spelare värvades in i truppen. Likaså var det till denna säsong som är lagets andra på division 1-nivån. Jag som inte sett en enda träningsmatch eller de inledande seriematcherna i år hade ju egentligen ingen koll på några av spelarna som jag hade framför kameran.

Adam Thim har jag i alla fall koll på!

Vi fotade dessa bilder på isen i Rosvallas stora ishall i måndags kväll. Jag släpade med studioutrustning och kameror till jobbet för att åka direkt därifrån till denna ideella fritidssysselsättning när ordinarie arbetsdag var slut.

Robin Axbom är en återvändare som Nyköpings hockeypublik är glada att åter se i stan

Bilderna i detta blogginlägg är endast några få exempel på vad vi plåtade under en timme. Jag låg på isen (med två badlakan mellan mig och isen för att inte bli genomblöt), vi fotade enskilda porträttbilder, gruppbilder i olika konstellationer m.m. Bilderna i inlägget är inte redigerade på något särskilt sätt eftersom det får hanteras av den som skickligt sätter ihop lagets reklammaterial.

Gilito Garcia

Det är riktigt kul att fota denna typ av bilder men jag får erkänna att det nog var ett år sedan jag hade studioblixtarna framme. Och på så sätt blir jag inte bättre tränad på ljussättning... Sedan är det lite speciellt att behöva hålla till ute på en snorhal och blöt is men det är som det är och jag gillar läget!

Bortom grannbyn

Min lördag erbjöd så vansinnigt många tänkbara val och ändå landade det i en oplanerad flytt samt ett inplanerat fotouppdrag. Om jag ska gradera det jag inte hann med var tyngdlyftningstävlingen hos Skrotnissarna i Trosa det som stod högst upp på önskelistan. Och visst drog Hampus Lithén till med nytt personligt rekord i stöt.

Jag hamnade i Bettna.

Bettna kyrka bakom en något vattensjuk odlingsmark

Bettna är platsen jag ägnar mig åt att passera. Inte stannar till i. Byn ligger utanför Nyköpings kommuns domäner, den tillhör Flens kommun. För mig är det en vägkorsning som antingen leder mig vidare mot Flen eller annars Katrineholm.

Bettna, från andra sidan järnvägen

Min bästa rallyupplevelse (med kameran) hade jag för några år sedan utanför Bettna. Jag känner ett flertal ytterst trevliga Bettnabor. För mig som bor i Stigtomta känns Bettna mer som en grannby än att den ska tillhöra en kommun långt bort. Vi lirar i samma liga, typ.

Bettna Såg är klassisk mark

När jag trampade omkring på gruset insåg jag att våren är på väg. Inom den närmaste tiden kommer tjälen att gå ur marken och då torkar det äntligen upp. De närmaste dagarna kommer att vara de värsta sett till underlaget. Äntligen ser temperaturen på nätterna ut att hamna över nollstrecket.

Söndagen viks åt de två yngsta döttrarnas fotbollssparkande. I det ena fallet som obekymrad förälder, i det andra fallet som oroad ledare. Det är sällan ledarskapet är bekymmersfritt.

Jag önskar en fortsatt trivsam april-helg!

Årets promotionbilder till Gripen

Utanför fönstret strilar septemberregnet ner. Inte långt härifrån hörs det dova ljudet från propellerplanen som utför en flyguppvisning i luftrummet ovanför Skavsta flygplats. Jag tog ett varv i trädgården för att kolla statusen i trädgården, konstaterade att gräsmattan, häcken och plommonträdet borde klippas. Med hänsyn till regnet och att det är samling till flicklagsmatch om ett par timmar får detta puffas framåt ytterligare någon eller några dagar. Nåväl.

Jag tänkte berätta lite om tisdagens fotouppdrag. I utbyte mot ett säsongskort har jag de senaste två åren fotograferat "reklambilder", det som jag tror kallas promotionbilder med ett finare ord, åt Gripen HC. Inför denna säsong har Nyköpings seniorhockeylag klivit in under Nyköpings Hockey Ungdoms organisationsparaply och heter numera Nyköping Gripen Hockey. Min huvudkontaktyta är tidigare ordföranden Magnus Eriksson och han är i allra högsta grad fortfarande involverad i seniorverksamheten trots den nya föreningstillhörigheten. Eldsjäl.

De sju spelare i Gripen som ombads närvara under årets promotion-fotografering

Bilden här ovanför har jag redan läckt ut i sociala medier. Den är tagen med fullformatskamera och mitt fisheye-objektiv. Eftersom bilderna blir närapå cirkulära med denna kombo har jag beskurit bort de svarta hörnen och gjort den kvadratisk. Det låga perspektivet hade sitt pris och jag kan berätta att man blir väldigt blöt av att ligga ner på isen i en ishall. Om jag får förtroendet att fota fler ishockey-promotionbilder måste jag tänka på att ha med mig ett liggunderlag!

En blixt från sidan och en blixt några meter bakom spelaren

Egentligen är jag ute på djupt vatten (om man kan vara det på konstfrusen is) när jag tar på mig att plåta promotionbilder. I synnerhet med studioblixtar. Men om man inte ger sig hän och tar sig ut från den egna fotografiska komfortzonen emellanåt blir det ingen utveckling och inte heller chansen till coola bilder. I studiosammanhang då produkt- och miljöbilder ska fotograferas kan man fixa och småpilla med ljusinställningar i det oändliga för att få det som man vill. Med människor inblandade blir det plötsligt mycket värre. Mycket, mycket värre.

Det önskades lite råare och hårdare bilder också

De spelare som tillfrågats att vara med under en timmes photoshoot behövde direktiv. Hur skulle de stå och vart skulle de titta? De som för tillfället inte befann sig i kamerans inrutade värld fick inte vänta för länge och bli otåliga. Var skulle en eller två studioblixtar ställas för att ge lämplig belysning över scenen? Hur starkt skulle blixtarna slå och hur skulle kamerans manuella inställningar vara? Var skulle jag som fotograf positionera mig? Efter drygt en timmes fotograferande var i alla fall jag helt slut. Energidränerad och osäker på hur bilderna verkligen hade blivit.

Olika formationer med spelare testades

Det är inte förrän hemma vid datorn som det avslöjas hur bilderna verkligen blivit. Och med denna typ av bilder kan man lägga hur mycket tid som helst på retuschering och redigering i efterarbetet och "framkallningen". Där är jag inte supervass. Dessutom är det en annan person som hjälper Gripen med matchannonser, programblad osv. och min förhoppning har alltid varit att han tar hand om bilderna utifrån sina behov beroende på användningsområde. För övrigt är han verkligen grymt duktig på det han gör så det är extra kul för mig att få vara en del av helheten och slutresultatet.

Ett test från min sida att göra en nedtonad och lite brusig bildstil

När vi fotograferat färdigt pratade vi om bilderna och deras användning. Jag fick höra att det var okej att visa allmänheten exempel på vad vi fotat även om jag spontant tyckte att det kanske skulle få bli Gripens sak att avslöja efterhand. Detta inlägg visar endast 7 av de ca 75 bilder jag levererat efter fotosessionen. Hur de ser ut som slutprodukter och exakt i vilka sammanhang de publiceras har jag ingen aning om. Det blir förhoppningsvis bra. Jag och Gripen kommer dock inte att få uppleva ett mittuppslag i Aftonbladets sportbilaga ännu en gång, det är ett som är säkert.

Svartvit tolkning av ett porträtt (som förmodligen används i färg i slutänden)

Det finns garanterat massor att anmärka på när det gäller mina promotionbilder. Och med lite ambitioner och krav på mig själv inser jag att det säkert hade gått att kräma ur en hel del mer under en timmes fotograferande av sju spelare på en konstfrusen is. Det är bara det att när man väl står där med massor av teknik som man hoppas ska funka, och den psykologiska grejen med att ha människor framför kameran, så är det i stunden mer en fråga om att "överleva" så gott det går.

Ganska tacky bildbehandling men bildvinkeln och perspektivet är hyfsat cool

Jag fotade med en fullformatskamera, använde två studioblixtar och flera objektiv för denna photoshoot. De låga bilderna på hela gruppen av spelare tog jag med fisheye eller mitt 17-40 mm-objektiv. För övrigt använde jag mitt skarpa och flexibla 70-200 mm-zoom men det allra skarpaste porträttobjektivet som jag använde i en del bilder är mitt 85 mm/1.8-objektiv. Det sistnämnda objektivet är inte jättedyrt men ack så skarpt och ruggigt bra i vissa sammanhang.

Tidigare år har jag också fotograferat Gripens alla spelarporträtt samt lagbild. Detta är något som inte kommer att ske i år eftersom Nyköping Hockey Ungdom köper denna tjänst från annat håll och deras nyanslutna seniorlag hänger givetvis med på den upphandlingen. Kanske är det lika gott, det var utmanande att stå i dörrhålet till ett 2x3 meter stort massagerum och fota spelarporträtten...

Gripendagen genom sökaren

Lördagen den 11:e februari arrangerade ishockeyklubben Gripen HC Nyköping sitt återkommande och årliga event Gripendagen. En familje- och sponsorvänlig aktivitet kopplad till en seriematch på hemmaplan med målet att nå ut till så många som möjligt. Ett av knepen är att bjuda på entrén (men också hitta sponsorer som betalar 1, 3 eller 5 kronor per åskådare som tar sig till arenan).

Den unga och energiska styrelsen i Gripen HC kontaktade mig för flera månader sedan med förhoppningen att jag skulle kunna ställa upp och dokumentera deras arrangemang. Givetvis hörsammar jag sådana saker. (Gripen har ju sedan tidigare blivit "bortskämda" med att jag ställt upp och fotat spelarporträtt, lagbilder, promotionbilder m.m.) Utöver bilderna från alla kringarrangemang, utställare m.m. så hade jag en traditionell sportbevakning att göra i samband med ishockeymatchen som spelades.

För tydlighetens skull, ifall någon googlat sig fram till detta blogginlägg med förhoppningen att hitta bilder och text om Gripens match mot Rimbo IF, så tipsar jag om mitt blogginlägg på Lokalsporten där även en länk till det stora bildgalleriet finns. Du hittar detta HÄR>>>

Gripens maskot Grippe bjöd barnen på godis i entrén

I bloggtexten hos Lokalsporten lägger jag ut texten kring själva arrangemanget och matchen. Detta blogginlägg ska istället handla om den fotografiska delen av uppdraget. Kanske intressant om du, precis som jag, är fotonörd. Här har jag också valt att leka med gråskalor, istället för hela färgpaletten, i bilderna jag tog under Gripendagen.

En trappa´upp, på VIP-hyllan, bjöds det på mat och försnack med Gripens tränarpar

Ifjol gjorde jag en liknande bevakning och i år visste jag därför på ett ungefär vad jag hade framför mig. I entrén, den lilla foajén utanför Rosvallas stora ishall, är det skralt med ljus från takbelysningen. Faktum är att i stort sett all inomhusfotografering utan blixtljus kräver hög-ISO, i detta fall allt från mingelbilderna på VIP-hyllan till ishockeymatchen ute på isen. Brus i bilderna blir liksom något att lära sig leva med. Allt bildmaterial denna gång samlades in med kameror inställda på ISO mellan 3200 och 6400.

Gripens supportershop

Nu är mina vidvinkligaste objektiv inte särskilt ljusstarka. Mitt 17-40 mm-objektiv användes flitigt och det har f/4.0 som största bländare. Fisheye-objektivet (det manuella från Samyang) har bländare f/3.5 som största öppning. Nu funkar inte fisheye-objektivet superbra på full glugg så där försöker jag blända ned åtminstone ett steg. Min räddningsplanka för någorlunda vidvinkliga bilder är mitt 24-70 mm-objektiv som har största bländare f/2.8.

Tre bilar från SMK Nyköping fanns med bland utställarna

De trevliga motormänniskorna från JP Racing och SMK Nyköping noterade min närvaro och var inte sena med att be mig om bilder på bilarna och deras utställningsaktiviteter. Jag hann fota några rutor innan allmänheten släpptes in vilket gav renare bilder men på bekostnad att bilderna saknar lite liv och rörelse.

En djupdykning ner i motorrummet på Volvon med fisheye-objektivet

Jag använde mestadels min Canon 7D Mark II till bilderna på arrangemanget. Kameran har en sensor i storlek APS-C vilket innebär att mitt fisheye-objektiv tecknar ut hela vägen. Den är också den av mina kameror som har modernast sensor och bäst lågljusegenskaper. Hade min fullformatskamera varit nyare (Canon 5D Mark II) så är det sensorformatet alltid att föredra för ljusinsamling när det är klent beställt med styrkan. En stor sensor fångar in mer ljus, så enkel är ekvationen.

Ansiktsmålning

Spelarna Emil Karlsson, Robin Jacobsson, Adam Thim och Mathias Löf skrev autografer

Jag hade fria tyglar att fota det jag ville och som stöd för vad som skulle hända och vid vilka tidpunkter fick jag ett körschema. Vid 15-snåret var det dags att gå upp på VIP-hyllan eftersom tränarna skulle prata om den match vi hade framför oss klockan 16.00. Jag gjorde ett objektivbyte till telezoomen 70-200 mm f/2.8 för att kunna fota tränarna utan att stå i vägen för alla åhörare.

Sportchefen Kim Ericson gjorde sig redo för att intervjua tränarna

Gamle landslagsspelaren (tillika Djurgårdaren) Jens Öhling är assisterande tränare bredvid Owe Holmberg

Jag tog mig in i den ack så ödsliga och tomma ishallen. Imponerades över det arbete Gripen-anhängarna lagt ner på att rigga stolarna med klappror (eller vad det heter när man viker hård papp och slår på den solfjädersformade knippan med ena handen). Bilderna på denna trycksak kände jag väldigt väl igen... Kul att se sina alster komma till nytta och glädje. Fotografierna i den tomma hallen skulle ha varit fränare att ta med de 2818 åskådarna på plats. Hade jag inte prioriterat matchfotograferingen till 100% så skulle jag nog ha tagit en bild från ena övre hörnet av läktarna även då publiken satt på sina stolar.

Med fisheye-objektivet fick jag med hela Rosvallas stora ishall

När de trimmade in intro-rökmaskinen m.m. så passade jag på att gå ut på isen

I vissa sammanhang upplever jag tillgången till ett fisheye-objektiv som riktigt positiv. Det blir förvrängt som tusan men samtidigt ganska spektakulärt. Vore jag gjord av pengar skulle jag köpa Canons 8-15 mm fisheye-zoom eftersom jag då skulle få full automatik och autofokus. Någon gång i framtiden, kanske. Det är ju inte precis varje dag jag kan nyttja denna udda brännvidd vilket styr vill-ha-faktorn en del.

Plötsligt var det dags för intro, rökmaskin och öppna lågor men inte mycket ljus att fota i

Jag hann nästan vitbalansera mina kamerahus innan matchstart. Ja. förresten så kan min Canon 1D Mark IV lagra 5 olika värden och jag hade sedan tidigare Rosvallas stora ishall lagrad i kameran. I samband med intro, nationalsång och lineup så var nästan all belysning i hallen nedsläckt och inte förrän precis vid matchstart tändes all takbelysning. Det blev lite körigt att ställa min 7D när matchen blåsts igång.

Gripen gjorde tre mål inom loppet av drygt 5 minuter i matchinledningen

Det är sällan jag lyckas fånga mål när jag sportfotar (är det inte intressantare med bild på den som gör målet?)

När ishockeymatchen drog igång visste jag bättre vad jag hade att fokusera på. De inledande två timmarna på Gripendagen var mest ett strövande runt i lokalerna och ett letande efter motiv som kunde vara kul eller nyttiga att få för arrangören.

Spelarporträtt är alltid smutta att ta under match, här Johan Norberg som gjorde comeback

Alla Gripens matcher har hittills spelats i Rosvallas lilla ishall. Undantagen är då Gripendagen arrangeras. Ifjol var det drygt 2300 åskådare och detta år 2818 stycken. Så många ryms inte i lilla hallen. Gripen håller gärna till i lilla hallen eftersom de 600-800 som brukar se deras seriematcher nästan fyller hallen och då blir det trevligare stämning än att känna ödslighet i den stora hallen. Smart.

Robin Jacobsson kämpar mot två Rimbo-spelare och en besvärlig backhand

För mig som fotar ishockey sporadiskt är det en fröjd att vara i stora ishallen. Den lilla hallen innebär att jag står och trängs med flera andra personer i en liten yta mellan lagens avbytarbås. Att dessutom befinna sig i höjd med mittlinjen innebär att alla anfall illustreras av spelarnas ryggtavlor. I stora hallen finns fotobås närmare kortsidorna och det är verkligen najs att fota från dessa positioner. Denna gång behövde jag bara dela utrymme med en annan fotograf och vi hade inga problem att hålla sams. Malén Eneberg på Södermanlands Nyheter är en trevlig prick.

I andra periodpausen visade Nyköpings Hockey Ungdoms konståkningssektion upp sig

Detaljbild från konståkningen

Jag fick ihop ungefär 1000 exponeringar under de 5 timmar jag fotade under Gripendagen. Drygt 700 finns kvar på hårddisken (ovanligt många icke-refuserade bilder faktiskt). Av dessa drygt 700 hamnade 190 i ett bildgalleri från matchen. Ett 20-tal använde jag i mitt blogginlägg på Lokalsporten. SMK Nyköping fick 25 bilder och sedan skickade jag knappt 90 bilder till Gripen HC på det som inte rörde själva ishockeymatchen. (Bilder på bl.a. gäster, VIP-hyllan, sponsorer m.m. kanske inte är jätteintressanta för den breda allmänheten men bra att ha för klubben.)

Jag försökte i alla fall få med känslan av mycket publik i några av jubelbilderna

Det fajtades lite också, här ser du Robin Grönqvist som har något otalt med den vitklädda Rimbo-spelaren

Faktum är att jag blir ganska tom i bollen efter 5 timmars fotografering. Det kräver mycket koncentration. Inte bara fokus i kameran utan även hos mig själv. Allra mest krävande är sportfotodelen eftersom det går fort och kräver att man försöker följa och förutse händelserna framför kameran. Nu fotar jag långt ifrån alla typer av genrer men porträtt eller liknande då man ska interagera med andra människor kräver säkert en hel del hjärnverksamhet också.

Efter en stund i omklädningsrummet kom Gripenspelarna ut igen och tackade klacken

Gripendagen var verkligen lyckad för alla inblandade utom möjligtvis det gästande laget som förlorade med 4-7. Samtidigt ska väl sägas att spelare i Alltvåan (fortsättningsserien av division 2) inte är vana vid att spela inför knappt 3000 åskådare. Normalt brukar det vara mellan 100 och 300 åskådare i de andra lagens hemmamatcher. Jag gissar att det är inspirerande även för bortalaget att mötas av så mycket publik även om de hejar på motståndarna.

Over and out