Två steg framåt och ett tillbaka

Häromkvällen tog jag en promenad med kryckan och kameran. Vi tog oss förbi Skillra, Prästgården och järnvägsbron. För extra fotografisk utmaning hade jag skruvat på mitt Sigma 14 mm-ultravidvinkelobjektiv, det objektivet behöver dammas av då och då. Under promenaden önskade jag otaliga gånger att jag istället hade valt t.ex. mitt 70-200 mm-teleobjektiv.

Pelargon hemma på farstukvisten

Måndagen den 22:a juli ägnade jag åt ett heldagsbesök på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det var kontroller och undersökningar, dels 9-månaderskontroll efter stamcellstransplantationen och dels röntgen i jakt på ev. kvarvarande rester av lymfomet. För tre veckor sedan fick jag den sista planerade antikropps-behandlingen och nu var det dags att se om tumörerna i tonsill, svalg och matstrupe var borta. Den s.k. PET-skanningen med isotoper skulle ske på morgonen men när jag kom in på Nuklearmedicin-avdelningen fick jag veta att leveransen av isotoper från Stockholm blivit försenad och kunde inte påbörjas förrän vid lunchtid. Jag fick gå upp till BMT-mottagningen och be dem om hjälp att planera om dagens alla bokade undersökningar. Det mesta gick att lösa utom besöket hos specialisttandvården (som kontrollerar munnens slemhinnor i jakt på avstötningssymptom).

Vägen mot Jönåker

Utsikten västerut från järnvägsbron över TGOJ-banan

Ett första utlåtande efter skanningen fick jag i torsdags då en av läkarna på Hematologavdelningen i Eskilstuna ringde mig. Till min stora glädje hade tumörerna i svalget och matstrupen försvunnit av behandlingarna. Det är dock fortfarande kvar en del av tumören i tonsillen. Hur detta ska fortsätta behandlas överlåts till onkologteamet i Uppsala att besluta.

Ett mindre roligt besked var att man kunde se en ansamling av isotoper kring min protes i den opererade höften. Detta påstås ha funnits även vid de tidigare två PET-skanningarna i mars och maj men då sades inget till mig om detta. Om jag tolkar Eskilstuna-läkaren rätt så indikerar detta fynd att det är en bakterieinfektion i höften. Jag har inte haft feber p.g.a. denna eventuella infektion och höftsmärtorna har jag kopplat samman med muskelsvagheten snarare än något annat. En remiss skulle skickas till ortopeden på Nyköpings lasarett eftersom det var de som tog hand om mig i samband med höftoperationen i juni 2021. Var detta leder och vad som händer i min höft kan jag inte ens gissa, och börjar jag spekulera cirkulerar mina tankar kring både resistenta bakterier (som är kvar sedan operationen -21) och ny operation av höften för att byta ut protesdelar. Usch.

Som senast den 12/8 hoppas jag få besked från både onkologerna och ortopeden om hur det är tänkt att fortsätta. Det datumet har jag en bokad telefontid med en av läkarna på BMT-mottagningen i Uppsala. I samband med den läkarkontakten får jag även återkoppling på benmärgsprovet som togs den 22/7, hittills har i alla fall leukemi-behandlingen gått som förväntat. Min plan att komma igång och jobba den 19/8 verkar inte flyga särskilt bra med de besked som nu lämnats. Jag får helt enkelt kämpa vidare i tillvaron, promenera med min krycka och göra mina regelbundna besök på gymmet för att stärka kroppen så gott det går. Ingenting får tydligen vara enkelt, prövningar är karaktärsdanande.

På äventyr norrut del 2; Funäsdalen

Måndagen den 1:a augusti var det dags att ge sig i kast med asfalten på landsvägarna mellan Västerås och Funäsdalen i härliga Härjedalen. Vi behövde lämna Västmanland och ta oss genom hela Dalarna för att nå vårt mål vilket skulle ta ungefär 6 timmars körtid. Ett kortare stopp för en macka i Älvdalen och en bensträckare på den slingrande vägen mellan Särna och Tännäs gjorde att resan blev ytterligare en halvtimme längre.

Väg 311 är trots allt en favoritväg

Vår tappra springare

Hotell Funäsdalen

Redan efter Särna fick vi se resans första renar och det blev många innan vi under fredagen åkte söderut igen. Vi valde att åka den slingrande 311:an men för den som hellre vill se barrskog i all eländig oändlighet kan man välja att åka via Sveg istället. Nu passerade vi landets högst belägna by Högvålen och det är ju något att skryta med ...

Vi checkade in på Hotell Funäsdalen och installerade oss i vårt rum som vi skulle ha mellan måndagen och fredagen. Jag hade bokat halvpension vilket innebar att vi både kunde avnjuta hotellfrukost och en tvårätters middag. När vi ställt in väskorna på rummet behövde vi proviantera på närliggande Ica-affären. Efter den utsökta middagen tog vi en välbehövlig kvällspromenad i det vackra kvällsljuset som lyste upp dalen med Funäsdalssjön i botten, Funäsdalsbergets dramatiska brant i sidan samt fjällen Lillskarven och Storskarven i bortre blickfånget.

Rallarrosorna (mjölkörten) blommade för fullt i fjällvärlden

Lillskarven och Storskarven har fått varsin molnmössa på kvällskvisten

Den soliga måndagskvällen skulle till vår förvåning följas av fler soliga tillfällen under vår fjällvistelse. Väderprognoserna jag tagit del av dagarna innan avfärd var allt annat än lovande och regnet skulle ackompanjeras av 10-11 graders "värme". Ett väder som tydligen drabbat området de senaste veckorna. Men vi fick det betydligt bättre och kan verkligen inte klaga på vädret under denna resa.

Nästkommande inlägg kommer att berätta om vår första vandring som vi gjorde till Livsäterån.

Vidvinklig kvällspromenad

På semesterns tredje dag insåg jag att det gott och väl fanns utrymme för en kortare kvällspromenad mellan damernas EM-matcher. Tidigare under eftermiddagen hade jag gjort mina rehab-övningar och det är lätt att konstatera att träningspassen ryms bättre i ett semesterschema än under arbetsdagar.

Jag plockade fram mitt Sigma 14 mm-objektiv som monterades på ett av kamerahusen. Med mindre bländaröppningar skulle den lågt stående kvällssolen få chansen att bilda stjärnmönster i bilderna. Och så blev det även om följande bild inte på något sätt innehåller någon sol i bakgrunden.

Lavendeln hemma på tomten blommar för fullt och insekterna fullkomligen älskar denna växt. Det surrar konstant och det är fascinerande att iaktta aktiviteterna vid denna väldoftande växt.

Mina steg tog mig över TGOJ-banans räls och därefter parallellt med järnvägen västerut. Sedan upp genom skogen och hem igen. En tre kilometer kort promenad och det är en alldeles lagom distans för mig. Tyvärr får jag alldeles för ont i min ännu inte opererade höft om jag går längre än så. Promenaderna har varit ett mål för mig i återhämtningen efter förra sommarens höftledsoperation men nu måste jag förskjuta träningsmålet så att det istället handlar om att stärka den icke opererade höften så att en framtida operation kan vänta så länge som möjligt.

Det var kul att utmana mig själv med det ganska extrema vidvinkelobjektivet. Framtiden får utvisa vad det blir för objektiv på nästa foto-äventyr i närområdet.

En vecka före jul

Fem veckor har nu gått då jag har jobbat heltid igen efter min ofrivilligt långa sjukskrivning. Det tar på krafterna men den här årstiden är jag nog inte ensam om att kämpa mig fram på tandköttet. Denna fredag har jag tagit ut min kompensationsdag för att nationaldagen detta år hamnade på en söndag. Jag hade nästan glömt bort denna ledighetsmöjlighet, jag var ju precis nyopererad den 6/6, före det datumet får man inte ta ut ledigheten och efter årsskiftet förfaller möjligheten.

Lite skämmigt att visa upp det oklippta plommonträdet ...

Solen har visat sig hela dagen men inte sjutton kom jag ut för att få lite frisk luft. Efter lördagens incident bredvid innebandyplanen har jag varit mer eller mindre orörlig. Att få en tacklad innebandyspelare över sig när man sitter och fotar har sitt pris. Den opererade höften klarade sig men det gjorde inte revbenen eller högerbenet. Alvedon och en smärtsam påminnelse om den egna bräckligheten.

Jag har under hösten fotat en hel massa bilder. Framförallt med min nya Canon R6. Över 10 000 bilder har det faktiskt blivit med det kamerahuset. Men det har bara varit sportbilder. Jag har utlovat en recension och den kommer. Först vill jag fota lite mer natur, promenadbilder och sådant som jag fångar på bild som inte är sportrelaterat. Men mina utomhuspromenader har bara tagit mig mellan lasarettets personalparkering och kontoret. I mörker. Det är inte så kul att konstatera att jag fortfarande är beroende av en krycka när jag ska gå längre än mellan rummen på kontoret eller hemma i huset.

Det påverkar mig en hel del att inte ha återfått rörelsefriheten. Kryckan är givetvis ett finfint stöd som gör att jag kommer framåt men det är inte så himla roligt att ha ena handen upptagen. Och nu när det blivit vinter blir jag extra orolig för vad som skulle kunna hända om jag halkar. Ja ja, gubben gnäller och släpper fram negativiteten. Jag lever trots allt och kan ta mig från punkt A och B med fötternas hjälp.

Nu är vi nära den dagen på året då jag kan visa upp årets julkort. Kortet är distribuerat till nära och kära med postens försorg men den breda offentlighetens ljus träffar inte bilden förrän på julafton. Den dyker nog upp här i bloggen också ska du se, tålamod och vi är snart framme vid julaftons morgon.

Är Stjärnholm vid vägs ände?

Efter mitt torsdagskvällsbesök vid Stjärnholm kan jag uppriktigt säga att jag kommit till vägs ände när det gäller uppslag för kvällsfotografering i Oxelösunds kommun. Vad ska jag nu fördriva tiden med under Alvas fotbollsträningar? Fotografering är beroende av ljus, om naturens egen ljuskälla solen tackat för sig behövs artificiell belysning. Elbelysning är av eller på och ger inte samma fantastiska skiftningar som solen vid uppgång och nedgång. Trots kölden har vi haft en period med riktig finvinter och snön har täckt trädens grenar och husens tak. Scenerna i det stadsnära landskapet har varit finemang att fota.

Stjärnholms stiftsgård

Godset som blev herrgård, slott och slutligen stiftsgård ligger förträffligt vackert längst in i en havsvik. Vid Stjärnholm hittar vi även ett större stall men även en vitkalkad kyrkbyggnad. För den som åker på någon av de två vägarna mellan Nyköping och Oxelösund utgör Stjärnholms byggnader ett blickfång och ingen kan ha undgått att notera platsen.

Jag har stannat till vid Stjärnholm för att fotografera flera gånger tidigare. Då har det skett utan snö och i dagsljus. Omgivningarna och motiven passar utmärkt för en promenad med kameran som sällskap. Min favoritårstid i området är trots allt hösten då de stora lövträden iklätt sig de varmaste av naturens färger.

Stjärnholms kyrka

Vid mitt besök var det ovanligt rörigt i kanten av paddockarna och stallområdet. Renovering av stallet pågår och att tältstall är uppställda för att hysa in hästarna under tiden. I trakterna runt Nyköping finns inte många fler större ridstall i skrivande stund och det gör Stjärnholm extra viktig för de som är hästintresserade.

Jag hoppas på att kunna återkomma någon gång och då ge hästarna lite fotografisk uppmärksamhet.

Fyren vid Gamla Oxelösund

Det finns egentligen inte så väldigt mycket att berätta om när det kommer till torsdagskvällens fotografiska prövning i grannkommunen. Det mesta är redan berättat, prövat och redovisat. Vinterkväll, kyla, stativutmaning, Oxelösunds hamn, långa exponeringstider och på-gränsen-till-köldskador är som en repris eller repig LP-skiva.

Oxelösunds hamn sedd från Gamla Oxelösund

Fyren i Gamla Oxelösund

Måtte våren komma snart. Jag klarar snart inte av att hitta vettiga tidsfördriv i Oxelösund på torsdagskvällarna när yngsta dottern tränar fotboll. Nu när det blivit prövande kallt har de lyckligtvis hittat en inomhushall att bedriva träning i men det hjälper ju inte direkt mig om jag vill göra något annat än att titta på ideliga bollövningar och armhävningar.

Mina uppslag för fotografering i Oxelösund börjar tryta. Denna gång blev bilderna väldigt snarlika de jag tog för några veckor sedan. Stativ och långa exponeringstider med vidvinkelobjektiv som ger stjärnformationer i belysningsstolparna vid Oxelösunds hamn.

Ett byte från 28 mm-objektiv till 14 mm-ultravidvinkel var det enda jag bemödade mig med i kampen mot elementen och mitt ingrodda stativhat. Isen låg på mycket av vattnet nere vid Gamla Oxelösund och mot baksidan av industrihamnen.

Jag konstaterar att det kommer några ännu kallare dygn framöver. Håll i och håll ut, på flera fronter med andra ord.