Guta-olympiad på Stangmalmen

Utan att i förväg ha haft riktig koll på läget upptäckte jag att under vår Gotlandsvistelse avgjordes årets upplaga av Stångaspelen. Wow, nu fanns chansen att se vad gotlänningarnas egen olympiad egentligen handlar om. Till Stangmalmen i Stånga hade vi inte särskilt lång resväg och söndagen den 12:e juli, på tävlingarnas avslutande dag, passade ett besök vårt turistschema perfekt. Gassande sol över stora öppna ytor är kanske inte min melodi numera (jag ska undvika solen likt en vampyr som en effekt av alla cellgifter jag fick i mig sommaren -23) och några timmars sportkoll fick räcka.

Stanggstörtningg (stångstörtning på rikssvenska) under Stångaspelen

Detta blogginlägg borde kanske publiceras i min sportblogg (Fotbollslasses sportblogg) men jag känner att jag inte har tillräckligt på fötterna för att göra Stångaspelen rättvisa med de bilder och den text jag får ihop. Med min medhavda kamerautrustning kunde jag i alla fall fotodokumentera lite av vad som hände under vårt korta besök även om ett längre teleobjektiv skulle ha varit mumma att ha haft med.

Stangmalmen är ett rejält tilltaget område där främst pärkplanerna dominerar

Tävlingsområdets epicentrum mellan pärk- och varpaplanerna

Mat för besökare och tävlande

Under Stångaspelen tävlas det bl.a. i varpa, pärk och gutnisk femkamp. Namngivningen på de olika åldersklasserna är en fröjd att läsa, de flesta av oss fastlänningar har nog hört talas om att pojkar på ön kallas sårkar men här nämns även dränggar, gubbar, källinggar, mästartöisar, med flera. Du kan läsa om Stångaspelen, klassindelningarna m.m. på Föreningen Gutnisk idrotts hemsida. För mig som besökare var det lite svårt att bestämma vad jag skulle titta på eftersom allt pågick parallellt på Stangmalmen. Nu blev det stopp bredvid några pärkplaner, kort koll på varpatävlingarna och ungdomarnas femkamp innan jag slutligen såg seniorernas stångstörtning.

Det som gjorde mig uppmärksam på de pågående Stångaspelen var ett inlägg i sociala medier av Sudretsällskapet, Alexander Anthins projekt där han utöver låtar skapar episkt innehåll om bl.a. "lön i öl". Jag blev lite starstruck när jag såg hans pärklag "Sudretsällskapets pärksällskap" i rekrytklassen under söndagen. Jag TROR att de vann den pärkmatchen som jag bevittnade ...

Sudretsällskapets pärksällskap under Stångaspelen 2026

Att herrarnas stång väger 26 kg och ska hystas iväg så att stången tippar framåt (minst 45 grader) fick jag lära mig. Att det finns både fram- och bakpärk har jag förstått utan att riktigt kunna ta till mig alla detaljer. Att det är kinkigt med reglerna kring hur stenvarporna utformas. Att varenda liten hussamling på hela Gotland verkade vara representerade med egna föreningar och lag under Stångaspelen.

Jag har samlat ihop ett gäng bilder från Stångaspelens avslutande dag den 12/7 -26 och det bildgalleriet hittar du HÄR >>>

Vårt turistande på Gotland i anslutning till dotterns deltagande i Gotland Run 511k började lida mot sitt slut men än hade vi två dagar kvar av vår övistelse. Mer om detta i ett par kommande inlägg.

Fortsättning följer.

Fotosummering av fotbollssäsongen 2025

Går det att ta snygga sportbilder? Nej, enligt den breda allmänheten är sportbilder helt ointressanta med några få undantag. Fotbollsbilder hamnar ännu längre ner på betygsskalan. För oss sportfoto-nördar är det annorlunda, vi kan se och uppskatta fotbollsbilder även där det enbart visas en isolerad actionsekvens. Om jag trots allt ska försöka mig på att illustrera ett fotoblogginlägg med fotbollsbilder får jag gräva bland bilderna med något annorlunda motiv för att blidka de sportskeptiska läsarna.

Höst. Säsongens sista match. Avbytarbås på Norrbyvallen. Stretching.

Denna fotbollssäsong har jag slukat så många fotbollsmatcher jag hunnit och orkat. Oftast en match i veckan, det är ungefär vad jag har mäktat med i kombination med heltidsarbete och min bakgrund som tidigare sjukskriven. Jag har älskat varje minut, vad kul jag har haft!

Försommarkväll på Ramdalens IP

Om jag inte minns fel har jag för länge sedan skrivit ett blogginlägg om optimalt ljus och fotbollsanläggningar som jag gärna söker mig till i närområdet. Antagligen har jag inte ändrat åsikter under åren. Snyggt ljus för sportfoto är av det mjukare slaget vilket innebär att kvällsmatcher lockar lite extra. Fotboll spelas sällan i gryningen så tidig väckning är inte aktuell. Det mjuka ljuset inträffar även om det är mulet men om det är blytunga moln och regn i luften tenderar det till att bli lite väl mörkt och murrigt.

IFK Nyköpings flagga vajar vid Folkungavallen med Nyköpings lasarett i bakgrunden

Det finns några fotbollsplaner där kvällssolens strålar faller in bättre än på andra ställen. Jag åker gärna till Enstaberga IP, Folkungavallen, Mårtens Vall eller Ramdalens IP och jagar solnedgångsljuset. Trots att Folkungavallen ligger inne i Nyköping är delar av bakgrunden intressant och acceptabel.

Enstaberga IP är IK Tuns hemmaarena

Hösten (september och oktober) erbjuder de bästa förutsättningarna för kombinationen mjukt ljus och vackra bakgrunder. Jag brukar även gilla kvällarna i mitten av maj fram till midsommar. Jag har fotat fotboll på en lite mer ambitiös nivå sedan 2010, dessförinnan med enklare kameror (inte systemkameror) i några år. Det vore ju konstigt om jag till slut inte blivit åtminstone lite medveten om vad som är schyssta förutsättningar för sportbilder.

Stigtomta IP, utandningsrök trots försommarkväll

Det fula ljuset önskade jag att jag kunde välja bort men så är det ju inte. Starkt solljus mitt på dagen är hemskt. Stenhårda kontraster, överexponerade partier i spelarnas ansikten och kolsvarta skuggor. Tröjfärgerna skevar och reflexer från än det ena än det andra i omgivningarna. Sommarmånaderna bjuder ofta på matcher som spelas mitt på lördagarna och söndagarna och det är bara att avstå eller blunda för fotoresultaten.

Solnedgång vid Mårtens Vall i Vrena

Det finns platser att undvika om man vill ta harmoniska och stämningsfulla fotbollsbilder. Alla dessa konstgräsanläggningar går helst bort eftersom de har stängsel med stolpar runt planerna. Förskräckligt fult. Likaså alla betongarenor med läktare runt hela planen, både för bakgrunden och för det faktum att skuggan från överdelen på arenan kastar ohanterliga skuggor på fotbollsplanen och det råder soliga förhållanden.

Glädjescen med Hargs BK:s herrar på Folkungavallen

En av de absolut största vattendelarna för mig är underlaget. Naturgräs regerar alla dar i veckan medan konstgräs går fetbort. Ett naturgräs är vackert och reflekterar inget ljus, ett konstgräsunderlag är fult och reflekterar solljus på ett rackarns utmanande sätt. Dessutom är konstgräset värdelöst för långa teleobjektiv under solvarma dagar eftersom värmestrålningen ger ett daller som gör att man hellre byter fotogenre och ger sig på porträtt eller gatufoto istället.

Björkviksvallen var en ny bekantskap för mig under 2025, härlig anläggning med bra ljus!

För stämning i fotbollsbilderna är de klassiska fotbollsplanerna som är lantligt belägna mitt val nr 1. Kanske blir inte bilderna bättre på dessa planer än någon annanstans men känslan i magen och bröstet på fotografen tycker i alla fall det. Vi har många fantastiska fotbollsplaner i sydöstra Södermanland med många år på nacken. Där bänkraderna är lite skeva, kioskluckornas färg har flagnat men där tidens tand ger tyngd och existensberättigande. Sjösa IP, Tyrsvallen, Hyttvallen, Mårtens Vall, Råbyborgen, Enstaberga IP, Stigtomta IP, Dammbroängen, Björkviksvallen, Norrbyvallen, Häradsvallen m.fl. har alla plats i mitt hjärta.

Hargs BK:s damer, seriesegrare i div 4, firar på Krikonbacken

Vågar man ställa sig frågan vad som är en bra fotbollsbild? Beror det på vem man vänder sig till med bilden? Vad förväntas av en sportbild? Dessa frågor har jag medvetet och omedvetet burit med mig under de flesta av åren som jag åkt runt och fotat sport. Enstaka gånger under åren har jag också fått tänka till ordentligt när spelare hört av sig och bett mig ta bort bilder eller i förväg aviserat att de inte vill vara med på bild. Då växer tankarna på att jag fotar glada amatörer som kanske känner sig mer utsatta och negativt påverkade av min hobby än glada över att bli förevigade med en boll framför fötterna.

Efter solnedgången på Ramdalens IP, helt okej trots konstgräset ...

För de aktiva och fotbollslagens hang arounds är antagligen en bra fotbollsbild en tajt situation ute på planen. En duell, en kamp om bollen, nickduell, fighting face och jävlar anamma. För vissa är det bara bilder på dem själva som är "bra" fotbollsbilder ... 

När nattmörkret och dimman lagt sig över Ramdalens IP

Med åren tenderar jag allt oftare åt att uppskatta de lite mer utzoomade bilderna som visar mer än en närkamp. Fotbollsbilder där omgivningarna eller bakgrunden får sätta stämningen och berätta mer för betraktaren. Jag tror dock att detta inte riktigt tilltalar huvuddelen av de som kollar igenom mina bildgallerier efter matcherna.

Tunavallen i Eskilstuna är en av dessa anläggningar som är utmanande att fota på

Vad är egentligen en snygg fotbollsbild och hur lockar man även icke sportintresserade att titta och bedöma bilderna som ett foto snarare än en "sportbild"? Jag får nog lägga åtminstone 15 år till på detta för att kanske komma fram till ett svar.

Säsongen 2025 på väg att nå målsnöret

Tack för att du tog dig tid att läsa om mina sporfotografiska funderingar. Detta är något jag verkligen brinner för, som ger mig kickar i vardagen och injektioner av energi när jag behöver det. Kanske är det inte bara jakten på den perfekta fotbollsbilden som pushar mig utan lika viktiga är nog alla härliga människor jag möter där ute vid planerna i samband med match. Tack för att ni finns!

Skuggor och siluetter i crossfit-boxen

Lördagen den 29:e oktober besökte jag CrossFit Solid Nyköping för andra gången detta år. Och jag har varit där med mina kameror, om du kanske trodde något annat. Lördagen bjöd på klubbmästerskap och det var en partävling med många moment och i slutänden utpumpade atleter. Jag svettades bara av att se dem slita men jag imponerades också eftersom det definitivt inte bara handlar om biffiga muskler. För att lyckas i crossfit krävs inte bara råstyrka utan även uthållighet, mjölksyratålighet och teknik.

Tävlingen pågick mellan klockan 09 och 16. Jag hade inte tänkt vara med hela vägen men nu blev det så och jag ångrar mig inte. Det var 14 deltagande par och fyra av dessa par stack ut lite extra med sin prestation. Efter alla dessa timmar hade jag med mig hem ungefär 4400 bildfiler i mina tre kamerahus. Det tog extremt lång tid att plöja igenom denna mängd bilder och i slutet av helgen hade jag redigerat 477 bilder i ett bildgalleri som Solid-medlemmarna kunde ta del av. Inget för allmänhetens ögon denna gång.

Det var mycket som var speciellt med tävlingen. Stämningen, publiken, stöttningen mellan de tävlande och självklart de mer eller mindre omöjliga tävlingsmomenten stack ut lite extra mot vad jag är van vid när jag bevakar sport. Men allra mest var det ljusförhållandena i den före detta industrilokalen som bjöd på fotografiska utmaningar. Ljuset var på både gott och ont, i de bästa stunderna blev det fantastiska möjligheter att fånga skuggor och siluetter som du ser i detta blogginlägg. I de sämre stunderna krävde det exponeringskompensation eller omöjliga vinklar vilket innebar att jag fick slå knut på både mig själv och mina kameror.

Jag hade kul. Oerhört kul. Och jag hoppas att deltagarna har glädje av alla bilder i efterhand. Att ställas inför fotografiska utmaningar utanför den egna komfortzonen kan vara belönande men även utvecklande och det tar jag med mig efter detta äventyr.

När var du på rugby senast?

Och när tog du med din äkta hälft på rugby senast? Jag vet, det är inte den paraktivitet som först dyker upp i huvudet om du ska planera in en helgdag på tu man hand med din käresta. Men varför inte? Och när du dessutom kan kombinera rugbyn med vackra Stockholms Stadion blir det oemotståndligt. Ju.

Landskamp mellan Sveriges och Tjeckiens rugbyherrar den 14/5 2022

Lördagen den 14:e maj skulle gruppen North Conference avgöras då obesegrade Sverige och Tjeckien skulle göra upp om gruppsegern och avancemanget till den europeiska högstadivisionen kallad Trophy. Det svenska rugbyförbundet har ju flera gånger de senaste åren genomfört sina landskamper på bl.a. Bollspelaren i Norrköping men inför denna match spände man bågen hårdare och tog chansen till en återkomst till fagra Stockholms Stadion. Förhoppningarna fanns att slå det tidigare publikrekordet på 5000 åskådare som har ett 10-tal år på nacken. Något gick rejält snett, till denna landskamp hittade endast ca 1500 åskådare, och rugby-Sverige behöver verkligen göra jobbet för att nå ut till de breda massorna med sin sport.

Rugby-reglerna kan te sig en smula svårbegripliga men spelet är inte på långa vägar lika svårgenomträngliga som amerikansk fotboll. För egen del har jag under 5 år hunnit snappa upp en del men för mig handlar rugby-upplevelsen om att få en direktbelöning i form av action. De taktiska delarna av en lagsport kan ta längre tid att uppskatta som åskådare, i rugbyns fall får man istället ton av charm, poäng, kamp, sportsmanship och engagemang. Och en och annan tackling som rimligtvis borde fälla en hel lada.

Jag gjorde bedömningen för några månader sedan att denna landskamp var värd att se på plats. Men samtidigt insåg jag att det inte kunde bli aktuellt att söka ackreditering för att fotografera från innerplan. Inga parkeringsplatser i närheten av Stadion och jag kan inte åka kollektivtrafik med teleobjektivet, stativet och övrig utrustning. Det fick bli en avslappnad utflykt som innebar tåg från Nyköping och tunnelbana från T-Centralen till Stadion. Lunch på närliggande Brödernas och en delvis regnfri rugbymatch i sällskap av hustrun. Ett kamerahus med vidvinkelobjektiv samt 135 mm-objektivet för att ta några bilder fick duga.

Den första halvleken mellan de svenska och tjeckiska herrarna var tämligen tillknäppt och låst. Ställningen var 3-6 in till pausvilan vilket vittnar om att det endast blivit poäng på straffar. En för Sverige och två för Tjeckien. Tyvärr blev det ett långt spelavbrott i slutet av halvleken då en tjeckisk spelare blev liggande på gräsmattan i 20 minuter innan en ambulans kom in på innerplanen. Spelaren kunde för egen maskin lägga sig på båren innan de åkte iväg vilket ändå kändes lugnande för oss som åskådare.

Panoramabild bestående av två bildrutor med sjungande svenska rugbyspelare

I den andra halvleken exploderade spelet som framförallt öppnade upp potentialen hos det svenska laget. Äntligen fick vi från publikplats se några försök och betydligt mer tryck och rörelse. Slutsiffrorna skrevs till 28-18 vilket innebär att Sverige avancerar till Trophy. Kul, utmanande och utvecklande för det svenska herrlandslaget.

Nu längtar jag till min första rugbyfotografering denna säsong. Det blir inte frågan om någon landskamp utan någon av de seriematcher jag kan hitta inom rimligt köravstånd. Tyvärr blir det inte när Superallsvenskans premiär spelas den 21/5 eftersom jag lovat att utföra ett uppdrag när Folkungavallen i Nyköping firar 100-årsjubileum denna lördag. Men tids nog blir det rugby, som jag längtar!