Fotokliché och fåfäng fika

Det sägs att man inte ska fota blommor. Att det är en simpel och uttjatad form av fotografering till varken nytta eller glädje. Därför börjar jag detta inlägg med några blombilder. För att jag kan. Bilderna tog jag hemma på tomten med min Canon 1D X och mitt 300 mm-objektiv. Jag hade gjort en inställningsändring på kameran som jag behövde utvärdera. 

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna i jpg-format, något jag normalt sett gör endast i sportsammanhang. Det har sina nackdelar när det kommer till bildkvalitén men ger istället ett betydligt snabbare arbetsflöde när många bilder ska processas. (Jpg-formatet är hårt komprimerat vilket bl.a. påverkar det dynamiska omfånget, färghanteringen m.m. Det är nog det vanligaste bildformatet och de flesta av oss har vant oss vid dess egenskaper.) Jag sparar också galet mycket lagringsutrymme genom att inte ta sportbilderna i RAW-format.

Lördagsförmiddagens blom- och fjärilssession hemma i trädgården byttes under eftermiddagen ut mot fika i en betydligt mer älskad och ompysslad grönyta. Ett besök vid Fåfängan inne i Nyköping för att fika stod på programmet för några av oss i familjen. Jag tog med kameran, 1D X fortfarande inställd på jpg-bilder, mitt ultravidvinkelobjektiv samt det senast inköpta 85 mm-objektivet. Åh vad jag tycker om dessa två gluggar!

I skuggan under hasselträden passade det bra med några porträttbilder. Jag plågade båda mina objektiv med att ta några motljusbilder med solen som hittade fram genom grenverken. 85 mm-gluggen spökar lite om man riktar det rakt mot solen och flares dyker upp som ett brev på posten (ibland med andra ord).

Jag bytte till mitt 14 mm-objektiv.

I det lilla caféet serveras lättare maträtter men också något för den fikasugna. Jag gick på det sistnämnda och valde en bulle och en hallongrotta. Anita köpte en glass medan Lovisa gick på smörgås-alternativet. Kaffe förstås, för oss som lärt oss dricka det ...

17-åriga Lovisa avstod kaffet och nöjde sig med en Trocadero

Jag tog ett varv i de nedre delarna av Fåfängans trädgård. Flera av bilderna som jag tog i motljus fick jag kassera hemma vid datorn då de inte riktigt klarade övergången mellan mörka skuggor och ljus himmel. Hade jag fotat i RAW-format skulle jag kunnat rädda dem men denna gång grämde jag mig inte över detta i och med att jag gjort ett medvetet val för att testa.

Till Fåfängan återvänder vi. Fantastiskt charmigt, vackert och speciellt. Deras kulturprogram är fylligt även om det denna sommar får en påverkan av pandemi-restriktionerna. Det är inte hur många platser som helst framför den lilla scenen men det går normalt sätt in betydligt fler åskådare än de 50 som just nu tillåts. Jag hade gärna sett Stigtomta-sonen Mattias Nordkvist i slutet av kommande vecka men de tre föreställningarna är slutsålda (och jag har en begravning att fokusera på).

Eskilstunashopping

Genom åren har jag besökt Eskilstuna åtskilliga gånger. I min ungdom berodde det flitiga resandet på föreningsuppdrag och senare i livet har jag lärt mig i egenskap av ungdomsledare inom fotbollen att distriktets alla motståndarlag verkar finnas runt staden. Trots alla resor till länets största stad kan jag räkna på ena handens fingrar de gånger jag varit inne i centrum.

Under torsdagen fick jag med mig delar av familjen för ett närmast desperat födelsedagspresentuppdrag i Eskilstuna. Näst äldsta dotterns födelsedag under fredagen krävde en ansträngning och då vände vi blickarna norrut.

Alva och Lovisa verkade onödigt positiva till shopping i Eskilstuna

Anita, Lovisa och Alva bänkade vid ån

Mitt resesällskap fick ansvaret för några butiksbesök (jag hittade fantastiskt bekväma bänkar ute på gågatan där jag kunde avvakta utvecklingen) innan vi tog en hyfsat sen lunch på Fristadstorget. Detta torg vars namn gav mig kalla kårar och skräckbilder framför ögonen under ungdomen, mestadels beroende på att Sörmlandsradion hakade upp sig på att ge väderrapporter för exakt denna plats i tid och otid. Som boende i Bränn-Ekeby kunde jag ärligt talat inte bry mig mindre.

Fontän på Fristadstorget

Med ett åldrande perspektiv har jag upptäckt att ån genom Eskilstuna och miljön runt vattnet är en pärla. Det är ganska givet att stadsbilden påverkas av en å, och det är definitivt inte unikt. I min närmaste stad Nyköping rinner vattnet och kolla bara hur Motala Ström påverkar grannstaden Norrköping. Rent estetiskt är det inte alls så pjåkigt.

Vi avslutade vår shoppingtripp ute vid Tuna Park. Tiden rann dock ifrån oss och efter fikarasten på Espresso House hade vi 10 minuter på oss innan alla butiker tydligen stängde klockan 18.00. Hemresan gick bra trots att väg 53 aktiverar kräkreflexerna, det är sedan gammalt.

Gyllene timmen i hemtrakterna

Efter den senaste tidens överflöd av turistbilder, tagna på platser jag sällan eller aldrig besökt tidigare, kändes det befriande att ta med kameran ut på en kvällspromenad under måndagskvällen. Hemtrakterna sedda i ljuset av en nedgående sol är ändå något speciellt. Välbekant igenkänning med vissa givna motiv.

Ladugården vid Skillra med majsfältet i förgrunden

En av grindstugorna vid Prästgården

Gyllene timmen äger. För mig är timmen innan solens nedgång betydligt mer tillgänglig än timmen direkt efter solens uppgång. Måndagskvällens promenad bjöd inledningsvis på en sol som gömde sig precis bakom en molnkant långt borta i den västra horisonten. Men under min förflyttning mellan Skillra och Åsby sjönk solen för att slutligen hitta luckan mellan horisont och molnkant.

Malva nedanför prästgården

Malva med Prästgården i bakgrunden

En kviga på bete vid Skillra

Promenadstråket runt Skillra och Åsby visar huvudsakligen upp ett öppet jordbrukslandskap. Om jag som Stigtomtabo vill se träd och skog hittar jag andra alternativ för mina promenader. När ljuset är så fint som denna kväll är det dock dumt att sticka in nosen i den mörkare skogen.

Solen sökte sig långsamt fram under molntäckets kant

Jag valde att använda mitt "nya" 85 mm-objektiv under promenaden. Det är så oerhört bra och belönar mig med "snygga" bilder hela tiden. De flesta av bilderna i detta inlägg är tagna på bländare f/1.4 eller f/1.6. Objektivet har inte någon suverän närgräns, några riktiga närbilder på blommor eller liknande blir det inte med denna glugg.

Motivet är kanske inte så märkvärdigt men den låga ljuskällan gör bilden

Många gånger har jag gått denna runda med mitt 100 mm-macroobjektiv. Med det objektivet har jag bra koll på utsnittet som 100 mm-brännvidden ger. Och med 85 mm-objektivet är det inte så stor skillnad i utsnitt, det blir snarare lite lättare att få med det jag ser eftersom det ger lite vidare omfång.

Åsby gård

Skillra med ett vetefält i förgrunden

Till slut hade jag gått varvet runt och hade återigen ladugården vid Skillra i blickfånget. Denna gång badade den i dagens sista solstrålar vilket gav mer ljus och en betydligt varmare färgton än när jag påbörjade min runda och fotade samma motiv.

Skillras ladugård badar i kvällsljus

Även om fler bilder i gyllene timmen är att föredra så kommer nästa blogginlägg ändå att innehålla ytterligare turistbilder. Detta hattande i omgivningarna upphör snart men ett visst nyfiket resande under semestern känns ändå som något vi i familjen önskar och behöver. Ha tålamod.

Västervik och energifattig avrundning

Team Janssons söndags-exkursion tog deltagarna längst ostkusten söderut via Loftahammar och Gränsö slott för att slutligen nå fram till Västervik. Initiativtagaren till denna resa hade endast vaga och trevande idéer om vad som skulle göras när gruppen satte fötterna på främmande mark. I ärlighetens namn var det endast nyfikenhet som ledde expeditionen (men det är troligtvis inte första gången i världshistorien som detta har varit vägvisaren).

Parkeringsyta återfanns i närhet till vattnet och stadskärnan

Det allra mest uppenbara området att utforska tycktes vara vid vattnet. Uteserveringar och glasskiosker (med långa köer) avslöjade att detta var stråk nr 1 för besökande turister. Vi tog dock ett svep in genom stadsbebyggelsen och de kvarter som låg en liten bit från vattnet. Den där förbaskade nyfikenheten styrde och ställde med oss.

Slutligen hade vårt svep genom de charmiga småstadsgränderna tagit oss ner till vattnet. Idyllen hade åtminstone satt mig i rätt sinnesstämning. Samtidigt hade jag blivit svettig av den ständigt närvarande solen i kombination med att vinden inte gav någon som helst svalka på gatorna längre in i staden. Det var därmed extra behagligt att komma ner till vattenbrynet.

Här skulle man bo med båt och brygga i kanten på tomten

Den brygga som enbart hade gamla träbåtar fångade mitt intresse. Detta var nog Västerviksbesökets höjdpunkt för mig. Vilka fina skapelser och så många lager fernissa!

På vår väg tillbaka till bilparkeringen hittade vi en märklig kombination av glass- och sushi-servering där vi köpte våra glassar och jag fick äntligen en espresso som smakade som espresso ska smaka. Även med denna påfyllning av energi började vi bli lite spaka. Eftermiddagen var på väg mot kväll och vi hade två timmar i bilen för att komma hem. Nu valde vi inte den närmaste eller snabbaste vägen till Stigtomta ...

Alva, Anita och Lovisa i Västervik

På vår väg söderut tidigare denna söndag såg vi en vägskylt som pekade i en lockande riktning. Detta blev således vårt nästkommande mål på hemvägen. Stegeborg, en slottsruin på strategisk plats i viken som når in till Söderköping. Detta stopp blev dock ett antiklimax av episka mått. Vi konstaterade att ett besök vid ruinen skulle ha kostat 40 kr/person, att regnmolnen inte skulle lämna oss torra och att hamnkrogen inte kändes som ett alternativ där vi kunde äta vår middag. Vi lånade toaletten och åkte därifrån.

Den mest logiska vägen hem hade varit att ta bilfärjan till Vikbolandet och sedan Skenäsfärjan hem till Stigtomta. Nu var kön till den lilla färjan i Stegeborg jättelång med flera båtsläp som väntade på sin tur och färjan gick med en halvtimmes mellanrum. Vi hade fått vänta länge på vår tur vilket gjorde att vi åkte via Norrköping (där vi käkade) innan vi tog E4:an hemåt.

Slut på meddelandet.