onsdag 30 november 2016

Oskärpebollar i testsyfte

Jag är ju Macbook Pro-ägare sedan ett drygt år tillbaka. Denna lilla bärbara dator köpte jag mestadels för att ha som "surfplatta deluxe" eftersom jag använder en stationär PC för allt som rör mina bilder. Lagringslösningen är visserligen sedan någon vecka tillbaka flyttad till en Mac mini med extern hårddisk. Och på sikt behöver den stationära datorn bytas ut mot en nyare modell. Jag är faktiskt imponerad att den gamla HP-burken eftersom det är bra fart i den fortfarande. Datorn var inte jättedyr när jag köpte den för några år sedan men jag såg till att den fick en i7-processor och mycket RAM-minne.



För en dryg månad sedan uppdaterade jag min Macbook Pro med Apples nyaste operativsystem. Den versionen som kallas Sierra, version 10.12. Det skulle jag inte ha gjort... I och med den uppdateringen upphörde Canons EOS Utility-program att fungera fullt ut. Detta program används om man t.ex. vill fjärrstyra kameran (via sladd) eller flytta över bilder från kamerans minneskort till datorn.



Nu började jag detta inlägg med att skriva att jag bara använder min bärbara Mac som avancerad surfplatta. Men jag köpte den också för att enstaka gånger kunna ha den på fältet om jag fotar och behöver hantera bilder direkt. Ett stressigt moment som inte lockar men ibland kan det vara nödvändigt. Jag har också haft nytta av min Mac på jobbet ett par gånger då bilder tagits i fotostudion. Den bärbara dator jag har där har så usel skärm att det inte går att bedöma de nytagna bilderna överhuvudtaget. Då har jag helt enkelt använt min privata dator för att underlätta.



Någon liten förändring har skett från Canons sida vad gäller deras EOS Utility och nu ville jag testa om det gick att hjälpligt flytta över bilder från kameran till datorn. Därav kvällens test. Jag planerar att använda datorn nästkommande fredag i samband med ett sportevenemang modell större. (Förutsatt att jag får den ackreditering som är sökt.) Jag behövde testa att min Canon 7D Mark II pratar med Mac-datorn via EOS Utilitys. Några bildfiler i 7D-kamerans minneskort fanns givetvis inte så jag fick gå utanför ytterdörren och ta några bilder på utomhusgranen och den julbelysning som nu är uppsatt.



Och visst fungerade överföringen. Tack. Det enda som Canon utlovat är att de i slutet av december och i slutet av januari kommer att publicera uppdateringar av sin programvara så att den fullt ut stödjer Apples macOS Sierra 10.12. Det är ganska lång ledtid på den uppdateringen!

Jag ställde kameran på ISO 4000 och fotade med bländare f/2.8 på mitt 70-200 mm-zoom och såg till att aktivera bildstabiliseringen i objektivet eftersom slutartiden blev ynkliga 1/40 sekund. Jag tror jag lyckades undvika skakningsoskärpa i bilderna. Nu var det visserligen inte bildresultatet som var grejen med dagens test utan kommunikationen mellan kamera och dator.

Och runda oskärpebollar av julgransljus är trots allt ganska snygga även om det bara är testbilder...

tisdag 29 november 2016

Årets julkort är taget

Med mycken möda och stort besvär. Idén runt årets julkort har jag burit med mig i flera månader men inte förrän härom veckan så trillade den sista polletten ner. Det har blivit en grej kring hur familjen Janssons julkort ska utformas och pressen ökar för varje år. Går det att övertrumfa fjolårets bild?

Jag kan ju inte avslöja för många detaljer...

Några små avslöjanden kan jag bjuda på i förväg. På bilden ovanför ser du platsen då bilden togs. Det blir inget självporträtt utan hela familjen är med. I övrigt lämnar jag slutresultatet som en cliffhanger tills Kungliga Postverket gjort sitt dagarna före jul.

Döttrarna villa vara med på fler bilder när vi var färdiga med julkortssessionen

Mina nya studioblixtar, min 5D Mark II och mitt 17-40-zoom fick jobba under fotosessionen.

Jag har kanske avslöjat för mycket?

söndag 27 november 2016

En akt av omsorg för småfåglarna

Efter flera år av vedermödor i adventstid gjorde jag idag slag i saken. Många julgransfötter för utomhusbruk är avverkade och alla är refuserade. Att det inte ska gå att finna en endaste modell som verkligen fungerar. Blåser det mer än 0,5 m/s ligger granjäkeln ner på gräsmattan och hånler mot mig. Nu fick det bli den metod jag försökt undvika, ett järnrör slogs ner i gräsmattan framför köksfönstret. Det är inget fel med ett järnrör men när julen är över och utegranen åker på tippen finns risken att järnröret frusit fast och blir stående ända till våren. Skräcken att något av barnen ska snubbla och slå skallen i det uppstickande järnröret har fått mig att vägra denna lösning. Nu har jag fallit till föga och granen står upp trots dagens starka vindbyar.

Utomhusgranen står förhoppningsvis stadigt i år

Idag ägnade jag en stund åt våra övervintrande hjältar småfåglarna. Kanske borde jag ha tagit tag i matningen tidigare men jag har tyckt att det rimligtvis borde finnas ätbara frön i terränglådan och att hösten inte varit så förskräckligt kall. Fåglarna behöver mycket energi för att klara av det nordliga vinterklimatet.

Det större fågelbordet är nu fyllt av solrosfrön

Jag har hängt ut fågelborden och sett till att de är fyllda med de saker som är mest populära bland fåglarna som hittar till vår adress. Allra populärast är jordnötterna. Inte de saltade dock. En påse tar slut från ena dagen till den andra. Det skulle kunna bero på att de större fågelkräken hittar till matplatsen. Skator och kajor är också fåglar men jag ger inte mycket för dem i närheten av huset och ser alltså att de helst håller sig långt borta.

Jordnötterna är den föda som går åt fortast

I det lilla gula huset ovanför jordnötterna häller jag hampafrön. Dessa frön är populära bland vissa fågelarter. Det går dock inte åt några enorma mängder under en vinter. Resterna av hampafröna bildar också en äcklig hinna på trädäcket där matningen sker så de är ingen favorit hos mig heller.

Hampafrön som det är dags att fylla det lilla fågelhuset med

Något som inte är någon kioskvältare är talgbollarna. De går visserligen åt, och de är säkert näringsrika för vissa arter, men det tar tid innan varje boll hackats bort av de små fjäderklädda vinterfåglarna.

Talgbollarna känns obligatoriska men är inte superpopulära

Något jag provat under flera år är fröblandningen som säljs. Basen är något sädesslag, typ vete, och så blandas det med hampafrön, solrosfrön m.m. Detta äter inte fåglarna överhuvudtaget. Däremot sitter gärna pilfinkarna och plockar fram solrosfröna samtidigt som de kastar ner vetet på marken. Skräpiga rackare de där pilfinkarna.

Det lilla fågelbordet fylls med solrosfrön på bekostnad av den icke-populära fröblandningen

Äpplen skulle man kunna tänka att man kan ställa ut till koltrasten. Men nej då, dessa äpplen brukar jag få slänga när de frusit sönder och ruttnat. Visst borde äkta svenska Ingrid Marie vara en bra sort att mata fåglar med?

Sammanfattningsvis är "mina" vinterfåglars matlista enligt nedan:
1. Jordnötter
2. Solrosfrön
3. Hampafrön
4. Talgbollar
5. Fröblandning
6. Äpplen

Ser det annorlunda ut för någon annan fågelmatare så är jag road av att få reda på detta i kommentarsfältet. :-)

Ha en fortsatt trivsam första advent!

lördag 26 november 2016

Lera, hästar och vissna växter

Novemberlördagens klena ljus rann nästan ifrån mig innan jag hann ut på en kortare promenad. Himlen täcktes delvis av tunna molnslöjor och termometern visade 7 plusgrader. På grusvägarna som tog mig förbi Åsby och Skillra vilade ett lager mjukbrun lera. Väglaget är verkligen inte unikt för november.

Runt knuten på ladan vid Åsby

Jag famlade länge efter något i kameraväg att ta med mig på min runda. På något sätt kändes det som att det kvittade. Vida vyer och landskapsbilder? Nej, det mesta är plöjda åkrar och bruna nyanser. Närgångna makrobilder? Nej, det mesta är grått, brunt och tråkigt dött. Normalbrännvidder? Jag kan inte riktigt hitta något som lockar att dokumentera i närområdet under november. Det fick bli 300 mm-objektivet på min 5D-kamera. Mest för att jag ville ta det tyngsta objektivet att släpa på för motståndets skull.

Häst nr 1 vid Åsby
Häst nr 2 vid Åsby
Häst nr 3 vid Skillra

Jag ska inte vara allt för negativ. Det går alltid att hitta något att fotografera, oavsett utrustning. Mycket handlar om fantasi, kreativitet och påhittighet. Även i vältrampade omgivningar finns nya saker att upptäcka. Naturen är fiffig på det sättet, den förändras ideligen.

Berberis verkar vara en optimistisk växt
I motljuset kan även det mest vissna och torra få lyster
Hallonen i dikesrenen har ännu några små livstecken
Det taniga lärkträdet i Skillras hästhage har ännu inte givit upp sina barr
Sommarens fagra rallarrosor levererar skönhet även under de vintriga månaderna

En blick över hembygdens höstklädda trakter ger både återseenden och nya detaljer att upptäcka. Måhända har det mesta gått i vinterdvala men ändå finns saker att betrakta och reflektera över. En stund.

söndag 20 november 2016

Hästkontakt när fulnovember åtminstone försökte

Efter en kort period av vinter har åter väderkartan ritats om till höst. Det må vara hänt, det är inte troligt att vintern ska sätta klorna i oss redan i början av november. Vardagskvällarna är mörka och endast under helgernas få timmar finns tid för utomhusvistelse med kameran som sällskap. Eftersom jag under två helger varit sjuk så har fototillfällena varit minimala. Tidigare i veckan hade jag med kameran när jag skjutsande in en av döttrarna till en fotbollsträning på Rosvallas konstgräs. Med hänsyn till min förkylning avstod jag för en gångs skull mitt uppdrag som ledare. Det lockade inte att stå utomhus i duggregnet. Jag gick runt med kameran i den stora anläggningens inomhushallar istället. Ett antal bilder redigerades och tanken var att publicera dem i ett blogginlägg som skulle handla om den febrila aktiviteten på Rosvalla. Problemet är bara att det är så erbarmligt tråkiga bilder och för en icke-idrottsintresserad läsekrets faller det pladask.

När jag denna söndag fick i uppgift att skjutsa yngsta dottern till hennes ridlektion var det desto roligare. Ålspånga Säteri har genererat många bilder och med hästarna som motiv känns det som ett outtömligt fotomål. Vädret var dessutom så bra som det kan tänkas bli i november.

Alva är redo och Lovisa ser också taggad ut...
En liten främre snutt av hästen Casper

Dagens ridlektion tillbringades utomhus. Perfekt. En runda i det vackra landskapet på vägen mellan Bettna och Flen kan vara värd besväret. En smula lerigt efter att morgonens frost smälte av solens strålar. Helt acceptabelt med tanke på energin som tankades in i knoppen av solljuset och den friska luften.

Vi lämnade stallområdet och gick ner längst Ålspångas allé
En häst som inte fick vara med på lunchritten
Stoet Pixie i motljus
Pixies son Sabathon betar de få gröna grässtrån som finns på marken i november

Hästarna i det långa ledet skötte sig tillräckligt. Försök att gå med en ponny utan att den emellanåt tvärstannar för att ta ett smakprov av det som finns på marken... De verkar ha en alldeles väldigt stark vilja och matlust de där småhästarna.







Jag fotade med min Canon 5D Mark II och mitt 70-200 mm-objektiv (det senast köpta med bildstabilisering). Skärpedjupet går att få tunt och oskärpan är helt okej. Ett riktigt superobjektiv och även om min "fullformats"-kamera börjar vara till åren är fullformatssensorn oslagbar när det kommer till behagliga och snygga bilder. Det sistnämnda får du ta med en nypa salt eftersom definitionen av "snygga bilder" troligtvis är en individuell smaksak. För mig kan aldrig en APS-C eller mindre sensor bjuda på samma fina kvalitéer som en större sensor. Kanske dags att skaffa mellanformat? ;-)

Fler hästar som fick vara kvar i hagen
En pall att stå på och huvudet djupt ner i vattentunnan

Efter Alvas runda i terränglådan togs hästarna in för att sadlas av m.m. De blev ryktade och fick sina hovar kratsade. Därefter lades täcken på hästarna och de fick gå ut i sina respektive hagar där de fick nytt hö att smaska på.

Den softa bilden kommer sig av att jag haft kameran utomhus och inne i stallet blev det imma på frontlinsen

Om andan faller på och nyproduktionen av bilder är skral den närmaste tiden kommer du tyvärr att få se de eländigt tråkiga bilderna från Rosvalla en regnig onsdagskväll i mitten av november. För din skull får vi hoppa att jag hinner ta några roligare bilder den närmaste tiden!

söndag 13 november 2016

På tok för tidig vinter

Under den senaste veckans inomhusvistelse p.g.a. sjukdom (influensa) så har det hunnit bli vinter. Vi i södra Södermanland har inte fått samma snömängder som i Stockholmsområdet men ändå tillräckligt för att det bildats ett vitt täcke på marken.

TGOJ-banan i riktning västerut

Sommarvärmen som tog oss genom hela september känns nu avlägsen. Det har varit en mulen period sedan början av oktober och den riktiga kylan kom ikapp och förbi oss för flera veckor sedan. Att få etablerad vinter i början av november hör inte till vanligheterna.



Nu avslöjar väderprognoserna att regn och plusgrader ska följa. Kanske har vintern haft för bråttom och jagas nu åtminstone tillfälligt på porten. Fulnovember är dock inte lika miserabel med snö, det måste till och med jag erkänna.



Dagen till ära släpade jag mig ut under en dryg halvtimme. Frisk luft i lungorna var oerhört välgörande trots huvudvärk, snuva och en kropp balanserande på febergränsen. Klädseln var förmodligen en aning överdriven åt det påpälsade hållet.



Jag plockade fram min Canon 5D Mark II samt monterade mitt 100 mm-makroobjektiv på kamerahuset. Favorit-kombo om jag skulle räkna antalet tagna bilder på datorns hårddisk. Funkar framförallt oförskämt bra för snapshots i hemmaomgivningarna.




Jag gick över TGOJ-banan och tog mig mot den nya finfina gångvägen förbi Åsby. Som jag skrev för lite sedan så har denna förbifart iordningställts av de som bor på Åsby och det ska de ha credit för.

Björkarna har inte hängt med i övergången till vinter

När jag laddat ner bilderna från kameran till datorn och såg dem i Lightroom så slogs jag över sepiatonerna i dem. Helt utan något tweakande i bildredigeringen. Förmiddagens blå himmel hade tyvärr bytts ut mot lätt molnighet och då bidrog säkert det svaga vintersolljuset till sepiatonen. Att sedan inte naturen riktigt hängt med i svängarna när det gäller årstidsändringen bidrar också till de gulbruna nyanserna.

Åsby

Det kändes bra att bara fota för fotograferandets skull. Vinterlandskap har inte stått på menyn på länge och Åsby med sina fina omgivningar har jag inte heller fotat mig trött på det senaste året. Jag är fortfarande besviken över det faktum att jag missade årets Fotomässa och fick söka inspiration genom praktiskt utövande istället.

Runt hörnet på ladan vid Åsby
Ny halm på ingång till stallets golv (tror jag i alla fall)

Just nu inväntar jag en leverans av en extern hårddisk. Först när den kommit kan jag slutföra den lagringslösning för framförallt bildfilerna som jag planerar genomföra. Jag väljer inte en NAS utan istället en Mac mini med Apples serveroperativsystem som får en stor extern hårddisk. Denna bör kunna delas ut till de enheter som används i hushållet. Till detta kopplar jag en prenumeration hos Crashplan som ger backup i molnet.

Rödaste rött på laduväggen

Innan det är försent måste jag byta ut min stationära PC där alla lagring sker idag. Datorn är fortfarande rapp men är flera år gammal och den interna hårddisken låter inte helt frisk. Jag törs inte chansa och vill inte heller vänta tills det är försent.

Tistel som inte är i sin bästa form

Lagringen upplever jag som det mest komplicerade och också mest akuta. Därefter får jag ta en ordentlig funderare på vad jag ska ha för datorn att bildbehandla med. Trots allt är det vad jag använder en dator till mest nuförtiden. Och skriva. Jag har ju en Macbook Pro men en bärbar dator är inte mitt förstaval så länge jag är hemma.


Ett par plusgrader i luften ger vattendroppar i den döda växtligheten

Det är inte omöjligt att det blir en iMac härnäst. Priset avskräcker dock men jag är rejält sugen på deras 27-tumsskärm. För många år sedan var jag mer datorfixare och satte ihop ett par datorer själv av komponenter jag köpte. Då var också operativsystemet i fokus och jag ville lära mig på djupet hur det funkade. Så är det inte längre. Jag kan inte förlika mig med hur en Mac med sitt OS X funkar men så länge jag klarar de enklare grejorna nöjer jag mig.

Hundkäx, skärpeplanet i centrum av flockblomstrets kärna
Hundkäx, skärpeplanet på de yttersta delarna

Jag laddar för att försöka jobba under måndagen. Funkar inte det blir det vårdcentralen för ett läkarintyg. Någon gång måste ju influensan ge med sig. Om inte annat får jag skrämma iväg den!