Julmarknad vid museet

Nu är vi mitt i den hysteriska tiden. Den där tiden när alla har siktat in sig på ett och samma mål. Folk och fä, krämare och krängare. Vissa av oss saknar helt spärrar och julpyntar med gran och allt innan november är till ända. Andra håller hårdare på traditionerna. Jag är själv av åsikten att julgranen ska in tidigast den 23/12, vem firar midsommar redan i maj eller öppnar sina födelsedagspresenter några veckor innan födelsedagen liksom?

Även om snön föll redan i november och faktiskt i så stor mängde att den överlevde någon vecka med mildväder och ihållande regn så hade den till sist gett vika inför julmarknaden den 3-4 december. Utanför Sörmlands museum och bort mot Tovastugan arrangerades en liten julmarknad detta år. Vi var där i någon timme och passade även på att ta ett varv inne på museet för att kolla in både nya och permanenta utställningar.

Visst hade det varit mer stämningsfullt med snö på marken, solsken och blå himmel. Men det var i alla fall uppehållsväder och tämligen kallt. Alltid något. Kanske är det dumt att ge sig ut i folksamlingar även detta år eftersom vi den senaste veckan påmints om att spridningen av smittor rasslar på i rasande takt. Ännu är inte Corona-pandemin över och uppe på detta sprids influensa- och RS-virus i en rasande fart.

Och för den som har viss impulskontroll är det faktiskt så att julen dansas ut på tjugondag Knut. Inte på juldagen för att man är urless på sitt julpynt!

Väderhattande

Inom loppet av en vecka har vi sett allt från sensommarvärme till vinter. I skrivande stund, lördagen den 19:e november, är snön det dominerande inslaget utanför hemmets varma och trygga vrå. Annat var det förra helgen då lördagen bjöd på sommarvärme medan söndagen präglades av fallande temperaturer, vindstilla och därmed den obligatoriska höstdimman. Det är med det sistnämnda jag fyller dagens blogginlägg. Dimma som är ett så tacksamt inslag i fotografier.

Vägen ner till Bärstabadet och Bärstakärret

Jag sökte mig till nedre spetsen av Yngaren där vi återfinner en badplats och ett naturreservat. Bärsta ligger endast några minuter bort med bil från vårt hus i Stigtomta. Faktum är att både badplatsen och kärret är värda besök året om. Man måste ju inte bada året runt, liksom, det kan vara fint att bara titta på naturen. Det skriver jag till de där ivriga vinterbadarna som inte är oroliga för brustna blodkärl i hjärnan ...

Förra årets julkort togs på Bärstabadets strand vid den här tiden i november. Nu slapp jag frysa benen av mig eftersom jag inte stolpade runt i morgonrock vid mitt besök. Blöt om fötterna blev jag ändå eftersom mina skor inte riktigt höll vattnet ute från den fuktiga marken när jag gick från stranden till kärret.

Kanske är höstdimman ett minne blott för denna gång. Kanske har nu vintern satt sina kyliga klor i oss för några månader framåt. Kanske dyker det upp vita vinterlandskap i bloggen framöver. Om jag inte tvingas skotta mig trött, svettig och ledbruten. Vi får se.

November är inte bara blues

Vilken märklig november-lördag vi fick uppleva. Jag ägnade några timmar mitt på dagen åt trädgårdsarbete och det tog inte lång stund innan jag blev så pass varm att tjocktröjan åkte av. Att gå utomhus i T-shirt den 12:e november känns osannolikt. När jag sedan fick ett infall och tog en sällsynt promenadrunda vid 14-tiden var det fortfarande närmare 15 grader ute.

Fulnovember bjuder sällan på något spektakulärt vackert. Höstens tillbakagång är fulländad och växtligheten har mer eller mindre gått i ide. Med kameran och macro-gluggen framför ansiktet hittade jag dock lite tecken på liv.

I naturreservatets utkant ligger granstammarna på hög och mer återstår att avverka innan granbarkborrarnas trivselmiljö är utrensad.

Jag valde denna helg att hålla mig borta från sportfotograferingen. En aning desillusionerad nu när utomhus-sporterna nått fram till vintervilan. Inte alls lockad av att gå in i inomhushallarnas elbelysning ännu en säsong. Jag har inte något emot inomhusidrotterna men när jag rannsakar mig själv så fotar jag ju sport för att jag tycker att det är kul och för att det är fotografiskt belönande. Inomhus-ljus är varken kul eller belönande, istället är det rent av riktigt fult. En hel helg utan sportfoto fick mig att inse att jag ju kan skapa mig utrymme för lite fritid. Tid som inte bara går år till träning på gymmet eller rehabträning hemma i vardagsrummet. Tid för återhämtning, energipåfyllnad och trädgårdsarbete. Ganska behagligt faktiskt.

Efter en lördag med flera timmar utomhus, solsken och frisk luft rundade jag av dagen med att laga middag och sitta på hela ryggen i TV-soffan. Nejdå, jag slarvade givetvis inte med mina rehab-övningar som också gjordes. Med vetskapen att söndagen skulle bli veckans vilodag så kunde jag bita ihop och se bortom de trötta musklerna och lederna som brukar vara standard och allra helst efter både trädgårdsarbete och promenad.

Denna tid på året är ju dyster sett till mängden dagsljus vi får oss till livs. Dyster med tanke på att det fortfarande går åt det allt mörkare hållet.

Söndagen bjöd på ett helt annat väder än lördagen och du kommer att få se mer om det i ett kommande blogginlägg. Håll utkik!

Skuggor och siluetter i crossfit-boxen

Lördagen den 29:e oktober besökte jag CrossFit Solid Nyköping för andra gången detta år. Och jag har varit där med mina kameror, om du kanske trodde något annat. Lördagen bjöd på klubbmästerskap och det var en partävling med många moment och i slutänden utpumpade atleter. Jag svettades bara av att se dem slita men jag imponerades också eftersom det definitivt inte bara handlar om biffiga muskler. För att lyckas i crossfit krävs inte bara råstyrka utan även uthållighet, mjölksyratålighet och teknik.

Tävlingen pågick mellan klockan 09 och 16. Jag hade inte tänkt vara med hela vägen men nu blev det så och jag ångrar mig inte. Det var 14 deltagande par och fyra av dessa par stack ut lite extra med sin prestation. Efter alla dessa timmar hade jag med mig hem ungefär 4400 bildfiler i mina tre kamerahus. Det tog extremt lång tid att plöja igenom denna mängd bilder och i slutet av helgen hade jag redigerat 477 bilder i ett bildgalleri som Solid-medlemmarna kunde ta del av. Inget för allmänhetens ögon denna gång.

Det var mycket som var speciellt med tävlingen. Stämningen, publiken, stöttningen mellan de tävlande och självklart de mer eller mindre omöjliga tävlingsmomenten stack ut lite extra mot vad jag är van vid när jag bevakar sport. Men allra mest var det ljusförhållandena i den före detta industrilokalen som bjöd på fotografiska utmaningar. Ljuset var på både gott och ont, i de bästa stunderna blev det fantastiska möjligheter att fånga skuggor och siluetter som du ser i detta blogginlägg. I de sämre stunderna krävde det exponeringskompensation eller omöjliga vinklar vilket innebar att jag fick slå knut på både mig själv och mina kameror.

Jag hade kul. Oerhört kul. Och jag hoppas att deltagarna har glädje av alla bilder i efterhand. Att ställas inför fotografiska utmaningar utanför den egna komfortzonen kan vara belönande men även utvecklande och det tar jag med mig efter detta äventyr.