onsdag 30 augusti 2017

Helgskoj

I helgen gjorde jag en helhjärtad satsning på den lokala fotbollen. Med kameran i händerna, anteckningsblocket i bakfickan och reservjackan i bilen tog jag mig till tre olika arenor under lördagen och söndagen för att spana in matcher i herrfemman och division 6.

Råbyborgen i Råby

Även om vidvinkel-objektivet fanns med i packningen valde jag bort det på samtliga tre arenor. Jag har dokumenterat dessa platser på ett mer övergripande sätt sedan tidigare och kände att jag inte hade något nytt att tillföra. Jag gillar annars att inte bara fokusera på sportscenerna som utspelas framför mig.

Under min första helgmatch fick jag en sekvens bilder som gudskelov inte händer ofta. En brysk närkamp med en armbåge i huvudet på en motståndare gav både blodvite och omplåstring. Dessutom ett lasarettsbesök för den drabbade som fick sy fyra stygn. Han kom tillbaka innan matchen var färdigspelad men då inte som annat än åskådare.





Lördagen fortsatte med en eftermiddagsmatch hemma på Stigtomta IP. Det är en plan som jag känner igen mer än väl. Inte för att jag spelat där själv eller för att jag fotat där många gånger utan mestadels för att jag är där minst två gånger i veckan då flicklaget tränar. Nu utspelades ett division 6-derby på planen och sånt är alltid roligt och med extra nerv och känslor.



Denna match fotade jag enbart med mitt 300 mm-objektiv. Vissa händelser får man helt enkelt strunta i när man väljer enbart ett hyfsat långt tele. Spelet närmast mig blir för tajt. I dessa lägen kan det i bästa fall bli ett eller annat intressant ansiktsuttryck. Med teleobjektivet kunde jag denna gång ta några bilder på publiken vid sidan av planen.




Lördagen övergick till söndag och jag rafsade igenom alla bilder samt skrev två matchreferat för Lokalsporten. Cirka 150 bilder/match blev slutresultatet och det är ganska normalt för mig. Råmaterialet bestod av drygt 600 exponeringar per match. När söndagskvällen närmade sig ägnade jag det egna flicklaget en halvlek innan jag åkte till Tyrsvallen i Tystberga för en annorlunda division 5-upplevelse.

En av Afrikansk FC:s spelare är Kabba Samura, tidigare allsvensk spelare hos IFK Göteborg

Matchen i Tystberga började klockan 18.00 men solen nådde bara ner över planen i första halvlek. Under den andra halvleken fick jag ideligen ha koll på slutartiderna och successivt öka ISO-talet för att till sist fota på ISO 6400. Höstmörkret gör sig påmint.

Ledarhund, m.a.o. tillhör den en av Tystberga GIF:s fotbollsledare

Jag gillar att fota människor när de idrottar. De är fokuserade på vad de gör och anstränger sig inte för att framstå i så bra dagar som möjligt på eventuella bilder. I samband med ett längre spelavbrott kunde dock inte en av mina arbetskamrater (inte så länge till, tyvärr) "vända vackra sidan till" framför kameran.

Jesper Bohm, mittback i Tystberga GIF av födsel och ohejdad vana

Kamerorna har smattrat ovanligt mycket de senaste dagarna och det har bara varit sportrelaterat. Det kommer säkerligen en tid för naturfoto också. Hur som helst har jag länkarna till mina fotbollsgallerier från helgen här nedan:
Råby-Rönö IF vs IFK Nyköping, 5-2
Stigtomta IF vs Hargs BK U, 4-3
Tystberga GIF vs Afrikansk FC, 1-6

Over and out

fredag 25 augusti 2017

Landskapsbilder med 420 mm tele

En oväntad lucka i mitt schema uppstod under torsdagskvällen. Länge gick jag i tron att jag skulle följa med yngsta dottern då hon skulle till Hölö och spela flicklagsmatch med kompisarna i fotbollslaget. Bilen blev plötsligt överbokad och proppfull, det är bra med samåkning, och jag blev ensam kvar i Stigtomta med min kamera. Ensam och ensam, självklart tömdes inte hela byn på folk bara för att min dotter skulle spela fotboll...

Stockrosen framför husfasaden blev torsdagskvällens första motiv

Efter att ha krafsat mig i den lilla kalufs jag har kvar på huvudet så bestämde jag mig för en kamerautrustningskombo som sällan använts. Min Canon 1D Mark IV fick telekonvertern och 300 mm-objektivet framför sig. 420 mm brännvidd och något som var allt annat än bekvämt att släpa på.

Majsplantornas toppar växer sig allt högre
Rad vid rad med majsplantor vid Åsby
Närmast allén mot Åsby var majsplantorna inte stora 

Varför jag tog denna kombination undrar jag ännu. Idén fanns att fotografera tranor. För några år sedan gick jag upp över åsen nordväst om Åsby och hittade tranor både på stubbåkern och i luften ner mot Hallbosjön. Jag har hört hur de samlats där den senaste tiden. Min ansträngning var tyvärr helt i onödan då det visade sig att majsodlingen nu var utökad även till dessa fält. Majsen är långt ifrån mogen och skördas inte förrän långt in i oktober (om jag minns rätt).

Några kvigor låg och vilade i den ljumma sommarkvällen
Baldersbrå

Landskapet väster om Åsby ner mot Hallbosjön är vackert. Soldiset vid 17.30-tiden var inbjudande men de mörkare molnen var på väg att rulla in över oss från väster. Skulle det gå att fota landskapsbilder med 420 mm teleobjektiv? Eller skulle det bara gå att ta mer intima naturbilder?


Ekbacken i kohagen


Jag erkänner jag jag var tvungen att titta genom sökaren för att hitta potentiella motiv. Ovanan vid utsnittet gjorde att jag inte såg motiven automatiskt framför mig. Det är lättare om jag använder mer välbekanta brännvidder såsom t.ex. 17-40 mm, 50 mm eller mitt flitigast använda objektiv 100 mm. Zoom-objektiv är ju "fusk" eftersom de kan glida över skalan av utsnitt, en fast brännvidd är ju vad den är, varken mer eller mindre. Nu fick jag till sist lite nytta av mitt släpande av allt för mycket tele och en fågel dök upp ur en buske och satte sig tillrätta på en torr kvist. Som vanligt med fågelfotografering hade det gärna fått vara ytterligare 100 eller 200 mm brännvidd framför kameran...

Som jag förstår det är detta en törnskata

En lagom kort promenad gav mig några bilder men framförallt lite motion och mycket frisk luft. Hade jag inte gått förbi de fyra kvigorna hade jag förmodligen sluppit sällskap av alla småflugor som plötsligt irrade runt mitt huvud. Senare på kvällen lade sig de tunga molnen över nejderna och därefter har det regnat. Det behövs, sannerligen.

måndag 21 augusti 2017

Ledbruten söndagspromenad i jobbtankar

Det blev en väldigt försiktig kortpromenad under söndagskvällen i hemtrakterna. Vädret var okej och efter en dag i TV-soffan behövdes en smula frisk luft. Anledningen till min något återhållsamma allmänstatus var lördagens arbete med Diggiloo-konserten vid Ulriksdals Slott i Stockholm. Vi i Stigtomta IF har under många år finansierat delar av verksamheten genom att göra punktinsatser på bl.a. konserter. Nu humpar jag inte scen-grejor längre men en arbetsdag mellan kl 06.00 och 02.45 sätter ändå sina spår både på kropp och knopp. Ideellt arbete med den gemenskap som skapas "äger", för mig och flera av mina klubbkompisar.

10-talet solrosor med fågelfrö-ursprung har växt upp framför farstukvisten
Humlan kommer förhoppningsvis att lämna plats till fåglar när solrosens frön mognat

De senaste dagarnas ivriga matchspelande för flicklaget föregicks av en intensiv period med beachvolleyboll. Semestern är sedan en vecka slut och jobbet pockar på uppmärksamhet. Så länge det nu varar. I skrivande stund är det endast fyra veckor kvar av den 32-åriga tjänst jag haft på min arbetsplats. Sedan är det fortsatta yrkeslivet ett oskrivet blad. Ännu känner jag ingen panik men måste erkänna att stressen över en osäker framtid gör sig allt mer påmind.

Lada och ladugård vid Skillra bakom ett hav av majsplantor

Frustrationen över den uppkomna situationen på arbetsplatsen går i vågor. Vi är flera som delar samma öde, vissa tar det bättre än andra. Att inte längre ha koll på de långsiktiga tankegångarna och att inte vara involverad i hur organisationen ska byggas, hur de dagliga sysslorna med ursprung i krav från interna och externa intressenter ska lösas är bara att släppa. Svårt om man varit med länge och känt engagemang och lojalitet mot sin arbetsgivare.

Blåeld i motljus

I jobbturbulensen hoppas jag kunna dra nytta av den årstid vi nu har för dörren. För mig är höstmånaderna september och oktober två av årets absoluta favoritmånader. Möjligtvis kommer de i skymundan för månaden maj. Och juni. Den tidiga hösten är för mig riktigt härlig. Luften, lukterna, det allt försiktigare ljuset, färgerna, landskapets förvandling. Man måste inte heller ha sommarens dåliga samvete om man stannar inomhus...

Ladan vid Skillra
Toppar på majsplantorna

Hösten är ett skifte som gör att vissa saker fasas ut och andra saker genomgår en taktökning. Jag hoppas givetvis att jag får vara med om ett lyckat yrkesbyte under denna period. Likt årstidsskiftningarna har min arbetsgivare ändrat skepnad under åren. Många arbetskamrater har kommit och gått och jag måste erkänna att jag nog stått för någon slags kontinuitet i sammanhanget. En länk mellan gammalt och nytt.

Vetefälten mognar (och en och annan tistel har tydligen smugit sig in)
Vete som gröda verkar vara det som gäller i år

Jag vet vad jag allra, allra helst skulle vilja göra för min försörjning. Förhoppningarna att detta ska bli verklighet är dock små, till och med minimala. Mentalt försöker jag styra om tankarna för att inte låsa fast vid en orealistisk målbild. Har jag lockande strängar på min lyra för dagens arbetsmarknad? Jag vill fortfarande tro och intalar mig det.

Rödklöverfältet i förgrunden med Skillra långt där borta
Rödklöver

Bilderna i dagens blogginlägg är fotograferade under söndagskvällen med min Canon 5D Mark II och mitt macroobjektiv Canon EF 100 mm. En trivsam kombo som passar utmärkt för mig. Det är sedan gammalt.

fredag 18 augusti 2017

Visby avslutade vår Gotlandsvecka

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Vår Gotlandsvecka avslutades med en heldag i Visby. Visby är aldrig fel. Jo, under Almedalsveckan. Och under Stockholmsveckan. Men annars så. Allra helst hade vi ju velat vara i Visby under Medeltidsveckan men som förklarats tidigare gick det helt enkelt inte att lösa i år då kombinationen färjebiljetter och medhavd bil inte var kompatibel. Vi fick ändå se spår av den stundande Medeltidsveckan när vi rörde oss i medeltidsmiljön, både tältlägret och marknadsområdet växte upp under fredagen.


Det medeltida tältlägret i Östergravar fick sina första boende ett par dagar innan Medeltidsveckans start
Innanför Snäckgärdsporten var det febril aktivitet med medeltidsmarknadens uppbyggnad
Ett nytt inslag på marknaden vid entrén angränsande mot Botaniska trädgården

Fredagsmorgonen började med solsken och blå himmel. Efterhand rullade molnen in och vi fick en allt mer gråmulen himmel över våra huvuden. När vi kommit en bit in på eftermiddagen rullade de riktigt mörka molnen in och det kom störtskurar under 1,5 timmar. Då sökte vi skydd i butikerna utanför Österport. Eller rättare sagt gjorde den kvinnliga delen av sällskapet en rejäl shoppingrunda medan jag stod under tak utanför skyltfönstren och tittade på folk. Det är också ett nöje...


De mörka regnmolnen blåste snabbt in över oss
Österport knyter ihop det modernare köpcentrat med butiksmiljön i den medeltida staden
Denna härliga gamla brödbil fotade jag för något år sedan, nu var det dags igen.

Sedan ett par år tillbaka har vi några måste-ställen i Visby att stanna till på för att få något att stoppa i munnen. Visbyglass är given och sedan har jag redan nämnt restaurangen Florence vid gästhamnen. Hotellet Breda Blick är ytterligare ett sånt ställe där lättare lunch eller fika smakar utmärkt och där man dessutom kan sitta vid bord i fruktträdgården framför huvudbyggnaden.


Hotell Breda Blick
Stockrosor framför Breda Blick

Som tidigare nämnts så har Visby några platser jag inte kan hålla mig borta från vid ett besök. Botaniska trädgården, Almedalen, Fiskargränd och ringmuren med sina torn och portar tillhör sevärdheterna som absolut är värda att ta del av.


Norr om Österport rasade för några år sedan en del av muren som nu är renoverad
Ringmuren ner mot Nordergravar, en favoritvy
Ringmuren och Nordergravar fotograferade nere vid Snäckgärdsporten
Almedalen med sin vy över staden som jag har svårt att se mig trött på
Alva och Lovisa i nedre änden av Fiskargränd

Avslutningsvis en bildserie som visar hur svårt det kan vara att få utöva sin "fotokonst" utan störningar när man har sällskap av familjen. Hur tålmodigt jag måste jobba för en bild. Hur mycket tolerans som behöver rymmas hos mig som håller fingret på kamerans avtryckare.


Jag ville fotografera ringmuren, himlen och tornet. Lovisa ville veta vad jag siktade på...
Äntligen klev Lovisa ut ur bild och allt var frid och fröjd. Eller?
En aning irriterad och med ett snävare utsnitt fick jag slutligen en ostörd exponering

Tidig lördag morgon var det revelj, lägenheten städades ur och bilen packades mer våra resväskor. Hemresan skedde med start klockan 09.00 och ön saknades mig redan i kön in på bildäck. Blir detta årets enda besök på Gotland? Jag hyser en förhoppning om att återse ön någon dag under hösten, vi får se hur det blir med den saken. Fokus bör nog läggas på att i första hand hitta ett nytt jobb och då kan jag med säkerhet inte veta vilka förutsättningar som finns för att komma iväg en gång till.

Ett bildalbum med 58 bilder från Visby hittar du HÄR >>>


Tack för att du tagit dig tid att ta del av årets Gotlandsbesök!

torsdag 17 augusti 2017

Jungfrun, Hallshuk, Stenkusten och Grostäde

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

En dag på Gotlands mark utan rauk vore trist så vi började torsdagen den 3/8 med att spana in den högste av dem alla. Jungfrun är inte bara reslig utan ligger uppe på en klint för att riktigt synas. Av någon okänd anledning har vi tidigare inte besökt området vid Jungfrun på nordvästra sidan av ön. Vi inledde med att gå mot den kända rauken nere vid stranden. Inte för att man kommer upp till stenbumlingen den vägen men för att den vittrande väggen av porös berggrund är fascinerande att se.


Nere vid parkeringen där rauken Jungfrun finns
Längst ute på udden står Jungfrun
Ett underlag som man trampar många steg på när man är på Gotland

Jungfrun är kanske mer känd än den förtjänar. Promenaderna i området var dock trevliga och vi nöjde oss ganska snart. Bilen tog oss vidare till fiskeläget Hallshuk. Upp på höjden och utsikten var det sannerligen inget att klaga över. Vad fint det var. På klinten avslöjade rabbishålorna vilka som befolkade platsen på en mer stadigvarande basis. Vi var endast tillfälliga besökare.


Hallshuk
Rabbisarna har fått krafsa i ganska tuff jordmån
Pricken i centrum är en badande person uppe på grundflaket vid Hallshuk

Redan på vägen till Hallshuk såg vi vallmofältet som lyste alldeles illrött. Det blev ett givet stopp vid bondens åkerlapp på vår väg tillbaka. Jag passade även på att ta en bild mot vägrenen där vi tillfälligt gjort stopp. Efter en vecka med många mil på Gotlands landsvägar kan jag inte annat än gilla den rikliga floran i vägrenarna. Kanske är det så att man inte slår vägrenarna på samma sätt som i mina sörmländska hemtrakter. Vid ett tillfälle stod det ett gotländskt rådjur i vägkanten och det är väl det som talar för att vi bilister gärna skulle ha rensade vägrenar för att undvika närkontakt med faunan.


Mycket blomster bredvid de gotländska vägarna
Vallmon har tagit över det steniga och karga kornfältet


Det riktiga utflyktsmålet denna dag var Stenkusten. För att lokalisera infartsvägen till denna sevärdhet åkte vi till Bläse Kalkbruksmuseum. Ett litet stopp som hade kunnat vara längre om restaurangen inte haft slut på all lagad mat. Vi fortsatte hungriga och letade istället i kylväskan efter något som liknade en lättlunch. En kort titt på gamla lastkranar, smalspåriga järnvägsräls och mäktiga skorstenar avklarades innan vi satte oss i bilen för den guppigaste resa vi någonsin företagit oss i en bil.


Bläse Kalkbruksmuseum

Jag var förvarnad om den dåliga kustvägen som går längst Stenkusten. Vi har en SUV och den har rejäla hjul och ordentlig markfrigång. Allt handlade om att köra långsamt och försiktigt och det var egentligen inga problem alls att ta oss längst denna härliga del av Gotland. Jag skulle göra om det idag om jag hade haft möjlighet. Vi gjorde flera stopp, gick ner till vattnet över den steniga och breda strandremsan. Så annorlunda, så vackert.


Stenkusten med blicken söderut
Modernare form av strandfynd på Stenkusten
Strandfynd av äldre karaktär på Stenkusten

I slutet av Stenkusten på vår resa norrut ligger fiskeläget Grostäde. Isolerat från allt annat och utslängd på den extremt karga kustremsan. Här fick sinnena ro och kameraanvändandet exploderade. Jag kan stapla många superlativ över denna lilla del av världen, och det är säkert många före mig som upptäckt hur enormt fint det var på denna plats.


Grostäde fiskeläge

Det blev en dag med mestadels mulet väder men med många sevärdheter som är starkt kopplade till det unika Gotland. Jag kan varmt rekommendera en försiktig tur längst Stenkusten, det var en höjdare! Bildbevisen finns i ett album på Flickr som du kommer till HÄR >>>

Ett avslutande blogginlägg från Gotlandsresan vecka 31 kommer att handla om vår heldag under fredagen inne i Visby.