Full fart på trädgårdsfåglarna i solskenet

Tänk att vi äntligen fick en gnutta sol innan november stänger dörren. Med en period som dominerats så totalt av ett molnlock blir stunderna med klar himmel och solljus extra välkomna. Nu behöver det ändå påpekas att det inte är mycket kräm i den där ljuskällan så här års, och den hasar sig inte långt över horisonten heller. Men ändå.

Blåmes som kastar sig ner mot fågelbordets lockande innehåll

Jag tog mig utomhus under lördagsmorgonen. Bilderna från en runda för att inspektera kvarteret runt Stigtomtas fantastiska skolbyggnad blir innehållet i nästa blogginlägg. Väl hemma igen kände jag att det kunde vara värt allt plock för att få ut rätt kamerautrustning på farstukvisten för att fota småfåglar.

Skatskrället är ju inte direkt någon småfågel ...

Jag plockade fram ett av stativen, gimbal-huvudet skruvades på plats, min 7D Mark II fick telekonverter och 400 mm-gluggen på sig och sedan satte jag mig tillrätta på en utflyttad köksstol. Det tog inte särskilt lång stund innan fåglarna hittade tillbaka till fågelbordet efter allt stök jag åstadkom utanför ytterdörren.

Talgoxen burrade upp sig i den plötsliga kyla vi fått i Stigtomta

Jag chansar lite när jag skriver att detta är en talltita. (Nästan identisk med entitan.)

Pilfink som spanar in vad som försiggår på farstukvisten

Pilfinken klängde sig fast för att plocka åt sig ett solrosfrö

Sedan några år tillbaka är det solrosfrön som gäller i mitt största fågelbord. Tveklöst den mest populära vinterfödan för många av övervintrarna. Jag har ett mindre fågelbord med jordnötter, och dessa är om möjligt ännu mer lockande för vissa. Tyvärr föredrar skatorna och kajorna jordnötterna vilket innebär att dessa förhållandevis stora fåglar käkar upp dessa i ett nafs. Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förtjust i dessa bajsmaskiner runt huset men de ska väl leva de också, kan jag tycka.

Blåmesen plockar åt sig en jordnöt (med en talgoxe i bakgrunden)

Jordnötssmula i spetsen på näbben hos en blåmes

I ett fågelbord på baksidan av huset bjuder jag även på hampafrön. Vissa fåglar hittar dit och jag har läst mig till att olika fågelarter föredrar olika föda. Det jag slutat att köpa är fröblandningarna med vete, havre m.m. Det går liksom aldrig åt (men är givetvis mycket billigare än solrosfrön och jordnötter). Ännu har jag inte hängt ut några talgbollar men det ska jag lösa också, förstås.

Den näpna och vackra grönsiskan kan stanna kvar om vädret inte är för kärvt

Grönsiskan sägs ha en vacker sång som gjort att den tidigare förekommit som burfågel

Det skänker en viss sinnesro att mata ner fåglar hemma runt huset. De kan behöva lite hjälp på traven om vintern blir kärv. Våra övervintrande arter har sin charm även om flyttfåglarna också tillför fantastiskt mycket när de kommer tillbaka för att kalasa på vårt nordliga insektsöverskott.

De gråsvarta kajorna är måhända inte den mest populära av fågelarter

Tittar man ordentligt så ser man att kajans fjäderdräkt inte enbart är svart och grå

Jordnöt i näbben på en Stigtomta-kaja

Med lite tur kommer jag under vintern att få se fler spännande arter i plommonträdet. Kanske domherrar, stjärtmesar, tofsmesar, steglitsar och med stor tur en flock sidensvansar. Ja, det finns många övervintrare som förgyller!

Svartvit partyräddare

Det är väl så att vi alla vill ha skoj, tummarna upp och klackarna i taket. Lite party, oavsett om det är vardag eller helg. Men vi kan ju inte ha månaden maj och juni året runt och i november skulle det behövas kubikmeter av intravenöst glädjekoncentrat för att uthärda.

Östra Storgatan i Nyköping

När jag under måndagskvällen hade ett skjutsuppdrag av några fotbollstjejer från Stigtomta in till gamla klassiska Sporthallen så tog jag kameran med mig. Min avsikt var att ta någon bild på det ljusslingeinringlade trädet vid Gripsholmsparken. Och för att klatcha till det så har jag konverterat dem till svartvitt. Funkar, tycker jag nog.

Den stora barbapappagodisen i Gripsholmsparken fick behålla sin färg

Det blev inte många bilder utomhus utan jag gick till Sporthallen där IK Tuns damlag hade sin träning. Sporthallen är den översvåraste idrottshallen som jag emellanåt måste försöka fota sport i. Denna måndagskväll behövde jag inte kämpa med vitbalansen under de tvåfärgade lamporna. Jag fotade istället ett par experimentella bilder i foajén när laget värmde upp (innan de kunde kliva in i hallen efter basketlaget som tränar där före dem).

Klassisk mark i Nyköping

Lång slutartid med kameran i fast och orörligt läge

Lång slutartid med ett försök att panorera med kameran

Inom någon dag kommer kylan men också lite molnfri himmel. Oj vad efterlängtade de solstrålarna är vid det här laget!

Söndagseftermiddag i Nykyrka

Jag har verkligen inte glömt bort min fotoblogg om nu någon skulle tro det. Och jag har sannerligen inte stoppat undan mina kameror för gott. Sportbilderna fyller hårddisken i samma takt som tidigare men det har liksom inte riktigt blivit någon allmänfotografering i hemtrakterna på ett bra tag. Och med tanke på den månad vi befinner oss i är det knappast särskilt inspirerande i omgivningarna. Om man nu inte omfamnar "Ingmar Bergman-stämningen" i det gråruskiga.

Nykyrka mellan Stigtomta och Vrena

Jag fick möjligheten, med tämligen kort varsel, att fotografera ett dop under söndagseftermiddagen i Nykyrka. En av kyrkorna som tillhör Stigtomta-Vrena Församling. En kyrka som jag endast tittat till en gång tidigare och då var jag där för att hitta en geocache-gömma.

Församlingen har flera små kyrkobyggnader och Nykyrka visade sig vara precis en sådan. Plats för ungefär 35 personer i kyrkbänksraderna. Nu tillhör inte jag den kyrkliga sortens människor men en liten kyrkobyggnad har sin gemytliga charm, det måste jag tillstå. Den andliga delen lämnar jag åt andra att bedöma.

Jag packade några objektiv med fasta brännvidder samt ett par kamerahus (5D Mark IV och 1D X). Allt för att kunna hantera det misstänkt dunkla ljus som råder i en kyrka när dagsljuset försvunnit utanför fönstren. Jag hade även med mitt 70-200 mm-objektiv eftersom jag anade att jag inte skulle kunna fotografera dopet på armlängds avstånd.

Dopfunten framställd i kyrkan denna söndagseftermiddag

Som tur är har jag fyra egna döttrar som alla är döpta i några av församlingens kyrkor så lite koll på upplägget har jag. Därmed inte sagt att jag vet om man kommit på några nymodigheter kring dop-arrangemanget. Så var icke fallet, det mesta fortskred på precis det sätt jag känner igen sedan tidigare.

Jag hade ett specifikt bildönskemål som skulle tas efter dopakten. I övrigt försökte jag dokumentera det som hände men också hur det såg ut inne i kyrkan. Föredömligt kort var hela arrangemanget och jag kunde åka hem från Nykyrka en halvtimme efter att allt startade.

För att avsluta med en teaser kan jag meddela att årets julkort är fixat. Familjen Jansson tog bilden under fredagskvällen och efter en hel del Photoshoppande beställde jag korten under helgen. Att det ska vara så svårt att få alla familjemedlemmarna att sätta rätt look på en och samma bild. Som vanligt tänker jag inte visa bilden i förväg men en liten teaser kan jag i alla fall bjuda på.

På grund av regn och rusk fick årets julkortsfotografering flytta inomhus

Nu är snart november till ända och december med allt vad den månaden innebär brakar in i tillvaron på samma brutala sätt som brukligt. Håll i hatten, nu kör vi!

En rejäl dos av november

Vid det här laget har vi tagit ett rejält kliv in i november. Denna eländigt miserabla månad som verkligen inte kan få min värld att gunga. Det är höst på det mest påtagliga och brutala sättet. Soltimmarna är lätträknade, nederbörden riklig och kylan kryper långt innanför kläderna. Dimman är jag mer öppensinnad mot eftersom den bidrar med lite mystik.

Fredagskväll och promenaden från jobbet på Knipgränd till parkeringen vid lasarettet har börjat

Odd Fellow-husets gavel är anmärkningsvärt vacker

Odd Fellow-huset i Nyköping en fredagskväll i november

Jag brukar inte ha med mig kameran till jobbet men denna fredag hade jag tagit höjd för att eventuellt fotografera några kollegor till en rekryteringsannons. Av det blev det intet, därtill fanns det ingen tid i mitt schema. Fördelen med kamerasläpandet var att jag kunde ta några mörkerbilder på vägen från jobbet till bilen.

Repslagaregatan i riktning upp mot Östra Rundgatan i Nyköping

Jag brukar oftast gå till och från jobbet längst Brunnsgatan men denna kväll gick jag bakom kyrkogården och Folkungavallen. Det är en betydligt trevligare och finare väg även om den tar ett par minuter längre.

Kapellet på Västra Kyrkogården i Nyköping

Cykel- och gångbanan ner mot Nyköpingsån

Brofästet till järnvägsbron över Nyköpingsån

Det var så pass hög luftfuktighet denna tidiga fredagskväll att det var svårt att avgöra om det duggregnade eller inte. Det är november i ett nötskal. En liten men välkommen nyhet var att det var hela 6 plusgrader i luften, något som kändes lite lyxigt till skillnad för de minusgrader som bjudits de senaste dagarna.

Cykel- och gångbanan i riktning mot Fåfängan

Jag satte mitt lilla 28 mm-objektiv på kameran denna gång. Jag har valt att konvertera några av dagens bilder till svartvitt då jag tyckte att detta tilltag förstärkte bilderna och stämningen. Det är inte mycket färg att hoppas på i november.

Den stora personalparkeringen mellan lasarettet och Mikaeliskolan

Parkerings-rönnbär

Jag avslutar med en bild som jag tog i slutet av oktober ute på Gotland. Det såg så lovande ut med en molnfri kväll och ett synligt stråk av Vintergatan på himlen. När jag tittade på bilderna jag försökt ta i datorn konstaterade jag dock att det smugit in tunna molnslöjor som fördärvade de bilder jag trodde att jag hade möjlighet att ta. Vintergatan får helt enkelt bjussa på fler tillfällen vad det lider.

Natthimmel över Gotland i slutet av oktober

Nu ska jag kura ihop mig och uthärda lördagens ihållande regn. Man borde kanske avstå från att titta på väderprognoserna under de närmaste månaderna, de gör ju inte en människa glad.