lördag 31 januari 2015

Busväder sista dagen i januari

Inget vidare värst. Och jag ska dessutom fatta mig ovanligt kort idag. Sedan fredag kväll har vädret varit mindre inbjudande snöblandat regn och till lördagens morgon ca 1,5 dm blötsnö.



Jag bestämde mig att gå Salingerundan. Min misstanke om uselt underlag kom delvis på skam eftersom de flesta delarna var plogade. Det var hur som helst mycket skönt att få ge sig ut på en långpromenad. Nu blev både jag och kameran ordentligt blöta.



Tyvärr såg jag inte att jag fått snö på linsen vilket gjorde att de flesta av dagens bilder fick skrotas när jag väl såg dem i datorn...



Nu ska jag kasta mig iväg och fota ett par sporthändelser inne i Nyköping. Förhoppningsvis orkar jag hålla i kameran efter en timmes tung snöskottning... :-)

Bäst just nu: Linda Pira, hon äger!

torsdag 29 januari 2015

Blixtar utan dunder

Det här med blixtar och kameror, varför är det så svårt? Ju mindre blixt desto svårare att få till snygga bilder skulle jag vilja påstå. Från de små ynkliga inbyggda blixtarna i mina crop-kameror (Canon 50D och 7D Mark II) till de externa blixtaggregaten och slutligen studioblixtarna.

Lättast att använda är tveklöst den lilla uppfällbara mojängen på crop-kamerorna. Fäller man upp den så blixtrar det, fiffigt men oftast himla osnyggt i bilden. Bästa exemplet på när denna teknik gör mest nytta är nog då man använder den som upplättningsblixt utomhus. Likadant blir det med ett externt blixtaggregat placerat i kamerans blixtsko. Funkar väl hyfsat bra och enkelt men ger tyvärr allt för lätt ett platt ljus i bilderna.

Canons 430EX II

Slutligen har vi studioblixtarna. Stora och otympliga men klart bra att ha om man vill ta kontroll över ljuset. De kan vara lite kniviga att lära sig bemästra och kräver någon form av trigger samt är de minst bärbara av blixtarna jag räknar upp.

Kanske är ändå det externa blixtaggregatet det mest flexibla av alternativen. Ser man till att placera det någon annanstans än på kameran så kan man få till ljuset snyggare. Det går utmärkt att jobba med flera aggregat som löses ut samtidigt med antingen separata små radiosändare eller med IR-signaler från kamerans inbyggda lilla blixt. Det sistnämnda funkar inte med vilka kamerahus som helst. Nikon har varit tidigt ute med denna typ av styrning medan Canon kom med det som först i sin 7D. Eftersom jag har dess uppföljare var jag tvungen att testa vilket krävde genomläsning av både blixt-manualen och valda delar av kameramanualen. Nåväl, kanske har jag nytta av det någon gång men annars har jag varit nöjd med de radiostyrda tillbehören jag köpt eftersom mina andra kamerahus inte klarar IR-styrning med inbyggd blixt (och varken 5D Mark II eller 1D Mark III har någon inbyggd blixt).

När jag ändå höll på med konstgjort ljus så passade jag på att damma av den 80-lampors led-belysning jag köpte för något år sedan. Tänkt att passa macrofotografering. Denna fasta beslysning är lätt att använda men lyser inte ut särskilt långt.

Helt medvetet slog jag belysningen rakt i köksfönstret
Längre avstånd och med lite vinkel till köksfönstret

Nu är väl ändå naturligt ljus snyggare och definitivt lättare att förhålla sig till (även om det tar mer än en livstid att bemästra...) Till den avslutande bilden har jag använt ringbelysningen men avståndet är ganska stort och den fungerar mest som hjälp till den befintliga belysningen i vår hall.

Modernare form av de gamla broderade "Hem ljuva hem"-tavlorna

Det finns nog hur mycket som helst att lära sig om blixtar, ljussättning och styrning av kontrollerat ljus. Jag nöjer mig för stunden med kvällens foto-abstinens-experiment och önskar god kväll!

söndag 25 januari 2015

Ett besök vid Bärsta, del 2

Gårdagens blogginlägg var inledningen på min bildberättelse om Bärsta och naturreservatet Bärstakärret. Det visade sig vara en plats som gjorde sig utmärkt på bild när snön låg vit och orörd.

Naturreservatet Bärstakärret presenteras med en skylt vid badplatsens parkering

Jag har gått genom reservatet vid ett tidigare tillfälle. Då var det sommar och varmt. Jag har aldrig, aldrig stött på så många snokar som den gången. Uppenbarligen är kärret en utmärkt jaktmark där snokarna hittar mycket föda. Det gällde dock inte under lördagen då vintern hade våtmarken i ett fast grepp.

Genom den öppna delen skär en lång spång

Sörmlandsleden tar vandraren runt och igenom Bärstakärret. Jag kom från ett annorlunda håll och kunde utnyttja det faktum att det är fruset och tjäle i marken. Alltså traskade jag där det normalt sett inte alls skulle gå att ta sig fram.

Sörmlandsledens orangea markering
En fin rastplats intill vassen och några meter från Yngarens kant

Några spår av hare, räv (!?) och en uppskrämd fasantupp var vad jag fick av djurlivet denna gång. Eftersom jag endast hade med mig ett vidvinkelobjektiv var jag inte så ledsen för det minimala djurlivet, jag hade ändå inte kunnat föreviga det med kameran på denna tripp.

De små tallarna delar plats med några resliga enar på kärret
Enarna verkade må bra ute på kärret

Som du kan se i dagens bildskörd dominerades landskapet av två ögonfångare. Dels de rännilar av öppet vatten som gav struktur och mönster i den vita snön...








...och sedan fångades blickarna av den långa spång som korsade kärret. Innan jag trampade sönder snön sträckte den sig som en lång bomullsförsedd båge över den öppna ytan.







Det känns inte riktigt "hemmavid" och Södermanland när jag tittar på bilderna. Trots minnet av alla ormar under de varma månaderna måste jag se till att ta mig till kärret i sommar. Macroobjektivet ska få jobba hårt med att föreviga alla udda blommor och växter som håller till där. Och kanske en och annan snok...



Jag tackar för mig. Dagens rusar vidare med fotbollsträning under eftermiddagen och Björkvik får ännu en gång finbesök från Stigtomta :-)

lördag 24 januari 2015

Ett besök vid Bärsta, del 1

Ibland planerar jag helt efter eget huvud och det borde jag inte göra. I alla fall inte om hänsyn ska tas till övriga familjemedlemmars idéer om vad fritiden ska användas till. Jag hade hoppats att vi skulle kunna åka iväg till något lämpligt ställe, göra upp en eld och grilla korv till lunch. Nu när vintern är så fin. Icke då, yngste dottern hade långtgående planer för sin lördag som inbegrep stadsbesök med en kompis. Nu ville hon inte gå miste om korvgrillningen heller så vi andra tordes helt enkelt inte dra iväg och elda på egen hand.

Jag började istället förmiddagen med att genom köksfönstret fota de domherrar som var på besök vid fågelbordet. De har hittat hit nu, faktiskt flera gånger denna vinter. Kul!

Domherrar och pilfinkar under fågelbordet där de hittar solrosfrön som landat på snön
Domherren med lite snö på näbben efter pickandet på solrosfrön nere i snön

Min tanke var att dra iväg till Harhålet, badplatsen en bit upp längst sjön Yngarens strandlinje. Nu tog jag istället beslut om att själv åka iväg en kort sväng till Bärsta som också ligger i kanten av Yngaren men på betydligt närmare håll än Harhålet. Jag tog med mig kamera (förstås) och på den monterade jag mitt vidvinkelzoom.

Inför synen av sandad vinterväg blev jag en smula nostalgisk, så såg det oftast ut när jag var barn

Till Bärsta är det inte mer än 3-4 kilometer. Tyvärr är det en ganska smal men mycket trafikerad landsväg dit vilket gör att det knappast är lämpligt att låta barnen cykla till Bärstabadet på somrarna trots den relativa närheten.

Bärsta gamla skola

Sista biten ner mot badplatsen kantas av små hus i en liten by. Ett område med anrik historia som jag kan allt för lite om och som inte gick att googla sig fram till kunskaper om. Jag skulle behöva ta hembygdsföreningen till hjälp för att förklara dess historia.

"Bärsta-stugan" står att läsa på en skylt på huset
Två hus som sammanbinds av en genomgång

Ungefär i höjd med de hus som är på bilden ovan upphörde plogningen av den smala grusvägen. Sista biten ner mot badplatsens parkering var således ganska svårforcerad. Bra med fyrhjulsdrift på bilen i dessa lägen.

Ner gick det bra men hem i uppförsbacke fick jag för säkerhets skull lägga i lågväxeln

Och som vanligt när jag kommer fram till en stor men tom parkeringsplats slår det liksom slint. Var ska jag ställa bilen? Efter en viss tvekan valde jag plats.

Efter några svängar hit och dit hittade jag en ledig plats för bilen...

På somrarna brukar det vara mycket folk vid denna badplats. En stor gräsyta, gungor och ett par utedass finns att tillgå. Tyvärr håller den lilla stranden på att växa igen av all vass som kantar dess sidor. Senast i somras träffade jag en äldre, mycket äldre, dam som berättade om hur det så ut här för mer än 60 år sedan.

Bärstabadet

Nu sköts ändå badplatsen hjälpligt och det med kommunala medel. Gräsmattan klipps, papperskorgar och latriner töms. Tyvärr verkar en av de små bodarna ha glömts bort i den kommunala budgeten de senaste åren.

Underhållsbehov vid Bärstabadet

En bod som på baksidan har två utedass

Jag var inte först att gå i snön nere vid badplatsen. Förvisso verkade det bara ha varit ett sällskap där före mig sedan snön som slutade falla i torsdags. Jag tog några bilder vid strandkanten, eller i alla fall det som borde varit strandkanten innan is och snö suddat ut de flesta spåren av playa.

Bärstabadets insnöade strand

Jag visste dock vad som var mitt huvudmål under denna utflykt. Och det var inte själva badplatsen. Därför sökte jag mig längst strandkanten i västlig riktning.

Jag passerade förbi timmertraven som legat på samma ställe något år nu...
...vidare förbi en tämligen ny brygga...
...och fram till naturreservatet Bärstakärret!

Jag ber att få återkomma med bilder från Bärstakärret i ett senare inlägg. En mycket spännande plats som Sörmlandsleden skär igenom. Och för mig som dagen till ära var utrustad med kamera var det ett utmärkt ställe att fotografera på!

fredag 23 januari 2015

Etablerad vinter

Två dagar av etablerad vinter räcker väl? Ta bort snön, nu räcker det... Men visst är vackert ute just nu! Efter stor tvekan tittade solen fram idag. Utlovad från morgonen men dimmolnen ville annat och först vid lunch bröt solen fram och landskapet utanför kontorsfönstret gnistrade av vitt. Vindarna har ännu inte varit tillräckligt starka för att flytta på snön från trädens grenar och mycket finare än så här kan inte ett vinterlandskap bli.



Tyvärr uteblev lunchpromenaden idag. Jakten på föda fick prioriteras. Utan matlåda måste tid läggas på införskaffande och jakten tog mig till en närliggande hamburgerkedja. Mindre kul att beställa, betala och ta emot maten när inte förarsidans fönster gick att sänka. Till slut lyckades jag dock få isen att släppa sitt grepp om gummilister och ruta men då var jag redan därifrån.



På eftermiddagen skulle ett par snabba bilder tas på en produkt och när jag plockade fram grejorna ur kameraryggsäcken så kunde jag inte låta bli att ta några bilder på de små istappar som byggts upp på jalusin utanför mitt kontorsfönster. Solen tittade fram mellan trädtopparna och gav lite lyster åt de små konstverken.



Tyvärr är aluminiumjalusierna hyfsat smutsiga. Alger bildas med tiden. Även fönsterrutorna kan vara renare, mycket renare. Om du ser optiska fenomen i dagens bilder beror det i första han på att jag fotat genom några lager av fönsterrutor.



Nu är det sikte mot helgen och det får bli i snön och vinterns tecken. De värsta isbeläggningarna är nu gömda under några lager snö så kanske går det att ta en promenad ute på bonnvischan. Vi får se.



Ha en god helg!

torsdag 22 januari 2015

Svartvitt utan ansträngning

Tänk att det ändå blivit vinter även för oss. Efter ett och ett halvt dygns försiktigt snöande har vi någon decimeter lätt nysnö som täcker allt. Snösvängen gör ju så gott den kan för att hålla vissa partier asfaltsrena, och det gäller även mig som tar sikte på en andra kväll på raken då snösläden ska fram och betala av sig.



Jag kunde inte låta bli att idag på lunchen, då dagsljuset fortfarande härskade, ge mig ut med kameran. En sak som jag, och flera av mina arbetskamrater, noterat är att det liksom inte finns något att se ute på det gamla flygfältet vid Skavsta. Har man tagit en handfull promenader runt området har man sett allt och det man ser är inte särskilt kul... Jag vet inte vad det är som påverkar detta eftersom jag är van att hemma kring Stigtomta ta samma rundor gång efter gång utan att tröttna.



Nu har i alla fall området fått en ny lyster tack vara den fina nysnön. Ännu ligger flingorna travade uppe på varandra på trädens grenar. Jag skulle kunna dra till med att det faktiskt är vackert. Trots att snö enligt min mening mest är av ondo. Fotografiskt har jag inte hunnit ledsna på snö så här långt denna torftiga vinter. Ombyte förnöjer, heter det ju, och snö är nyhetens behag för oss runt Nyköping.



Jag lånade arbetsgivarens kamera och satte på det lilla 24 mm-objektivet som jag brukar lovorda. Jag vidhåller min ståndpunkt även efter dagens lilla fotorunda. En sak som dock blev mycket tydlig, tack vare de ljusa omgivningarna idag, är att objektivet vinjetterar något alldeles väldigt på fullformatskameran.



Det slog mig att det är ganska skönt att frigöra sig från de egna fotogrejorna ibland. Nu är det kanske en knäpp tanke när man som i mitt fall lånar en bättre kamera än någon av de jag äger själv. Jag menar bara att det blir lite lättare att separera sitt fotograferande från tekniken. Den utrustning jag äger själv har utvärderats, köpts och står på något sätt väldigt "nära" mig och det känns faktiskt hälsosamt att fota med något annat då och då. Jag vet inte om det blir begripligt men det var så tankarna gick där ute i snön idag.



När jag tittade på råfilerna så såg jag en hel rad med redan svartvita bilder. Mycket till färger fanns inte! Det vita var vitt och det mörka var svart eller gick i gråskalor. Lägg därtill den gråmulna himlen (det snöade försiktigt även under lunchen) så är det inte konstigt att valet i dagens kollektion föll på ännu en svartvit utgåva. Undantag är två bilder som jag utan tvekan hittade i omgivningarna där just färgerna stod i skarp kontrast till allt runtomkring.




Bara som kuriosa måste jag visa en bild på det lilla lusthus som Lundbergs Produkter har utanför lagerbyggnaden. En gång centrum i en mässutställning eftersom vi också säljer en del veranda- och utomhusdetaljer. På somrarna är borden och även lusthuset en populär plats för personalen att sitta och frukostfika vid. Tydligen kan lusthuset leva upp till sitt namn och fungera till annat än fika för i somras noterades två personer ta ett mer än hjärtligt farväl av varandra på golvet i huset innan den ene skulle flyga iväg ut i världen med Ryanair. Jo, det skedde under kontorstid, och nej, det var inte någon ur vår personal. Men varsågoda, då.




Vi hörs med stor säkerhet igen, tack för idag!