En minnesvärd roadtrip norrut

Nu vet jag med säkerhet att jag inte längre tål myggbett. Förra sommaren fick jag två myggbett som både svullnade upp likt getingstick och kliade i en halv evighet. Då tänkte jag att det kanske berodde på att mitt nya immunförsvar inte riktigt var uppe och sprang ännu och att jag dessutom genomgick en lymfom-behandling med antikroppar. För att testa min motståndskraft mot myggor denna sommar såg jag till att söka mig dit alla vet att myggen och knotten härskar. En roadtrip mot Norrland!

Första stoppet på vår roadtrip blev Höga kusten med en hotellnatt i Kramfors

Redan på försommaren 2023 hade jag börjat fundera på om Anita och jag skulle åka en sväng norrut i landet. Precis som vi gjorde sommaren 1991, två år innan vi fick vårt första barn, då vi puttrade iväg i Golfen med ett tält och nyfikna sinnen. Då kom vi till Jokkmokk som längst (för att med liten marginal passera polcirkeln.) Nu blev resan -23 inte av och inte heller sommaren därefter kunde någon resa genomföras.

Luleå visade sig från sin allra bästa sida

En promenad längst kajkanten i Luleå gjorde gott för bilstela leder

Vi hade varsitt önskemål inför resan, Anita ville åka till Ishotellet i Jukkasjärvi och jag ville till Abisko. Dessa platser ligger långt, långt bort. Jag snickrade på en resplan där dagsetapperna i bilen inte skulle bli allt för långa med hänsyn till mina gubbhöfter. 10 dagar skulle vi vara borta och de viktigaste hotellbokningarna på vägen upp, på Ishotellet och i närheten av Abisko gjordes några dagar innan vi drog iväg söndagen den 27/7.

Även sommaren 1991 passerade vi polcirkeln och givetvis måste en bild tas som bevis

Detta är ju ingen reseblogg så jag borde hålla detta någorlunda kort och koncist. Jag tänker inte heller mjölka denna resa på innehåll till massor av blogginlägg, detta blir det enda inlägget och jag länkar i slutet av texten till ett bildgalleri med bilder som inte får plats i inlägget.

Bakom Anita ligger den del av ishotellet som är igång året runt

Vår resplan norrut såg ut på följande sätt; E4:an norrut med en första övernattning i Kramfors. Nästa natt tillbringade vi i Luleå innan vi åkte vidare mot Kiruna och närliggande Jukkasjärvi. På ishotellet bodde vi en första natt i ett isrum medan den andra natten tillbringades i ett av de varma hotellrum som finns på området. Vi åkte sedan vidare till Abisko eller snarare Björkliden där jag bokat ett par nätter på Hotell Fjället. Så långt hade vi bokat boendet i förväg. Återresan söderut gjordes längst Inlandsvägen och vi bokade boenden en dag i förväg. Jokkmokk förärades med ett stopp men den tänkta övernattningen i Storuman hoppade vi över och körde istället den långa vägen ner till Östersund i ett svep. Eftersom vi låg en dag före i schemat stannade vi två nätter på hotellet i Östersund. Slutligen blev det en natt på hotell i Falun innan vi landade hemma i Stigtomta igen onsdagen den 6/8.

Det finns ett 20-tal isrum som är igång året runt på ishotellet

I detta rum tillbringade vi vår första natt i Jukkasjärvi

Högsommarvärmen låg kvar över norra Sverige när vi åkte norrut. Den andra dagen på ishotellet bjöd dock på en tillfällig väder-glitch. Vi fick tyvärr ett regnigt dagsbesök i Kiruna där vi ville se hur de flyttar stadskärnan och kyrkan (kyrkans flytt sker den 19-20/8 och kommer att TV-sändas). Det kom några regnstänk på oss under en minut när vi var i Falun men annars kretsade snarare bekymren kring värmen än att det var kallt och blött.

Kyrkan i Kiruna stod uppallad i väntan på den stora flytten

Sammanlagt fick vi ihop ungefär 335 mil på denna resa. Då ingick även en resa över till Norge och staden Harstad när vi var i Björkliden. Det var värt tiden i bilen, rackarns vad vackert och annorlunda det var längst vägen och på plats i Norge! Hade vi haft fler dagar på oss skulle vi ha åkt ner bland Lofotens alla öar men det hade plussat på reselängden betydligt.

En fors utanför vårt hotell i Björkliden

Hotell Fjället i Björkliden bjöd på magisk utsikt från rumsfönstren ...

... Lapporten, kanske Sveriges mest kända och fotograferade fjällmotiv

Att åka så långt på våra semestertrafikerade vägar kan innebära problem men vi slapp alla typer av missöden. Norr om Gävle såg vi en Mercedes med öppen motorhuv och stora eldslågor som slog upp ur motorrummet. De fick hjälp av andra som stannat. Vi såg några stackare som tömt sina bagageutrymmen för att komma åt reservdäcken. En misstänkt påkörd ren på vägen över dammen i Porjus bekymrade oss en smula. Annars var det mest vägarbeten som störde harmonin och värst var det runt Kiruna. Både söder och norr om staden genomfördes omfattande vägarbeten och värst var det norra som bjöd på knappa två mil av grusväg som var en blandning av tvättbräde och gropar.

Utsiktsplats norr om Harstad i Norge

En sandstrand söder om Harstad

10 hotellnätter ger ju chansen att ranka de olika hotellen, deras rum och service. I förekommande fall även deras restauranger. Svårast är nog att ställa om när man kommer hem, vem ställer fram allt på morgonen till frukostbuffén? Om vi ska hotell-toppen och botten så fick vi detta i början av resan. Tyvärr kan jag inte annat än placera Kramfors Stadshotell i botten. Välstädat och helt okej frukost men toaletten var så liten att man närapå stod med en fot i toalettstolen när man skulle torka sig efter duschen. Det luktade fotsvett (!) när vi kom in på rummet och utanför fönstret gick genomfartstrafiken och ett järnvägsspår. För bara ett par hundralappar mer fick vi resans bästa hotellupplevelse på Clarion Hotel Sense i Luleå. Vilket hotell! Och rödingen till middag var ljuvligt god.

Innan vi lämnade Abisko-området gick vi en liten slinga (men inte Kungsleden)

Nästan alla hotellen placeras tätt efter det bästa i Luleå. Mest speciell var naturligtvis övernattningen i det fryskalla rummet på ishotellet och det är antagligen värt en alldeles egen berättelse. Ja, det är mellan -5 och -8 grader i rummen. Nej, vi frös inte eftersom sovsäckarna var utmärkt varma. Om jag sov? Inte mycket, madrassen var något för hård för mina höfter och framåt småtimmarna slumrade jag till av ren utmattning i ett par, tre timmar innan det var dags att gå upp. Om jag kan rekommendera det? Absolut, den upplevelsen går inte av för hackor! De 20 rummen är exceptionellt utsmyckade av konstnärer som jobbat med snö och is och snillrik belysning. Man kan dagtid besöka dessa rum för några hundra per skalle utan att behöva boka rum, då har man även tillgång till isbaren.

Jokkmokk by night (eller snarare evening)

Min känslomässiga höjdpunkt kom i Abisko-området. Jag hade en liten förhoppning att kanske få se en glimt av Lapporten men tolkade det som att man kanske var tvungen att gå en bit på Kungsleden för att få denna ikoniska fjällvy i blickfånget. När vi checkat in på Hotell Fjället i Björliden och klev in i rummet såg jag att vi hade Lapporten synlig t.o.m. från huvudkuddarna i sängen. Anita såg nog aldrig att jag blev lite rörd och tårögd över en sådan skitsak men det blev jag.

Dagen innan vi anlände till Östersund avslutades årets Storsjöyra

Nu finns bildbevis på att vi antingen varit i Östersund eller gjort en egen skylt ...

Äldre bebyggelse i Östersunds centrum

Under vår resa söderut på Inlandsvägen så hade vi hela tiden Inlandsbanan intill oss. Jag ägnade åtminstone en halv dag åt att försöka övertyga min resekamrat om hur kul det skulle vara att sätta sig i ett tåg och åka åtminstone delar av Inlandsbanan i framtiden. Varför jag är så road av att åka tåg vet jag inte men nu vet jag att vi definitivt inte delar detta intresse och att våra resevisioner skiljer sig åt en smula.

Falu koppargruva eller åtminstone dagbrottet

De gamla bostadskvarteren mellan gruvan och stadskärnan i Falun

På denna resa hade jag packat min kameraryggsäck med min Canon R6-kamera, mitt 16-35 mm-objektiv, mitt RF 70-200 mm-objektiv samt det lilla 40 mm-pannkaksobjektivet. De allra flesta bilderna tog jag med 16-35 mm-zoomen. Faktum är att jag även tog ganska många bilder med min mobiltelefons inbyggda kamera men de bilderna har jag inte använt mig av i detta blogginlägg eller i bildgalleriet jag sammanställt.

Du hittar 130 bilder från vår roadtrip HÄR >>>

Med en längtan tillbaka till Lapplandsfjällen sätter jag nu punkt för denna gång.

Alla Helgona Magnolia med Studsviksstart

Okej, nu ska jag ge mig i kast med att försöka landa ett blogginlägg där motivområdena är onödigt spretiga. Titeln på inlägget avslöjar antagligen vad jag försöker klämma in på följande rader.

Föregående vecka var en så kallad kortvecka. Kristi himmelsfärdsdagen följdes av en klassisk klämdag som i mitt fall innebar uttag av inarbetad tid och därmed ledigt. Den lediga dagen visade sig behövas då jag ägna stora delar av den i bilen för att hämta döttrar på de mest udda och avlägsna ställen. Efter en kortare sväng till Tuna kyrkby fick jag ta sikte på Studsvik där familjens yngste släpptes av från en segelbåt. Nu har jag sett Studsviks Brygga, check på den.

Vy från Studsviks Brygga

Studsviks Brygga

Helgen visslade förbi och ägnades åt fotbollsfotografering i Norrköping på lördagen samt eget födelsedagsfirande på söndagen. Ett år äldre och åren går verkligen fortare ju äldre man blir. När måndagskvällen kom hade jag ett ärende till Nyköping och passade då på att ta med mig kameran. Ryktet sade att magnoliaträden nere vid Storhusfallet blommade. Men först tog jag en rad bilder på den vackra äldre bebyggelsen vid Alla Helgona kyrka.

Magnoliaträden står i det lilla parkområdet vid Nyköpingsån. Det är "bara" två träd men de är iögonfallande. Magnoliaträdens blommor är inte hur tåliga som helst och vissa vårar har de helt enkelt frusit sönder innan de getts chansen att visa sin prakt. Mina egna försök att få planterade magnoliaträd att överleva hemma på tomten har alltid slutat med ond, bråd död inom ett par år.

Magnoliaträden vid Storhusfallet, Storhuskvarn i bakgrunden

Bilderna i detta inlägg är tagna med min Canon 5D Mark IV och jag använde min 28 mm-, 14 mm- och 85 mm-objektiv.

Jag ägnade en stor del av tisdagen åt ett sjukhusbesök i Nacka. I och med denna undersökning har jag nu bokats för en höftledsoperation och jag siktar in mig på den 3:e juni. Det innebär att sommaren 2021 ägnas åt ont, aj, töj- och böj-övningar och annat skojsigt på hemmaplan. Och lagom tills breddfotbollen, rugbyn m.m. tillåts dra igång kommer jag inte att kunna sportfotografera. Nåväl, det är en absolut nödvändighet med detta ingrepp om jag överhuvudtaget vill kunna gå längre än några meter och slippa den förtärande smärta jag har just nu.

Däckbytarväntan

De senaste åren har jag vågat vägra att byta hjul på bilarna vi ägt. Eftersom vi också haft både familjebuss och ett par olika SUV:ar så är hjuldimensionerna rejäla med följden att de väger galet mycket. Nej tack, detta görs för en billig slant på någon av alla verkstäder som överlyckliga sträcker ut sina armar för att ta emot kunder när vinter- och sommarpupporna ska skiftas.

Gång- och cykelbanan mellan Nyköpings centrum och Högbrunnsområdet

Med ovanstående långa ingress som grund förklaras varför jag hade en halvtimme att slå ihjäl under fredagen inne i Nyköping. Den bokade tiden hos Skobes för att vår nya Volvo skulle få sommardäcken på plats gav i alla fall tid för att återse en del av Nyköping där jag travat åtskilliga gånger under min gymnasietid.

Husen på högra sidan av gatan fanns definitivt inte på 80-talet

Den katolska kyrkan stod inte heller på denna plats i början av 80-talet

April är inte längre gången än att det fortfarande är så där himla fult ute. Grådammigt och kalt. Jag vet att vissa växter och blommor kommit igång men det omvandlar liksom inte hela landskapet. Så länge träden är kala och gräsytorna inte kommit igång är det ganska miserabelt. Men med värmen som landat över oss kommer det att rassla på i en väldig fart.

Livstecken i häcken

Tillbaka till verkstaden för att hämta den nysulade bilen

Jag ägnade för övrigt fredagseftermiddagen åt att fotografera ishockey. För femte året i rad arrangeras junior-SM för J18 och J20 på Rosvalla. Riktigt häftigt även om jag inte bevakat detta någon gång tidigare. Nåväl, efter matchen mellan Linköping HC och Frölunda HC konstaterade jag något jag anat efter de senaste sportfoto-tillfällena. Min Canon 1D Mark IV har antingen något allvarligare fel eller annars är det några inställningar som inte är som de varit tidigare. Väldigt många bilder måste kastas för att de inte är i fokus. Ljusmätningen spökar också där den ena bilden kan vara bra medan nästa är alldeles för mörk. Hatar sånt där. Jag börjar felsökningen med de inställningar jag har gjort efter att kameran varit inlämnad på verkstad och blivit fabriksåterställd. Sedan får vi ser var jag landar.

Frölunda och Linköping möttes i J18-semifinal nr 1 under fredagseftermiddagen

Tänk om man kunde spara ut kamerakonfigurationen. Och vad bra det skulle vara om det fanns en ändringslogg för alla inställningar. Nåja, en kamera är inte riktigt en dator men numera är det inte så långt ifrån. Förvisso är mina "sportkameror" inte precis purfärska utan har mer än 10 års utveckling efter sig. Jag måste snart bita i det sura äpplet och investera i en uppdatering.