söndag 27 juli 2014

Åh du varmklibbiga sommarkväll

Mot bättre vetande. Dagarnas höga temperaturer dröjer sig kvar länge. När kvällen kom kunde jag ändå inte låta bli att ta en 45-minutersrunda med macroobjektivet runt Skillra. Kvällssol, motljus och kort skärpedjup. Klockan var 20.30 och det var fortfarande 26 grader varmt, det klart att jag svettades ymnigt av promenaden trots lågt tempo.

Ledsna blad hemma i trädgården

Det saknas fukt och väta i marken. Grundvattennivåerna är mycket låga runt om i Sverige. Brandrisken är överhängande och lördagens stora begivenhet i Vrena, Ångans Dag, skulle inneburit ett ånglok mellan Oxelösund och Vrena med stopp här i Stigtomta. Ångloket förblev orört då brandrisken helt enkelt var för stor. Där försvann ett givet och inplanerat fotografiskt mål för mig, synd!

Rallarrosen vid TGOJ-banan fick se ett ellok istället för ett ånglok under lördagen

Kvällssolen skänker hur som helst lite sinnesro och inspiration. Det går inte att uppbringa den minsta lust att fotografera mitt på dagarna i detta väder. Dels för att det är för varmt men också för att ljuset är så hårt och ovarierat. Jag kanske har blivit kinkigare med åren men starkt solsken när det är varmt tycker jag är svårhanterligt i fotografiska sammanhang. T.o.m. fotbollsmatcher i detta ljus brukar vara svåra att bemästra.

Fodermajsen börjar blomma...
...och längre ner på stjälkarna sitter anlagen till majskolvarna

Juli har hittills inneburit ett högt tempo i bloggen. Jag tar nu ner publiceringstakten rejält men det är förhoppningsvis bara temporärt. Har lite annat att stå i bara.

Den nya lärkkotten står upp på grenen

Kan berätta att jag nu tittat klart på Moderskeppets grundkurs i Photoshop. Mycket givande för mig! Nu ser jag fram emot några fler DVD-skivor jag köpte i våras; "Svartvitt i Photoshop", "Fantastiska Landskap" och "Fotografera Landskap". Samtliga utbildningar låg under utförsäljning vilket jag tror har att göra med att de använder sig av äldre versioner av Lightroom respektive Photoshop.

Gräs. Kvällssol. Motljus.
Gräs. Kvällssol. Motljus. Ja, jag siktade in topparna på gräset.

Ett par av utbildningsskivorna köpte jag för jobbets del ("Allt om Raw" och "Stora Photoshopkursen") och de är nu avklarade. Det tar sin tid att sitta och lyssna igenom materialet. Nya saker som jag tidigare inte testat behöver jag ge mig på direkt. Ändå har mycket glömts så fort jag stängt av utbildningsfilmen... Nu var bilden häromdagen, Frukostlasse, ett kul test som kom till genom ny kunskap men också av den inspiration jag tillfälligt fick.

Nyckelpiga i milt sidoljus

Det är inte säkert att det kommer att märkas ett endaste något i mina kommande bilder att jag lärt mig mer om Photoshop. I grund och botten är det med kameran i handen och i situationen då bilden tas som resultatet grundas. En ointressant bild är ointressant genom hela processen och kanske endast i undantagsfall kan räddas eller göras något positivt med i en kreativ bildbehandling. Och en från början bra bild ska inte förstöras av klåfingrighet i ett bildbehandlingsprogram. Balansgången och känslan för vad som kan och ska göras med en bild både när den väl tas och sedan ska framkallas digitalt är grejen som är så himla kul att ägna energi åt. Och lära av. Aldrig slå sig till ro. Precis som med t.ex. flugfiske måste man inse att man aldrig blir fullärd. Och med ännu mer ödmjukhet inser jag att jag egentligen vet och fattar väldigt lite inom bland annat dessa områden.

Ängshaverrot, nedgående sol och kort skärpedjup.

Så här i slutet av juli har sommaren och blomningen passerat zenit. Insektslivet står på topp, trots torkan, och snart kommer naturbilderna att fyllas av mer ljust rödbruna toner. Sädesfälten mognar och ser jag tillbaka ett år så vet jag ungefär vad jag kommer att fota den närmaste månaden. I alla fall hemmavid. Men det blir ändå annorlunda motivval en kortare tid framöver, om än med kamerautrustning jag bara till nöds använder och i sammanhang där inte fotograferingen är huvudsaken.

Visset, ja, men vackert på sitt sätt!

Ha en alldeles förträfflig dag!

fredag 25 juli 2014

Frukostlasse

Mitt alterego i sportsammanhang är Fotbollslasse. Under det namnet bloggar jag och visar idrottsbilder. Efter förmiddagens övningar med kameran och i Photoshop får jag väl istället kalla mig Frukostlasse...

Det blir faktiskt bara en bild i detta inlägg. Det hör inte till vanligheterna. Och du kan kalla det #selfie om du vill. Jag har med hjälp av 4 olika bilder skapat nedanstående bild i Photoshop. Tekniken är tydligen vanlig och väldigt kraftfull men jag har stått utanför denna typ av bildbehandling tidigare. En grundkurs i Photoshop, som jag köpt från Moderskeppet, har på ett jättebra sätt fyllt kunskapsluckan. Tekniken kan som i detta fall användas för att leka med men kan också göra stor nytta i andra sammanhang. Inte i sport- och naturfoto (måste vara dokumentär enligt min och alla andras mening) men i den typ av fotografering och bildbehandling jag numera försöker hålla på med i mitt arbete på en marknadsavdelning passar tekniken perfekt. Reklam är fantastisk! ;-)

Frukostlasse

Jag hoppas att jag inte missat någon hand eller fot på bilden. Ett par fötter höll på att glömmas bort men det upptäckte jag i sista sekund. Och en femte bild tog jag men där hade jag inte tänkt till och den Frukostlasse kunde inte smältas ihop med de övriga. Därför är det en kvartett, ingen kvintett. Denna gång. Tyvärr har min Canon 5D bara en 2 sekundersfördröjning så jag har istället använt en fjärrutlösare (IR) som jag synligt "viftar" med på bilderna. Den är lite kinkig denna fjärrutlösare så den måste alltid riktas rakt mot kameran för att funka. Radiostyrning skulle vara bättre men är så himla mycket dyrare.

Nu; betala räkningar och sedan ut i värmen!

torsdag 24 juli 2014

Klass 2-varning, tänka sig

Det är skönt att fler än jag definierar allt för varmt väder som varningsbart. SMHI har nu på torsdagsmorgonen klassat upp värmevädret från klass 1 till 2. Direkt obehagligt, inte vet jag vart jag ska ta vägen och ingenting kan man ta sig för. Att sitta i bastun tycker jag om men då vet jag att jag när som helst kan resa mig upp och gå ut för att svalka mig. Nu gäller det att hålla en väääldigt låg profil. Åka till badstranden har gått bra men igår när solen stekte var det inte skönt längre. Som tur var gömde den sig emellanåt bakom någon molntuss. Även små moln gör nytta just nu och eftersom det är mer eller mindre vindstilla så är även molnen ganska stilla på himlen.

Min strandplats vid Kisäng. Böset i bakgrunden är ungarnas...

Så här varmt och högtrycksartat har banne mig inte vädret varit sedan 1975. Det var en varm och vindstilla sommar det. Nyckelpigorna låg i drivor på Bråvikens stilla vatten och det gick flera dagar utan en vindpust. Torrt och nederbördsfattigt då precis som nu. Är det fler än jag som kommer ihåg sommaren 1975? 1994 var en varm och fin sommar också, och den brukar vi komma ihåg tack vare fotbolls-VM. Det jag minns utöver värmen var att när det väl började regna de första dagarna i augusti det året så slutade det aldrig. En nyanlagd gräsmatta som växte så det knakade men aldrig kunde klippas p.g.a. vätan gör att jag minns detta tydligt. Nu har jag ingen gräsmatta kvar runt det hus vi bor i nuförtiden. Upptorkad och sönderbränd.

Kvarsebo

Efter några timmars bad mitt på dagen vid Kisäng under onsdagen bestämde jag mig för att göra en kortare utflykt på kvällskvisten. Barnen var inte ledsna för det och vi åkte de 25 minuterna i bilen som det tar för att komma till Kvarsebo vid Bråvikens norra strandlinje. Jag lovade mig själv att återbesöka Kvarsebo efter snabbstoppet där i maj. Nu var det kvällssol men framförallt bad i Östersjön som lockade!

Stora farleden in mot Norrköpings hamn ligger straxt utanför Kvarsebo

Det kändes betydligt mer inbjudande och livfullt i Kvarsebo denna gång än den regniga dagen i maj. Trots att klockan var närmare 21 badade många ännu. Tyvärr gick solen ner bakom Kolmårdsskogarna så badplatsen gömdes i skugga redan vid 20.45.

Kvarsebos badplats
Liten segeljolle på redden

När jag nu fotat lite mer ivrigt med min 50D påminns jag om vad den är mindre bra på. Som du sett i några tidigare inlägg klarar den av en hel del saker riktigt bra. Tyvärr bandar den i mörka partier alldeles väldigt. Och den är brusig redan efter ISO 400. Tycker jag i alla fall. Men den är ytterst kapabel samt har den inbyggda blixten som en feature jag verkligen uppskattar. När det gäller superzoomen 18-200 mm är det svårare att hitta riktiga fördelar. En uppenbar fördel är naturligtvis brännviddsspannet. Men objektivet är inte skarpt någonstans, inte riktigt, och ger lite hårda/vassa bilder när det kommer till kontraster m.m. Jag skiftade till mitt gamla 50 mm-objektiv när ljuset sakta försvann under badkvällen i Kvarsebo.

Del av del av. Badbryggan, alltså.

Vi uppskattade kvällsdoppet i Kvarsebo mycket! Vattnet var minst lika varmt som i t.ex. Långhalsen och Yngaren men känns på något sätt fräschare tack vare det lilla stänket av salt. Nu är förvisso Östersjön ett döende hav, tyvärr, och algbältet som bildats i värmen har nu nått bl.a. Femöre i Oxelösund vilket gör det obadbart. Det är inte bara Östersjön som drabbas av alger, Yngaren kan se ut som en gröttallrik om det vill sig illa och vi kan tacka all övergödning på bl.a. åkrar och gärden för detta.

Hoppa från brygga är alltid skoj!
Men hålla för näsan är nog bäst...

Inga vinnarbilder idag heller. Med värmen har det inte blivit någon riktig långpromenad på några dagar och det ser inte ut att bli så de närmaste dagarna heller. Hur som helst så väntar säkert alla de bra bilderna på att tas när jag känner mig redo ;-)

Ta det lugnt i värmen!

onsdag 23 juli 2014

Och nu ett sportmacro-inlägg

Sportmacro? Egentligen borde jag inte reducera min Canon 1D Mark III med epitetet sportkamera. Den är förvisso konstruerad för snabba bildserier och bra fokusföljning och därmed urtypen för en kamera till action- och fågelfotografering. Den duger gott till mycket annat. Även om den är en rejäl klump att släpa på. Självklart skulle jag gärna uppgradera denna pjäs till något nyare men sånt kostar pengar jag inte har. Kanske en begagnad 1D Mark IV på lite sikt då den nyaste 1D X är helt utanför min ekonomiska horisont.



Jag har tagit några bilder där macroobjektivet suttit på "sportkameran". De två första i detta inlägg visar hur lockande lavendeln är för insekterna. Tyvärr har den blå skönheten i det närmaste blommat ut redan. Vi har en stor rugge vid husets entré och där sitter den bra eftersom man ibland råkar nudda den när man ska ta trappstegen upp till ytterdörren. Då får man sig en smula väldoft till livs från lavendelbladen.

Slutartiden är 1/500 s men vingarna går snabbare än så

Jag tog en sväng med kameran härom kvällen. Den mjuka kvällsljuset är så härligt att fota i nu när dagarna erbjuder så mycket värme och sol att det i princip är omöjligt att få till bilderna mitt på dagen. Värmedaller och extremt hårda kontraster.

Tistlarna verkar gå mot sin höjdpunkt på året

Jag blev "kompis" med två olika sorters myror under kvällspromenaden. Vid första tillfället råkade jag oavsiktligt ställa högerfoten i en myrstack full med stackmyror. Jag letade bra vinkel för några grässtrån i motljus med järnvägsspåren i bakgrunden och undrade efter en stund varför det kittlade så mycket på smalbenet. Tack, myror i stor mängd på väg uppåt. De är kaxiga trots sin storlek.

Vy ner mot Hallbosjön

Den andra myrkontakten skedde då jag lade mig på alla fyra för att fota en blåklocka med kvällssolens sista strålar i bild. Vänsternäven lyckades jag tydligen placera ovanpå ett rödmyrebo. Pissmyror är betydligt elakare och fy tusan vad det svider när de biter till!

Pissmyrebilden gjorde det värt lite svid på handen

Vi har vid några tillfällen de senaste dagarna fått några mm regn. Mestadels i samband med åska. Tyvärr har den obehagliga värmen återfunnit sig direkt efter regnskurarna och då blir det ännu tyngre luft. Nu hotas det med 30 grader eller varmare några dagar och jag tycker verkligen det är obehagligt varmt och lider med de äldre och de med vacklande hälsa som inte kan värja sig från värmen. Kyla kan vi i alla fall isolera oss mot.

Några regndroppar stannade kvar i skuggan av skogens träd

Jag avslutar med en bild som jag egentligen undrar varför jag tog. En bild på en ros, rakt upp och ner, är hur skittråkig som helst, hur fin rosen än är, och har gjorts mer än en gång av mig och troligtvis alla andra också. Nåja, nu blev det en bild som fick gå igenom diverse små framkallningsmoment och landade med ett kallare filter innan den poppade ut på andra sidan. Bättre eller inte kan alltid diskuteras men nu är den lite mer annorlunda än många av de andra rosbilderna jag har på hårddisken.

Röd ros. Jag lovar.

Nu får jag lämna hemmets kontor, som  befinner sig på husets behagliga skuggsida, för att ta med barnen till sjön. Baddags! :-)

tisdag 22 juli 2014

Ett Canon 50D-inlägg

Om jag skulle vara riktigt retro borde jag ta fram min gamla analoga Canon A-1, fota en rulle, lämna in för framkallning, scanna in resultatet och därefter visa här på bloggen. Två saker förhindrar mig från detta. Dels har kameran något mystiskt fel som gör att den käkar batteri så fort den får chansen, dels har jag varken lust eller tid. Nu får det bli några bilder med min 50D istället. Och med hastigheten i dagens teknikutveckling kan även den kameran anses uråldrig och en aning retro...

Min  50D har fått luftas ovanligt mycket den senaste tiden. Detta för att den är tänkt som resesällskap inom kort, tillsammans med 18-200 mm-kitobjektivet och det billigare 50 mm/1,8. Priset begagnat för detta idag skulle ligga på ca 4000 kronor. Inköpspriset för mig var drygt 18000 riksdaler sommaren 2009. Det går fort utför.

Det billiga 50 mm-objektivet är skarpt men enkelt vilket kan ses på den 5-kantiga bokehn i bakgrunden.

För ett par veckor sedan hade jag med mig kameran och "superzoomen" till badplatsen. Med stor tur, tycker jag åtminstone själv, fick jag till nedanstående bild. Tagen på ganska nära håll vilket gjorde att ljusmätningen gick på ansiktet och gjorde bakgrunden helt utfrätt. Dessutom använde jag den inbyggda blixten, vilket saknas på mina andra "dyrare" kameror. Jag visar bilden helt obehandlad först, jag har endast förminskat den i storlek, och sedan i en svartvit version där det enda jag gjort förutom kontrastförstärkning är att klona bort den mörka strimman till höger om Alvas huvud.

Rakt ut ur kameran, Canon 50D med 18-200 mm kitobjektiv och inbyggd blixt
Svartvit version


Jag tog med mig kameran, det enkla normalobjektivet och en 21 mm-mellanring härom kvällen på promenad. Först följer en trave macrobilder där både blommor och insekter fick utgöra motiv. Kombinationen normalobjektiv och mellanring är riktigt funktionell även om fokusplanet är ytterst begränsat.






När jag på promenaden vände runt och började gå mot solnedgången skruvade jag bort mellanringen och gav mig hän åt mer landskapsbeskrivande fotografering. Motljus är aldrig fel, eller? ;-)




Med en halvtimme kvar innan solnedgången gömde sig solen bakom en samling moln. Effekten var iögonfallande och jag försöker här tolka den med hjälp av kameran och några tag i Photoshop. Jag underexponerade medvetet när jag tog bilderna och hoppades kunna lyfta fram några detaljer ur de mörka partierna längst marken. Hellre det än att ha utfrätta partier i himlen som inte skulle kunna räddas i efterhand.




Jag avslutar med en sommarbild där kameran fick hjälp av superzoomen, brännvidd ungefär 135 mm och bländare 5,6. Lovisas nagelmålning är inte perfekt, men det ska det inte behöva vara heller. Tycker jag.



Sommaren fortsätter! Efter några timmar med regnskurar klarnar himlen åter och den kletiga värmen gör sig påmind. Biter ihop och ser fram emot ett kvällsdopp.

måndag 21 juli 2014

Nyköping, en jättetidig lördagsmorgon

Efter lördagsmorgonens start ute på kanotstadion var jag tillbaka på fastlandet innan klockan blivit 05.00. Solen kom upp även denna dag, skönt, och jag kunde lämna över ansvaret för dess fortsatta himlafärd till andra. Jag tyckte inte det var läge att sätta mig i bilen och åka hem redan, jag hade trots allt pinat mig upp och kunde gott och väl dra nytta av stillheten på stadens gator för att i lugn och ro strosa runt med kameran en stund till.

Nyköpings hamn

Som jag skrev i mitt förra inlägg blev jag inte riktigt nöjd med några av bilderna jag tog denna morgon. Kanske för att jag hade andra förväntningar men förmodligen också för att jag inte alls känner mig lika hemma i denna typ av fotografering. Sport/action och macro i naturen ger mig det jag gillar mest helt enkelt. Men om några bilder ska klassas som godtagbara är det dagens första och sista i detta inlägg.

Storhusqvarn

Jag spatserade omkring med vidvinkelzoomen. Ett fint walkaround-objektiv även om det gärna fått vara ljusstarkare, bländare 4.0, och i de vidvinkligaste delarna ger det mycket förvrängningar när man fotar räta vertikala linjer. Kan funka ändå men det gäller att se upp.

Tomt på uteserveringarna klockan 05.00.

Jag var inte ensam ute i ottan. En lättklädd herre dök upp och rev igenom alla soptunnor nere i hamnområdet i sin jakt på pantbara burkar och flaskor. Vid de gamla fina hamnbodarna satt en herre och rökte, inte bara en cigarett utan även fisk eftersom det pyrde alldeles väldigt från rökeriets skorsten. Hade jag haft mod skulle jag naturligtvis gått fram och både pratat med honom och fotat. Uppe vid Folkhögskolan stötte jag ihop med tidningsbudet som hade sitt jobb att sköta. Men i övrigt var det tomt på människor i staden.

Morgonsol mellan hamnbodarna

Jag sökte mig upp längst ån. Samma väg som härom dagen då familjen var med till hamnen och barnen fick glass. Ett femtielfte försök att ge fotografiskt liv åt den omgjorda silon i hamnen...

Silon speglar sig i Nyköpingsån

Och ännu ett av alla dessa bilder på Nyköpings hus. Jag har väl ingen bild på slottet i tidigt sommarljus så det är väl det som skiljer denna bild från alla andra jag tidigare tagit. Lite för stora skillnader i bildens ljusa och mörka partier och det är gränsfall att det är lite utfrätt i de ljusa partierna, tyvärr.

Slottet speglar sig i åns vatten. Snyggt och prydligt.

När jag kom fram till NK-villan vek jag av mot Allhelgonakyrkan. Strosade mest planlöst omkring. Jag tog en hel del bilder men det blev inte mycket med dem. I alla fall inte tillräckligt intressanta för att visa upp för omvärlden. Men några av dem har jag sparat på hårddisken då de kan vara intressanta om 10, 20 eller 30 år. Tidsdokument, alltså.

Prosten Pihls gård

Bilden här ovan på Prosten Pihls gård har jag duttat och pillat med länge för att ljusa upp fasaden men för att försöka bibehålla teckningen av molnen på himlen. Jag vet inte, kanske är det acceptabelt även om fasaden fortfarande ser lite murrig och dyster ut.

Gaveln på det gamla residenset vid Nyköpings hus

Cirkeln, eller vad jag nu gått i för geometriskt mönster, var sluten och jag hamnade åter i den folktomma hamnen. Den nyrenoverade kajen såg oförskämt fräsch ut trots fredagskvällens partyrester i form av cigarettpaket, tomflaskor och skräp. Kajorna hade i alla fall något att undersöka. Jag tömde i mig ytterligare en kopp kaffe innan jag hoppade in i bilen och då var klockan straxt efter 06.00. Timmarnas promenad gav tyvärr allt för värkande höfter och det slog mig med våldsam kraft att någon fjällvandring lär jag aldrig kunna göra...

En folktom men cool avslutning på lördagsmorgonens photowalk

Priset för den tidiga morgonen blev att jag vid lunchtid somnade in och sov bort några eftermiddagstimmar. Gott så eftersom det mulnade och kom hela 2 mm regn hemma i Stigtomta. Det är de första regndroppar vi fått sedan slutet av juni och nu har det kanske kommit bortåt 10 mm sammanlagt sedan i maj. Potatisodlaren lär inte jubla över dagens regndroppar...

Peace out!

söndag 20 juli 2014

Inte riktigt som jag tänkt mig

Jag tillhör inte de morgonpiggas skara. Egentligen har jag ingenting emot tidiga mornar men eftersom jag är extremt kvällspigg så måste någon ände av dygnet bli buffertzon för sömnen. Alltså är det större chans att jag ser en solnedgång än att jag upplever en soluppgång. Just nu är soluppgången klockan 04.14 och solnedgången kl 21.42 här i Nyköpingstrakten och för att riktigt spexa till det för mig själv satte jag klockan på ringning klockan 03.00 på lördagsmorgonen. Kaffebryggaren fick lämna ifrån sig en en termos kaffe och sedan svingade jag mig likt en gasell in i bilen. Eller? Det såg nog snarare ut som 100-åringen som med möda tog sig ut genom fönstret...

Snabbstopp med den gamla rondellen till Skavsta där framme i dimman, kl 03.30

Jag hade bestämt att soluppgången skulle inspekteras från Nyköpings hamn och den långa pir som går längst kanotstadion. Nu gick inte solen upp riktigt i den riktning jag hoppats, men å andra sidan, vad vet jag om soluppgångar? Kallt var det också, termometern i bilen visade som svalast 11,5 grader och då är det inte så konstigt att det bildades dimma i den låglänta terrängen vid t.ex. Nyköpingsån.

Svensk sommar är inte mörk. Inte ens så långt söderut som i Nyköpingsområdet blir nätterna kolsvarta i juli. Det blev ändå så att de första bilderna togs med ISO 1600 för att i alla fall kunna ligga på bländare 4-5,6. Lite skärpedjup är ju trivsamt vid landskapsfotografering.

Vattensportens Hus, Nyköpings hamn

Jag tog en himla massa bilder och jag är inte nöjd med en enda. Så kan det bli ibland även om det svider. Himlen och dess svaga men fantastiska nyanser står i centrum i denna typ av bilder men sedan har jag suttit och slitit "arslet av mig" i Photoshop för att lyfta de mörka partierna så att de tecknar någon form av urskiljningsbart mönster i alla fall. Vill inte att bilderna ska betraktas som för mörka ännu en gång.

Sko, modell obekväm, långt ute på piren. Sepiafilter i efterbehandlingen.

Jag gick längst piren i Nyköping med en halvtimme tillgodo innan soluppgången. Varenda gräsand, kanadagås, strandskata och fiskmås var redan uppe och igång. Och de klarade av denna utmaning utan kaffe. Beundransvärt.

Allt fågelbajs på piren fick förbli ofotograferad men denna matrest blev en bild

Jag hade inbillat mig att solen skulle resa sig över horisonten i Nyköpingsfjärdens förlängning. Icke då, den gick upp över Rosvalla och Brandholmen i förhållande till min position. Jag bytte från 50 mm till  135 mm på kameran efter ett tag och kämpade vidare. Nu var ljuset så pass dugligt att jag fotade med ISO 400 men med ganska stora bländaröppningar.

Ännu har solen inte gått upp men den lyser på molnens högsta toppar

Jag letade konturer och guldfärgad himmel med kameran. Men allt jag hade att fota var på något sätt för långt borta där jag nu stod på piren mitt i fjärdens svagt krusade vatten. Just det, inte ens vindstilla fick det vara denna okristligt tidiga morgon.

En viss morgonfukt förhindrade mig från att sätta mig på bänken

Jag slapp tyvärr inte motorljud och stadslarm. Trots den tidiga timmen var det viss verksamhet. Några eftersläntrare från någon fest lät som de valde att spela beachvolleyboll där inne vid hamnområdet. Någon gång efter 04.30 började bussarna rulla ut från bussuppställningsplatsen i Spelhagen. Men några männsikor såg jag inte förrän jag kom tillbaka till småbåtshamnen då en äldre herre med möda tog sig upp i endast kalsonger från båtens innanmäten. Han vände in i kajutan direkt när han såg mig, vilket är fullständigt förståeligt. Vem vill typ bli fotad när man ska ut och morgonkissa...?

Bra att de får hänga ifred och inte bli leksaker (livräddningsutrustningen på piren)

Jag konstaterade att solen nu borde vara uppe över horisonten även om en ridå av hus skymde detta för mig. Därför vände jag på klacken och gick tillbaka längst piren. Jag hade inte så mycket att välja på eftersom jag gått till sista centimetern av den lååånga piren och den retfulla glipan på ett hundratal meter till fastland inte var möjlig att torrskodd hoppa över. I alla fall inte med ryggsäck och termos!

Den långa vägen tillbaka är påbörjad. Den gamla silon och Vattensportens hus syns.

Några rena soluppgångsbilder kände jag ändå att jag var tvungen att försöka ta. Men jag svor mer än en gång denna morgon över att jag inte gjorde detta idiottidiga stolleprov ute vid t.ex. Stendörren eller hemmavid bland blommor och blad. Då hade jag hittat motiv.

Den låga solen träffade ett fönster på andra sidan fjärden

De har setts tidigare på bild och här kommer de igen. De två tornen vid Rosvallas gamla konstgräsplan tornar upp sig och utgör ett blickfång hur man än försöker komma undan.

De två tornen vid Rosvalla

Jag avslutar detta soluppgångsinlägg med en sista ruta. Även om den absoluta soluppgången nu var passerad så valde jag att ta en fotvandring längst gatorna inne i stan. Och då var det vidvinkelobjektivet som fick jobba istället. Mer om den vandringen i nästa blogginlägg!

Soluppgång över Brandholmen

Jag ber att få återkomma!