onsdag 18 april 2018

Sepiatoner utan ansträngning

Den ljumma vårkvällen angränsade till sommar. Ja, det var inte långt ifrån. Efter fotbollsträningen och efter att ha lämpat av spelare både här och där i Stigtomta såg jag till att slänga laxen i ugnen och kameraremmen runt nacken. Stormade ut för att hinna leta efter växtliga vårtecken innan solnedgången kommit för långt.

En scilla framför farstukvisten är inte något sensationellt vårtecken
På södersidan av järnvägsbanken hade vitsipporna börjat slå ut. Det är ett "bättre" vårtecken!

Jag blev faktiskt en aning förvånad över att vitsipporna redan börjat slå ut. I fredags kväll var jag vid Linudden utanför Nyköping och där hade med nöd och näppe blåsipporna börjat komma igång på allvar. Vitsipporna brukar ju vara en aning trögare i starten.

Genom macroobjektivet och i motljuset fick landskapet en tydlig sepiaton

Jag gick ner till kohagen på "min" sida av skitdiket som rinner ut i Hallbosjön. Effekten i alla återstående bilder i detta inlägg är en markant ton av sepia. Men det behöver inte vara fel. Jag hade riggat mitt macro-objektiv på kameran och kände mig egentligen nöjd med att ha hittat en vitsippa som jag kunde fotografera liggandes platt på magen.

Motljus så ända in i vassen
Under ljudliga protester skrämdes gässen upp framför mina fötter
Den varma tonen i bilderna stämmer bra med lufttemperaturen denna onsdagskväll


Jag plåtade medvetet motljusbilder där den nedgående solen fick sätta sin prägel på bilderna. Även om det börjar spira längst marken så dröjer det ett tag innan det kommer upp fler blommor och grenarna blir gröna. Det var gott att konstatera att marken börjat torka upp, jag gick i joggingskor ute i kohagen utan att bli våt om fötterna.

Fjolårets tistlar 
Sälgkvisten visar livstecken

Ackompanjerad av fågelkvittret ur snåren tog jag mig tillbaka längst järnvägsspåret. En ljuv och ljuvlig kväll som får livsandarna att vakna till. Tack.

lördag 14 april 2018

Lägeskoll vill fotbollsplanen

Efter lite pyssel hemmavid med montering av ny brevlåda och cykelservice var lördagen plötsligt halvvägs och gästerna skulle snart dyka upp. Näst yngsta dottern har i veckan fyllt 15 år och då ska det givetvis bjudas på fika och födelsedagstårta. Vårvärmen var så påtaglig att det utan problem gick att ha ytterdörren på vid gavel.

Skolbygget fortgår mestadels på insidan just nu

Jag satte mig på min nypumpade cykel och pinnade iväg till skolområdet där också Stigtomta IF:s 11-mannaplan ligger. Väldigt nyfiken på om snön i skugghörnet flyktat från gräsmattan. Inte för att jag inbillar mig att vi ska slippa Rosvalla och dess konstgräs den närmaste tiden men för att ingjuta mod och hopp om en utesäsong på riktigt innan midsommar infallit.

En liten snösträng i kanten av 11-mannaplanen är det som finns kvar efter vintern

Den kommande veckan har en rejält positiv väderprognos med sommarvärme in emot kommande helg. Det blir bra det, vi i Stigtomta IF F02-04 ska genomföra träningsläger på Klintvallen i Kvarsebo den helgen. Så här års längtar man onekligen till naturgräs, seriematcherna och träningarna hemma på idrottsplatsen. I slutet av säsongen är man en aning mätt på allt det där men nu är vi i april och inte i slutet av september.

Om ett par veckor ska planerna vårrustas och målen förses med nät
Stigtomta skolas temporära paviljongbyggnad med den nya skolan i bakgrunden

Med mitt 24-70 mm-objektiv kunde jag tyvärr inte ta någon vettig bild på sädesärlan när den skuttade fram över fotbollsplanen. Men cykeln gick bra och jag hann hem innan de första gästerna anlände.

Jag önskar alla en fortsatt förträfflig helg!

torsdag 12 april 2018

Utan stigbyglar är det inte lika lätt

Torsdagens härliga vårväder gjorde att jag propsade på att få vara den som tog yngsta dottern Alva till hennes ridlektion vid Ålspånga Säteri. Ljuset, värmen och chansen till en och annan ny hästbild lockade. Det fanns ett par andra tänkbara motiv för min kamera men sädesärlan satt inte still tillräckligt länge (välkommen förresten) och några blåsippor hittade jag inte i stallets närhet.





Det är omöjligt att inte ta ett varv bland hagarna och snacka lite med hästarna som för tillfället inte är satta i arbete av ridskoleeleverna. Eftersom jag inte har något att bjuda på, mer än mitt leende och några vänliga ord, tappar alla hästarna snabbt intresset för mig. Så mycket för min ytliga personlighet, tydligen.

Skimmeln Dacke har sällskap i sin hage av lille Erik
Han är ju så oemotståndligt ståtlig

Jag tog ett svep i omgivningarna innan jag slutligen landade vid paddocken där Alva och hennes kompisar tog varv efter varv. Det är visserligen ett härligt kvällsljus vid 18.30-tiden men än grönskar det inte ute och därmed ser det fortfarande en aning sterilt och gulbrunt ut i landskapet.




Jag letade motljusbilder, jag sökte medljusbilder och jag hittade en och annan bild på Alva där hon bland annat trillade av hästryggen. Jodå, det är en prövning att gallopera utan att få använda stigbyglarna. Inget för mig, det kan jag lova.











När det återstod 20 minuter av ridlektionen tog sig hela gruppen ut ur paddocken och red en liten sväng ute på grusvägen. När detta var klart hittade de tillbaka till stallet där hästarna gjordes iordning och plötsligt var klockan 19 och det var dags att åka hemåt till Stigtomta igen.






Det blev många bilder denna kväll och de flesta sparas på hårddisken. Förmodligen vill Alva ha några av dem i framtiden. Hästarna lär inte vara lika ivriga.

God kväll!

tisdag 10 april 2018

Vårtung tisdagskväll med bildfunderingar

Tänk om inte fotografi fått fäste hos mänskligheten. Om inte synintrycken värderats så högt för att förmedla information, känslor och sinnesstämningar. Då skulle jag inte släpa runt på en systemkamera, mobiltelefonerna skulle inte vara försedda med linser och sensorer, selfies i toalettspeglar skulle gudskelov vara ett okänt fenomen.

Snödroppar vid farstukvisten
Det är ordentligt med liv i hasselsnåret

Tänk om vi istället skulle värdera ljudupptagningar högst. Då skulle separata mikrofoner vara redskapen som ljudnördarna gick runt med. Mobiltelefonerna skulle ha en riktigt bra mikrofon och apparna skulle ha ljudfilter och mixerbordsfunktioner. Alla sociala medier skulle dela ljud, inte bilder.

Tisdagskvällens motionsrunda
Vid Tallstugan ligger snön fortfarande kvar i dikesrenarna

Nu lever vi i en bildintensiv värld. Både stillbilder och rörligt material produceras och delas i en strid ström. Det känns som att den tekniska utvecklingen ständigt ökar kraften i den forsande strömmen. Personligen har jag svårt att hinna med att titta på alla bilder i alla kanaler jag skulle vilja ha bra koll på. Sålla, filtrera och följa det som är mest inspirerande och givande är nog melodin.

Kvällssolens varma sken i grenverket på den lilla tallen och en snöfläck i bakgrunden
En flock starar svepte fram över kvällshimlen

Det blev en långpromenad med många funderingar under tisdagskvällen. Frisk luft och fysisk aktivitet är mumma för välmåendet, både bra för kropp och knopp. Jag använde mitt gamla 100-400 mm zoomobjektiv och det hör numera inte till vanligheterna.

Solnedgång med trädsiluetter
Kvällens sista bild satte en bra punkt på promenaden

Mot nya mål och äventyr!

söndag 8 april 2018

Bortom grannbyn

Min lördag erbjöd så vansinnigt många tänkbara val och ändå landade det i en oplanerad flytt samt ett inplanerat fotouppdrag. Om jag ska gradera det jag inte hann med var tyngdlyftningstävlingen hos Skrotnissarna i Trosa det som stod högst upp på önskelistan. Och visst drog Hampus Lithén till med nytt personligt rekord i stöt.

Jag hamnade i Bettna.

Bettna kyrka bakom en något vattensjuk odlingsmark

Bettna är platsen jag ägnar mig åt att passera. Inte stannar till i. Byn ligger utanför Nyköpings kommuns domäner, den tillhör Flens kommun. För mig är det en vägkorsning som antingen leder mig vidare mot Flen eller annars Katrineholm.

Bettna, från andra sidan järnvägen

Min bästa rallyupplevelse (med kameran) hade jag för några år sedan utanför Bettna. Jag känner ett flertal ytterst trevliga Bettnabor. För mig som bor i Stigtomta känns Bettna mer som en grannby än att den ska tillhöra en kommun långt bort. Vi lirar i samma liga, typ.

Bettna Såg är klassisk mark

När jag trampade omkring på gruset insåg jag att våren är på väg. Inom den närmaste tiden kommer tjälen att gå ur marken och då torkar det äntligen upp. De närmaste dagarna kommer att vara de värsta sett till underlaget. Äntligen ser temperaturen på nätterna ut att hamna över nollstrecket.



Söndagen viks åt de två yngsta döttrarnas fotbollssparkande. I det ena fallet som obekymrad förälder, i det andra fallet som oroad ledare. Det är sällan ledarskapet är bekymmersfritt.



Jag önskar en fortsatt trivsam april-helg!

onsdag 4 april 2018

Årets första vårkväll

Så plötsligt hände det. Vindarna vände, värmen virade virvlande vinterpinade vintersjälar. Dimman fladdrade fram och åter över det flacka jordbrukslandskapet. Med minsta möjliga marginal hann jag ut med kameran under onsdagskvällen innan solen gick ner. Jag jagade ut i den närmaste omgivningen, ett skutt (nåja) över TGOJ-banan och jag befann mig i låglandet ner mot spetsen av Hallbosjön.














Efter en kylig och regnig dag kom den varmluft som väderprognoserna utlovat. Den blöta marken, fuktigheten i luften och förmodat frusna marken bildade dimma i temperaturomslaget och när det kommer till dimma får vi fotonördar något blött i ögonvrån...

Vi kan nu njuta av den annalkande våren.