torsdag 11 juli 2024

Den ohittade utsiktspunkten på Hälsö

I det vädermässiga gränslandet mellan mycket fuktig luft och envist duggregn genomfördes en västkustexpedition söndagen den 30:e juni. Kärntruppen bestod av fyra medelålders äventyrare samt en relativt stor hund. Startpunkten var Kungälv och målet befann sig någonstans bortom Hisingen. För att inte komma fram för snabbt gjordes ett provianteringsstopp på XXL vid Bäckebol där undertecknad hivade upp plånboken och införskaffade en skaljacka. För sådana ska man ha nuförtiden enligt reklambladen.


Hisingen är per definition en väldigt stor ö. Vårt icke helt uttalade mål var öarna utanför Hisingen och därför behövde vi rulla ut bilen på en av Trafikverkets gula färjor som sammanbinder flera av de större öarna i kustbandet.


Man kan tycka att Hönö med sina brödkakor och Öckerö med fröken Lind och herr Åkare dansande på logen skulle locka till turiststopp men icke. Sällskapets ambitionsnivå var högre och siktet ställdes in mot Hälsö. De tre nämnda öarna är förbundna med varandra via broar men när man kommit till toppen av Hälsö är det vägs ände (om man inte åker vidare i arkipelagen på en gul färja).

Blåeld på Hälsö

Någonstans i de djupaste delarna av Google Maps signalerades det att det fanns en utsiktspunkt öster om färjelägret på Hälsö. Vi kan i efterhand konstatera att expeditionen trots frenetiskt letande gick bet på att hitta den förbaskade kartmarkeringen i verkligheten. Försöken var dock seriösa, till och med lokalbefolkningen tillfrågades. Av dem fick vi i alla fall veta att den sjunkna segelbåten legat vid klippkanten i en månad.

Fendrarna låg i alla fall och flöt mellan båten och klippan

För mig som ostkustbo ter sig västkusten som intagande vacker och annorlunda. De slipade och kala klipporna är en del i detta men även västkustbornas förmåga att bebygga vissa av dessa öar med hus i oräkneliga mängder. Rakt norr om Hälsö, på andra sidan gattet, såg vi husen på ön Källö Knippla skava mot varandra.

Norr om Hälsö återfinner vi Källö Knippla

Trots det mediokra men väntade västkustvädret kryssade segelbåtar fram över havet och satte en trivsam ton på upplevelsen. Jodå, jag har inte sett allt vad västkusten har att erbjuda av naturupplevelser men jag har hittills aldrig blivit besviken. Oaktat utsiktspunkter eller inte.



Ett halvhjärtat försök att hitta mjukglass på någon av öarna övergavs tämligen raskt och vi kämpade oss tillbaka till civilisationen i Kungälv. Eftermiddagen kröntes med en galet god middag på den grekturkiska restaurangen Kallisto, tänk om Andréexpeditionen kunnat åtnjuta den avslutningen.

We will be back!

torsdag 4 juli 2024

Turist i Kungälv

I helgen gjorde jag något som för första gången på ett år fick mig att känna mig "normal". Eller ja, ordet "normal" är kanske inte tillämpligt. Vår lilla roadtrip till västkusten fick mig i alla fall att känna viss frihet. En biltur och ett besök hos min tvillingsyster och svåger i Kungälv, inpassad mellan mina veckovisa provtagningar men även med hänsyn till övrigas semesterledigheter. I snart ett år har jag och min svåger pratat om stunden då jag skulle kunna åka ner till dem för att besöka favoritrestaurangen, äta nybakat bröd från det lokala surdegsbageriet och komma nära klassisk bandymark i form av bandyplanen Skarpe Nord. Ett sätt för oss att hålla modet och ångan uppe under mina tuffa dagar i sjuksängen.

Per, Anita och Maria samt hunden Hera vid Nordre Älv

Jag lever fortfarande i ovisshet när det gäller det virusframkallade lymfomet som uppstod i mars. Den sista av sex behandlingar är planerad till den 9:e juli och i slutet av juli får jag veta om tumörerna är borta. Behandlingen mot leukemin verkar i alla fall framgångsrik, snart är det dags för 9-månaderskontrollen efter stamcellstransplantationen och hittills har alla värden sett bra ut. Några nya virusinfektioner har inte uppstått sedan i början av mars, förhoppningsvis börjar mitt immunförsvar komma igång. (Det kan i och för sig vara så att de pågående behandlingarna med antikroppar förhindrar reaktiveringen av EBV-viruset som jag utsatts för två gånger sedan i december.)

Hundpromenad på Västra Gatan i Kungälv


Vi åkte ner till Kungälv under lördagsförmiddagen och till min glädje kunde jag köra de knappa fyra timmarna utan problem. Det är några år sedan vi åkte E4:an och väg 40 till västkusten. Vi tillbringade två dygn hos våra generösa och välkomnande värdar. God mat, givande samtal, EM-fotboll och brädspel med många spontana asgarv. Den allra bästa medicinen för oss alla för att normalisera tillvaron!

Många gamla trähus längst Västra Gatan i Kungälv






Visst hade jag hört en hel del om Kungälv inför vårt besök men jag blev likväl positivt överraskad. Min syster och svåger bor i en helt nyproducerad bostadsrätt, centralt placerad bland otaliga frisersalonger och restauranger. Den gamla träbebyggelsen och de många grönområdena samt promenadstråken längst Nordre Älv gav mersmak. Den gamla kexfabriken vid älvkanten är väl inte särskilt vacker men den ska rivas och nya bostäder ska byggas uppepå blåleran. En kort bilresa på E6:an söderut tar resenären till köpcentret vid Bäckebol, en något längre bilresa ger möjligheten att komma längst ut på Hisingen och därmed nå Hönö, Öckerö och graniten som sticker upp ur Kattegatt.

I bakgrunden sticker tornet på Bohus Fästning upp över vegetationen


I bakgrundens oskärpa kan kexfabriken skymtas


Nog regnade det lite då och då på västkusten under vårt besök, något som även inträffade på ostkusten enligt uppgift. Det var dock inte värre än att vi klarade oss med planering, tur och paraply-beredskap. Under söndagen hann vi med en sväng ut mot kustbandet och det kommer några bilder från det tillfället i ett kommande blogginlägg.

Nu har jag turistat i Kungälv, som jag har längtat!

söndag 16 juni 2024

Tillfälle att fotografera

När döttrarna tagit studenten har sannerligen tillfälle givits att fotografera. Uppklädda och beredda på att stå i centrum för omgivningens uppmärksamhet. Känslostormar med euforisk glädje blandad med sentimentalitet, separationsångest och förlamande trötthet. Studentdagen är en rejäl prövning och i vår Alvas fall började den redan klockan 06.00 i Nävekvarn där klassen samlades för frukost. Att ta några "studentporträtt" någon dag innan detta tillfälle kan vara klokt ... På onsdagskvällen passade det bra med kvällsljus, uppehållsväder och trädgårdens blommande paradisbuske som fond.






Årets student ägde rum fredagen den 14:e juni i Nyköping. För varje år som gått har trafikstockningarna blivit ett allt större problem denna dag, i år bekräftades verkligen detta. Mitt nuvarande problem med höften och därmed en begränsad promenadräckvidd hjälpte inte till för att undvika förflyttning av bilen mellan utspringet på Gripenskolan och kortegen i centrum. Min infektionskänslighet fick mig i alla fall att ta beslutet att avstå från att bevittna studenternas samling på Stadshustrappan. Torget blir proppfullt av åskådare. Vid utspringet utanför gymnasieskolan kunde vi i alla fall hitta en plats i bakkant där det var lite luftigare runt oss.





Efter många om och men lyckades jag flytta bilen från Högbrunnsområdet till hamnområdet i Nyköping. Därifrån kunde jag sedan traska till Ringvägen där jag fann lite ledig yta utanför Kullbergs kontorsvaror. Med liten marginal till godo var jag på plats när kortegen passerade. Att fota studenterna när de står på lastbilsflaken är fantastiskt kul men det är närapå omöjligt att hinna uppfatta alla eventuellt kända ansikten. (Halva gruppen är dessutom vända mot andra sidan av gatan.) Gudskelov fastnade i alla fall Alva och hennes kompisar på bild, det var onekligen huvudmotivet denna gång. Tack även till alla andra studenter som bjöd på mycket och stora känslor framför kameran!



Efter kortegen gäller det att rappa på för att komma hem. En studentmottagning kräver att värdarna är på plats och kan ta emot gäster samt plocka fram mat och dryck. Det tog 30 minuter att åka från hamnen och upp på motorvägen vid Påljungshage, konstant kö hela vägen. Med stigande stressnivåer kom vi hem till Stigtomta och konstaterade att hälften av gästerna var snabbare på plats än vad vi lyckades vara.



Ett par dagar efter studentdagen pustar vi fortfarande ut och återhämtar oss. För fjärde gången har vi navigerat oss igenom detta äventyr och känt glädjen i att se våra fantastiska barn ta klivet från skolvärlden till vuxenlivet.

Lycka till i nästa fas av livet Alva!

måndag 10 juni 2024

Fjärde studentbalen avklarad

Även om det inte är någon bedrift att skryta med så har vi nu haft nöjet att se vår fjärde och yngsta dotter när hon upplevde sin studentbal. Den äldsta dottern, snart 31 år, och hennes årskamrater höll till på Nynäs slott men de efterföljande tre döttrarna har hållit till på Öster Malma.




För oss som varit med tidigare var formerna välbekanta. Studenterna klär upp sig, transport i ett skapligt fordon till slottet ska fixas, mingel i slottsträdgården ska fotograferas och därefter kliver studenterna in i Öster Malmas restaurangdel där middag och festligheter tar vid bortom nyfikna anhörigas iakttagande ögon.




Tyvärr blev det ovanligt rörigt och trångt på ytan där fordonen skulle stanna och släppa av de nyanlända baldeltagarna. Studenterna klev ur bilarna och blev kvar tillsammans med sina anhöriga i mitten av grusplanen och det bara trängre och trängre. Hade vakterna som skulle reglera trafiken sagt till kunde de ha fått alla att söka sig till slottsträdgården där det serverades välkomstdryck vilket hade lättat på trängseln. Kanske hade de själva inte varit där tidigare år och sett hur det bäst skulle hanteras.

Vår Alva som tar studenten den 14/6


Systrarna Emma, Ida, Lovisa och Alva

Jag släpade med mig två kamerahus och på dem monterade jag mitt 24-70 mm- respektive 70-200 mm-objektiv. När vi klev in i slottsträdgården stuvade jag undan ett kamerahus och fotade istället med mitt 85 mm-objektiv. "Fingluggen" är verkligen bra men har många tunga glas som ska flyttas när skärpan ska sättas och det är verkligen ingen glugg för snabba ryck. På stora bländaröppningar (den börjar på f/1,2) noterar jag en del kromatisk aberration i vissa situationer men vad sjutton, objektivet är ändå magiskt.

Här är länken till ett litet bildgalleri med bilder jag tog (slumpmässiga motiv) under den dryga timme då vi var vid Öster Malma den 6/6 -24:

Nu laddar vår blivande student för studentveckan som är en kraftmätning med ideliga fester. Allt leder fram till fredagen den 14:e juni då de springer ut från gymnasieskolans portar för sista gången.

fredag 31 maj 2024

Sommarpärlan Nävekvarn fortfarande i vinterdvala

Onsdagens lilla bilutflykt tog mig från Koppartorp till Nävekvarn. När jag klev ur bilen på parkeringen nere vid bryggorna kändes allt väldigt bekant. Inga stora eller dramatiska förändringar sedan årtionden tillbaka, skönt. Jag konstaterade att sommarsäsongen ännu inte dragit igång med full kraft, fortfarande igenbommat här och där men antagligen på väg att vakna upp ur den långa vinterdvalan. Givetvis satt några "gubbar" på ljugarbänken utanför båtklubbens lokaler men de är nog där oavsett om turistsäsongen dragit igång eller inte.




Jag har haft ruskigt svårt att bli bättre i min opererade höft. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag tränar, ingenting verkar ha någon positiv effekt. Den senaste veckan har jag dock märkt att jag haft något som liknar träningsvärk vilket jag tar som ett gott tecken. I slutet av april vägde jag som minst sedan jag lades in på sjukhus i juni -23. Återkommande virusinfektioner och därefter tumören i halsmandeln med efterföljande behandlingar har påverkat mig fysiskt (och mentalt). I fasen mellan den andra och den tredje antikropps-behandlingen mot tumören vände dock vikten uppåt och jag har successivt känt mig lite piggare. I början av innevarande vecka fick jag en fjärde behandling eftersom undersökningar pekar på att tumören förvisso har gått tillbaka men inte försvunnit helt.

Folkets Park i Nävekvarn



I kommande vecka ska jag ännu en gång till Akademiska sjukhuset i Uppsala och i samband med mitt besök till "min" BMT-mottagning för kontroller ska jag även träffa en av sjukhusets onkologer. Min leukemibehandling samt efterföljande vård har hanterats av hematologerna ("bloddoktorerna") men lymfomet i tonsillen är något som onkologerna kan bättre. De har tidigare tillfrågats om behandlingsmetod m.m. men faktum är att de ännu inte har träffat mig som patient. På onsdag råder vi bot på detta och då får jag chansen att bli mer insatt i hur de tänker sig den fortsatta behandlingen. Förhoppningsvis bedöms tumören försvinna med ytterligare två antikropps-behandlingar (med tre veckors mellanrum). Jag gissar att det även kommer att planeras ännu en PET-scanning för att kontrollera tumörens utbredning och status.



En effekt av behandlingarna jag får just nu är att mina blodvärden sjunker vilket också innebär att mina vita blodkroppar får väldigt låga nivåer under några dagar innan det vänder uppåt igen. Inte förrän behandlingarna är avslutade kan mitt nödvändiga vaccinationsprogram planeras in. Sedan stamcellstransplantationen i oktober har jag ju ett nytt och helt oprogrammerat immunförsvar som behöver lära sig de vanligast förekommande virusen såsom t.ex. mässlingen, vattkoppor och Covid. Kanske hade jag varit en god bit på väg med dessa vaccinationer om det inte hade varit för lymfomet som dök upp i början av mars.

Lågvatten i Bråviken



Med de försiktigt tilltagande krafterna har jag tagit mig iväg till några fotbollsplaner de senaste två veckorna. Där får jag möjlighet att ta del av något jag tidigare ansåg höra till vardagen, på behörigt avstånd snacka med bekanta samt se på matcher med de lokala lagen som jag håller högt och nära hjärtat. Jag har även passat på att titta in till mina kollegor på IT-kontoren i Eskilstuna och Nyköping, detta har dock behövt göras med viss tanke på fysisk distansering även om jag inte har haft med mig någon avståndspurjo.


Det är fortfarande en-dag-i-taget som gäller för mig men visst är livet avsevärt annorlunda nu än under förra sommaren och hösten då jag var isolerad på olika sjukrum i sammanlagt fem månader. Det är konstigt vad man kan uthärda när alternativet är otänkbart. Trots strul och komplikationer känner jag tacksamhet för var jag befinner mig i livet just nu. Förhoppningsvis blir det ännu bättre framöver.