lördag 20 januari 2018

Mellan snöskottningspassen

Så det kan bli. Någon gång under sena torsdagskvällen kom det en hel del snö. Jag suckade och konstaterade att jag skulle bli tvungen att ge mig i kast med snöskoveln efter jobbet på fredagskvällen. Under lunchen kunde jag i alla fall se i väderprognoserna att någon mer snö inte skulle falla de närmaste dagarna. Jorå så att...

Morgonrodnad och nysnö

Under mitt motionspass, läs snöskottningen, började det där förbaskade vita singla ner på mitt huvud. Det stannade inte där utan landade på marken. Jag svor, skottade färdigt och sedan var det inte mer med den saken. Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och insåg att det kommit minst lika mycket snö under natten som det jag hystat bort under fredagskvällen. Otack är den armes lön.

Du ljuva morgon

Jag hade inte lång stund på mig att skotta på lördagsmorgonen. Skulle egentligen bara äta frukost och sedan åka till Katrineholm för att fotografera en damcup i fotboll. Innan solen hunnit gå upp var jag ute med den förbaskade snösläden för att få bort skiten som ännu en gång fallit från skyn.

Dimman orsakad av snabbt fallande temperatur kom krypande i sänkan söder om TGOJ-banan

Jag pustade och stånkade men lyckades titta upp ovanför häcken och såg dimman bildas i bäck-sänkan ner mot Åsby. Sånt får inte passera obemärkt förbi, och trots att jag egentligen inte hade tid for jag in för att hämta kameran.


Jag kan intyga att det var oerhört vackert i landskapet väster om Stigtomta när jag puttrade mot Katrineholm vid 09.30-tiden. Solen lyste över det snövita landskapet och dimman låg nära marken. Ju längre västerut jag kom desto tätare blev dimman samtidigt som solen inte alls lyckades bryta igenom. En fröjd, för en gångs skull, att åka mot Katrineholm.



Nu återstår att se när snöskoveln måste tas fram igen. Någon måtta får det vara och under resten av helgen strejkar jag från eventuella snöröjnings-uppdrag.

Trevlig fortsättning på helgen!

fredag 12 januari 2018

Lång exponeringstid vid stadsfjärden

Att jag ger mig ut efter solens nedgång med min kamera för att ta bilder utomhus hör till ovanligheterna. Det kan ha att göra med min aversion mot stativ. Stativ och jag är inte helt kompatibla men med mitt nya, lätta grafitstativ från "3 Legged Thing" så är antipatin något lindrigare. På sikt kanske vi till och med blir vänner.

Stadsfjärden en fredagkväll i det snöfattiga januarilandskapet
Brandholmens förhållandevis nya bebyggelse

Jag upptäckte en hel del saker under min korta fotorunda när arbetsdagen var slut. Det landade nog i att jag hade experimentverkstad, både tillsammans med kameran och framför datorn när  bildfilerna skulle "framkallas". Blandljuset och framförallt de pissgula gatubelysningarna gjorde att många av bilderna fick bli i svartvita versioner. Och sedan lärde jag mig att mobiltelefonen ju har en "ficklampa" som man kan använda när man fotar med systemkameran inställd på låååång exponeringstid.

Viloplats med bebyggelsen ute på Arnö (Rosenhill) i bakgrunden
Samma bänk men denna gång belyst under 15 sekunder med mobillampan

Ovanstående bänkbilder var inte särskilt experimentella. När jag däremot fick veva runt med mobilen framför kameran blev det rejält wild and crazy. Dock inte unikt, många före mig har pysslat med dylika försök.

Här är det mobiltelefonens startskärm som står för ljuset
Och här är det mobiltelefonens lampa som är tänd
Denna bild fick jag spegelvända för att det åtminstone skulle likna bokstaven "Z"

När jag lugnat ner mig övergick jag till att plåta parkbänkar igen. Och i och med denna bild hittade jag den svartvita tonen eftersom det stod en gatubelysning nära bänken och smetade ner bilden med ett mindre vackert gult sken.



Som du kan konstatera gick jag i mina egna fotspår som jag trampade upp i måndags lunch. Då var det solsken och mitt på dagen, denna gång kväll efter en dag då det var tveksamt om solen överhuvudtaget bemödade sig med att gå upp.

Bron över den konstgjorda kanalen
Variant i svartvitt med större bländare och annan vinkel än bilden ovanför
Bron från en annan vinkel

Temperaturen denna fredagskväll var precis ovanför nollstrecket på termometern. Tack vare vinden som obehindrat rörde sig över fjärdens tunna istäcke blev det rysligt kallt om fingrarna efter en stund. Nu fipplade jag med kamerainställningar, stativ och trådutlösare och hade inte den minsta lust att ta på mig handskarna. Med jämna mellanrum värmde jag händerna i byxfickorna. De dög.


En snarlik bild tog jag i måndags men då var det dagsljus och blå himmel

Jag tog ett par avslutande bilder på husen vid den lilla småbåtshamnen. Sedan vände jag tillbaka, packade ihop kamerautrustningen i min ryggsäck och sträckte på stegen för att få upp värmen innan jag nådde den parkerade bilen.




En fullbokad helg väntar. En eller annan sportbild hinner det bli men inte så mycket annat fotograferande. Glöm nu för allt i världen inte att julen ska dansas ut på lördag!

måndag 8 januari 2018

Stadsnära natur

Måndagens väderprognos utlovade solsken. Häromdagen hade jag i förbifarten lyckats påminna mig själv om det faktum att jag inte "lunchfotograferat" sedan jag började mitt nya jobb längst bort på Gasverksvägen i Nyköping. Inom rimligt avstånd finns ju en av Nyköpings pärlor, stadsfjärden, vilket fick mig att packa ner en av mina kameror tillsammans med mitt vidvinkelzoom. Och en snabblunch att äta i all hast för att sedan ha tid över för en halvtimmes promenad.



Ett vidvinkligt objektiv till denna typ av omgivningar kändes jättebra. Det var inte lika toppen när jag smög mig fram till en häger som satt vid strandkanten och ivrigt putsade fjäderdräkten. Hur bra blir det, egentligen, att fota en vild fågel med 40 mm maximalt inzoomat objektiv?

Beskuren bild för att trots allt visa hägern där den satt vid fjärdens kant
Hårt beskuren bild för att visa hägerskrället när den drar iväg över den blanka isen

Att ta lunchpromenader längst stadsfjärden är rena fröjden i jämförelse med vad jag tidigare haft i min närhet när jag jobbade ute på Skavsta. Där fanns i ärlighetens namn inte mycket att se. Undantaget den utrymda gården Stora Berga, men det motivet mjölkade jag verkligen ur totalt vilket den trogne bloggbesökaren känner till.




Några dagars minusgrader har gjort underverk med våra omgivningar i sydöstra hörnet av Södermanland. I brist på snö får vi i alla fall hålla tillgodo med frusna vattendrag. Alltid något.




Det finns stor fotografisk potential i området även när det inte är fullt dagsljus. Soluppgångarna har vissa mornar varit helt fantastiska och skymningen har bjudit på riktigt fina himmelsfärger. När mörket lagt sig speglar sig stadsbelysningen fint i fjärden (oavsett om det är öppet vatten eller is). Vi får se om jag kan utnyttja detta vid något kommande tillfälle. Just nu är det i alla fall spännande med isen som är helt befriad från snö.



När jag närmade mig den lilla bron hördes tjafset från en stor flock änder. De ägde verkligen denna sträcka av strandpromenaden och flyttade knappt på sig när någon människa passerade. Denna typ av stadsnära natur har verkligen anpassat sig till oss människor. Jag böjde mig ner för att få mer närvaro i en vidvinklig bild på änderna men det fick till följd att alla individer utgick från att jag skulle mata dem och de kom vaggade emot mig i rask takt.

Den ende som inte ville vara med när jag kom för nära var en ensam kaja som flaxade iväg
När änderna förstod att jag inte hade något att bjuda på tjattrade de lite besviket och vände på klacken

Jag var definitivt inte ensam att ta en promenad i det soliga vintervädret. Flera i närområdet där jag jobbar kunde ses spatsera i den friska luften. Det finns en runda som passar utmärkt om man vill få lite frisk luft och en stunds motion mitt på dagen.




Sista biten genade jag över allmänningen som finns mellan industritomterna och Rosvallaområdet. Jag hade nog bränt lite för mycket tid på att stanna och fotografera och lunchrasten led mot sitt slut.


Framme

Nu har jag tagit översiktsbilderna, nästa gång kameran får följa med kanske det blir något mer tele-inriktat objektiv. Detaljbilder och tajta landskapsutsnitt är inte helt fel.

lördag 6 januari 2018

Vördnadsfulla organismer

Det första som slog mig denna tidiga januarilördag var de isande kalla vindarna. En ovan känsla. Jag var dock förvarnad av de senaste dagarnas väderprognoser. Gött med något högre himmel och vinterluft i lungorna.



Jag gick över järnvägsrälsen till området sydväst om Stigtomta. Där det bördiga men låglänta landskapet angränsar till ett flertal gårdar men också till Hallbosjöns östraste delar. Översvämningar hör till i detta område under vinterhalvåret. Mer normalt är ändå att det är betydligt mer fruset än det nu råkar vara.



Efter vattenreningsverket, i början av allén upp mot gården Åsby, kan man vika av till höger och hamnar då på en slinga som går längst en bäck. Eller snarare ett kontrollerat vattenflöde som dikats ur genom vallen och beteshagarna. I denna stigs förlängning hamnar man vid den finaste av ekbackar där kossorna njuter av sitt sommarbete.




Det knastrande under skosulorna av de nyanlända minusgrader som frusit de övre lagren av regnvatten på det fortfarande gröna gräset. Marken var vattensjuk, precis som förväntat, och kylan har ännu inte gått tillräckligt djupt för att ge 100% stadga i marken. Jag blev väldigt lerig på byxbenen men det var det värt för att få komma ut en sväng.


Jordbrukslandskapet söder om Stigtomta med bl.a. gården Brink ur två olika vinklar

Framme vid ekbacken slogs jag av vördnad inför de enorma och kraftfulla träden som bredde ut sig runt den lilla kullen. Hur många hundra år har de stått där? För mig är det en fröjd att se andra organismer som kan fortleva i närheten av oss människor. Vi har ju en tendens att dominera livet ur det som omger oss.




Jag valde inför dagens utomhusvistelse att fotografera med mitt 135 mm-objektiv. På stora bländaröppningar ger det en hel del vinjettering på en fullformatskamera. Skärpan är eminent, färger och kontrast likaså i denna tämligen gamla konstruktion. Det blir helt enkelt goa bilder med den gluggen.

Längst toppen av åsen går en gammal väg fram till Åsby

Det är inte bara ekbacken som lockar och utgör ett bra fotomotiv på denna promenadslinga. Ett träd på toppen av åsen har jag fallit pladask för. Det kan ses till vänster i bilden här ovanför (men i den bilden är den bara en del av förgrunden i oskärpa). Fotad från nedan längst gångvägen är motivet en riktig 10-poängare i mina ögon.




Nu ska jag putsa till mig och bege mig in till stan för en sportbevakning. Under storhelgerna ges inte allt för många tillfällen och jag slänger mig nu över första bästa tillfälle för att hålla liv i min blogg hos Södermanlands Nyheter.

På återhörande!

måndag 1 januari 2018

Smidig övergång

Är verkligen tid absolut? Jag tycker den är relativ och med tilltagande ålder swoschar den förbi i allt snabbare takt. Tiden mellan nyårsfirandena går allt fortare på något sätt. Därmed inte sagt att jag ser något negativt i detta, det är som det är och det är inget oöverkomligt att förhålla sig till.



Någon summering av 2017 kommer inte att ske från min sida. Varken i denna blogg eller för mitt sportbloggande. Nyårshälsningen till allt och alla anser jag att jag gjorde i och med det utskickade julkortet där både jul- och nyårshelgen nämndes. I de sociala medierna har spridda hälsningar tagits emot och det tackar jag så hjärtligt för. Instagramflödet har svämmat över av "bestnine" som innebär att kontots mest gillade inlägg under det passerade året samlats ihop i en liten yttepyttig mosaik via en onlinetjänst. Nej, jag förstår inte detta annat än att det handlar om en egoboost (vilket i och för sig inte behöver vara fel). Hur som helst har inte högtiden gått obemärkt förbi trots att jag intagit en återhållsam inställning denna gång.

Nyårsförfriskning

Delar av familjen (två av döttrarna hittade andra sätt att roa sig) firade nyår på traditionellt sätt tillsammans med nära släktingar. Väldigt trevligt och uppskattat från Stigtomta-falangens sida eftersom det oftast är bekvämt att inte behöva stå för värdskapet.

Anita
Alva
Kasper och Emma

Nyårsaftonen började med ett besök på Södermanlands Nyheters redaktion. De hade kommit på att det skulle vara trevligt att öppna upp för allmänheten och markera starten på deras 125-årsjubileum. Det bjöds på tilltugg och tipspromenad och jag tog chansen att hälsa på några av de personer jag under åren blivit bekant med. Nu när jag bloggar på tidningens webbsida känns det som jag har ännu fler anledningar att bygga vidare på den relationen. Jag hade dessutom alla rätt på tipspromenaden!



Inför 2018 har jag inte låtit trycka upp någon vägalmanacka till nära och kära. De får vackert finna sig i att hämta en ICA-kalender eller liknande för att hålla koll på dagarna. Min tid har inte räckt till för att göra ett urval av bilder och jag är inte heller säker på att någon verkligen vill ha mina bilder hängandes på väggen. Vad som ska hända med mina "Månadens bild"-inlägg här på bloggen ska jag fundera på. Kanske gör jag ett urval och fortsätter med temat även detta år.

Två exponeringar som blivit till en bild

Under nyårskvällen hade jag kameran redo och varvade tre olika objektiv för att ta bilder. Mitt 50 mm-, 85 mm- och 70-200 mm-objektiv fick tjänstgöra. I ett hem som mestadels hade mysbelysning innebar det att jag hade stora bländaröppningar och ISO 6400 för att gå iland med slutartider som inte gav skakningsoskärpa. Många bilder från kvällen förblir ovisade och ligger på hårddisken i tryggt förvar. Jag vet t.ex. inte hur min svägerska och hennes familj förhåller sig till att visas upp i bloggsammanhang. "Familjealbumet" finns ju inte i fysisk form längre (i alla fall inte hos oss) men om jag vill kan jag alltid gå tillbaka till bildfilerna och titta på dem på datorskärmen.



Regnet tilltog under nyårsaftonskvällen och mina planer på att rigga stativet för att ta "riktiga" bilder på fyrverkerierna skrinlades. En uppåtriktad kameralins blir snabbt täckt av regnstänk och det var bara att ge upp de ambitiösa planerna.

Nyköpingshimlen vid midnatt
Rakt över våra huvuden

Plusgraderna vid ingången till januari ger inte förutsättningar för de typiska vinterbilder som jag skulle vilja ta. I detta avseende är jag tvehågsen, jag gillar ju inte snö och kyla i allmänhet. Men som fotointresserad vill jag ha omväxling och trevliga vinterbilder. De kommande veckorna kan komma att bjuda på vinter, vi väntar och ser. Längre än så ställer jag inte in siktet för stunden.

Ha ett riktigt bra 2018!