lördag 17 november 2018

Jag visste det!

Rivaliteten mellan Nyköpings två gymnasieskolor under min skolgång i början av 80-talet var tydlig. Inte allvarlig på något sätt utan snarare lite lekfullt retsam. När det för några år sedan stod klart att Tessin och alla dessa flumlinjer... ;-) skulle flytta ner till Gripen så visste jag att vi äntligen vunnit. Vi Gripen-elever hade haft rätt hela tiden. Förstås.




Till mitt förtret (nåja) kommer ingen av våra fyra döttrar att intressera sig för de naturvetenskapliga ämnena. De två äldsta har sedan flera år tillbaka lagt gymnasietiden bakom sig och de gick båda på Tessinskolan. När det nu är dags för familjens 15-åring att göra sitt gymnasieval är det inte nära att det blir fysik, biologi eller kemi som lockar henne till "rätt" linje. Vår 13-åring borde således axla arvet från sin far men när jag stirrar uppmanande på henne tittar hon trotsigt tillbaka och förkunnar att teknik och naturvetenskap är bläh. Hmmm, ungar.

Entrén till den nya byggnaden vid Gripenskolan

Lördagen den 17:e november hade Nyköpings olika gymnasieskolor (det finns ju några friskolor också) öppet hus för alla vilsna och medvetna 15-åringar. Det blev också en öppen dörr för oss föräldrar som nyfiket kunde smyga med i hasorna på våra telningar. Självklart tog jag chansen att följa med till Nyköpings Gymnasium på Högbrunnsområdet, en del av Nyköping där jag tillbringat mycket tid under min ungdom. Redan för några veckor sedan hade Lovisa och jag varit på Nyköpings Enskilda Gymnasium då de hade en informationskväll och nu skulle jämförelse göras med det kommunen hade att erbjuda.

Vilken fantastisk rymd matsalen hade att erbjuda!

Den nya byggnaden vid Gripenskolan var otroligt fin. Funktionella lokaler, vackra färger och till synes en utomordentlig studiemiljö. Vi gick runt och tittade samtidigt som Lovisa stannade till och pratade med de elever på skolan som hon ville veta mera av.

Schema, innehåll och kravbild var saker som intresserade

Även om den nya byggnaden var fräsch och lockande så kunde jag inte motstå frestelsen att söka mig bort till Gripens ursprungliga byggnad där jag själv gick mellan 1981-1984. Även dessa lokaler har genomgått en större renovering men visst var det skillnad på nybyggt och nyrenoverat. I vårt stora samlingsutrymme där alla våra skåp fanns var det gamla stengolvet bevarat men i övrigt var inte mycket sig likt.

Yngsta dottern Alva står på den punkt där mitt skåp under gymnasietiden var placerat

Vi gick runt i korridorerna i den äldre byggnaden och jag vet inte direkt om jag blev nostalgisk. Att kemi- och fysiksalarna fortfarande låg i samma korridor som på 80-talet var i alla fall något som fick mig att minnas tillbaka till en tid som flytt. Om elektronikexperiment som aldrig riktigt fastnade i min kunskapsbank, om kemilektioner som mer blev avancerad matte än att blanda vätskor och om klasskamrater på den naturvetenskapliga linjen med väldigt olika ambitioner och talanger.

Färgerna i den nya byggnaden föll i alla fall mig i smaken

Oavsett vad mina döttrar väljer när det gäller gymnasielinje så blir det säkert bra. Vad de kommer att jobba med i framtiden behöver inte ha ett dugg med vad de läst under tonåren. Jag har i mitt yrkesliv aldrig varit nära de naturvetenskapliga ämnen som jag läste under tre år.



Min dag fortsatte med lövräfsning. Kanske klarade jag det momentet bättre tack vare tre års gymnasiala studier av biologi.

tisdag 6 november 2018

Novembergrå arkivrensning

Det har sannerligen inte varit en flitig fotoperiod för mig. Nog har jag sett till att försörja min sportblogg med färskt material minst en gång i veckan. Det som saknas är vardagsbilderna, natur- och utflyktsbilder. I år var jag inte ens på Kolmården under deras speciella Halloween-firande. Slarvigt? Nja, tidsbrist snarare.

15/11 2009
Jag har gått igenom mina novemberbilder från 2009 och fram till fjolårets bildskörd. Jag kan konstatera att jag endast fotade vid två tillfällen i november 2017 varav det ena tillfället var på Kolmården. Dagens blogginlägg är fyllt med arkivmaterial från förr.

26/11 2010
Efter en helt bortkastad vecka har jag nu äntligen krupit upp från sjuksängen. Förkylning och feber höll mig borta från jobbet hela förra veckan. Det bidrar inte direkt till fler fototillfällen.

5/11 2011
Ikväll har jag äntligen bitit i det sura, sura äpplet och paketerat min delvis trasiga kamera. Den bakre displayen har ju gått sönder på min favoritsportkamera och jag kommer att skicka iväg den för ett kostnadsförslag. Tusan vet hur jag kommer att agera beroende på beskedet från verkstaden på västkusten.

10/11 2012
Det har gått utmärkt att fota med kameran trots att bakre displayen är trasig. Självklart går det inte att kontinuerligt kolla hur bilderna blivit. Det gör jag och många andra nästan tvångsmässigt när vi fotar sport men man kan vänja sig av med det. Jag kan lita på vad kameran gör under de flesta förhållanden men när nu inomhussportsäsongen är här tar det stopp. Jag kan nämligen inte vitbalansera utan att gå in i menyerna och spara inställningarna. Kameran måste lagas eller ersättas, så är det bara.

2/11 2013
Jag får använda min Canon EOS 7D Mark II så länge. Men det blir inte lika bra bilder med en kamera som har APS-C-sensorstorlek. Skärpedjupet blir större vilket inte isolerar situationen och motivet man fotograferar. Bilderna blir "vassare" på något sätt som jag inte riktigt kan förklara. I övrigt är /D Mark II och 1D Mark IV ungefär lika bra (eller dåliga) när ljuset tryter i inomhushallarna.

9/11 2014
När jag gick igenom de senaste årens novemberbilder påmindes jag om att det är hög tid att planera för årets julkortsfotografering. Jag har burit på en idé ganska länge som jag av flera skäl nu tvingats slopa. Shit, vad ska jag hitta på?!

1/11 2015
Det skulle verkligen sitta fint med en helgutflykt men nu har inomhussäsongen dragit igång med fotbollstjejerna vilket gör att helgerna går åt till futsal-seriespel och träningar. Jag längtar till ett kort och temporärt miljöbyte men det får bli någon annan gång.

13/11 2016
Den kommande helgen bjuder på stor handbollsunderhållning i Nyköping när landets bästa 15-åringar kommer med sina respektive distrikt för att tävla i Sverigecupen. Det blir med stor säkerhet ett besök vid något eller några tillfällen från min sida. Jag fascineras över kunskapsnivån dessa 15-åriga handbollsspelare besitter.

5/11 2017
Jag hoppas att de utvalda arkivbilderna i svartvit tolkning påminner om månaden novembers karaktär. Det blir liksom inte allt för muntert ute i naturen under november.

onsdag 31 oktober 2018

När sista matchen är spelad

Jag åkte till Tunavallen i Eskilstuna under lördagseftermiddagen för att bevaka Eskilstuna Uniteds sista match i Damallsvenskan för säsongen. Att jag gjorde det berodde först och främst på att jag sett alldeles för lite av det sörmländska elitlaget under året. Det fanns ytterligare ett starkt argument för att åka norrut och det uppdagades någon vecka tidigare. United-spelaren Annica Svensson meddelade att hon i och med Damallsvenskans sista omgång skulle avsluta sin fotbollskarriär.

Annica Svensson i Eskilstuna United DFF

Det händer givetvis med jämna mellanrum (läs "ofta") att spelare lägger av med fotboll. När det gäller profiler med stark lyskraft inom damfotbollen är de värda att uppmärksammas. Dessa karaktärer behövs fortfarande för att bryta mark för sin sport. Så länge det finns knoggångare bland oss män verkar det som om damfotbollens fana måste stöttas, hållas upp och försvaras. Oavsett om spelaren tar striden eller inte är hon viktig för damfotbollen.

Annica Svensson kom till Eskilstuna United säsongen 2014, här mot Jitex den 27/4 -14

Jag ska och kan inte skriva Annicas fotbolls-CV. Hon har funnits med på landets högsta nivå i 17 år och även spelat i landslaget där VM- och OS-deltagande hunnits med. I Eskilstuna United bidrog hon med sitt kantspel i ett 5-mannamittfält till att laget var snubblande nära en ligatitel under klubbens andra säsong i Damallsvenskan. Annica drabbades av en svår knäskada och kämpade länge för att komma tillbaka denna säsong och efter sommaren kunde hon matchas in i laget igen. Att hon valde att lägga av när hon precis gjort comeback handlar säkert om att hon rehabiliterat sig till bästa skick och själv kan styra och kontrollera när det är dags att lägga skorna på hyllan.

Lisa Dahlkvist och Annica Svensson på Tunavallen den 27/10 -18
Lagkaptenen Petra Johansson ger Annica ett minnesvärt avsked...
...och Petra verkade i alla fall extremt road av tilltaget

Min ambition var att före, under och efter matchen fånga så mycket som möjligt som handlade om att det var Annicas sista match i karriären. Det innebar bl.a. att klubben ordnat med lagbilder i samband med lineup före matchen. Något som togs emot med hyfsat förvånade ansiktsuttryck hos motståndarlaget IFK Kalmar eftersom det normalt sett inte görs vid allsvenska matcher. Om du tycker att bilderna är tagna ur ett lite snett perspektiv beror på att vi fotografer under inga som helst omständigheter fick gå ut på konstgräset i samband med match och lagen samlade ihop sig framför sina respektive avbytarbås.

Eskilstuna United DFF:s startelva den 27/10 -18
IFK Kalmars startelva den 27/10 -18

När matchen var slut och laget samt Annica tackade publiken och klacken hade mörkret börjat lägga sig. I ljuset från de låga reklamskyltarna på bortre långsidan fick jag "hjälp" med belysningen vilket gav hyfsat trevligt porträttljus.

Lagkapten Petra Johansson

Jag satte ihop ett bildgalleri till Annica efter matchen med ett 90-tal bilder som förhoppningsvis dokumenterade hennes sista match på ett rättvisande sätt. Med åren har hon förhoppningsvis glädje av dessa bilder.

Jag har haft förmånen att närvara vid ytterligare ett annat tillfälle då en damfotbollskaraktär avslutat sin karriär. Den 11/10 2015 tackade Linköpings FC:s Charlotte Rohlin för sig och inför hemmapubliken på Linköping Arena tog hon ett känsloladdat farväl när skorna lades på hyllan. Charlotte var och är en Linköpings-ikon (hon finns kvar i staben runt deras allsvenska lag).

Många tårar när Charlotte Rohlin lade skorna på hyllan den 11/10 -15

Jag avslutar detta damfotbollsrelaterade blogginlägg med ett par bilder på en spelare som fanns med i IFK Kalmars startelva i lördags. Ibland har jag glädje av äldre bilder i min samling av sportbilder. Extra kul blir det när jag har gamla bilder på spelare som sedan tagit steg uppåt i sin karriär. Mathilda Johansson Prakt dök första gången upp i min kamerasökare den 19/1 2013 då IFK Nyköping mötte IFK Norrköpings damer i ett regionalt SM-kval i futsal. Några år senare spelar hon i Damallsvenskan. Kul.

Mathilda Johansson Prakt till höger försöker få bollen förbi Patricia Kaldoyo och Sofia Sandström 
Mathilda Johansson Prakt gjorde IFK Kalmars tröstmål på Eskilstuna United den 27/10 -18

Ibland kan jag gräva i mitt bildarkiv och hitta saker som går att koppla till nya händelser jag tagit del av. Kanske är det värt de där extra kronorna för större hårddiskar och molnbaserade backup-lösningar?!

måndag 29 oktober 2018

Snöbok

På våren pratar man om bakslag när det plötsligt, oväntat och ovälkommet börjar snöa helt otajmat efter vintersäsongens slut. Men vad säger man när det börjar snöa redan innan vi tagit oss igenom oktober? Framslag?

Vägen mellan Tista Slott och Bärbo hyser ett par dungar med bokträd

Det gäller att vara lite försiktig i sina uttalanden om att denna tidiga snö kommer att smälta bort. Med hänsyn till hur kopiöst varmt och torrt det var under hela sommaren kanske vi fått de väderlekar vi förtjänar. Extremväder.




Numera förs inga vuxna politiska samtal. Extrem-polariseringen kan ha gått så långt att även vädret väljer att följa det spåret. Å andra sidan vill jag inte anklaga vädret för att vara korkat...



Och den lilla fjädermyggan undrade nog vad tusan som hände

Jag vaknade upp på måndagsmorgonen med feber, huvudvärk, hälsont och nästäppa. Antingen en mansförkylning eller en kraftig reaktion på snön. Om det är en förkylning får jag vara tacksam eftersom den går över. Är det snöallergi får jag leta efter antivinterminer, eller vad det kan heta... ;-)






Jag trotsade väderomslaget under söndagseftermiddagen och tog mig till bokdungen vid Bärbo. Det ångrar jag inte, trots de blöta skorna och snön som piskade i mitt ansikte. Självklart skulle jag vilja se bokskogarna nere i Skåne på hösten men de står väl ytterligare några år.

söndag 28 oktober 2018

Vad sjutton hände egentligen?

Efter att under söndagen ha suttit allt för många timmar framför datorn och redigerat sportbilder kom jag på andra tankar. Vid 15-tiden bestämde jag mig för att ta bilen till Bärbo och fota den lilla dungen med bokskog som finns där. I sydväst strålade solen och även SMHI:s väderapp utlovade en solnedgång i solsken. Mysigt.



Jag åkte norrut via den kringelikrokiga vägen mot Täckhammar. Det kolsvarta molnet i norr såg hotfullt ut och det visade sig att det inte var något tomt hot. Snöflingorna började singla ner. Sekunderna senare vräkte det ner snö. På snedden. Jag stannade till innan fyrvägskorsningen vid Tista Slott.

Allén upp mot Tista Slott

Det var plötsligt inte ett dugg mysigt. Mest eländigt. Min idé att fota solnedgången genom de kvarvarande löven i bokträden var abrupt dödförklarad. Nu bedömde jag trots allt att jag kunde åka till mitt ursprungsmål, synd och skam vore det väl annars.

Kapellet vid Bärbo


Han frågade om han behövde kamma sig innan han cyklade förbi...

Slutligen gav sig snöfallet

Jag tog mig från parkeringsrutan vid kapellet till bokdungen. Fotade det som gick att fota (mer om de motiven i ett kommande inlägg) och gick sedan tillbaka till bilen. En biltur på ytterligare några hundra meter tog mig till parkeringsplatsen vid Bärbo Kyrka.





Tidigare under söndagen gick vi över från sommartid till normaltid. Det innebar att solnedgången i mina trakter var klockan 16.12. Kämpigt, ljuset flyktar snabbt nog som det är ändå under denna årstid och när normaltiden gör sin entré blir det brutalt mörkt alldeles för tidigt på eftermiddagarna.

Hortensian framför hemmets farstukvist har gjort sitt för denna säsong

Nu återstår att se om vintern verkligen vill etablera sig så tidigt. I det närmaste har vi några dagar framför oss med regn och rusk och jag hoppas verkligen att det stannar vid regn, inte snö.