fredag 15 juni 2018

Sista skolavslutningen på Stigtomta skola

Självklart kommer många framtida skolavslutningar hållas på Stigtomta skola. Med tanke på den nya skolbyggnaden som växer fram är skolan säkrad för årtionden framåt. Det är dessutom en skola som har över 300 elever så den avvecklas givetvis inte i brådrasket. Detta är blev dock det sista året där familjen Jansson bidrar till elever på skolan. Vi har stått där och trampat under skolavslutningarna sedan 1999 då äldsta dottern Emma gick ut förskoleklassen och sprang ut i sommarlovets oändlighet.

Alva är sist i raden av systrar som nu lämnar Stigtomta skola

Fjolårets avslutning hölls inne i skolans gymnastiksal (p.g.a. överhängande regnrisk) och där ryms endast eleverna, skolans personal och anhöriga till avgångsklassen. Detta år var det blå himmel, solsken och alldeles utomordentligt trevligt väder. Tidigare har avslutningen genomförts på skolans område men där är nu en byggarbetsplats och avslutningen var hänvisad till Stigtomta IF:s 11-mannaplan nedanför den tillfälliga paviljong som byggts upp i väntan på att den nya skolan ska stå klar (vintern 1018/19).

Skolavslutning i ena hörnet av Stigtomta IP
I bakgrunden ses den paviljongbyggnad som tillfälligt hyser Stigtomta skolas elever
I bakgrunden syns den nya skola, den gamla idrottshallen samt hörnet av paviljongbyggnaden

Att fota skolavslutningarna har blivit allt mer kontroversiellt. Jag minns att jag stått med mitt teleobjektiv för att få en eller annan bild på mina barn då de stått på scenen och sjungit. Numera har systemkameror, allra helst om de har teleobjektiv monterade, blivit provocerande för vissa människor i folksamlingar. Jag försöker att visa några bilder i allmänhetens ljus där inte allt för många ska vara identifierbara, för säkerhets skull.

Från avgångsklasserna utsågs fanbärare
Parvis och hand i hand tågade barnen ner till den väntande avslutningsceremonin
Köbildning innan alla hittat sin plats på presenningarna
En lång och härlig ledighet stundar

Barnen är nu lediga. Själv spänner jag bågen och ger mig huvudstupa in i helgens volleybollandskamper på Rosvalla. Lite trädgårdsstök ska hinnas med däremellan. Sedan har visst fotbolls-VM börjat och det kan man ju för bövelen inte missa!

tisdag 12 juni 2018

Internationell volleyboll blev en svettig utmaning

I början av mars fick jag en fråga från Jakob Birgersson som företräder Svenska Volleybollförbundet. Vi lärde känna varandra i samband med att Swedish Beach Tour nådde Nyköping i augusti 2017 och jag efterfrågade en ackreditering. Jakob undrade om jag kunde tänka mig att åta mig att fotografera åt förbundet när European League skulle ha volleybollmatcher i Nyköping i skiftet mellan maj och juni. Ja men visst, svarade jag efter lite betänketid, och insåg att det skulle bli första gången som jag kunde göra en sportbevakning med kameran och samtidigt tjäna några kronor. (Undantaget tre bilder till lokaltidningen som jag fick betalt efter annandagsbandyn 2017.)

Jakob Birgersson

Parallellt med mig skulle även frilansfotografen Robert Boman från Falkenberg komma upp till Nyköping och fotografera de olika landslagen som skulle spela på Rosvalla. Fem dagar innan de två första landskamperna kom en ny fråga och den gällde om jag istället kunde ta på mig att fotografera åt den europeiska volleybollfederationen (CEV) vilket skulle innebära att Robert Boman kunde inrikta sig på specialbevakning av de svenska landslagen med önskemål om vissa typer av bilder från Svenska Volleybollförbundet. Ovetandes om innebörden accepterade jag. Något jag kom att ångra en eller annan gång under resan men inte värre än att jag kommer att fota på samma uppdrag när finalspelet är tillbaka i Nyköping den 16-17 juni.

Internationell flaggning utanför entrén till Rosvalla i Nyköping
Rosvallas nyaste idrottshall på Rosvalla håller definitivt internationell klass

I ett mail tog jag emot instruktionerna från CEV. En tvättäkta bibba med instruktioner i detalj för vad som skulle fotograferas av den som bevakade någon av tävlingarna i European League. Nej, jag åtlydde inte alla instruktioner och fotograferade alltså inte i omklädningsrummen... Jag fick en länk och ett inloggningskonto till den uppladdningssida som CEV ställt iordning och som skulle användas i samband med arrangemanget.

Volleyboll i Rosvallas A-hall

De bilder som jag tog skulle användas i de olika kanaler som CEV använder sig av i samband med tävling. Twitter, Facebook, Instagram och hemsida behövde bilder. European League spelas både på herr- och damsidan och är indelad i en silver- och en gulddivision. Landslagen är därefter indelade i grupper och spelar på olika platser i Europa innan de bästa slutligen möts i något som kallas Final Four. Det är det sistnämnda som avgörs i Nyköping den 16-17 juni för damernas Silver European League. De svenska damerna tillhör silverdivisionen medan herrarna efter ett framgångsrikt 2017 nådde gulddivisionen där man dock inte lyckats ta sig till Final Four.

Kosovos damlandslag värmer upp på Rosvalla inför mötet mot Sverige den 2/6 -18

Onsdagen den 30/5 mötte de svenska damerna Estland i Silver European League medan de svenska herrarna senare samma kväll tog sig an Estlands herrlandslag. Detta blev således mitt elddop som fotograf av internationell idrott. Jag flexade ut från mitt avlönade dagtidsjobb en timme tidigare för att hinna till matchstart 17.00. Innan dess visste jag att jag behövde plåta runt-omkring-bilder och inför-matchen-bilder.

I Rosvallas foajé ordnade den lokala arrangörsklubben Nyköpings Frisksportarklubb bl.a. ansiktsmålning

Jag rusade in på Rosvalla samtidigt som jag knäppte bilder, slängde fram gråkortet och vitkalibrerade kamerorna inne i hallen, pratade som hastigast med de jag ville och behövde prata med för att sedan på ett brutalt sätt inse vad det innebar att vara officiell fotograf för detta idrottsarrangemang. Exakt 31 minuter innan matchstart, mitt under uppvärmningen, tas alltid de officiella lagbilderna. På med det något mjuka 24-70 mm normalzoomobjektivet och vänta till de fotovana spelarna ställt upp vid volleybollnätet. Några enstaka bilder, en stilla bön att allt är rätt inställt, och sedan en nick som tack innan spelarna fortsatte värma upp.

Sveriges volleybolldamer inför matchen mot Estland den 30/5 -18
Estlands volleybolldamer inför matchen mot Sverige den 30/5 -18
Sveriges volleybollherrar inför matchen mot Estland den 30/5 -18
Estlands volleybollherrar inför matchen mot Sverige den 30/5 -18
Sveriges volleybolldamer inför matchen mot Kosovo den 2/6 -18
Kosovos volleybolldamer inför matchen mot Sverige den 2/6 -18
Sveriges volleybollherrar inför matchen mot Slovakien den 2/6 -18
Slovakiens volleybollherrar inför matchen mot Sverige den 2/6 -18

Innan matchstart skulle jag leverera några bilder till webbportalen som CEV tillhandahöll. Lite strul med min MacBook i kombination med kamerorna gjorde att svetten trängde fram i pannan. Jag hade dessutom inte fattat att borden i hallens kortändar var till även för såna där fotografer som jag (och inte bara för statistiknissar och skrivande journalister) så jag satt på golvet och laddade över bilder, valde ut bilder och redigerade bilder. Svetten rann nu ner genom de otrimmade ögonbrynen. För varje match fanns möjlighet för mig att ladda upp 50 bilder och det skulle inte bara laddas upp inför och efter matchen utan mellan varje set.

Familjen Hermansson, alla tillhörande Nyköpings Frisksportarklubb, var stolta fanbärare

Sveriges damer förlorade med knapp marginal mot Estland i den första landskampen. Matchen drog ut på tiden och det gav mig än mindre tid för att ladda om inför herrlandskampen på onsdagskvällen. Jag hittade i alla fall en plats vid ett av borden så att jag kunde jobba med bildredigering och uppladdning på ett avsevärt bekvämare sätt. Att man riskerade att få bollar i pallet vid dessa bord var en småsak, så länge man skyddade sin kaffekopp var det problemfritt.

Det var extra noga att fota prisutdelarna till lagens bästa spelare efter matcherna. Det var Stig Ekström och Urban Granström som fick finna sig att bli plåtade fyra gånger inom några dagar av mig.

Till herrmatchen mellan Sverige och Estland var jag i alla fall förberedd på att jag var officiell fotograf och behövde ta lagbilder 31 minuter innan matchstart. Även rejält gamla hundar kan lära sig, tydligen. Vid det här laget hade jag åtgärdat några av felen med min dator och hade hittat fungerande work-arounds för det andra strulet. Sveriges herrar blev fullständigt överkörda av ett betydligt hetare och skickligare Estland denna kväll. Och jag kände inte igen en enda spelare i något av lagen...

Frisksportaren Peter Reuss agerade hejarklacksledare på ett ihärdigt och föredömligt sätt

Naturligtvis var det skitkul att se volleyboll på så hög nivå. För mig har det alltid skavt lite då har försökt fotografera volleybolldamerna i Nyköping då de spelat division 2-matcher. Det är en sport där jag inte riktigt får till bilderna. Det blir på något sätt alltid fel vinkel. Ännu tydligare blir min orutin eftersom jag sällan träffar rätt och knäpper bilderna vid rätt tillfälle. Något som kommer automatiskt när jag fotar fotboll men i volleyboll funkar inte min timing. Ännu. Allra mest märks det då jag nästan helt missat bilder i defensiven hos lagen, knappt ett enda dyk eller baggerslag.

Efter onsdagens landskamper tog jag på önskemål en bild på Frisksportarnas mattfunktionärer

Onsdagens vedermödor rann av mig och jag kände inspiration när jag slutligen tog hand om alla bilder. Nu kunde jag sitta hemma vid datorn och inte bara pyssla med bilderna som jag i stridens hetta skickat upp till CEV. Svenska Volleybollförbundet skulle ha alla de bilderna samt ytterligare ett hundratal per match i högupplöst format. Många timmars urval och redigering men något som jag tycker är ganska avkopplande. Ett tu tre var det dock lördagen den 2:a juni och då var det dags att återigen sticka in nosen i getingboet på Rosvalla. European League fortsatte då med dammatch mellan Sverige och Kosov i Silver-divisionen medan de svenska herrarna skulle möta tuffa motståndarna Slovakien i Guld-divisionen.

Coach i arbete var ett av flera motiv som skulle levereras till CE, här Kosovos damcoach med mindre nöjd uppsyn

Med lite mer lugn och koll på läget närmade jag med lördagens fotouppdrag. Nu visste jag var jag kunde sitta och jobba, vad som förväntades och vad som krävdes. Det största kvarvarande problemet var att få till bra matchbilder, min volleybollkänsla hade inte stegrats automatiskt sedan onsdagsäventyret. Möjligtvis hade jag lärt mig lite mer av att se mina egna bilder och fundera på om något kunde göras annorlunda. Eftersom jag mellan varje set skulle välja ut, redigera och ladda upp bilder så försvann halva setet på allt annat än att ta nya bilder. Ett stressmoment i sig som jag inte kan komma ifrån . Bättre workflow i bildprocessen, javisst, men med mina tekniska förutsättningar tror jag inte jag kan trimma detta särskilt mycket mer.

Volleybollhjälte från förr, nr 1: Johan Isacsson, coach för svenska herrlandslaget
Volleybollhjälte från förr, nr 2: Per-Anders Sääf, assisterande tränare i herrlandslaget
Volleybollhjälte från förr, nr 3: Peter Tholse, en av funktionärerna hos Nyköpings Frisksportarklubb

Under pågående tävling hade jag inte varken tid eller ro att kolla om bilderna jag laddade upp kom till någon nytta för CEV. Efteråt såg jag framförallt i mitt Twitterflöde att någon enstaka bild ploppade upp. Parallellt med tävlingarna i Nyköping under onsdags- och lördagskvällen pågick ju motsvarande gruppspel på andra håll i Europa. Kanske fanns det betydligt hetare gruppspel från befolkningstätare länder där volleybollen dessutom har högre fokus än vad den just nu har i Sverige. Nu är jag dock övertygad om att vi kommer att se och höra talas om vår svenska landslags-volleyboll betydligt mer de kommande åren. Damerna har något stort på gång och herrarna verkar ha potentialen att spela på riktigt hög nivå.

Den slovakiska ledarstaben under nationalsången på Rosvalla

De goaste och lättaste bilderna att ta var jubelbilderna under matcherna. I volleyboll dräller det av sådana tillfällen eftersom spelarna tycks jubla som om de vunnit VM efter varje vunnen boll. Eller t.o.m. efter varje missad boll av motståndarna. Psykning? Javisst. Men tveklöst en snäll och trevlig sport.

Gruppjubel hos de svenska volleybolldamerna
Segerjubel när matchbollen slagits in av de svenska herrarna mot Slovakien

Naturligtvis hade jag lika många timmar hemma vid datorn med lördagsmatchernas bilder innan jag kunde pusta ut. När volleybollförbundet fått sitt material kunde jag kosta på mig att göra i ordning bildgallerier och ett blogginlägg hos Södermanlands Nyheter. Mitt blogginlägg som innehåller länkar till fyra välfyllda bildgallerier hittar du HÄR >>>

Några försök till actionbilder från volleybollplanen kan jag ändå visa upp. Mina bildgallerier innehåller ytterligare fler sådan bilder. Även om jag skulle fotografera alla lag lika mycket (eftersom jag fotograferade åt CEV) så blev det kanske tyngdpunkt på de svenska landslagen i alla fall. De fick lite extra uppmärksamhet i egenskap av hemmanation med Jakobs goda minne.

Vinkel från läktaren strax ovanför nätkanten
Vinkel från golvet nära nätet
Vinkel från golvet i planens förlängning

Jag avslutar med en bild som jag själv tycker är lite kul. Uppenbarligen har det blivit en grej i damlandslaget kring unga supertalangen Isabelle Haaks längd. Med sina 195 cm i strumplästen är hon betydligt längre än de flesta av lagkamraterna. När passaren Josephine Tegenfalk tagit emot pris som matchens lirare efter krossen över Kosovo ska hon göra high five med alla lagkamrater vilket 25 cm längre Isabelle Haak ser till blir helt satans omöjligt...

Tack för den

Nu ser jag fram emot helgens fortsatta äventyr i Silver European League då Final Four ska avgöras. Sveriges damer går in i semifinal under lördagen klockan 16 mot Albanien. I den andra semifinalen klockan 19 möts Estland och Österrike. Förhoppningsvis ser vi Sveriges damer i finalen på söndagen, i annat fall blir det bronsmatch. Segrande lag spelar kommande säsong i Golden European League. Jag är där, kommer inte hålla tummarna eftersom jag fotar och levererar bilder, men jag kan varmt rekommendera alla och envar att åka till Rosvalla i helgen och hålla tummarna!

torsdag 7 juni 2018

På knä i spenaten

Med allt mer tilltagande fotoprestationsångest tar jag kameran med mig ut i hemtrakterna. Är allt redan fotograferat? Nej. Är de egna kraven på att ständigt ta nya och bättre bilder kvävande? Ja.



Ett knep för att ta mig framåt och förbi de ständigt ökande kraven är nya fotogrejor. Förhoppningsvis blir bilderna därmed snäppet bättre än tidigare. Det hjälper men är egentligen inte svaret. Att visa upp alster som visar högre kvalitet (vad det nu är och hur det nu kan mätas) kan också innebära att ge sig ut till tidigare icke besökta platser. Hitta nya motiv men tillämpa samma teknik (både fotografiskt och fototekniskt).



Det går också att söka tidpunkter på dygnet då ljuset är som allra bäst. Stunder då bilderna får ett lyft. Allra helst kryddat med morgondis. Ytterligare utveckling fås av att fota sådant som inte testats tidigare. Porträtt, gatufotografering, ljussättning med blixtar och reflektorer m.m.



Allra mest handlar det trots allt om mitt eget öga och min egen hjärna. Vad jag kan, vad jag är beredd att lära mig och vad jag vågar att testa. Och det är vad tjusningen med fotografi är för mig just nu. Nyfikenhet och viljan att gå utanför komfortzonen för att experimentera.



När varken tid eller ork (sabla gräsallergi) finns tar jag med kameran ut på en kortare promenad till vår lokala Ica-handlare och fotar gräs med mitt macro-objektiv. Tydligen, om man ska analysera detta blogginläggs bilder. Det räcker en bit men inte för att göra att jag myser i soffan och känner mig nöjd.



Jag fortsätter hålla fast vid mitt löfte att berätta om mitt fotouppdrag under European League i volleyboll som avgjordes i Nyköping under förra veckan. Det kommer, jag lovar, jag behöver få ur mig det innan finalspelet den 16-17/6 som jag också fått förfrågan att fotografera. Var sak har sin tid.

söndag 3 juni 2018

Juni rivstartade med personalfest

I det stadiga högtryck som råder är det närapå riskfritt att planera in utomhusaktiviteter. Något regn i sikte har det inte varit på evigheter och allt hemma i trädgården är sönderbränt och uttorkat. Att jag och mina arbetskamrater avslutade arbetsveckan med en fredagseftermiddag och kväll tillsammans utomhus var således en strålande idé.



Vi började på Krikonbackens fotbollsplaner där en intensiv brännbollskamp utspelade sig. Segrande lag? Det var antingen Äpplen eller Päron, jag minns inte. Själv fotograferade jag de framstormande arbetskamraterna och avstod därmed den fysiska utmaningen som brännboll innebär.




Efter brännbollen blev det bilfärd ut på landet där några friskusar valde att bada i den närbelägna sjön. Särskilt mycket friskus behövde man faktiskt inte vara, ytvattnet uppmättes till 28 grader! Betydligt kallare vatten virvlade upp om man inte simmade extremt ytnära enligt de frustande badarna.




Vi slog oss ner på den trevliga uteplatsen innan hungern tog överhanden och fick oss att men gemensamma ansträngningar göra i ordning middagsmaten. Det grillades, hackades, sköljdes och skivades med en frenesi och iver som tydde på att hungern var betydande.







Att sitta utomhus i bara kortbyxor och t-shirt tills klockan blivit 21.30 den första juni hör inte till vanligheterna. Den varma och stilla kvällen var dessutom behagligt befriad från mygg.



Nu har jag lyckats publicera ett flertal bilder från kvällen utan att några av mina arbetskamrater ska behöva skylta med sina anleten på bild. Precis som jag lovade. Jag hade med mig min gamla Canon 1D Mark III och tre av objektiven som jag sällan eller aldrig använder. Min "huvudutrustning" var nedpackad och inställd för de landskamper i volleyboll som avgjordes i Nyköping under onsdagen och lördagen. Mer om detta i ett kommande blogginlägg.