lördag 18 november 2017

Kolmården, en tillbakablick

Ja, jag vet, det har passerat mycket vatten under broarna sedan senaste besöket på Kolmårdens djurpark i början av november. Ändå är jag inte färdig med bildredovisningen från Halloween-firandet i parken. Det har kommit saker emellan såsom en massa sport. Du som följer denna blogg med en förhoppning att få ta del av naturbilder får bita ihop och stå ut. Någon gång hinner jag till de motiven också. Hoppas jag.

Den röda pandan är ruggigt gullig

Djurparksbesöket härom veckan kantades av allt annat än toppenväder. Mulet, eftermiddagsljus och en långt gången höst. Det har dock varit kallare vid tidigare års besök i samband med skolornas höstlov. De små vattensamlingarna i djurparken var ännu inte frusna detta år.







Åkattraktionen Wildfire är åter öppen. Fjolårets påtvingade stängning är ett minne blott och köerna ringlar på nytt långa med förhoppningsfulla resenärer som vill åka en tur i den stora bergochdalbanan. Det är en mäktig konstruktion vars grova träreglar följer Kolmårdsbergets böljande former. Nej, jag har inte testat denna attraktion. Ännu.

Wildfire

Brådjupet, konstruktionen där bl.a. djurparkens sälar håller till, brukar inte vara den mest livliga platsen i parken. Vid vårt besök var det som omväxling full fart på de maritima däggdjuren och vi stod länge och tittade på deras förehavanden.

En av Brådjupets innevånare

Vid savannen är det svårt att låta bli att bli betagen av noshörningarna. De kompakta och väldiga djuren tillhör de jag definitivt inte skulle vilja möta öga mot öga i det vilda. Som djurparksfångar ser de dock lugna och sävliga ut. Ändå fick de gå för sig själva, de andra djuren i hägnet höll sig på behörigt avstånd.

De tre noshörningarna får utgöra bakgrund för de övriga djuren i denna bild

Det kommer att bli ett inlägg till i efterdyningarna av Kolmårds-besöket. Lite random bilder, en hel del på de musicerande piraterna och på de andra spökena som rörde sig i djurparken.

Tända stearinljus i kyrkan inne i djurparken

Tack för idag, slut för idag.

onsdag 15 november 2017

Handbollsfesten är över för denna gång

Det har gått alldeles för många dagar sedan Sverigecupen i handboll avgjordes. Åtminstone om man som jag borde berätta om det i termer som en aktuell händelse, en nyhet. Nu är det sen onsdagskväll och sista bollen kastades över golvet i Rosvallas A-hall under söndagskvällen. Nåväl, intrycken har sjunkit in och alla deltagare, publik, anhöriga, funktionärer, arrangörer och övriga intressenter har vilat ut.

Eder utsände i handbollsvärlden (men "Fotbollslasse" som alias passar egentligen inte alls)

Sverigecupen är en handbollsturnering med landets alla distrikt som samlar ihop sina för tillfället bästa 15-åringar för att mötas, mäta sig mot varandra och utvecklas mot jämngott och tufft motstånd. Inte bara tävling utan också otroligt värdefull utbildning. Detta år är det spelare födda 2002 som får representera sitt distrikt. Och som vanligt var det storstadsområdena som står sig bäst i konkurrensen.

På Rosvalla i Nyköping ligger fyra av Sverigecupens fem planer som används (den femte är Sporthallen en bit bort)
Min nya arbetsgivare Datarådgivarna lånade ut datorer till alla informationsskärmar på arenan
Timeout och tillfälle till korrigeringar, instruktioner och utbildning
Matchcoachning
Även de unga domarna får mängder av rutin och erfarenhet av Sverigecupen

När fredagens gruppspel, lördagens fortsättningsspel och slutligen söndagens placeringsmatcher klarats av stod Stockholmsområdet, Göteborg och Skåne med framskjutna placeringar. Ett inte alls ovanligt scenario när handbollsdistrikten mäter sina krafter mot varandra.

En av IFK Nyköpings representanter i Södermanlands P02-lag var Jonathan Eide

Jag kommer att fatta mig mycket kort när jag nu lämnar över mitt material. I första hand var jag på Rosvalla under tre dagar för att fotografera. Arrangörsklubben IFK Nyköping har tagit del av mina bilder tidigare och bad om bildmaterial från cupen även detta år. 2014 arrangerade de stortävlingen för första gången och 2015 fanns jag också på plats. Ifjol var jag iväg på futsal-seriespel med Stigtomta IF:s flicklag. Detta år krockade det åter med vårt futsalspel men nu fanns det backup vad gäller tränare/ledare.

Cupgeneralen Stefan Germerud från IFK Nyköping till vänster i bild

Jag gör detta helt ideellt, mestadels för att jag tycker att det är så roligt. Några ambitioner att täcka alla distrikt och alla spelare fanns inte. Det hade varit en uppgift som hade krävt mer än jag någonsin skulle klara av. Nu tittade jag till cupen under några timmar på fredagskvällen, några timmar mitt på lördagen samt finalpasset på söndagseftermiddagen. Sorry alla lag och spelare som därmed inte råkade fastna på bild... Men förhoppningsvis återfinns de bilder av ledarskap/utbildning, känslor, action och arrangemanget som IFK Nyköping önskade från min närvaro.

Fotokompisen Peter Sonander var på Rosvalla i samma ärende som jag under Sverigecupen

På pojksidan vann Göteborg Vit över Skåne Gul i finalen med ganska säkra 21-12. En match som var jämn i halvlekspausen, 8-8, men där tätt försvarsspel och suveränt målvaktsspel gjorde att Göteborg kunde dra ifrån i andra halvlek. I flickklassen möttes Skåne Röd och Göteborg Blå och även den finalen var jämn i halvtid, 8-9 i Göteborgs favör. Göteborgstjejerna vann till sist med 17-14 och därmed tog distriktet på Sveriges framsida (!) en dubbelseger detta år.

Gemensamt jubel när pokalerna delats ut till segrarna i flick- respektive pojkklassen
Segrande Göteborg Vit i P02 2017
Segrande Göteborg Blå i F02 2017

Som brukligt på Sverigecupens avslutande eftermiddag var det gott om publik i Rosvallas A-hall. Läktarna tar flera tusen åskådare, fullsatt var det absolut inte, men närapå halvfullt. Handboll är en härlig sport och den suger in och drar med sig publiken i matchpulsen.

Publik på A-hallens läktare under finalspelet i Sverigecupen

När det var dags för prisutdelning kom ett par digniteter från den lokala politikerscenen. Urban Granström är inte bara tidigare handbollsspelare utan även Kommunstyrelsens ordförande. En av hans partikamrater är Veronica Andersson som närvarade i egenskap av ordförande för arrangörsklubben IFK Nyköping.

Urban Granström
Veronica Andersson

Det var gott om fotografer när finalerna spelades. Men även på vissa andra matcher under helgen fanns fler foto-entusiaster på plats utöver undertecknad. För att få vara nära planen under matcherna krävdes fotoväst (utdelad av arrangören) men det slarvades det väl lite med här och där. Själv satt jag huvuddelen av tiden några meter bredvid målet på planens kortsida och det gick hyfsat, bara tre klisterkletiga bollar hamnade på mig varav en i ansiktet...

Ivrigt fotograferande vid lineup innan finalen

Här nedan hittar du mina bilder från Sverigecupen 2017:

Fredagen den 10/11 -17, 172 st
Lördagen den 11/11 -17, 169 st
Söndagen den 12/11 -17, bronsmatch P02, 89 st
Söndagen den 12/11 -17, final F02, 80 st
Söndagen den 12/11 -17, final P02 inkl. prisutdelning, 143 st

Tack Sverigecupen för i år och på återseende (hoppas jag)!

torsdag 9 november 2017

Huddinge IK klassen bättre än Gripen

När jag för några år sedan (22/9 2013 för att vara exakt) närmade mig en ishockeyrink med kameran för första gången var det för att fota Nyköpings Hockey. De gick i konkurs i slutet av den säsongen... Kanske borde det ha varit en tillräcklig varningsklocka för att jag borde hålla mig borta från ishockeyn. Särskilt mycket hockey har jag inte konsumerat innan jag försökte mig på att fotografera den. Numera kan jag inte riktigt låta bli, och det har att göra med att jag inte alls tycker att jag får till ishockeybilderna på samma sätt som med vissa andra sporter. Det är helt enkelt svårt för mig och svårigheter ska övervinnas. Utmaningen är antagen, typ.

Intro i Hockeyettan Östra då Nyköping Gripen Hockey mötte Huddinge IK den 8/11 2017

Säsongen 2014/14 med Nyköpings Hockey innehöll ett par personer som under onsdagskvällen dök upp i Huddinges sällskap. Tränare Fredrik Mälberg och backen Martin Backholm. Inte för att jag har mycket hockeykoll men dessa kände jag i alla fall igen i Rosvallas stora ishall.

Fredrik Mälberg är på väg att leda Huddinge IK genom HockeyEttan till en säker plats i Allettan
Martin Backholm, numera i Huddinge IK:s matchställ efter några år hos Åker/Strängnäs

Det blev en klar förlust för Gripen under onsdagskvällen mot ett lag som har en orörd nolla i förlustkolumnen i årets seriespel. Jag säger ingenting om detta, tycker att Gripen på sätt och vis gjorde det okej. Totalt 11-24 i skott säger att gästande Huddinge dominerade och i allt övrigt gjorde de också det. Men Gripens spel var så mycket bättre än under den träningsmatch jag såg dem spela mot Köping. Då undrade jag hur sjutton de som nykomlingar skulle överleva i division 1. Mot en rent ut sagt skitsvår motståndare som Huddinge visade Gripenspelarna karaktär, disciplin och kunnande. Det unga laget hade ett par inlånade spelare p.g.a. skador, deras kreatör Albin Ivarsson Hamberg låg i sjuksängen och ändå fick man ihop det helt okej.

I den stora ishallen ser 1040 åskådare fjuttigt ut men det är en finfin publiksiffra relativt sett i Hockeyettan Östra

Gripen förlorade slutligen med 1-4 (0-1, 1-1, 0-2). Under ett par minuter i slutet av första perioden och under första halvan av andra perioden ägde de matchen. Men under de övriga 48 effektiva minuterna hade ett snabbare och starkare Huddinge kontroll över händelserna. Nykomlingslaget från Nyköping har svårt att producera framåt och jag är övertygad om att det fortfarande beror på att många i truppen anpassar sig till division 1-nivån.

Kvitteringen till 1-1 görs här på ett kyligt sätt av Gripens Johan Mörnsjö

Jag gör inte texten längre denna gång utan hänvisar till mitt bildgalleri som innehåller 85 bilder vilka du hittar HÄR >>>

Fullt ös mot nya sportfotoutmaningar i helgen!

tisdag 7 november 2017

Eldshowen är huvudattraktionen

När Kolmårdens Djurpark bjuder in till Halloween-firande är eldshowen den riktigt stora grejen för mig. Det är visuellt, spektakulärt och grymt cool. Eller förresten, cool är helt fel ord, det är vrålhett. Och så väldigt roligt att försöka fotografera.

Knö ihop er i publikleden så att alla får plats
Läktaren där rovdjursfågeluppvisningen brukar vara är knökfull under eldshowen

Årets föreställning kallades Gycklarnas Gästabud (Jester's feast) och framfördes av Fae Fire Group som är en del av Unibros Production AB. De har stått för eldshowen tidigare år också i djurparken. Vi har suttit på dessa läktare tre år nu och jag kan intyga att intresset har ökat för varje år som gått.

Klockan är 16.30 och showen kan börja

En halvtimme innan parken stänger under Halloween-veckan startar eldshowen. Allt för att höstmörkret ska ha sänkt sig så mycket som möjligt. Effekten blir liksom bäst på det sättet. Familjen Jansson lyckades få platser i allra främsta raden denna gång (men så fick vi sitta och vänta i nästan 30 minuter innan showen startade). Jag fotade med min Canon 5D Mark IV och mitt Canon EF 24-70 mm och det var "lagom" avstånd för det zoom-intervallet. ISO fick skruvas upp till 6400, bländaröppningen f/2.8 och slutartiderna mellan 1/125 sekund till 1/200 sekund. Jag körde helt manuellt och det tack vare de extrema ljusförhållandena och kontrasterna som jag misstänker att kamerans ljusmätning skulle ha svårt att greja automatiskt.

Jag matar på med ett gäng bilder här nedan men en länk till ett bildgalleri med ytterligare 86 bilder kommer som avslutning i detta blogginlägg.
















Du hittar ett bildgalleri från årets eldshow på Kolmårdens Djurpark via den här länken >>>

Jag tackar för en av årets fotografiska höjdpunkter! (Hur jag ska lyckas fota någon av uppträdena med denna typ av underhållning under Medeltidsveckan i Visby blir nästa utmaning. Jag har ju varit där flera gånger utan att riktigt fatta när, var och hur...)

måndag 6 november 2017

Kolmårdspumpor

Jag är gammal nog att ha hört talas om Kolmårdsmarmor. En grönskimrande stenart som bland annat använts för att tillverka en mortel som jag har står hemma på köksbänken. Med influenser från Amerkat håller nu pumporna på att ta över Kolmårdsskogarna. I alla fall dominerar pumporna utrymmena inne på djurparken under några dagar runt Allhelgonahelgen.





Egentligen är de orange-färgade pumporna alldeles utomordentligt passande i sina höstfärger. Naturen har visserligen stuvat undan de allra flesta höstnyanser när vi kommit in i fulnovember men än finns de varma färgerna färskt i minnet.



Någonstans måste det odlas pumpor för fulla muggar. Kolmårdens djurpark borde vara en av de större inköparna i mina trakter. Utöver pumporna ser det ut att gå åt en hel del halmbalar också, men det är en "råvara" som med stor sannolikhet finns till vardags i parken.






Söndagens besök i Kolmårdens djurpark gav bilder tagna med min Canon 5D Mark IV samt mitt 70-200 mm-zoom. Några enstaka av bilderna togs med mitt 24-70 mm-zoom men det objektivet användes flitigt under eldshowen vars bilder kommer i något av de framtida inläggen här på bloggen.




Jag fortsätter plocka bilder från materialet som kom ur kameran i söndags. Några av bilderna från eldshowen är redan visade på Instagram (@fotbollslasse) och Facebook och där har intresset varit stort från de som var med i showen vilket gläder mig alldeles extra mycket.

I'll be back!