tisdag 27 september 2022

Eskilstuna från sin bästa sida

För en vecka sedan, tisdagen den 20:e september, hamnade jag i Eskilstuna. Det är ingenting konstigt med det eftersom jag brukar jobba en dag i veckan i staden. Nu var det dock en annorlunda arbetsdag som stod på programmet eftersom det var en medarbetardag för alla oss som jobbar på Region Sörmland IT. En avslutande utomhusaktivitet efter en hel dag med föreläsningar innebar utomhusvistelse framåt kvällskvisten. Välkommet att får sträcka på benen efter en hel dag på rumpan och dessutom i bästa tänkbara höstväder.



De arbetskamrater som höll i programmet hade ordnat en form av stadsorientering där en karta med markerade platser sattes i våra händer och när vi letat upp respektive punkt på kartan skulle vi välja ut en av många bilder som vi fick med oss föreställande en detalj som gick att se vid en utsatta platsen.




Även om jag varit i Eskilstuna många gånger så kan jag nog räkna på ena handens fingrar de tillfällen då jag gått inne i centrum. För mig är Eskilstuna synonymt med en massa fotbollsplaner eller arbetsplatsen vid Mälarsjukhuset. Nu fick jag se en helt ny dimension av centrala Eskilstuna som överraskade mig positivt. Kanske kan vädret tillskrivas en del av upplevelsen men det var ju till och med ... vackert.




Jag hade valt att ta med kameran till vår medarbetardag. Några bilder blev det för att föreviga tillställningen och några kollegor men det materialet stannar inom regionens väggar. Stadsorienteringens alster är dock bättre lämpade för offentlighetens ljus.




Hur det gick på orienteringen? Jo tack, min grupp vann en tvetydig seger ackompanjerad av fuskanklagelser under hela den efterföljande middagen från bordsgrannarna. Segra är allt, delta gör endast den svage. ;-)

Eskilstuna kan rekommenderas, åtminstone en solig höstkväll i september.

lördag 24 september 2022

En liten ulltuss på besök

Förra helgen hade vi finbesök. Först och främst vill jag nämna dottern Ida med pojkvännen Robert men i ärlighetens namn var det ju deras hundvalp som fick mest uppmärksamhet. Det blir ju lätt så. Och jag hade ju inte träffat Sally förut vilket naturligtvis innebar ett visst mått av nyfiket närmande.




Sally var 12 veckor när vi träffades. Hon växer enligt uppgift så att det knakar. Men det blir ingen monsterstorlek på henne när hon har bestämt sig för att ha växt färdigt. En blandning mellan shetland sheepdog och mellanpudel ger inte grand danois-storlek direkt.




Hennes husse är van vid hundar sedan tidigare och har redan från början bestämd hand med den lilla damen. De tränar på enklare övningar och Sally verkar mycket nöjd med tillvaron.




Jag försökte fota så gott det nu gick i skuggan på baksidan av vårt hus. Ett motiv som inte ville vara stilla och som inte gick att förutse rörelsemönstret för. Det blir som det blir med mina hundbilder. Hellre än bra, med andra ord.



Förhoppningsvis får vi träffa Sally inom kort på nytt. Och hennes kattsyster som efter lite inledande tveksamheter accepterat hushållets nya flockmedlem.

torsdag 25 augusti 2022

Från park till park i Nyköping

Fredagen den 19:e och lördagen den 20:e augusti var det dags för efterföljaren till karnevaler och festdagar i Nyköping. Kommunen drog i trådarna och tillsammans med andra aktörer arrangerades det nya konceptet kallat "Park till park". Massor av underhållning för en yngre publik under dagarna och på kvällarna bjöds på musikaliska resor på de tre scener som riggats i Teaterparken, Stora Torget och Gripsholmsparken.

Tackar tackar!

Teaterparken

Gripsholmsparken

Stora Torget

Vädret under denna helg var det sannerligen inget fel på för utomhusaktiviteter. Varma och behagliga sommarkvällar som gjorde att ölet flödade, främst för den törstiga publiken uppe i Gripsholmsparken. För egen del var det fokus på en artist som bjöd på två mycket olika uppträdanden. Mattias Nordkvist, bördig från Stigtomta och numera mest känd som TV-skådespelare, uppträdde tillsammans med vapendragaren Jonas Gustavsson i Teaterparken underlördagen. Finstämt, lite mer åt det lågmälda hållet och alldeles förbaskat bra.




När Mattias och Jonas spelat klart i Teaterparken på fredagskvällen knatade vi upp längst Storgatan för att kolla läget. På torget var det tyst och stilla, åtminstone vad gäller aktiviteter på den uppställda scenen, och vi fortsatte till Gripsholmsparken. Där var det fullt ös och bandet PartyCovers kämpade från scenen med att hålla jämn ljudvolym med de två fulla öltälten som ställts upp.



Vi satte punkt för kvällen och åkte hem till Stigtomta. Lördagskvällen erbjöd en ny spelning av Mattias Nordkvist men denna gång på scenen vid Stora Torget och i sällskap av hela bandet. Nu minsann öste de på så att putsen rök från de gamla byggnaderna runt torget och marmorplattorna skallrade på Stadshuset. Det är ett grymt liveband och torget var fullt av åhörare som inte kunde motstå att svänga med i gunget.






Det är alldeles för sällan som jag söker upp liveframträdanden och lyssnar på musik annat än i datorns högtalare där Spotify står för ljudet. Och därmed ännu mer sällan som jag försöker fota artisterna uppe på scenen. Nu gjorde jag ett par tappra försök och har samlat ihop ett 70-tal bilder i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

På vägen från torget till den parkerade bilen stannade vi till framför Nyköpings Teater och lyssnade på Staffan Hellstrands framträdande i lördagsskymningen. Inte för att jag såg mer än en liten glimt av karln men vi hörde desto bättre. Många fler artister stod på scenerna dessa två dagar och förhoppningsvis fick de intresserade åhörare även om inte vi var på plats.

Visst gör vi om detta nästa år?! 

måndag 22 augusti 2022

På äventyr norrut del 9; Mora

Mora är att betrakta som norrut för oss som har utgångspunkt i södra Södermanland. Men om man reser från Funäsdalen har man definitivt suttit i bilen i flera timmar och åkt söderut för att hamna där. Och det var vad vi gjorde fredagen den 5:e augusti. Vi gav oss av från Härjedalen under förmiddagen och hade egentligen ingen brådska. Jag hade bokat hotellrum på Bishops Arms i centrala Mora men där kunde vi inte checka in förrän vid 15-tiden på eftermiddagen.

Inte direkt någon charmig fasad på Bishops Arms i Mora

Hotellet hade inte så lite vibbar av "stadshotell från 70-talet med resande försäljare". Och ett svep i deras meny innebar att vi försökte hitta en restaurang i Mora där man kunde äta en köttbit. Något som kändes lockande efter middagarna uppe i Funäsdalen där allt var supergott men det var inte någon biff på tallriken som alternativ.



I skiftet februari/mars kommer skidåkarna ångandes här i slutspurten av Vasaloppet




Som synes på bilderna här ovanför så möttes vi av ett soligt Mora. Det passade bra att strosa runt och upptäcka staden efter timmarna i bilen. Min spontana reaktion kring orten är att de historiska vingslagen är närvarande, likaså kopplingarna till Vasaloppet men att det också kändes som en halvtrött småstad inne i stadskärnan. Men det är kanske så de flesta städer i vårt avlånga land ter sig vid en hastig överblick.

Målgång i Vasaloppet då det brukar vara lite mer vintrigt






Mora har ju fördelen att ligga vackert placerat vid Siljans strand med Orsasjön norrut. Det sätter sin prägel. Nästan som Vrena som ju har Hallbosjön och Långhalsen intill sig. Men bara nästan.





Vi passade på att äta våfflor när vi väntade på att checka in. Senare på kvällen traskade vi runt kvarteret och hittade ett litet hak där vi fick vår efterlängtade köttbit. Det blev en fin punkt på vårt nordliga äventyr sommaren 2022. Som ett postskriptum åkte vi faktiskt via Svenshögen på vägen hem vilket innebar att det blev ytterligare fler timmar i bilen under lördagen och en jädra omväg när vi sedan slutligen hamnade hemma i Stigtomta på söndagskvällen. Men man måste ju se lite av västkusten och släkten när bilen ändå är varm och framkörd, eller hur?




Detta sätter punkt för min redogörelse. Bilderna är i huvudsak för min egen skull och för mitt minnesstöd. Kanske kan det även inspirera andra att ge sig ut på ett litet fjälläventyr. En bekännelse är också på plats; under hela fjällresan hade jag min flugfiskeutrustning liggandes i bilen. Den kom aldrig till användning trots att vi passerade mer än ett bra och spännande vattendrag. Det får bli en annan resa helt enkelt!