tisdag 17 juli 2018

Den franska bulldogen Enzo

Det var inte särskilt länge sedan vi utsattes för en sötchock då en av grannens katthonor dök upp hemma på vår tomt med en kull kattungar. Det blev några bilder den gången som minne. Denna tisdagskväll kom samma känslor fram igen när äldsta dottern dök upp med senaste tillskottet i hennes liv. En liten fransk bulldog vid namn Enzo.

Enzo i Emmas famn

Nio veckor gammal är inte en hundvalp särskilt kaxig. Rultig, nyfiken och ganska så icke-rumsren. Det är väldigt lätt att förlåta en sån liten krabat om något tokigt händer. I takt med alla upptäckter och all uppmärksamhet blev Enzo snart trött och ännu mer tydligt blev det när han fick käka en skrovmål i vårt kök.

Enzo slukade maten ivrigt vilket i min värld bevisade att han är en hund

Självklart var jag tvungen att plocka fram kameran när vi hade ett så gulligt besök. Jag tog några inledande bilder inomhus med mitt 50 mm-objektiv men när hundvalpen sedan gick ut valde jag istället mitt 70-200 mm-objektiv.


En kanin måste man ju prov-skälla på när man ser den



När sedan systrarna Ida och Lovisa kom hem fick vi iaktta deras reaktioner på den lilla nykomlingen. Jo, sötchocken drabbade nog dem också.

Lovisa låter sig bedåras av Enzo
Ida hade också svårt att hålla känslorna inombords

Jag har aldrig haft hund utan har genom uppväxten och i vuxen ålder sett en och annan katt passera i hushållet. Alla de gnagare som våra döttrar haft som husdjur har inte ställt några större krav på mig. Om jag någon gång skaffar hund blir det när jag inte jobbar längre. Kanske en liten fransk bulldog skulle vara ett alternativ?

Enzo och Emma





Jag svettas vidare i väntan på semester. Då ni, då kommer nog kylan och all efterlängtad nederbörd!

måndag 16 juli 2018

Återbesök dit rallyentusiasterna vallfärdar

Trots mitt löfte till mig själv har det inte blivit av under ett helt, långt år. När jag ifjol besökte Ericsbergs Slott, längst väg 52 mellan Nyköping och Katrineholm, var jag övertygad om att jag skulle återbesöka det vackra sörmländska slottet illa kvickt och se till att ha familjen med mig för en fika i slottskaféet. Så blev det tyvärr inte. Jag hamnade där för första gången en regnig lördag i början av juli eftersom Slottssprinten i Katrineholms MK:s regi avgjordes. En rallytävling som lockar en stor publik men allra mest tävlande från både när och fjärran. Arrangemanget är utmärkt och avslutas med en rejäl fest i slottsparken på kvällen när tävlingarna är avklarade.

Ericsbergs Slott

När Slottssprinten 2018 närmade sig var jag länge tveksam om jag skulle åka dit. Det som lockade var naturligtvis motorsportbevakningen (det har blivit alldeles för få tillfällen detta år) och självklart de mycket vackra omgivningarna. Det som avskräckte var dammet och den tryckande hetta. Annat var det ifjol då det regnade mer än vad det var uppehåll. Titta gärna tillbaka på mitt blogginlägg efter den tävlingen så ser du både vätan men också närapå identiska bilder som jag tog runt slottet.

Genom mitt fisheye-objektiv fick jag en förvrängd verklighetsbild

Jag började fota ekipage redan på den dammiga grusvägen på väg från publikparkeringsplatsen till tävlingsområdet bakom slottet. Jag riggade min 7D Mark II med mitt fisheye och tog flera av bilderna från höften när bilarna åkte till eller ifrån depåområdet i sakta mak. Transportsträckorna i ett rally är ju enbart för att i laglig fart ta sig mellan de olika specialsträckorna där själva tidtagningen och tävlingen avgörs.

En härlig gammal Volvo Amazon rullade förbi på väg mot depån
Här ställde jag mig på en stubbe i allén för att komma upp och få med speglingarna i sjön

Jag finner ett visst nöje att gå genom depåområdena när det är motortävlingar. Trots att det kan råda febril aktivitet för att få fordonen i körbart skick så vilar en chill och relaxad stämning bland de team som huserar bland presenningar, servicebussar och fikabord. Mitt mål denna gång var dock odefinierad men formades till en plan när jag fått snacka mig till några tips om var det kunde tänkas bli lite action inom promenadavstånd på den femte och sista specialsträckan.

Fredagskvällens uppvisning inför rallytävlingen inkluderade monstertruckkörning över personbilar

Jag tog mig fram till en punkt några hundra meter från målgången där det fanns ett höghastighetshopp som skulle komma att bjuda på en hel del att fotografera. Tyvärr lite för brutalt för något enstaka ekipage som hade allt för hög fart innan hoppet. Det var otroligt många i publiken men jag hittade några alternativa platser som blev min utgångspunkt när jag fotograferade den första halvan av det kvarvarande startfältet. Det är ju så att inte alla tar sig igenom ett helt rally (fem specialsträckor denna gång) utan diverse motorras, mekaniska fel och kanske dikeskörningar sätter käppar i hjulen. Eller grus i maskineriet, om du föredrar det uttrycket.

När hoppet blir liiite för långt och bilen vrider ner nosen för långt innan landningen

Jag valde att fota med min 1D Mark IV och mitt 70-200 mm-objektiv. Vid min första fotoposition var jag ganska långt från hoppet och använde min telekonverter. Då fick jag trots allt fördelen att få mer av fordonen snett framifrån än om jag varit i höjd med hoppet ovh fotograferat. Jag valde kort slutartid i själva hoppet men sedan vred jag på bländarhjulet för att få en mindre bländare och därmed längre slutartid. På så sätt hann jag panorera de flesta fordon när de passerade mig längst vägen in mot målet.

Panorera är ju något jag borde öva på varenda dag. Men när det sitter är det belönande.
En nästan oredigerad bild med sensordammfläckar, plastband och klena färger
Några minuters retuschering och bilden fick lite mer oumpf (men det är inget jag gjort till bildgalleriet efter tävlingen)

Jag ville få några avslutande alternativa bilder så jag tog mig till hoppet, gick över vägen och fotade några bilder i olika vinklar samt när de dök upp från skogsbrynet där borta i fjärran. De omgivande sädesfälten fick också bjuda på lite för- och bakgrund.

Innan jag gick över vägen tog jag en bild bakifrån på en bil som var på väg att landa
Med en svans av damm rusade bilen fram emot det stundande hoppet
Låg fotograferingsposition fick med mer av det böljande sädesfältet
Och i höjd med axen såg man inte mycket av bilarna som passerade

Jag gick tillbaka mot målet och min parkerade bil. Innan jag packade ihop kamerautrustningen tog jag några bilder från en position där man kan se de sista meterna av raksträckan efter hoppet. En 90-graderssväng och målportalen fanns 100 meter bort.

Snart dags att bromsa och förbereda den sista svängen till höger och målgången

Jag lämnade ifrån mig en bloggtext på SN-bloggen om tävlingen och du hittar den HÄR >>> Bildgalleriet fylldes med 255 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu är det nog sportpaus ett tag framöver. Andra fotomotiv får locka och pocka på uppmärksamhet.

torsdag 12 juli 2018

Högsommarkvällens milda uttryck

Det är inte bara värmen som blir behagligare och mildare när julikvällarna gör entré. Det mildare ljuset på kvällarna är lättare att hantera, för ögonen men framförallt för kameran. Denna torsdagskväll hjälpte inte riktigt svalkan till utan svetten trängde fram i pannan trots en tämligen kort promenad i utkanten av Stigtomta.

Lavendel-ruggen har passerat zenit men lockar ännu till sig insekter

Där fodermajs odlat i flera år är det nu annan gröda (eller snarare "var" en annan gröda. Och ett jakttorn.)

Jag skulle kunna lägga ut texten om extremtorkan. Hur obehagligt torrt det är, framförallt här i sydöstra Södermanland. Men det är allmänt känt vad effekterna av uteblivet regn i kombination med höga temperaturer och ständigt gassande sol ställer till med för jordbrukarna och bönderna. Hur grundvattennivåerna kan komma att påverkas lär också komma upp på agendan i media så småningom.

Kvigorna vid Skillra betar obekymrat vidare än så länge



Kvällarna är långa och det passar utmärkt för mig som fortfarande håller ställningarna på jobbet. Än dröjer det innan herr Jansson tar några veckors semesterledigt. Jag behöver i alla fall inte offra fritiden på att springa runt med gräsklipparen ett par gånger i veckan. För en vecka sedan tog jag bort topparna på de strån med fröstänglar som skjutit upp från den brunbrända ytan som en gång i tiden var en gräsmatta. Äppelträdet släpper i från sig alla kart, finns det inget vatten klarar inte trädet av att bära någon frukt. Landsvägarna kantas av björkar som skiftar i gult och är på väg att tappa sina löv. Torrt satan.

Solen på väg att gå ner bakom Åsby
Mellan träden i allén upp mot Åsby hittade solen en glipa att visa sig i
Med några raska steg kom hästen fram för att nyfiket studera vad jag var för en slags kuf

En njutbar kvällspromenad tog mig runt i de välbekanta omgivningarna söder om Stigtomta. Jag laddar kamerabatterierna för att förhoppningsvis komma iväg under lördagen till Ericsbergs Slott där Katrineholms MK arrangerar den suveränt fina Slottssprinten. Rally på ett lättåtkomligt och publikfriande sätt. I år har det nästan inte blivit någon motorsportfotografering överhuvudtaget men jag har delvis avskräckts av allt damm i torkan som råder. Kanske blir det bättre på lördag då det ev. ska komma rejäla åskregn...

Kvällssol genom lövverket på en al vid vattenreningsverket

Tack för idag, slut för idag.

torsdag 5 juli 2018

Vid den bortre delen av Kungshagen

Att befinna sig på området Kungshagen i Nyköping är en tudelad historia. Å ena sidan alldeles fantastiskt fint med närheten till stadsfjärdens vatten, grönska, intressant fågelliv och utmärkta promenadstråk. Å andra sidan är det något alldeles förskräckligt fult och förorenat. Tar man sig fram längst Gasverksvägen kan man förvisso glädja sig åt alla som är sysselsatta i arbete på området men längst vägen får man också grava njurskador om man råkar köra fortare än 10 km/h med bilen/cykeln/bussen/motorcykeln eller vad man nu tar sig fram med.

Där Kungshagen tar slut tar Brandholmen vid

Industriområdet hyser den ena plåtklädda fastigheten efter den andra. Och ett bussgarage är ju inte det vackraste heller. Företagen på Kungshagen är inte superstora men det förekommer en hel del metallarbete på området. Att vägarna böljar fram som ett oroligt hav har förmodligen sin förklaring att hela området en gång varit stadens soptipp. Någon stabil grund att asfaltera på är det verkligen inte.

Mossliknande slagg på den rostande plattformen
Rallarrosorna är instängda bakom stängsel på Kungshagen

Om man dristar sig att googla "Kungshagen Nyköping" får man dels reda på att metangaserna ligger oroväckande tunga och bubblar under ytan. Men det går också att läsa att området fått sitt namn av en gård och ett tegelbruk som legat på platsen. En mångfacetterad historia. När jag får för mig att ta en lunchpromenad gör jag det med utgångspunkt längst ner på Gasverksvägen. Det som lockar mig att gå ut är givetvis strandpromenaden, de mindre sköna industriomgivningarna får jag på köpet.

Vattensportens Hus tornar upp sig i bakgrunden och det är ju så här Kungshagen ska ses

Allt för sällan har jag med mig någon kamera till jobbet. Idag var dock en sådan dag (vilket jag kommer till längst ner i detta blogginlägg). Med hjälp av kameran är det också avsevärt mycket lättare att komma ut på en lunchpromenad. Jag trotsade vädret och traskade ut.

En kanal som gett plats till Brandholmsbornas småbåtar

Trotsade vädret!? Jo, när det är 25-26 grader varmt och stekande sol är det inte super-najs att gå ut. Svettigt och eländigt, ljust för ögonen och svettigt i pannan. Lägg därtill att kontorslångbyxor inte riktigt ger sjöbrisen chansen att svalka de lurviga benen på en åldrande gubbe.

Kanalens stillastående vatten var inte det fräschaste men det var inte änderna heller. Orten-änder!

På vägen tillbaka till kontorsrummets svalkande skugga konstaterade jag att kameran borde vara med oftare. Det finns en hel del motiv på Kungshagen, även i de industritunga delarna. En vinkling som skulle vara intressant att tolka är naturens närvaro i en så erbarmlig miljö.

Vasskanten på fjärden med Vattensportens Hus dold i bakgrundens oskärpa

Jag hastade iväg från jobbet när klockan slog 17.00. Ett roligt och ärofyllt uppdrag stod på schemat och klockan 17.15 skulle jag vara på andra sidan stan för att fotografera spelarporträtt. Ifjol plåtade jag Hargs BK:s damlag men denna gång skulle jag kompletterings-fotografera ett 10-tal spelare. Här gällde det att komma ihåg vilket objektiv och vilka inställningar jag använde förra gången och sedan placera spelarna på ungefär samma ställe, i samma ljus och i samma kroppsställning som i maj 2017. Det gick bra, jag och  alla spelarna överlevde!

Lena Karlsson-Aronsson i Hargs BK har varit framför min kamera många gånger under årens lopp

Nu är det snart helg och rackarns vad det finns att göra när den väl infaller. Ingen rast och ingen ro, förmodligen ges tillfälle till ett eller annat fotografi från min sida under resans gång.

lördag 30 juni 2018

Instagramkvadrater från Örebrocupen

I skrivande stund sitter jag i en oerhört obekväm bäddsoffa i ett motellrum i Vintrosa. Det är en kompromiss och tusan vet om det blev så himla bra. Laget i mitt hjärta, Stigtomta IF F02-04, är i Örebro sedan torsdagskvällen och spelar Örebrocupen. Eftersom jag var tvungen att jobba under fredagen så anslöt jag först under sena fredagskvällen. För att inte belasta lagkassan med en dyr ledaravgift till cupen valde jag att bo och äta på egen hand men följa laget under cupspelet (förutom under fredagen).

Uppvärmning klockan 07.30 på lördagsmorgonen

Jag hittade några svindyra hotellrum inne i centrala Örebro men valde istället ett billigt motell i Vintrosa. En liten bit att åka för att komma till planerna som laget spelar på och till skolan där laget bor, ändå helt okej avstånd. Rummet är billigt av en anledning, det kan jag lova!

Ella Ek har underbar fokus på bollen under morgonmatchen mot Ytterby

Jag hade tänkt ladda upp bildgalleri från lördagens matcher samt göra ett separat inlägg på lagets hemsida. Därutöver skulle jag ju göra detta fotoblogginlägg. Tyvärr är WiFi-nätet extremt dåligt på motellet och 4G-täckningen ytterst medioker. Jag har även här snott ihop en kompromiss.

Line Hööks skott smiter strax utanför bortre stolpen

Jag skippar bildgalleri och hemsideuppdatering för laget. Det får vänta tills jag kommer hem. Och av de få bilder jag valt att redigera och ladda upp blir det en post både på Instagram, Facebook och här i bloggen. När bilderna väl laddats upp kan jag utnyttja dem så gott det går.

Emilia Jonsson vill absolut inte bli fotad...

För första gången (?) fyller jag ett av mina fotoblogginlägg med bilder som är tänkta för Instagram. I den kvadratiska världen gäller det att utnyttja formatet som jag annars sällan nyttjar när jag beskär och redigerar bilder.

Ella Stenils rusar in i en situation mot Rynnige på den klapperstenshårda och torra gräsmattan

Sportbilder försöker jag oftast att beskära hårt för att ringa in en händelse. Därför fungerar kvadrat-formatet oftast bra. Det händer dock relativt ofta att jag publicerar samma bild i rektangulärt format i andra forum för att jag tycker att bilden är bättre i liggande format med mer luft på sidorna.

Ebba Söderkvist jagar boll och har tungan rätt i munnen

Med tanke på att klockan ringde klockan 05.10 i morse så börjar jag vara rejält trött nu när klockan närmar sig 22. Bildbehandlingen av alla övriga bilder får vänta till en annan dag. Eftersom vi är fem närvarande ledare så kan jag kosta på mig att glida runt med kamerorna under matcherna. Coachningen sköter mina kollegor så vansinnigt mycket bättre än vad jag kan göra hur som helst.

Ebba Åkerman borde vara sliten vid det här laget, en veckas utvecklingsläger och sedan cup uppe på det

Jag vilar och laddar om för söndagsmorgonens match i B-slutspelet. Matchen startar klockan 09.00 vilket innebär rena rama sovmorgonen till skillnad mot dagens uppe-med-tuppen-start. Jag avrundar med en beskuren fisheye-bild som jag försökte ta liggande på mage när laget värmde upp och sprang förbi mig på nära håll. Att en av mina ledarkollegor skulle fotobomba var inte något jag hade räknat med...

Ja men tack så mycket då Anna Malmquist ;-)

En spännande dag står för dörren och jag passar på att önska alla och envar en bra fortsättning på helgen!