Tacksamt fotomotiv

Jag har svårt att tänka mig något mer tacksamt att fotografera än hund- respektive kattungar. Lyckas man inte få ett "Åhhh...", "Mehh...." eller "Guuuuu..." när sådana bilder visas upp lyckas man nog aldrig. Typ.

En av grannens katter har tydligen fött fram en kull kattungar under vår vedbod. Enligt grannarna är ungarna rimligtvis cirka 6 veckor. Under den tidiga förmiddagen hörde jag hur det pep ovanligt och mycket från övre delen av trädgården och vid närmare inspektion visade det sig vara tre små ungar som mamman lyckats locka fram i friska luften.

Under vedboden har inte bara kattungar sökt skydd under åren, även igelkottar har sökt sig dit för vinterdvala

Den mest orädde var den ljusaste kattungen. Den lyckades döttrarna och hustrun få upp i famnen ganska raskt. Kattmamman hade noggrann koll men lät dem hållas. Sedan var det en tigrerad liten sötnos som kom fram.

Alltså, de trampdynorna är väl bara för mycket. Sötchock.

Den mörkast tecknade av kattungarna verkar vara den mest skygga och där får vi uppenbarligen vänta innan den kommer fram. Det var i alla fall bra att de visade sig idag och att våra grannar fick koll på kullen med kattungar. Om de får hållas för länge utan mänsklig inblandning tenderar ungarna att bli halvvilda och svåra att ta hand om. Tro mig, jag har den erfarenheten med min första egna katt i slutet av 80-talet.

I skenet av studioblixtars ljus

I början av veckan packades bilen med familj, kameror och studioblixtar. En resa från Stigtomta i sydostlig riktning tog oss till grannkommunen vid Östersjöns kant. Jag hade lovat att försöka ta några bilder på en nyfödd liten knatte. Senast det skedde var det sommar, dagsljus och betydligt lättare. Studioblixtar underlättar naturligtvis men det är mycket att släpa på och väldigt mycket teknik som kan gå åt skogen.

Bekvämt vilande på pappans mage

Lyxen att ställa in blixtarnas styrka, placering m.m. har jag inte när det gäller situationer likt denna. Då jag fotat spelarporträtt, senast ishockeyspelare, är det "inte så noga" men behöver ändå ske med någon slags eftertanke. Under den period när jag fotograferade produktbilder och miljöbilder på mitt förra jobb fanns tiden att finlira eftersom en fönsterbänk sällan blir otålig och rör på sig...

Barnfamiljens katter blev en bifångst under bebisfotograferingen

Jag ställde upp ett par blixtar varav en med paraply och en med en mindre softbox. Nu gav framförallt den paraplyförsedda blixten ett allmänljus i det stora rummet som gjorde att jag kunde fota motiv även utanför den punkt dit jag styrt blixtljuset.

Bebisbilderna är levererade. De stannar i den närmaste kretsen av anhöriga. Med de förutsättningar som gavs tror jag att de duger. Jag är inte alls inom min komfortzon när det kommer till denna typ av bilder. Samtidigt är det kul att utmana sig själv och försöka. Jag använde några av mina objektiv med fast brännvidd för att få till kort skärpedjup och förhoppningsvis så snygg skärpa/oskärpa som möjligt.

"Släktträff" i samband med fotouppdraget i Oxelösund

Veckan har passerat rekordsnabbt. Jag har inrett en ny förvaringslösning i det renoverade sovrummet. Under torsdagen var jag i Tessinskolans aula och lyssnade på Kajsa Bergqvist som samtalade med Sörmlandsidrottens Love Swartz (vilket jag också bloggade om på SN). Nu rusar jag vidare till seriespel i futsal och idrottsföreningens traditionella julfest.

Håll i hatten!