måndag 30 september 2019

Septemberfinal del 2

I dagens blogginlägg fortsätter min redovisning av höstbilder som infångades i samband med en kortare promenad på södra sidan av TGOJ-banan söndagen den 29/9. Mitt fokus lades inledningsvis till området i närheten av gården Åsby som inte ligger mer än ett par stenkast och en spottloska från mitt eget hem i Stigtomta.



Att odla fodermajs på den bördiga marken utanför Stigtomta verkar vara något som lönar sig. I annat fall skulle det väl inte återkomma år efter år. Majsen skördas sent, väldigt sent till och med, och än är det inte dags att fälla de enorma grässtråna. Jodå, majs ingår i gräsfamiljen och vipporna i toppen är hanblomställningen medan honblomställningen är det som bildar själva majskolven. Svårare än så är det inte.





Hösten är oerhört charmig. Även dagar med moln och mycket fuktighet i luften och på marken. Det tynande ljuset måste inte ses som enbart av ondo. Naturen förbereder sig för vilotid och kanske borde vi människor göra det också. Tyvärr brukar det vara tvärtom för oss tämjda varelser, vi ska hålla igång med oförtruten energi oavsett tid på året i den civiliserade världen.





Som du ser av mina bilder var det höst varthän jag siktade med min kamera. Nu var det inte riktigt sant, självklart fanns det växtlighet som fortfarande var grön och inte avslöjade att vi står med båda fötterna i årstiden som heter höst.

Utsikt från järnvägsbron nr 1; Åsby gård
Utsikt från järnvägsbron nr 2; Rogsmo
Utsikt från järnvägsbron nr 3; Skillra gård (och ännu mera majs)

Innan jag tog bilderna uppifrån järnvägsbron så skruvade jag bort telekonvertern mellan kamerahuset och objektivet. Omväxling förnöjer.



Jag klev över järnvägsspåret på min väg hemåt och kände mig ganska nöjd och belåten med all frisk luft jag fått denna söndag. Trädgårdsarbetet gjorde mig varm och svettig vilket antingen avslöjade att jag klätt mig för ivrigt eller att jag faktiskt utförde en fysisk aktivitet med någorlunda energipåslag.

I korsningen mellan Frubäcksvägen och Fabriksvägen

September är över och vi välkomnar oktober. En lurig månad som kommer att ge fler frostnätter och till sist också de kala träden. Mer höstfärger är dock att vänta och det återstår att se om jag lyckas plocka fram kameran för att föreviga detta.

söndag 29 september 2019

Septemberfinal del 1

I början av september lovordade jag årstiden och månaden. Nog tänkte jag mig mer utomhusvistelse än vad det visat sig bli. Jodå, jag har tillbringat en hel del helgtid utomhus men det har handlat om sportfoto, inte så mycket natur- och landskapsfotografering.




Ingången till den sista helgen av september innebar regn. Ett regn som sakta gav med sig under lördagseftermiddagen för att därefter följas av hög luftfuktighet och dimma. När söndagen nått fram till lunchtid hade naturen inte lyckats skaka av sig vattendropparna. Det torkar definitivt inte upp särskilt snabbt i slutet av september.




Den vecka som passerat har bjudet på de mest spektakulära mornarna. Soluppgång, dimma och något så in i vassen vackert. Söndagsmorgonen (egentligen hela förmiddagen) innehöll också dimma men det var mulet och inte tillstymmelse till solstrålar. Jag beskar plommonträdet istället för att knata ut med kameran.



När trädgårdsarbetet var avklarat tyckte jag dock att det kunde passa bra med en fotopromenad. Jag funderade en god stund innan jag valde mitt 70-200 mm-objektiv plus telekonvertern till kameran. På en andraplats kom macro-gluggen som dock fick bli kvar i kameraryggsäcken denna gång.


I "skitdiket" är det för en gångs skull vatten!

Den som konstruerade lönnarna borde vinna ett designpris. Oj vad de kan bjuda upp till färgprakt. På en god andraplats kommer naturligtvis bok-träden. Sedan har vi ju asparna som kan bli magiskt fina när hösten slår till.



Allén upp mot Åsby gård skiftar färg och den ska jag försöka återbesöka innan hösten är över

Det blev en kort promenad till området närmast andra sidan järnvägen. Det saknas inte fotomotiv även om jag inser att jag blir lite för repetitiv i mina motivval. Å andra sidan gillar jag att ta bilder på välkända motiv eftersom årstidens skiftningar och vädervariationer gör att det ser olika ut från ena gången till den andra.

Höst vid Åsby gård
Höstsådden har tagit fart

Det blir ytterligare ett blogginlägg med bilder från söndagens mini-utflykt. Höststämningen är ytterst påtaglig och präglar landskapet om man väljer att se omgivningen genom de glasögonen. Och det gör jag väldigt gärna.

tisdag 17 september 2019

Fortsatta vidvinkeltester i Kiladalen

Tisdagskvällen innebar ett chaufförsuppdrag då jag skulle hämta ett par fotbollstjejer i Enstaberga. En halvtimme innan jag skulle vara på plats tog jag bilen och mitt nya ultravidvinkelobjektiv för att skjuta iväg några fler testbilder. Denna gång med min Canon 1D Mark IV. Alltså ett kamerahus med det något udda APS-H-sensorformatet. Mindre än fullformat, större än APS-C.

Motljusbild genom plommonträdet hemma på tomten

En lagom omväg till Enstaberga för mig som bor i Stigtomta är att åka rakt ner till Jönåker och därifrån ta sig via Riksvägen till Enstaberga. Den trippen gjorde jag för inte så länge sedan och berättade om här i bloggen.

Lunda kyrka i Jönåker
Eftersom jag åkte hemifrån vid 18.30 så var det bara en dryg halvtimme kvar tills solen skulle ha gått ner. Och jag hade ju inte något överflöd av tid på mig innan jag skulle vara vid Enstaberga Idrottsplats. Efter stoppet vid kyrkan i Jönåker blev det ett stopp på vägen upp mot Enstaberga samhälle.


Stubbåkern var proppfull av nattgäster i form av gäss. De syns INTE i bilden.

När klockan var 18.50 kom jag fram till idrottsplatsen och tog chansen att testa Sigma-vidvinkeln på några andra motiv. Vissa problem har jag noterat som jag behöver djupdyka i innan jag kan dra några definitiva slutsatser. Det är väl det som är en testperiod, kan jag tänka mig. Objektivets förmåga att sätta fokus och med vilken hastighet är främst det jag klurar en del på efter två korta tester.







Snart är det även dags att ta fram den där USB-dockan som jag köpte samtidigt som objektivet. Men det får bli en annan dag. Självklart lockar det mer att testa objektivet än att testa hur man kan konfigurera det med hjälp av en liten USB-ansluten plastpuck.

måndag 16 september 2019

Jag blev med ultravidvinkel

Efter ett helt år av beslutsvånda har jag äntligen slagit till. Kanske har min tvekan att göra med att det objektiv jag trånat efter är ganska extremt och därmed smalt i sitt användningsområde. Mycket pengar för lite användning? Jag har ändå kommit fram till att rejält vidvinkliga bilder blir mer och mer lockande för mig i mitt fotograferande.

Min första bild med det nya objektivet

Jag har velat fram och tillbaka kring ett objektiv med fast brännvidd eller ett zoomobjektiv. Gemensam nämnare har varit att det ska innebära ett ultravidvinkel-objektiv. Ett zoom-objektiv är nästintill alltid en kompromiss med bildkvalitén. Det är dock flexiblare och därmed kanske mer användbart. Även då jag använder det vid sportfoto. Men jag har också värderat den fasta brännviddens fördelar med betydligt högre bildkvalitet och också större maxbländare.

Bild tagen på samma avstånd och med motiv som mitt senaste blogginlägg inleddes med

För mig landade det i ett Sigma 14/1,8 DG HSM Art. Till det köpte jag även den USB-docka man behöver för bl.a. uppdatering av objektivets mjukvara och för justering av autofokus. Det är mitt första objektiv från Sigma. 14 mm fast brännvidd, största bländaröppning f/1,8 och den tillhör Sigmas väldigt populära Art-serie av objektiv.




Naturligtvis var det inte riktigt optimalt väder när jag for ut på måndagskvällen för att göra de första testerna med objektivet på min Canon 5D Mark IV. De solstrålar som hittade ner från himlen när jag klev ut genom ytterdörren ersattes snart nog av tjocka moln som även gav ifrån sig några enstaka regnstänk.

Rogsmo, Stigtomta
TGOJ-banan
Utblommad rallarros

Bilderna i detta blogginlägg är i stort sett obeskurna och möjligtvis lite upprätade. Ultravidvinkel-perspektivet är speciellt. Kameran är tillräckligt högupplöst för att jag skulle kunna beskära bilderna hårt men då skulle kanske inte mina första tester påvisa hur bildvinkeln med ett 14 mm-objektiv ter sig på en fullformatskamera.




Jag har självklart läst på om detta och andra närliggande objektivs egenskaper. Sigmas Art-objektiv är välkorrigerade och jag kan se i mina första tester att färger, kontraster och skärpa är så bra som andra tester visat. Som Canonist hade jag kunnat köpa "mitt" märkes motsvarande objektiv (Canon har ett 14 mm-objektiv med största bländare f/2,8) men då hade jag fått slantat upp nästan den dubbla pengen.

Påtaglig vinjettering på f/1,8 (skärpan dock riktigt bra)
Samma motiv men fotad med bländare f/5,6

Som vanligt med fotogrejor handlar det nog allra mest om fotografens förmågor att utnyttja utrustningen. Givetvis är denna glugg mycket bättre än vad jag någonsin kan bli. För mig handlar det nu om att lära mig använda det så gott det går men jag ska även testa det med mina andra kameror för att förstå hur det uppträder med andra sensorstorlekar (Canon 1D Mark IV och Canon 7D Mark II).

Jag ser fram emot vad denna glugg kan åstadkomma! Och dessutom sägs det vara bra för nattfotografering så nu blir jag väl tvungen att jaga norrsken för att få mesta möjliga valuta för pengarna jag slängt iväg.

fredag 13 september 2019

Septemberkänsla

Fredagskväll, molnfritt, solnedgång som närmar sig. Och bästa september i kalendern. Mmmm, det är bara att njuta av vad naturen har att erbjuda. Och det gör jag bäst med en av kamerorna i händerna och ett objektiv efter dagsform och sinnesstämning.



Valet denna gång föll på min Canon 5D Mark IV tillsammans med mitt 100 mm-macro. Kanske inte klockrena förutsättningar denna afton för macro-fotografering eftersom det tyvärr blåst både envist och ihärdigt.





Jag tog mig över på södra sidan av TGOJ-banan för att strosa längst den lilla grusvägen västerut. Kossorna brukar ansluta och följa varje steg man tar på deras sida av elstängslet. Denna kväll var de längre bort i hagen, ner mot våtmarken som angränsar till Hallbosjön. Gräset var säkert grönare där borta.








Det är fortfarande förhållandevis varmt. Och de senaste nätterna har även vi på ostkusten fått lite regn. Med andra ord frodas fortfarande växtligheten. Hösten kommer att göra sig påmind, än så länge är den lågmäld och skickar små signaler till oss av de subtilare slagen.




Jag njuter av utomhusvistelserna och ska försöka sticka ut näsan utanför ytterdörren ytterligare någon gång under helgen. Kan rekommenderas!