I Love Oxelösund?

Oxelösund baby, det är grejor det. Åtminstone om man åker dit på sommaren och slår dövörat till och väljer att blunda på ena ögat. Den kustnära ortens fördelar är påtagliga men med det goda kommer även det onda. Vi fokuserar på det goda!

Bryggorna i Gamla Oxelösund

Genom åren har jag tillsammans med många andra bidragit med fotografier på några av bryggorna i Gamla Oxelösund. En klassisk vy och ett synnerligen tacksamt fotomotiv. Tisdagen den 22:a juli tog jag och Anita bilen ner till Oxelösund med tanken att äta lunch på Oxelö Krog, ett betydligt ambitiösare besök än att bara ta ett par bilder och sedan försvinna från platsen igen.

Att åka ut till kusten var ett smart drag, den kvalmiga värmen hemma i Stigtomta kunde tillfälligt bytas ut mot friskare havsluft eftersom det blåste en hel del denna tisdag. Dessutom var lunchen på Oxelö Krog väldigt god. Det var välbesökt och de flesta borden på den ojämna bergklacken var fullbesatta vid 13.30-tiden. Vi valde att söka oss vidare för kaffe och glass i gästhamnen.

I gästhamnen var det fortsatt blåsigt, inte särskilt fullbesatt men betydligt folkrikare än vad det brukar vara när jag gör något av mina årliga besök under lågsäsongen. Givetvis är många av Oxelösunds smultronställen präglade av sommar, semester och soliga dagar. Med sådana ess i rockärmen ska de naturligtvis spelas ut under turistsäsongen.

Ett avslutande besök i fiskehamnen

Vi avrundade Oxelösunds-besöket med ett stopp vid fiskehamnen på Femöre. Inne på rökeriet inhandlades lax och räkor till den stundande middagen hemmavid.

Denna gång packade jag min kameraryggsäck med min Canon R6-kamera, mitt RF 70-200 mm-objektiv och vad jag trodde var mitt vidvinkelobjektiv EF 16-35 mm. När jag skulle skruva på vidvinkelobjektivet visade det sig att jag fått med mitt normalzoom-objektiv EF 24-70 mm istället. Under omständigheterna var detta misstag förlåtligt, jag skulle ju bara ta några snapshot på omgivningarna.

Middagen denna tisdag var kanon, laxen och ett par baguette-bitar med aioli och rökta räkor sitter alltid rätt.

Landväga resa till Oxelösunds gästhamn

Tidigare i veckan föll jag för infallet att åka till Oxelösund för att äta lunch på Camilla & Puttes etablissemang. En hamburgare av högre kvalitet än vad snabbmats-restaurangerna har att erbjuda kan väl aldrig vara fel? Med all tid i världen kunde jag dessutom ta mig från Stigtomta till grannkommunen via Nävekvarnsvägen och en 90-graderssväng i Bränn-Ekeby så att resan tog mig förbi barndomshemmet, Palmtorps Allé och Stjärnholm. I bilens baksäte låg min kamera med det lilla 40 mm-pannkaksobjektivet, bra att ha och lagom brännvidd för omgivningsdokumentation om foto-lusten skulle infinna sig.

Att jag hamnat i Oxelösund blev tydligt när jag satt mig tillrätta på restaurangens uteservering. Vid flera av borden satt hamnarbetare och dryftade arbetsrelaterade funderingar och konstateranden. En dagledig öldrickare kunde också noteras.

När jag ätit min hamburgare satte jag mig i bilen och styrde mot gästhamnen. En kort resa från restaurangen och nu i efterhand är jag också tacksam att jag inte åkte till fiskehamnen på Femöre eftersom rökeriet vid denna tid stod i brand ...

Gästhamnen var glest befolkad och endast enstaka båtar var förtöjda vid bryggorna. Några parkerade bilar avslöjade att det fanns besökare från kontinenten på plats och de har väl fortfarande semester kan jag tro. Ett par foodtrucks finns placerade nere vid gästhamnen men till dem var det ingen kö trots att det var lunchtid.

Jag tog ett varv i gästhamnen och fotade exakt samma sorts bilder som jag gjort vid alla andra tillfällen då jag besökt denna plats. Med självkritisk granskning inser jag att det är lätt att gå i sina egna fotspår och bli statisk i bildseendet.

Det är inte osannolikt att jag får fler tillfällen i närtid att besöka Oxelösund och därmed ta exakt likadana bilder som jag redan tagit. Min förhoppning att börja jobba igen nu i augusti har kommit på skam och jag får finna mig i att vara sjukskriven ytterligare en tid. Efterdyningar och komplikationer tack vara försämrat immunförsvar behöver mer tid och närmast på tur är väl bakterieinfektionen i höften som jag med vårdens hjälp måste komma tillrätta med.

Fortsättning följer ...

Hamnsightseeing i grannkommunen

Planerna började formas under lördagsförmiddagen för en liten utflykt till Oxelösund. Vädret var tilltalande, kamerabatteriet var laddat och bilen var tillgänglig. På kort varsel kom mina planer på skam, jag fick finna mig i att vara hundvakt hemma i Stigtomta istället. Nu är denna syssla inte den sämsta, tvärtom är det ett väldigt välkommet uppdrag. Istället för en lördagsutflykt i strålande solsken blev det en söndagstripp i betydligt molnigare väder till kommunen i öster där jag tittade till några hamnar som besökts och fotograferats åtskilliga gånger. Huvudsaken var inte bilderna utan min önskan att få ut huvudet utanför den snäva bubbla som omger mig just nu.

Jag tror att samtliga bilder jag tog i Oxelösund denna söndag blev repriser på bilder jag tagit åtskilliga gånger tidigare. Sådant kan funka men då bör man helst jaga yttre betingelser som sticker ut lite extra, t.ex. oväder eller spektakulära ljusförhållanden.

Efter första stoppet i Gamla Oxelösund tog jag mig vidare till gästhamnen. Där var det synnerligen lugnt och stilla, båtsäsongen är låg snarare än hög i mitten av februari. Några söndagsflanörer kunde iakttas här och där med ett epicentrum på vägen ut mot Femöre där en motionsbingo arrangerades av OK Måsen.

När jag tittat till fiskehamnen kände jag att det fick räcka för denna gången. Det blev dock en snirklig omväg tillbaka till Stigtomta i och med att jag valde att åka förbi Stjärnholm, Palmtorps Allé, Bränn-Ekeby, Tuna och Enstaberga. "Hemma" för mig en gång i tiden och det finns alltid massor att titta på när jag passerar dessa trakter. För ett gäng år sedan parkerade jag bilen och promenerade på vägarna runt Bränn-Ekeby, något jag borde göra ytterligare en gång. Synen av Lövhagens gamla skola och Lövsta handel m.m. väcker liv i det nostalgiska hjärncentret.

Bakslagstider

Backar vi en dryg vecka i tiden hade vi fullskalig vinter. Tittar vi en vecka framåt i väderprognoserna så ska det tydligen komma en ny omgång snö. Inget nytt under solen, så här är det att vara nordbo i skarven mellan vinter och vår. Vad vi önskar och vill är inte nödvändigtvis vad vi bjuds på.

Västra Femöre, Oxelösund, söndagen den 12/3

Söndagen den 12:e mars var kalendern tom på aktiviteter, solen sken och det var en så där härligt fin vinterdag som lockade och pockade. Det visade sig dock vara ett lockande och pockande som dolde en bedrägligt dold överraskning. Efter att ha stuvat in Stigtomta-delen av familjen i bilen satte vi halvtimmen senare ner fötterna på grannkommunens mark i kustnära terräng. Det var där vi insåg att matsäcken snarare skulle frysa i våra fingrar än lättvindigt slinka ner i våra strupar. Satan vilka kalla vindar det blåste över vikarna utanför Femöre.

Frisk luft? Jodå, i överflöd. Lyckades man hitta lä kunde man i alla fall konstatera att marssolen värmer en smula och då var det lättare att acceptera bakslagstiderna.

Till sist åkte vi hemåt och jag ägnade resten av söndagen åt att steka pannbiff. Det är också någon slags söndagsnöje, tydligen.

Mulet i Oxelösund

Med följande bilder vill jag påvisa att det faktiskt kan vara mulet i Oxelösund. Den inhemska befolkningen gör ju gällande att så icke kan vara fallet. Nu vill jag dock gå i försvar för grannkommunen, mulet är ju min typ av väderläge och därmed mer lockande än vad folk i allmänhet kanske tycker.

I måndags vid lunchtid försökte jag aktivera de hemmavarande tonåringarna vilket ledde till att de fick välja på några tänkbara resmål. Nynäs Slott och Industrilandskapet i Norrköping dissades till förmån för Skärgårdsvåfflan på Femöre. Det ska skrivas att det var mot bättre vetande som jag föreslog Skärgårdsvåfflan eftersom ingen av oss var särskilt nöjda med det som bjöds då vi besökte dem för ett par år sedan. Ändå valde döttrarna våffel-restaurangen. Precis som 800 000 andra människor den dagen ...

Alva och Lovisa med Oxelösunds hamn i bakgrunden

Bryggorna i Gamla Oxelösund

Vi konstaterade att det inte fanns en enda ledig parkering vid Skärgårdsvåfflan och att kön ringlade sig lång i väntan på beställd mat eller möjligheten att få beställa. Nej tack, det blev hamburgerhaket Camilla & Puttes nära centrum istället. Inte i närheten så vackert som ute på Femöre men en fröjd för smaklökarna i våra gommar.

Oxelösunds gästhamn

När vi ätit åkte vi till några av ställena i Oxelösund som det alltid är värt att besöka. Det finns ju pärlor och om dessa har jag ju berättat i flera äldre blogginlägg genom åren. Denna gång blev det Gamla Oxelösund och gästhamnen.

Som avrundning på vår lilla måndagsutflykt så lät jag hemresan till Stigtomta gå via Bränn-Ekeby. En nostalgitripp för mig men kanske inte lika applådframkallande hos mina medresenärer.

Fotografiska bagateller i aprilväderpinad grannby

Veckan som gått har varit en lång och fullskalig uppvisning i vad aprilväder innebär. Solen skiner, regnet strilar, snö och hagel dimper ner och nordanvinden plågar. Jovars, prognoserna utlovar inte mycket annat under återstoden av månaden om nu någon hoppats på avlastning.

På Ramdalsskolan i Oxelösund ska man hålla sig på rätt sida

Från hemmakontorets fönsterglugg blir utsikten snart väldigt välbekant. Men en sak som är livgivande för själen är att det nu börjar grönska. Det blir också allt ljusare om dagarna. Arbetsdagarna är intensiva och långa med intryck för sinnena som begränsas till det man ser på skärmen och hör genom lurarna på sitt headset. Med visst perspektiv förstår jag att uppskatta äventyret som en dag på arbetsplatsens kontor innebär. För att inte tala om en resa till Eskilstuna-kontoret, något som just nu verkar väldigt avlägset.

Ramdalsskolans pelargång

I väntan på att jag själva ska forma ett beslut om hur (och i så fall när) jag ska låta höftledsoperera mig har jag denna helg haft tankarna inåtriktade. Vill jag opereras av de erkänt duktiga ortopederna på Nyköpings lasarett blir det inte förrän till hösten men om jag istället väljer att åberopa vårdgarantin hamnar jag på Nacka sjukhus inom en månad. Det sistnämnda innebär även några förberedande Stockholmsresor inför operationen. Jag ska lämna svar till Nyköpings operationsplanering under måndagen.

Söndag förmiddag tillbringades i Oxelösund i och med yngsta dotterns fotbollsträning. Jag tog med mig stortelet och sportkameran eftersom jag hade hört att de skulle spela internmatch. Det brukar träna tillsammans med det gemensamma Oxelösunds/Stigtomta-damlaget men inte sjutton var det de som utgjorde träningsmatch-motstånd. Jag blev så besviken över det fullkomligt usla omdöme som alla ledare visade i denna situation att jag plockade undan teleobjektivet. Ett varv på Ramdalens skola, en inköpsrunda på Ica och väntan i bilen blev vad söndagsförmiddagen bjöd på istället.

I rådande pandemi är det läge att följa rekommendationerna

Regnbågsfärgad konstruktion på Ramdalsskolan

Tidigare i veckan genomförde jag den första av flera foto-sessioner med lokala fotbollslag som motiv. Spelarporträtt och lagbilder som önskas av lagen. Torsdagskvällen blev extra besvärlig p.g.a. aprilvädret och en tänkt utomhus-fotografering fick istället tas inomhus. Allt släpande och riggande som studioutrustningen innebär gör att det knappt är värt besväret. Dessutom går det inte i en handvändning att ta kompletteringsbilder om man jämför med att fota utomhus i samband med någon träning. I alla fall inte om man vill att spelarporträtten ska likna varandra.

En icke-officiell spelarbild på dottern Lovisa

För mig är det ett jättetrevligt nöje att fota spelarporträtt och lagbilder. Det är inte självklart enkelt, vare sig att få till hyfsade lagbilder eller spelarporträtt med obekväma "modeller", och allra tuffast är att det ska gå undan. Det finns inte obegränsat med tid då dessa fotograferingar sker i samband med träningar. Med industriell effektivitet byts motivet framför kameran med 3-4 bilders mellanrum. Anar jag att någon individ har tendenser att alltid blunda på bilder kan jag offra ytterligare några exponeringar på vederbörande. Hur som helst så gör jag detta helt utan ersättningskrav eftersom jag gärna stöttar den lokala idrotten. Tycker de att mina bilder duger så kanske jag har bidragit i någon form. Allt måste inte ske med egen vinning i främsta (och enda) rummet, eller hur?

IK Tuns fotbollsdamer har ännu inte kommit till rätta framför kameran

Nu kliver vi in i avslutningsveckan av april. Ännu en pandemi-månad är till ända och läget i vår region är allt annat än bra. Som sällskap utanför hemmakontoret har jag denna vecka den yngsta dottern. Gymnasiedottern får chansen att se sina klasskamrater denna vecka i och med att klasserna varvar sin närvaro på skolan. En oviss och restriktiv tillvaro, minsann.