lördag 27 januari 2018

Ett falurött litet hus

Vintern rasat ut... Några fullkomligt magiskt fina vinterdagar byttes raskt ut till slask och tö. Mest jublar spolarvätsketillverkarna. Med minnen från söndagsmorgonens promenad klamrar jag mig desperat fast vid finvinterns generöst uppdukade bord. Här kommer ett avslutande blogginlägg med bilder som jag tog med min Canon 5D Mark IV och mitt telezoom 70-200 mm.



Från några olika vinklar och med varierande bildbehandling visar jag upp det lilla faluröda huset som står på vägen upp mot Prästgården. Med bäcken och kohagens stolta träd bakom ryggen håller den ställningarna på ett föredömligt sätt.

Söndagsflanör framför den svartmålade dubbeldörren till huset






Med den lilla röda byggnaden i ryggen passerade jag slutligen över järnvägsspåret igen. En avslutande bild på magasinet vid det gamla stationsområdet sätter punkt för min bildredogörelse. Vinterbildskvoten kan mycket väl vara fylld för denna gång.



Tills vi hörs igen; ha det förträffligt!

fredag 26 januari 2018

Vinter vid Skillra och Prästgården

Söndagsmorgonen tog sig allt längre från det spröda gryningsljuset när jag närmade mig gården Skillra och närliggande Prästgården. Solen kikade fram över de låga molnen i horisonten. De 13 minusgraderna var konstanta, vintersolen lyste men förmådde inte höja kvicksilvret i termometern.

Skillra



Hästarna vid Skillra fann taggig föda någon decimeter över öronhöjd

Mitt söndagsspatserande i hemtrakterna får mig, så här några dagar efteråt, att än mer uppskatta det jag har i närområdet. Visst, jag hade kunnat ta mig till Kisäng, Harhålet eller Pilgrimsbo. Dessa platser är vackra året runt, oavsett väder och yttre omständigheter. Nu fick jag istället ta del av vinterns vackraste dag endast några hundra meter utanför min egen ytterdörr och det finns ett värde i det också.

Smygfoto av Stigtomta kyrka

Från Prästgårdens skorsten puffade röken ur skorstenen
Trikoloren
Ute över det gamla flygfältet låg ett tunt lager med dimma
Två kritvita björkar framför Skillras ladugårdsutbyggnad
Efter timmar av tålmodigt väntande var inte längre kyrkan lika skygg
Faktiskt tycker jag inte att ledningarna framför trädridån stör utan snarare tillför 
Tiondeboden vackert omfamnad av vinterns vitklädda armar
I bakgrunden syns ladan vid Skillra

Ett sista blogginlägg från söndagspromenaden kommer att ha ett rött litet hus som motiv och tema. Stay in touch!

torsdag 25 januari 2018

Vinterdimma på fälten

Söndagspromenaden i arla morgonstund tog mig så småningom närmare landsvägen mellan Stigtomta och Jönåker. Den har säkert någon siffra som ger den en identitet i Sveriges komplexa och utbredda vägnät. För mig var allt detta oväsentligt när jag tog sikte på de dimslöjor som försiktigt svävade strax ovanför de snötäckta åkrarna. Den kruttorra luften borde i den stränga vinterkylan inte kunna uppbringa någon dimma, tycke jag i den stunden, men bevisligen fanns den där framför ögonen på mig.


Och när jag stod där och fotade de vita björkkvistarna kom det en bil farande på vägen

Här var det inte frågan om att hela nejden var indränkt i ett grått dis. Dimman låg istället tät längs marken. Jag sökte upp en vinkel i motljus eftersom jag inte tyckte att dimman framträdde särskilt bra i bilderna. Den låga solens strålar bjöd på ett gyllene skimmer som satte tonen i landskapet.








Jag närmade mig Skillra och Prästgården vilket avslöjar nästkommande blogginläggs innehåll.

onsdag 24 januari 2018

Kring Åsby rådde finvinter

Söndagsmorgonens promenad tog mig förbi järnvägsbanken och upp mot gården Åsby. När jag tagit mig dit hade jag inte gått särskilt många hundra meter från mitt hem. Solen var uppe men stod inte särskilt högt. Några andra tankar fanns inte i huvudet utom den som hela tiden påminde mig om hur förträffligt vackert det var denna januarisöndag. En skänk från ovan.

Ytterligare ord är överflödiga.

















I ett kommande inlägg kommer vi att titta närmare på dimslöjorna som ringlade sig längst marken i den 13-gradiga kylan när mina steg tog mig från Åsby mot gården Skillra.

tisdag 23 januari 2018

Vid TGOJ-spåret

Tyvärr har detta blogginlägg fördröjts av datatekniska skäl. Min databas i Lightroom var murken och packade ihop i söndags kväll och sedan dess har jag fått bygga upp den på nytt. Gick tyvärr varken lätt eller snabbt. För mig är Lightroom mestadels ett biblioteksverktyg som erbjuder struktur för mina raw-bilder. Redigeringen av bilderna sker till 90% i Photoshop. Det är dock ett bra verktyg som gör nytta i mitt arbetsflöde och så vill jag fortsätta ha det.

TGOJ-banans spår med snö på syllarna

Helgen som varit erbjöd varenda kamerainnehavare möjligheter att avbilda vintern när den visade upp sig från sin allra, allra bästa sida. Jag är således inte ensam om att nu rada upp bild efter bild med ett snötäckt landskap.

Västerut var himlen vid soluppgången underbart mjukt färgad


Jag hade fullt upp under helgen men ångrar definitivt inte att gick gick upp tidigt på söndagsmorgonen istället för att få en välförtjänt sovmorgon när nästa aktivitet inte startade förrän vid lunchtid. Solen hade precis som jag nyss gått upp när vi möttes ute i det vackert snödraperade landskapet.

Österut var det morgonrodnad

Jag valde den ganska korta rundan över järnvägsspåret, mot Åsby, förbi Skillra för att sedan åter ta mig över spåret vid Rogsmo innan jag ännu en gång stod på hemmets farstukvist. Brukar inte ta mer än max 30 minuter. Denna förträffliga söndagsmorgon, med oändligt många fotomotiv, tog min promenad 60 minuter.

Plötsligt kom godståget med det knastrande elsprakandet som tydligaste signalement
På väg mot nordväst med stålplåtar från SSAB i Oxelösund

Trots 13 minusgrader var detta en morgon då man inte skulle ha bråttom. En stund att njuta av vad naturen hade att servera. Jag vill påstå så här i efterhand att det var en av de vackraste mornar jag har upplevt och definitivt den finaste sedan jag flyttade till Stigtomta år 1993. En utomhusvistelse som var så betagande att jag efteråt inte ens kan påstå att jag tänkt en enda rationell tanke. Avkoppling.

Där det inte var snö var det frostkristaller

Vindstilla, rejält med minusgrader men med lämplig klädsel alldeles förträffligt behagligt. Kameran har inget emot denna kyla men om kamerabatteriet tvingas vara ute länge i kylan tappar det fort i kapacitet. Ett reservbatteri i byxfickan är inte fel. Problemet med en kall systemkamera är när man tar in den i stugvärmen eftersom temperaturskillnaderna bidrar till kondens som kan sätta sig på fel ställen inne i kamerans innandöme. Att slussa den via en tät plastpåse tills kameran och objektivet är rumstempererade är ett tips jag kan dela med mig av.


Den lilla raden av alar är ett återkommande motiv från mina promenader förbi vattenreningsverket

Jag kunde för första gången sedan julaftonskvällen använda mina nya fina vinterkängor. En julklapp som får tummen upp. Icebugs, med dubbar under hela sulan. Varma och sköna samt garanterat halkfria.

Okej, det är väl jag och alla pensionärer som vurmar för dessa dojor...

Jag kommer att mata på med fler bilder från min söndagspromenad. Förmodligen de enda som vintern 2017/18 har att erbjuda vilket gör att jag fyller min kvot när jag ändå håller på.

Den lilla bäcken som tar sig förbi vattenreningsverket och sedan ut i Hallbosjön

Som fotosällskap hade jag min Canon %D Mark IV och mitt 70-200 mm-objektiv. Endast ett fåtal av gryningsbilderna togs med maxbländaren f/2.8. De flesta bilder togs med mindre bländare och kanske lite högre ISO eftersom det inte var nämnvärt ljust när jag spatserade ut i terränglådan.

I'll be back