När sista matchen är spelad

Jag åkte till Tunavallen i Eskilstuna under lördagseftermiddagen för att bevaka Eskilstuna Uniteds sista match i Damallsvenskan för säsongen. Att jag gjorde det berodde först och främst på att jag sett alldeles för lite av det sörmländska elitlaget under året. Det fanns ytterligare ett starkt argument för att åka norrut och det uppdagades någon vecka tidigare. United-spelaren Annica Svensson meddelade att hon i och med Damallsvenskans sista omgång skulle avsluta sin fotbollskarriär.

Annica Svensson i Eskilstuna United DFF

Det händer givetvis med jämna mellanrum (läs "ofta") att spelare lägger av med fotboll. När det gäller profiler med stark lyskraft inom damfotbollen är de värda att uppmärksammas. Dessa karaktärer behövs fortfarande för att bryta mark för sin sport. Så länge det finns knoggångare bland oss män verkar det som om damfotbollens fana måste stöttas, hållas upp och försvaras. Oavsett om spelaren tar striden eller inte är hon viktig för damfotbollen.

Annica Svensson kom till Eskilstuna United säsongen 2014, här mot Jitex den 27/4 -14

Jag ska och kan inte skriva Annicas fotbolls-CV. Hon har funnits med på landets högsta nivå i 17 år och även spelat i landslaget där VM- och OS-deltagande hunnits med. I Eskilstuna United bidrog hon med sitt kantspel i ett 5-mannamittfält till att laget var snubblande nära en ligatitel under klubbens andra säsong i Damallsvenskan. Annica drabbades av en svår knäskada och kämpade länge för att komma tillbaka denna säsong och efter sommaren kunde hon matchas in i laget igen. Att hon valde att lägga av när hon precis gjort comeback handlar säkert om att hon rehabiliterat sig till bästa skick och själv kan styra och kontrollera när det är dags att lägga skorna på hyllan.

Lisa Dahlkvist och Annica Svensson på Tunavallen den 27/10 -18

Lagkaptenen Petra Johansson ger Annica ett minnesvärt avsked...

...och Petra verkade i alla fall extremt road av tilltaget

Min ambition var att före, under och efter matchen fånga så mycket som möjligt som handlade om att det var Annicas sista match i karriären. Det innebar bl.a. att klubben ordnat med lagbilder i samband med lineup före matchen. Något som togs emot med hyfsat förvånade ansiktsuttryck hos motståndarlaget IFK Kalmar eftersom det normalt sett inte görs vid allsvenska matcher. Om du tycker att bilderna är tagna ur ett lite snett perspektiv beror på att vi fotografer under inga som helst omständigheter fick gå ut på konstgräset i samband med match och lagen samlade ihop sig framför sina respektive avbytarbås.

Eskilstuna United DFF:s startelva den 27/10 -18

IFK Kalmars startelva den 27/10 -18

När matchen var slut och laget samt Annica tackade publiken och klacken hade mörkret börjat lägga sig. I ljuset från de låga reklamskyltarna på bortre långsidan fick jag "hjälp" med belysningen vilket gav hyfsat trevligt porträttljus.

Lagkapten Petra Johansson

Jag satte ihop ett bildgalleri till Annica efter matchen med ett 90-tal bilder som förhoppningsvis dokumenterade hennes sista match på ett rättvisande sätt. Med åren har hon förhoppningsvis glädje av dessa bilder.

Jag har haft förmånen att närvara vid ytterligare ett annat tillfälle då en damfotbollskaraktär avslutat sin karriär. Den 11/10 2015 tackade Linköpings FC:s Charlotte Rohlin för sig och inför hemmapubliken på Linköping Arena tog hon ett känsloladdat farväl när skorna lades på hyllan. Charlotte var och är en Linköpings-ikon (hon finns kvar i staben runt deras allsvenska lag).

Många tårar när Charlotte Rohlin lade skorna på hyllan den 11/10 -15

Jag avslutar detta damfotbollsrelaterade blogginlägg med ett par bilder på en spelare som fanns med i IFK Kalmars startelva i lördags. Ibland har jag glädje av äldre bilder i min samling av sportbilder. Extra kul blir det när jag har gamla bilder på spelare som sedan tagit steg uppåt i sin karriär. Mathilda Johansson Prakt dök första gången upp i min kamerasökare den 19/1 2013 då IFK Nyköping mötte IFK Norrköpings damer i ett regionalt SM-kval i futsal. Några år senare spelar hon i Damallsvenskan. Kul.

Mathilda Johansson Prakt till höger försöker få bollen förbi Patricia Kaldoyo och Sofia Sandström 

Mathilda Johansson Prakt gjorde IFK Kalmars tröstmål på Eskilstuna United den 27/10 -18

Ibland kan jag gräva i mitt bildarkiv och hitta saker som går att koppla till nya händelser jag tagit del av. Kanske är det värt de där extra kronorna för större hårddiskar och molnbaserade backup-lösningar?!

Snöbok

På våren pratar man om bakslag när det plötsligt, oväntat och ovälkommet börjar snöa helt otajmat efter vintersäsongens slut. Men vad säger man när det börjar snöa redan innan vi tagit oss igenom oktober? Framslag?

Vägen mellan Tista Slott och Bärbo hyser ett par dungar med bokträd

Det gäller att vara lite försiktig i sina uttalanden om att denna tidiga snö kommer att smälta bort. Med hänsyn till hur kopiöst varmt och torrt det var under hela sommaren kanske vi fått de väderlekar vi förtjänar. Extremväder.

Numera förs inga vuxna politiska samtal. Extrem-polariseringen kan ha gått så långt att även vädret väljer att följa det spåret. Å andra sidan vill jag inte anklaga vädret för att vara korkat...

Och den lilla fjädermyggan undrade nog vad tusan som hände

Jag vaknade upp på måndagsmorgonen med feber, huvudvärk, hälsont och nästäppa. Antingen en mansförkylning eller en kraftig reaktion på snön. Om det är en förkylning får jag vara tacksam eftersom den går över. Är det snöallergi får jag leta efter antivinterminer, eller vad det kan heta... ;-)

Jag trotsade väderomslaget under söndagseftermiddagen och tog mig till bokdungen vid Bärbo. Det ångrar jag inte, trots de blöta skorna och snön som piskade i mitt ansikte. Självklart skulle jag vilja se bokskogarna nere i Skåne på hösten men de står väl ytterligare några år.

Vad sjutton hände egentligen?

Efter att under söndagen ha suttit allt för många timmar framför datorn och redigerat sportbilder kom jag på andra tankar. Vid 15-tiden bestämde jag mig för att ta bilen till Bärbo och fota den lilla dungen med bokskog som finns där. I sydväst strålade solen och även SMHI:s väderapp utlovade en solnedgång i solsken. Mysigt.

Jag åkte norrut via den kringelikrokiga vägen mot Täckhammar. Det kolsvarta molnet i norr såg hotfullt ut och det visade sig att det inte var något tomt hot. Snöflingorna började singla ner. Sekunderna senare vräkte det ner snö. På snedden. Jag stannade till innan fyrvägskorsningen vid Tista Slott.

Allén upp mot Tista Slott

Det var plötsligt inte ett dugg mysigt. Mest eländigt. Min idé att fota solnedgången genom de kvarvarande löven i bokträden var abrupt dödförklarad. Nu bedömde jag trots allt att jag kunde åka till mitt ursprungsmål, synd och skam vore det väl annars.

Kapellet vid Bärbo

Han frågade om han behövde kamma sig innan han cyklade förbi...

Slutligen gav sig snöfallet

Jag tog mig från parkeringsrutan vid kapellet till bokdungen. Fotade det som gick att fota (mer om de motiven i ett kommande inlägg) och gick sedan tillbaka till bilen. En biltur på ytterligare några hundra meter tog mig till parkeringsplatsen vid Bärbo Kyrka.

Tidigare under söndagen gick vi över från sommartid till normaltid. Det innebar att solnedgången i mina trakter var klockan 16.12. Kämpigt, ljuset flyktar snabbt nog som det är ändå under denna årstid och när normaltiden gör sin entré blir det brutalt mörkt alldeles för tidigt på eftermiddagarna.

Hortensian framför hemmets farstukvist har gjort sitt för denna säsong

Nu återstår att se om vintern verkligen vill etablera sig så tidigt. I det närmaste har vi några dagar framför oss med regn och rusk och jag hoppas verkligen att det stannar vid regn, inte snö.

I elljusets sken

Jag åkte till Rosvalla under onsdagskvällen med yngsta dottern i släptåg. Hon och några av hennes jämnåriga fotbollskompisar från Stigtomta IF skulle vara med på distriktets zonträning dit spelare från övriga föreningar i området också var välkomna.

Under vintern kommer sammanlagt fyra zonträningar att arrangeras och det görs parallellt på fler platser i distriktet. När tjejerna blivit 15 år har de som för tillfället kommit längst i sin fotbollsutveckling möjlighet att kämpa om några åtråvärda platser till utvecklingslägret i Halmstad. Alla träningar dessförinnan ska absolut inte enbart ses som ett selekteringsverktyg för distriktets representanter.

Zonträningarna är jättespännande för de deltagande spelarna. Plötsligt får de lyssna på nya tränarröster, göra nya övningar och träna tillsammans med tjejer från lag som de annars möter i seriespelet. Jag lovar att det är väldigt nervöst och spänt inför det allra första träningstillfället.

På planen bredvid tränade Nyköpings BIS F15-19

Efter en och en halv timmes träning hade de spända anletsdragen ersatts med svettiga men leende ansikten. Jodå, det är kul att träna fotboll under dessa omständigheter. Även om träningen slutade klockan 21 och det blir en väldigt sen kväll innan man är duschad och ligger till sängs.

Rosvalla är kanske allra mest känt för sin ständigt plägande vind och frammanande av kroniska köldskador. Men denna sena oktoberkväll var det varken blåsigt eller kallt. Tänk. Stanken från avloppsreningsverket var dock värre än vanligt, det luktade nästan så mycket att ögonen tårades...

Jag konstnärade lite

Jag tog med kameran samt mina 28 mm- och 50 mm-objektiv. Förhoppningen var att dimman skulle ligga tätare än vad den gjorde. Nu tog jag ändå några halvdisiga bilder där den enda "effekten" var elstolparna som mot den svarta bakgrunden ändå byggde ett trevligt blickfång och motiv.

Hampus Almberg var en av instruktörerna under F05:ornas zonträning

Jag laddar om och åker till Norrköping under torsdagen för att jobba från det kontoret. Det blir en repris på den resan även under lördagen då jag siktar på att fota rugbylandskampen mellan Sverige och Moldavien på klassiska Bollspelaren. Det är tur att det är hyfsat nära till grannorten på andra sidan Östgötagränsen.

Pekingdelfiner

Fredagsmorgonen var precis lika dimmig som torsdagskvällen var. När jag satte mig i bilen för att ta mig ner till Norrköpingskontoret var det i en bil med lätt immiga vindrutor. Sanningen att säga tycker jag att detta hör årstiden till och förhöjer värdet på hösten.

Norrköpings industrilandskap efter arbetsdagens slut vid 17-tiden

Sveriges bästa promenadväg från kontor till parkering?

Jag dröjde mig kvar i Norrköping efter arbetsdagens slut. Innan mitt kvällsärende blev det en utsökt middag på Texas Longhorn där deras grillade tonfisk fick leverera en utmärkt start på helgen. Därefter snirklade jag mig fram efter bilnavigatorns instruktioner till Stadium Arena, kvällens mål.

Vi på Datarådgivarna har en god relation med Dolphins och arenabolaget

Stadium Arena och strax dags för herrmatch i Svenska Basketligan

Min arbetsgivare har tack vare sponsring ett par fribiljetter till Dolphins hemmamatcher i Stadium Arena ute vid Himmelstalundsområdet. Jag som ser och fotar mycket sport har bara sett en enda basketmatch live och det var en lokal dammatch för något år sedan. Tanken med detta studiebesök var att från läktarplats titta på en match och därefter ha tillräckligt på fötter för att kunna fotografera en av Dolphins kommande matcher. Jag har redan berett väg och vet att jag kommer att beviljas ackreditering.

Jämtland Baskets coach Torbjörn Gehrke och Dolpins coach Adnan Chuk hälsar innan match

Joakim Kjellbom verkade laddad innan matchstart

Uppvärmningen bestod bl.a. i att skjuta in sig

Assisterande coach Joakim Källman konfronterar Shakir Smith under uppvärmningen

Jag hade med kameran men visste att jag endast skulle ta några ströbilder. Från läktarplats är det inte mycket mening att fota sport. Bilderna tas först och främst från fel vinkel (tycker jag) och allra värst är att det känns i bilderna hur distanserad man är från spelet. Närvarokänsla noll.

Intro innan match

Under pauser i spelet underhöll en dansgrupp från Norrköping

Jag fick se en basketmatch som lärde mig väldigt mycket. Ja, regler och formalia har jag endast lite lagom hum om vad gäller basket. Det mest intressanta var dock dynamiken i spelet och den häpnadsväckande dramaturgi som döljer sig i denna sport. Efter 3/4-delar av matchen var gästande Jämtland bättre i det mesta. De satte sina poäng snabbt och smidigt medan Dolphins fick gneta och slita för minsta lilla tvåpoängare. Plötsligt och med endast minuter kvar vänder initiativet och efter att ha legat under med som mest 13 poäng (tror jag) är Dolphins tillräckligt desperat skickligt kyliga och vinner med 89-84!

Dolphins nya klubbdirektör Patrik Rosenlund fick chansen i sista pausen att sätta ett par bollar i korgen. Det gick inte.

Jag satt i 30 av de 40 minuterna och tyckte det var lite synd att Dolphins inte lyckades visa upp mer av sitt kunnande inför publiken och mina ögon. På de avslutande 10 minuterna vann de allas våra hjärtan och stämningen blev givetvis på topp när vändningen kom. Oväntat, kul och precis så som sport ska vara!

Nästa gång jag besöker Stadium Arena med kamera blir det förhoppningsvis från ringside där jag kanske kan ta någon anständig och godtagbar basketbild.