Dramatiskt bröllopsväder

Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg hade jag två bröllop att fotografera denna försommar. Det första var ett traditionellt kyrkbröllop medan det andra bjöd på en vigselceremoni i en beteshage strax utanför Vrena. Ett utomhusarrangemang kräver tumme med väderministeriet och trots en hel del regn, ibland onödigt intensivt, lyckades solen titta fram under de första minuterna av ceremonin. För oss som stått ut med duggregn under fotograferingen av brudparet och familjebilderna kändes det nästan magiskt när solen tittade fram. När vi tagit den stora gruppbilden på alla inbjudna gäster och hela sällskapet skulle gå tillbaka till gårdsplanen för tårta och mingel så började det regna och hagla. Tur eller en lönande muta till de som kontrollerar vädret?

Plötslig tittade solen fram genom de regntunga molnen

För mig började lördagen den 13:e juni på förmiddagen då jag åkte den korta vägen till gården bortanför Vrena. Där mötte brudparet upp med sina respektive familjer och vi tog familjebilderna i trädgården som tillhör gårdshuset. Därefter spatserade brudparet och jag iväg till den hage där vigseln senare skulle äga rum. Vi fotade de klassiska bilderna på brudparet med variation på bakgrunden och omgivningarna, trots ihållande duggregn var det betagande vackert med alla blommande ängsblommor.

Hotande åskmoln söder om oss

Jag hade varit klok nog att ta med mig paraply och reservskor. Nu hjälpte inte detta fullt ut, det är svårt att fota med ett paraply i händerna och har man inte med sig ett par torra strumpor får man skylla sig själv ... Brudparet hade planerat in rejält med tid för fotograferingen så vi behövde inte stressa. När vi var färdiga väntade vi in gästerna som skulle komma till vigselplatsen. Det var då vi fick ett överraskande och (om än tillfälligt) välkommet väderomslag.

Ett brudpar, en vigselförrättare, en mörk himmel, solstrålar och en död tall. Fick fram kameran mellan axlarna på två gäster för att fånga denna bild.

Innan vigselceremonin var avklarad gömde sig solen igen och när det var dags att gå tillbaka till gårdsplanen där gästerna skulle bjudas på dryck och tårta började de tunga regndropparna falla. Vi fick även en hagelskur som smattrade ilsket på de uppfällda paraplyerna.

När brudparet minglat med alla bröllopsgäster var det dags att hoppa in i bilen som rullats fram. Tomburkarna hängde på släp, förstås, och siktet ställdes in på Oppeby Gård (utanför Råby) där kvällens middag och fest skulle äga rum.

Brudparet puttrar iväg på en klassisk rallysträcka utanför Vrena

Jag hade lovat brudparet att ta några bilder när de anlände till festlokalen och när detta var avklarat var mitt fotouppdrag färdigt för dagen. Som du förstår var jag långt ifrån klar när jag åkte från Råby-trakterna hem till Stigtomta, det återstod många timmar innan bilderna var utvalda, redigerade och levererade.

Oppeby Gård ligger vackert vid Lidsjön utanför Råby

Denna gång har jag frågat brudparet om publicering och därför ser du dem på ett par av ovanstående bilder. De har fått drygt 350 bilder från sin stora dag och av dessa har jag plockat ut ett 25-tal bilder som de fått i högre upplösning samt i svartvita versioner. Jag använde samma utrustning som jag beskriv i mitt förra blogginlägg och dessutom låg ett tredje kamerahus samt ett par objektiv kvar i bilen som backup ifall något skulle strula.

Flera fotografiska erfarenheter rikare men framförallt tar jag med mig en upplevelse som definitivt är minnesvärd. Det blev onödigt kämpigt denna dag eftersom jag åkte på en rejäl förkylning några dagar innan bröllopet som t.o.m. höll mig borta från mitt avlönade jobb några dagar. Jag intalar mig att detta i slutänden härdade mig ...

Tack! 

Jag är ingen bröllopsfotograf

... men ändå åker jag på att fota bröllop med glesa mellanrum. I år verkar dock definitionen av "glesa mellanrum" vara exakt två veckor. Hur hamnade jag i denna situation, jag jagar aldrig fotouppdrag och känner mig hellre fri än tyngd av andras krav.

Alla Helgona kyrka i Nyköping lördagen den 30:e maj -26

Att det står bröllopsfotografering på två lördagar i min kalender kan helt skyllas på mina två äldsta döttrar. De har tydligen kompisar som är i giftastagen och då får pappa Lasse frågan om han kan ställa upp och fotografera. Det är svårt att säga nej men på axlarna läggs ett ok eftersom en bröllopsfotografering inte får gå fel. Några omtag finns liksom inte i detta sammanhang.

Rispuffar ska det vara nu för tiden eftersom råa riskorn inte är bra för fåglarna

Mitt i alltihopa är det ändå väldigt kul och trevligt att vara med på ett litet hörn vid ett bröllop. Det är ju ett fantastiskt vackert och glatt tillfälle som betyder mycket för brudparet, anhöriga och inbjudna gäster. Min största oro denna försommar har varit om min kropp skulle stå pall för belastningen. Fotoutrustningen väger bly och ska transporteras i en ryggsäck eller hänga runt nacken. Mycket stå och gå. Förra lördagens prövning pågick för min del mellan klockan 10.30-20.00 och jag var ordentligt mör i höfterna och ryggen när jag kom hem. Men det gick, jag och min relativt nyopererade höft höll ihop.

Bröllopsfesten i Storstugan på Jogersö koloniområde

Eftersom jag inte frågat brudparet den 30/5 om lov att publicera några bilder på dem blir det bara några detaljbilder från deras bröllopsdag. Vi tog de klassiska bilderna på brudparet på en klassisk plats i Nyköping. Nyköpingshus med omgivningar är top notch och där har jag varit en gång tidigare för att fota ett brudpar men då var det höstfärger och tidig oktober. Vigselceremonin ägde rum i Alla Helgona kyrka, en vacker kyrka och väldigt fint på torget utanför kyrkan. Festen under kvällen tog oss ner till Oxelösund där Jogersö koloniområdets storstuga öppnade sina portar.

Under dagen använde jag två kamerahus och fem olika objektiv. För bilderna på brudparet var det huvudsakligen mitt 85 mm-objektiv som kom till nytta. "Fin-objektivet" med stor bländaröppning använder jag sällan men rätt använt ger det finfina bilder. Sedan hade jag mitt 24-70 mm-objektiv för lite mindre tajta bilder. I kurkan använde jag mitt 70-200 mm-objektiv och normalzoomen (24-70). Vid festen körde jag med ett fast 28 mm-objektiv och mitt 135 mm-objektiv. En reservkamera och några objektiv fick ligga kvar i bilen och kom gudskelov inte till användning.

När tårtan skurits upp åkte jag hem till Stigtomta

Kommande lördags bröllop ska äga rum utomhus, nu håller vi alla tummar för uppehållsväder och svaga till måttliga vindar. Det bröllopet blir spännande, jag fotograferade brudens storasyster när hon gifte sig på samma plats för några år sedan. Något säger mig att jag har högre förväntningar på mig inför den fotograferingen än vad jag hade förra lördagen. Wish me luck, och för den delen även brudparet. ;-)

Uppsamlingsheat med två fotoutmaningar

De senaste två veckorna har jag haft Alvedon-dygnet-runt-ont i min höft. Tyvärr. I samband med ett inlämnat blodprov konstaterades att jag hade höga CRP-värden vilket tyder på infektion eller inflammation. Lite feber på kvällarna ger samma fingervisning. Inte kul, nu blir det ett nytt varv hos Ortopedmottagningen och en ny punktion för att spåra bakterier. Tänk att det aldrig får vara riktigt lugnt.

Med tanke på smärtorna i höften har det inte blivit varken utomhusvistelser eller sportfotografering de senaste två veckorna. Dock har jag lyckats klämma in två undantag, till sin karaktär väldigt långt ifrån varandra men icke desto mindre fotograferingsbara. På Trettondagsafton blev jag med kort varsel indragen i en vigsel-fotografering. Kul! Jag hittade ner till Lastudden (nära Stjärnholm i Oxelösunds kommun) och eftersom vigseln ägde rum utomhus tackade alla inblandade för det optimala vinterväder som rådde denna söndag. Kallt som sjutton men vintervackert.

Nästa fotograferingstillfälle blev i helgen som precis passerat då hustruns födelsedag skulle firas med barnen och två av döttrarnas pojkvänner. Vi bowlade och gick på tapas-restaurang i Nyköping. Bowling är precis omöjligt att fota vilket ledde till att jag mestadels tog porträttbilder på deltagarna när de inte rullade kula.

Min nya dator rullar på riktigt bra när jag väljer ut och redigerar bilder. Den onödigt dyra Apple-skärmen är utomordentligt bra och när jag äntligen fick uppdatera programvaran i min Canon 5D Mark IV går det utmärkt att flytta över bilder från kamerorna. (De äldre kamerahusen är inte testade och fungerar antagligen inte men då kan jag alltid plocka ut minneskorten och läsa över innehållet via en USB-ansluten kortläsare.)

Jag gör mig redo för en "vanlig" läkarkontroll hos hematologiläkaren i Eskilstuna under onsdagen. I samband med resan till Mälarsjukhuset passar jag på att jobba mina fyra timmar på vårt nordliga IT-kontor. När februari kommer är jag förhoppningsvis redo att gå upp till 75% och sedan får jag se hur det går. Tröttheten finns där fortfarande men den klingar förhoppningsvis av så småningom.

Tillfällig bröllopsfotograf

Egentligen borde jag inte acceptera fotouppdrag som är så långt ovanför min kunskapsnivå och där slutresultatet absolut inte får bli fel. Men med en grav svårighet i konsten att säga nej hamnar jag uppenbarligen i en och annan knipa då och då. Till mitt eget försvar måste jag ändå tillägga att jag lockas av utmaningar, är nyfiken och gärna försöker utvecklas. Det växer inte mossa på stenar som rullar.

Stigen ner genom kohagen till platsen för lördagens stora begivenhet vid Vevelsund

För några månader sedan blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att fotografera ett bröllop den 29:e juni. "Självklart" var mitt svar och tiden därefter ägnades åt vånda och mindre mått av ånger. Vad hade jag gett mig in på? Världens bästa Jenny, tidigare arbetskamrat men också en f.d. fotbollsspelare som jag haft framför kameran många gånger, skulle gifta sig med sin älskade Pär.

Den tillfälliga bryggan/landgången skulle spela en viktig roll innan vigseln

Jag fick lite information om formerna kring bröllopen redan då jag tillfrågades. Jag visste att den skulle ske utomhus i närheten av Vevelsund där Jenny och Pär bor. Det var alltså en väderberoende tillställning utan några direkta reservalternativ. Jag skulle fota bröllopsbilder på brudparet och deras tre små barn. Därefter skulle vigselceremonin och gäst-minglet dokumenteras. Som avslutning på min närvaro skulle gruppbilder tas. Gott så.

Brudbuketten

På mitt initiativ träffades vi en och en halv vecka innan vigseln för att rekognosera och diskutera detaljer kring fotograferingen. Det var vid detta tillfälle jag tog några bilder på de regntunga molnen som jag visade i denna blogg den 18/6. Det var jättebra att träffas och för mig att se omgivningarna där brudparet och gästerna skulle befinna sig i den 29:e.

En av bröllopsbilderna som togs på önskemål från de lyckliga tu

När bröllopsdagen närmade sig avslöjade väderprognosen att det skulle bli en strålande fin dag med rejäl värme. Här var det inte bara det hårda ljuset som bekymrade mig utan även de många timmarna i starkt solsken. Tyvärr hade alla mina fyra döttrar annat för sig denna dag men min spontana tanke var att ha med en av dem som assistent för att hålla i en reflektor för att lätta upp skuggsidan när bröllopsbilderna skulle tas. Nåväl, jag fyllde åtminstone en vattenflaska som gjorde mig sällskap denna svettiga lördag.

Jenny och Pär den 29/6 2019

Jag packade min mellanstora fotoryggsäck med det jag bedömde skulle behövas. Och faktum är att jag för en gångs skull använde alla objektiven som följde med. Mina två fullformatshus, Canon 5D Mark II och IV, var grunden i packningen. Sedan tog jag med mitt enkla men skarpa 28 mm-objektiv, ett 50 mm f/1,4, mitt 85 mm f/1,8 men också mitt macroobjektiv (100 mm f/2,8), snyggobjektivet 135 mm f/2,0 och slutligen arbetshästen 70-200 mm f/2,8.

Brudparet anlände i en snipa till vigselceremonin

Jag träffade brudparet klockan 13.00 och vi hade en timme till vårt förfogande för bröllopsbilderna. Därefter dröjde det en timme innan vigselceremonin tog sin start. Från ungefär klockan 14.30 började gästerna dyka upp längst den vackra vägen ner genom kohagen. Jag hade noterat några olika vinklar och platser där jag med fördel skulle kunna fotografera gästerna efterhand som de kom fram till vigselplatsen.

Under vigseln bjöds vi på otroligt fin sång som gav ståpäls på armarna

Jag varvade mina två kamerahus och skiftade objektiv ett flertal gånger under de fyra timmar som jag fotograferade. Jag är medveten om utrustningens styrkor och svagheter (men även mina egna tillkortakommanden). Trots många år på nacken funkade min 5D Mark II bra. Nu var ljuset generöst och hade vi varit inne i en mörk kyrka hade det garanterat låtit annorlunda från mig i efterhand angående denna kameras förmågor. De svagaste länkarna i utrustningen är nog mitt 50 mm f/1,4 och 85 mm f/1,8. De är skarpa men ger inte riktigt de kontraster och färger som jag får ut av objektiven med en röd ring (Canons L-objektiv är dyrare men också mycket bättre). Det finns så många andra objektiv som står högre på min önskelista men självklart skulle det vara cool med uppgraderingar även av dessa brännvidder.

Minglet förbereddes

Jag kom hem, svettigare än på länge, med en bit över 1000 bildfiler i kamerornas minneskort. Efter en första gallring blev 650 bilder kvar. När jag fick kategorisera och selektera bland dessa mynnade det ut i knappt 400 bilder som jag redigerade och sparade ut i både högupplösta och lågupplösta varianter. Dessa bilder kommer jag att leverera på ett USB-minne till Jenny och Pär. Jag har stillat deras nyfikenhet genom att lägga upp de lågupplösta bilderna i bildgallerier på webben så att bara de kan se materialet.

En av flera härliga tårtor som gästerna bjöds efter vigseln

Jag har gått igenom bilderna så många gånger att jag nästan blivit mätt på dem. Men ytterligare en genomgång tillät jag mig med syfte att plocka ut de 30 som jag tyckte allra mest om. Dessa bilder har jag även redigerat i svartvitt utförande, något som andas tidlöshet och ger ett annat uttryck än de färgglada varianterna.

På vägen från vigselplatsen till kvällens middag och festligheter fick gästerna en tipspromenadutmaning

Bilderna i detta inlägg är sådana som inte klarade min gallring och därmed inte levereras på USB-minnet till brudparet. De funkar i alla fall som illustrationer nu när jag berättat om mitt bröllopsfotograf-fuskande lördagen den 29/6 anno 2019. Jag skulle kunna berätta om hur fantastiskt fint, hjärtligt, genuint och förträffligt bröllopet var men det är känslor jag lämnar utanför bloggen och det offentliga ljuset. (Faktum är att jag koncentrerade mig så mycket på fotograferandet att upplevelsen inte sjönk in förrän hemma vid datorn när jag gick igenom alla bilder.)

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Jenny och Pär för förtroendet att föreviga deras stora dag. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone till viss del uppfyllt önskemålen och kraven på bröllopsbilderna.

Östergarn levererade

Mellan den 29/7-5/8 2017 tillbringades en semestervecka på Gotland. Ett resmål som på många sätt börjar bli allt mer välbekant för delar av familjen Jansson. Detta år var bilen med och utflyktsmålen var spridda över hela ön. Utgångspunkten var en hyrd lägenhet någon kilometer från ringmuren i Visby. I några inlägg kommer resan att redovisas, kronologisk ordning denna gång, och utöver bilderna i bloggen finns länkar till separata bildgallerier på Flickr.

Söndagen den 30/7 blev en väldigt innehållsrik dag. Jag kan nästan, bara nästan, erkänna att jag den senaste veckan pinat mitt resesällskap med överambitiösa dagsplaneringar. Vem behöver sovmorgon, egentligen? Det växer inte mossa på rullande stenar, så är det. Fikaraster är för veklingar... Nja, man måste faktiskt ge sig själv tid att känna in omgivningen. Andas. Vara. Och är det någonting jag tycker Gotland levererar så är det just detta, möjligheten att bara vara. Naturen, landskapet, ljuset, mystiken, de fossila lämningarna och de historiska vingslagen. Vi fick chansen att se mycket av vad ön har att erbjuda och att dess olika ändar och kanter har olika karaktär.

Strandkål vid Grynge fiskeläge

Under söndagen utforskade vi de allra ostligaste delarna, de som går under benämningen Östergarn. På familjens första Gotlandsresa, år 2011, fanns planerna att titta närmare på denna del av ön. Den inplanerade dagen blåste det halv storm och vräkte ner regn vilket gjorde att vi med nöd och näppe såg strandlinjerna genom bilrutorna. Vi gick helt enkelt inte ur bilen den dagen... Nu fick vi chansen att ta ifatt denna expeditions-lucka och tipsen från ett par jobbarkompisar var spot on och mycket värdefulla. Tack Kent och Helena!

Katthammasvik på Östergarn

Vi började i Kattharmmarsvik. Dit skulle vi komma en gång till innan halva dagen gått. Tänk så dumt det kan bli. När vi åkte en bit söderut (jag kommer till de stoppen om en stund) så insåg vi att bästa lunchstället var serveringen vi sett på morgonen och då vände vi tillfälligt tillbaka. Längst ut på Östergarn hittar man Herrvik och Kuppen. Vi tittade till Herrvik innan vi gav oss upp på höjden som kallas Kuppen. Schyssta ställen, båda två.

Fiskebåtar på rad i Herrviks hamn

I den sydliga kanten av Östergarns udde återfinner man fiskehamnen Sysne. Där finns en butik där man kan köpa fisk och skaldjur. Vi handlade rökta räkor och framförallt rökt flundra (mums) till kvällens middag och tackade vårt planeringssinne för att vi hade en kylväska i bilen. Någonstans här på tidsaxeln togs beslutet att åka tillbaka till Katthammarsvik för restaurangbesök. När vi var mätta och belåtna (stekt strömming med potatismos ÄR gott) så körde vi söderut på nytt och nådde Grynge fiskeläge. Vilken plats!

Trots hård blåst och mulen himmel badade Lovisa och Alva medan...

...Anita visade vad hon tyckte om temperaturen. Grynge fiskeläge i bakgrunden.

De gamla sjöbodarna var konverterade till sommarstugor vilket vi skulle komma att se på många fler ställen under veckan. Jag spatserade på klippor och stränder, nöjd och belåten med alla högpotenta fotomotiv som erbjöds. När jag sökte mig tillbaka till sandstrandens dyner fick jag stifta bekantskap med en ö-innevånare som kanske inte alltid är så populär hos de bofasta. Vildkaninerna, som även kallas rabbis, gräver hål i den sandiga marken och ställer säkert till med en hel del oreda i odlingarna. Dessa kaniner planterades in på ön i början av 1900-talet och hade sin absoluta peak i mitten av århundradet.

De små vildkaninerna på Gotland kallas rabbis

Vi åkte vidare till veckans första raukfält som fick bli närliggande Folhammar. Där har vi varit en gång tidigare och jag visste vad jag ville se på nytt. När vi gick från parkeringen fick vi en oväntad och annorlunda syn framför ögonen. Ett brudpar stod på stranden med någon liten kamera i en hand och en flaska skumpa i en annan hand. De såg väldigt lyckliga ut och gjorde vad de kunde för att ta bröllopsbilder på stenstranden. Jag nöjde mig med att smygfota några bilder men kanske borde jag gått fram till dem och erbjudit mig att ta några bilder som de kunnat få i efterhand. Jag vet inte, det är en fråga som förblir öppen och obesvarad.

Brudpar på stranden vid Folhammars raukområde

Det är inte så att om man sett en rauk så har man sett dem alla. Däremot har jag med åren lärt mig att det blir synnerligen oinspirerande bilder på dessa stenstoder. Likväl tog jag nya bilder även denna gång. Det torde bli som bäst vid solens upp- eller nedgång eller då himlen är som mest dramatisk vid ett oväder alternativt som förgrund vid natthimmelsfotografering. Inget av dessa alternativ var aktuellt under denna resa.

Rauk vid rauk och den ena är den andra lik. Eller?

Denna modell av "ubåtsrauk" återfinns även vid Holmhällar (vilket jag kommer att bevisa i ett senare inlägg)

Vid Folhammar finns en stenformation i strandlinjen som är något alldeles extra. Den ljusa kalkstenen har formats till fingerliknande tentakler som leder ut mot havet och vågorna sköljer in genom dess fingrar. Jag försökte på olika sätt att fota detta fenomen men kan inte säga att jag lyckades helt och hållet.

Spännande stenformation vid Folhammar

Apropå stenformationer så såg vi under Gotlandsveckan många exempel på staplade stenar. Dessa tornformationer är som en farsot som inte verkar gå att stoppa. Det spelar liksom inte någon roll att det i naturreservat är förbjudet att flytta på grejor. Efter mycket övervägande har jag landat i att jag inte tycker att detta är okej. Det i övrigt magnifika och unika landskapet förändras å det grövsta av dessa staplar. Vackra på sitt sätt men av mänsklig hand arrangerade och därmed förtar de omgivningens orörda skönhet. Jag är beredd att ta skit för min åsikt men jag är också beredd att argumentera för min åsikt.

En av många stenstaplar på Gotland

Under dagen varvade jag bland alla objektiv jag hade med mig i kameraryggsäcken. Macro-objektiv, telezoom (med och utan telekonverter), vidvinkelzoom och normalzoom. Mitt bildmaterial från söndagen den 30:e hittar du i ett galleri på Flickr dit du kommer via denna länk >>>

En minst lika innehållsrik dag blev måndagen den 31/7 som jag återkommer till i nästkommande blogginlägg. På återhörande!

Brudpar framför kameran

Med det unga brudparets goda minne kommer här ett blogginlägg jag dröjt ett tag med att publicera. Som tidigare berättats hade jag det stora nöjet att fotografera min systerdotters bröllop den 7:e oktober. Mina vedermödor, utmaningar och trevande försök i denna obekanta genre har jag redogjort för och tänker inte skriva mer om. Är du van att betrakta bilder på brudpar ser du kanske att jag inte riktigt visste vad jag pysslade med.

Nu ska jag inte gå med håven. Jag vet ju när en bild innehåller de komponenter jag vill ha med. Komposition, balans, färger m.m. har jag väl skaffat mig ett hum om under åren. Likaså ser jag väl någorlunda om en bild är rätt exponerad och har skärpan där den ska vara. Med tiden har jag också skaffat mig tillräckligt bra fotogrejor för att få lite kontroll på den ack så viktiga oskärpan.

Långt innan bröllopet hade jag sett ut en tänkbar plats att fotografera bröllopsbilderna. Jag hade nästan utgått från att det skulle regna av någon anledning. Nu var vädret så väldigt mycket bättre än i mina uppmålade skräckscenarier så jag omlokaliserade fotograferingen med brudparet till omgivningarna runt Nyköpingshus. Det gamla medeltida slottet bjuder på finfina miljöer och utgjorde bakgrund i de flesta av bröllopsfotografierna.

Vi tog oss fram från åkanten bakom Tovastugan till utsidan av slottet, till borggården, till vallarna utanför slottet och ytterligare platser innan det var dags att förflytta oss till lokalen där både vigselakten och festen skulle äga rum.

På samma fläck vid slottet kunde jag få flera olika typer av bilder bara genom att välja olika fotograferingsavstånd och objektiv. Dessutom kunde vi vända oss åt olika håll och få schyssta bakgrunder utan större åthävor.

Nu har jag sedan ett par veckor tillbaka levererat bilderna på ett USB-minne till brudparet. Och jag känner att jag kan visa några av alla de bilder som tagits. Jag vet dessutom att det är OK från deras sida att jag gör en publicering.

Med den nya erfarenheten av bröllopsfotografering kan jag efter några veckors grubblande vara kritisk mot mig själv. (Vid mitt eget bröllop, som för övrigt skedde i hemlighet i Nyköpings Rådhus straxt efter den senaste istiden, var det frågan om bröllopsbilder i studio där Janne Höglund stod för plåtandet. Tack Janne!)

Min egenkritik handlar om hur jag hade kunnat regisserat brudparet mer. Vi hade kunnat få mer än bara miljövariation på bilderna genom att jag fått dem att agera på olika sätt framför kameran. Det är lätt att vara efterklok.

När man fotar hundratals bilder på samma människor blir det oundvikligen så att vissa av bilderna blir roligare än de andra. Jag har t.ex. en bildserie när brudens strumpeband trillar till marken mitt under uppställningen för en bild. Den visar jag inte. Jag tror däremot att det är OK att jag visar ovanstående bild samt den avslutande bilden där de bjuder på sig själva framför kameran.

Den sista av dagens bilder är tagen i den fotohörna som ställdes i ordning i festlokalen. Givetvis skulle inte bara gästerna utan även brudparet få vara med på några sådana bilder.

Jag hade rent ut sagt skitroligt denna dag.