Onödigt dyrt eller alldeles för billigt?

För några år sedan köpte jag ett par riktigt billiga studioblixtar. Svag effekt, plast som nu spruckit och allmänt rangliga. De kostade ett par tusenlappar och det har absolut inte varit bortkastade pengar trots att jag inte använt dem så mycket de senaste två åren. Mycket experiment och testande inledningsvis har i alla fall givit mig ett hum om hur det funkar med studioblixtar. Under de senaste två åren har jag haft avsevärt bättre studioblixtar på mitt jobb där produktfoton och ibland miljöbilder tas regelbundet.

Jag är långt ifrån någon mästare på att använda studioblixtarna på jobbet. De tillhör i alla fall det övre skiktet i Elinchroms produktlinje. Fyra blixtar med tillbehör har vi köpt in och de har två olika effekt. Nu har jag efter mycket funderande köpt ett par nya studioblixtar med tillbehör till mig själv. Delvis inspirerad av det jag lärt mig på jobbet men också med tanken att jag kan ha glädje av egna blixtar vid diverse tillfällen. Jag köpte Elinchroms enklare modell D-Lite RX 4. I ett set med två blixtar, stativ, softboxar, transportväskor m.m. Tyvärr är blixtarna i plast (till skillnad mot jobbets metallblixtar) men av otroligt mycket bättre kvalitet än de jag ursprungligen köpte till mig själv.

ISO 400, f/2.8, 1/800 s, 135 mm

Jag fotar ju lagbilder ibland och de två blixtar jag köpt bör vara tillräckligt starka för att täcka en större grupp med ljus. Dessutom har de blixtar jag köpt möjlighet till Hi sync och då blir det plötsligt riktigt intressant! Istället för den normala snabbaste slutartiden runt 1/200-dels sekund kan jag använda mig av mycket snabbare synktider. I bilden ovan har jag 1/800 sekund. Till detta måste man dock komplettera blixtpaketet med Elinchroms Skyport Plus HS (för Canon i mitt fall).

Kortare slutartid kan vara intressant för två olika scenarier. Dels om jag vill frysa snabba rörelser (kanske inte vid riktigt sportfoto då det ju inte är lämpligt att slå en blixt i ögonen på idrottaren) och dels när en stor bländaröppning önskas (eftersom bilden annars kan bli överexponerad med en slutartid på 1/200 sekund).

ISO 100, f/3.5, 1/200 s, 50 mm

Jag har än så länge bara packat upp studioblixtarna men ville i alla fall kolla att de fungerade och inte gått sönder i leveransen. Jag testade ett par olika fjärrstyrningsenheter på ett par av mina kamerahus. Bilderna i dagens inlägg är verkligen inget särskilt utan bara vad som råkade stå i vägen när jag testblixtrade med en blixt och ett paraply framför. Helt utan någon direkt riktning eller noggrann inställning av blixtstyrkan m.m.

Nu har jag fler saker att leka och experimentera med!

Blixtar utan dunder

Det här med blixtar och kameror, varför är det så svårt? Ju mindre blixt desto svårare att få till snygga bilder skulle jag vilja påstå. Från de små ynkliga inbyggda blixtarna i mina crop-kameror (Canon 50D och 7D Mark II) till de externa blixtaggregaten och slutligen studioblixtarna.

Lättast att använda är tveklöst den lilla uppfällbara mojängen på crop-kamerorna. Fäller man upp den så blixtrar det, fiffigt men oftast himla osnyggt i bilden. Bästa exemplet på när denna teknik gör mest nytta är nog då man använder den som upplättningsblixt utomhus. Likadant blir det med ett externt blixtaggregat placerat i kamerans blixtsko. Funkar väl hyfsat bra och enkelt men ger tyvärr allt för lätt ett platt ljus i bilderna.

Canons 430EX II

Slutligen har vi studioblixtarna. Stora och otympliga men klart bra att ha om man vill ta kontroll över ljuset. De kan vara lite kniviga att lära sig bemästra och kräver någon form av trigger samt är de minst bärbara av blixtarna jag räknar upp.

Kanske är ändå det externa blixtaggregatet det mest flexibla av alternativen. Ser man till att placera det någon annanstans än på kameran så kan man få till ljuset snyggare. Det går utmärkt att jobba med flera aggregat som löses ut samtidigt med antingen separata små radiosändare eller med IR-signaler från kamerans inbyggda lilla blixt. Det sistnämnda funkar inte med vilka kamerahus som helst. Nikon har varit tidigt ute med denna typ av styrning medan Canon kom med det som först i sin 7D. Eftersom jag har dess uppföljare var jag tvungen att testa vilket krävde genomläsning av både blixt-manualen och valda delar av kameramanualen. Nåväl, kanske har jag nytta av det någon gång men annars har jag varit nöjd med de radiostyrda tillbehören jag köpt eftersom mina andra kamerahus inte klarar IR-styrning med inbyggd blixt (och varken 5D Mark II eller 1D Mark III har någon inbyggd blixt).

När jag ändå höll på med konstgjort ljus så passade jag på att damma av den 80-lampors led-belysning jag köpte för något år sedan. Tänkt att passa macrofotografering. Denna fasta beslysning är lätt att använda men lyser inte ut särskilt långt.

Helt medvetet slog jag belysningen rakt i köksfönstret

Längre avstånd och med lite vinkel till köksfönstret

Nu är väl ändå naturligt ljus snyggare och definitivt lättare att förhålla sig till (även om det tar mer än en livstid att bemästra...) Till den avslutande bilden har jag använt ringbelysningen men avståndet är ganska stort och den fungerar mest som hjälp till den befintliga belysningen i vår hall.

Modernare form av de gamla broderade "Hem ljuva hem"-tavlorna

Det finns nog hur mycket som helst att lära sig om blixtar, ljussättning och styrning av kontrollerat ljus. Jag nöjer mig för stunden med kvällens foto-abstinens-experiment och önskar god kväll!

Focus stacking och blixtbilder

I ett par dagar har jag nu försökt få till EN fungerande bild som är uppbyggd av flera där jag testat s.k. focus stacking. I teorin blir det så himla bra... Photoshop hjälper till med de automatiserade processerna som krävs för att lägga samman lager och hitta de fält som är i fokus i respektive bild. En teknik som tillämpas flitigt av bl.a. insektsfotografer som vill ha större skärpedjup än vad macro-perspektivet och ljuset tillåter. Mina tester faller inte riktigt väl ut.

Jag har tagit 10 bilder i exemplet nedan som sedan blivit 10 lager i Photoshop och i slutänden en sammanslagen bild där skärpa finns genom hela motivet. Nästan. Mina misslyckanden beror troligtvis på att jag skulle behövt ännu fler bilder och flyttat skärpeplanet lite, lite mindre mellan varje tagen bild. Annars hade jag behövt mer ljus och därmed mindre bländaröppning för att på så sätt fått mer skärpedjup i varje bild.

Lärkkottar. 10 bilder som är sammanslagna.

Jag har använt min led-ringbelysning och den stativstående kameran var inställd på ISO 200, bländare 3.2 samt slutartiden 1/30 sekund. I bakgrunden står en färgad prydnadslampa. Lärkkottarna är för övrigt resultatet av något hysteriskt pyssel någon gång i historien, därav limkluttarna i botten av kottarna.

Jag tycker nog att kort skärpedjup duger på detta motiv och därmed hade det räckt med en bild (som vanligt). Nu ville jag testa tekniken och hittade inget bättre för stunden att illustrera blogginlägget med.

En av de ingående bilderna med samma värden som i texten här ovan.

Tidigare under onsdagen hade någon snäll arbetskamrat ställt in några japanska lyktor i ett av våra mötesrum. De är fantastiskt fina och lyser verkligen upp ute i de multnande höstrabatterna. De kvistar som stod i en kruka på jobbet funkade fint som inredningsdetalj. Med tanke på att jag har min kamerautrustning på jobbet om dagarna så kunde jag inte låta bli att ta några bilder.

Japanska lyktor med blixten rakt från sidan

Jag testade att sätta den externa kamerablixten på fjärrstyrningen jag har och rikta ljuset från lite olika håll. Detta öppnar upp för så himla mycket mer och bättre ljussättning än att ha blixten sittandes mitt uppe på kameran i blixtskon. Nu fotar jag extremt lite med blixt så det skadar inte att både experimentera och lära sig vad som funkar och vad som blir pannkaka.

Motljus med blixten i bokhyllan bakom de japanska lyktorna

Jag behöver verkligen mer träning med konstgjort ljus, oavsett om det är med studioblixtar eller en extern kamerablixt. Det är skitsvårt, minst sagt, att styra och kontrollera ljus så att det bli smakfullt och "lagom". Jag är nog som de flesta andra hobbyfotografer, vi föredrar naturligt ljus in i det längsta. Det underlättar på något sätt och är lättare att hantera.

Japanska lyktor i skenet av en blixt

Återigen ett inlägg med bilder som inte glänser och sprakar. Men kanske det måste få vara så ibland (ofta) i väntan på att insikterna och kunskaperna ska komma för att till slut få en önskvärd bild?

Alla hjärtans dag

Jag är inte någon ivrig entusiast av vissa hitte-på-dagar som ska firas. Kanelbullens dag... Allra helst när det handlar om orsaker som är rent kommersiella. Kanelbullens dag... Det må vara hänt att Alla hjärtans dag har ett sekundärt syfte att vi ska tänka goda tankar och bry oss extra mycket om varandra, men det är väl för sjutton något som alltid ska gälla, årets alla dagar? Nåja, jag kom på att jag faktiskt hade en bild som är ett år gammal och som inte visats här på bloggen tidigare. Min fotoblogg fyller inte ett år förrän den 20:e februari.

Och om det nu kan vara någonting värt, trots min inledning, så skänker jag dig som bloggbesökare en extra varm tanke idag och önskar en god Alla hjärtans dag!

Väderberoende? Nej!

Låt gå för att det i alla fall inte låter sig påverkas av vädret. Men särskilt lätt tycker jag inte att det är. Att styra och kontrollera ljus i inomhusmiljö tycker jag är svårt men det beror också på att jag inte tränat på det så mycket. Om jag i runda slängar räknar med att jag sedan sommaren 2009 har tagit 100000 bilder (japp, det är mycket men så har jag fotat extremt mycket fotboll under denna tid) så är max 1% ljussatta med blixt. Lägg då till nästa bekymmer med hur tusan ett porträtt ska tas på bästa sätt... Nej, det är inte min kopp med te.

Av speciella skäl och anledningar behöver jag nu raskt förbättra mina skills när det kommer till ljussättning. Som tur är handlar det inte om porträtt! Men för att ha något att sikta på så fick det bli några utvalda objekt som jag fann i hemmet...

Grundinställningar gjordes med tyghund som motiv.

Glöm nu inte denna hund här ovan. Den kommer snart att dyka upp på nytt men då spelar den andrafiolen.

Mina övningar med ljusstyrning gick denna gång ut på att med radiosignal styra min externa kamerablixt som med ett extrafäste var monterad vid ett stativ. Blixten sköt jag in i ett guldfärgat paraply som av utrymmesskäl stod ganska nära fotoobjektet. På andra sidan placerade jag en reflexskärm snett underifrån för att lätta upp eventuella skuggor en aning. När väl skärpa, ljusmätning m.m. var någorlunda i ordning fick jag själv agera motiv.

Bara så där. Inga åthävor.

Gå-bort-tröjan med IFK Göteborg-emblem syns i bild!

Jag gillar inte direkt att agera framför kameran men samtidigt kan jag inte klaga för högljutt. Hur skulle jag någonsin få någon annan att vilja vara med på bild om jag själv vägrar att ens ta några självporträtt? En försvårande detalj är att ställa in skärpan. Autofokusen funkar inte om det är nedsläckt i rummet och då måste jag alltså ha viss belysning igång. Att ställa in skärpan i förväg och sedan sätta sig på plats går ju inte... Och den lilla IR-styrda fjärrkontrollen måste riktas mot kameran snett från sidan vilket gör att en av mina armar måste sträckas ut en aning. Petitesser? Kanske, men som jag inledde med så är jag inte helt van och bekväm med denna typ av fotografering.

Idag gjorde jag det lite lättare för mig. Ljusstyrningen var hyfsat under kontroll men nu behövde jag kolla så att kameran kunde styras från en dator men också skicka bilderna rakt ner för visning på datorskärmen. Inte heller detta har jag någon erfarenhet av och någon gång ska vara den första. Det visade sig att Canons programvaror som följer med deras systemkameror funkar jättebra. Yngsta dottern ropades in i rummet/fotostudion och hon är inte bang för att agera fotomodell.

Nu regisserade jag inte henne alls, det var inte syftet med mina fotografiska försök och vissa bilder blev också därefter...

Slutligen bad jag i alla fall dottern att sätta sig lite snett på pallen och titta åt sidan. Lite regi med andra ord. Notera att hon på denna bild sitter vänd från blixten och har ansiktet vänt mot reflexskärmen. Verkar ha funkat det också.

Det fick bli ett test med svartvit konvertering.

Jag har för mitt eget höga nöjes skull testat att ändra lite i framförallt bildernas ljushet och kontrast. Jag har inte receptet på lämplig porträttbildbehandling utan har gått på magkänslan. Nu sade visserligen min magkänsla att bilderna på mig själv visar ett ansikte som är osymmetriskt (vilket jag inte skulle klara att korrigera i Photoshop) och att jag skulle ha tjänat på att släta ut en och annan rynka på mig själv... Men sedan kom jag ju på att skönhet kommer från insidan. ;-)

Så fick det bli idag. Mina experiment med ljusstyrning lär fortsätta men då inför mer kritiska ögon. Porträttbilder hoppas jag dock kunna puffa framför mig då det kräver mer på alla plan.

Mitt i förberedelserna

Att skriva om julförberedelser mitt i december är inte att sticka ut. Det är inte det minsta unikt eller udda. Hade jag däremot gjort det dagen innan midsommarafton hade jag nog hämtats av två vitklädda herrar med en skjorta i beredskap för mig, en skjorta med lustiga ärmar som man knäpper ihop på ryggen... Nåja, i söndags tog jag tag i det som är en lika viktig detalj i julförberedelserna som mina köttbullar, den gravade laxen och apelsinerna med nejlikor i. Jag kan vara ungefär lika petig med vissa saker inför jul som Allan Svensson med sin nubbe och dopp i grytan (som han inte skulle drömma om att äta av men den bara måste stå där på julbordet.)

Kopparbyttorna ska putsas till jul. Det bara är så.

Annars är allt ungefär som vanligt så här års. Lätt stirrigt och uppskruvat. Allra helst om man har skolbarn på låg- och mellanstadiet eftersom det ska klämmas in en massa skolrelaterade aktiviteter på kvällarna också. Jag försöker verkligen att vrida ner min eget helgstress i år, lär inte vara särskilt hälsosamt för mig med tanke på det år jag har bakom mig.

Jag misslyckades med föresatsen att ta årets julkort i stil med de två senaste årens kort. Deadline för att lämna in ett kort till framkallning var bara timmar borta när jag insåg att mitt tjat på framförallt äldsta dottern inte skulle belönas. Hon har visserligen flyttat hemifrån men kunde väl för tusan komma förbi någon gång så att jag kunde ta en bild på henne tillsammans med hennes tre systrar... Nu blev det en panikbild med jultema på några grejor istället och det känns inte alls lika roligt att skicka ut.

En fördel med äldsta dotterns flytt hemifrån är att jag tillfälligt fått ett rum/hörn av huset att ställa upp de små studioblixtarna i utan att hela tiden behöva packa ner dem så fort de använts färdigt. Vill jag prata med henne får jag ta mig bort till den lokala Ica-handlaren där hon jobbar. Alltid hinner man byta några ord om hon sitter i kassan när jag ska betala... ;-)

Jag avrundar dagens inlägg med en bild jag tog för ett par år sedan när studioblixtarna var nya. Det påminner mig också om att jag inte lyckats köpa någon utegran ännu trots att jag försökt beställa en via ena dotterns fotbollslag på två olika sätt utan att någon hört av sig.

Trassligt. Men det lyser i alla fall vilket är positivt.

Tid för experiment med ljus

När vintermörkret sluter sig runt oss kan det vara läge att ta fram det konstgjorda ljuset och tillåta sig experimentera lite med detta. Annars finns det bara en väg att gå som fotointresserad och det är att köpa svindyra och ljusstarka objektiv och allra helst de nyaste kamerahusen som kan pressas ordentligt uppåt på ISO-skalan. Ljussättning behöver inte innebära så stora kostnader och jag skaffade mig några kameratillbehör som jag hoppas kan skänka både glädje och ljus i tillvaron!

Ljussättning

Ovanstående bild, som för övrigt är ett stearinljus Halloween style, är fotograferat med mitt macroobjektiv. Längst ute på objektivet satt en nyinköpt ringbelysning från Dörr. 80 dioder ger bra ljus upp till ett avstånd av 1 meter. Perfekt för macrofotografering och jag ska i framtiden testa om det funkar att använda när vattendroppar fotas. Någon vitbalansering sägs inte vara nödvändig då det är hyfsat nära dagsljus i färgtemperatur.

Ett något roligare och flexiblare tillbehör jag skaffat är en radiosändare + mottagare jag köpte för att styra min externa kamerablixt. Jag har sedan flera år tillbaka en blixt men den har jag endast kunnat använda monterad på kameran. Nu kan jag med ytterligare ett extra tillbehör sätta den på ett studiostativ och använda ett paraply för att sprida och diffusera ljuset samt placera det på lämpligt avstånd från motivet och kameran. Perfekt då hela kedjan av elektronik är oberoende av "två-hål-i-väggen" vilket annars är fallet med mina enkla studioblixtar. Dessutom är inte radiotekniken känslig för om det skulle råka vara lite för ljust när man vill fjärrutlösa sina blixtar (vilket ställer till det om man använder IR-teknik.)

Lovisa hemma i vardagsrummet.

Anita läser läxor med Lovisa och Alva tittar på bilder i kompaktkameran.

De två ovanstående bilderna är tagna med kamerablixten på ett stativ snett till höger och ca 1,8 meter upp. Ett halvgenomskinligt vitt paraply har antingen genomlysts eller reflekterat ljuset. Denna uppsättning skulle kunna användas även utomhus för att lätta upp skuggor eller belysa ett motiv i skugga. Smutt.

Jag avslutar med en bild där jag lade kamerablixten på golvet och riktade den snett uppåt. Här är det fritt att experimentera tycker jag då man kan placera en blixt både här och där för att få effekt i bilden. Nu skruvade jag en del med bilden i Lightroom efter exponeringen men ljussättningen är huvudsaken i denna bild. Möjligtvis bidrar Idas ansiktsuttryck också... ;-)

Ljussättning snett underifrån.

Bilderna i detta inlägg är tagna med min 50D som jag skäller på då och då. Egentligen är det en mycket kompetent kamera, rejäl och funktionell samt dugligt snabb. Dess största nackdel är nog ett snabbt avslöjat brus redan på låga ISO. Tyvärr. Men den har varit min kompis under några år vid fotbollsplanerna och jag vet ganska väl kamerans styrkor och svagheter. Till syvende och sist är det fotografen som är den största begränsningen, i alla fall i mitt fall!

Hjälpljus eller "Hjälp, ljus!"

Jag skrev häromdagen att jag under onsdagen skulle ge mig på att ta några arrangerade foton. Så blev det nu inte eftersom det har puffats fram ett par dagar. Bra, för jag behöver uppenbarligen träna på något så elementärt som att kontrollera ljuset. (Mina bekymmer om hur personen/personerna ska stå eller sitta på bilderna har jag förvandlat till önsketänkande om att de säkert vet det själva...) Fotograferingen ska ske utomhus mot en tegelvägg som bakgrund. Sol eller skugga? Molnfritt eller mulet? Ljus rakt framifrån eller från sidan? Jag börjar fatta varför vissa stänger in sig i en studio för att få så bra kontroll på ljuset som möjligt!

Jag har kommit fram till att jag kan jobba med min Canon-blixt som jag sätter uppe på kameran. Är väggen i skugga lättar blixtljuset upp tillräckligt för bild i halvfigur. Men jag är dålig på att använda denna blixt, den ligger mest i kameraväskan och tar plats. Alltså, test med kameran och blixten igår kväll. Synd för Lovisa som var framför kameran...

Lovisa som blixt-test-objekt.

Idag fick jag engagera de i familjen som var hemma på eftermiddagen. De två yngsta döttrarna framför kameran och hustru Anita som reflexskärmhållare. Jag labbade med bilder i skugga, med och utan blixt, med blixt mot reflexskärmen m.m. Mest lyckat ljusmässigt blev det med innanmätet på reflexskärmen (tunt vitt tyg) som skugga för en snett stående sol och upplättningsblixt rakt framifrån.

Lovisa och Alva skuggas av reflexskärmen och blixten slogs rakt mot dem.

Jag vet inte, det är svårt det där med ljus. Är det inte ljuset vi fotografer ska behärska...??