lördag 30 januari 2016

Precis totalt oinspirerad

Det var inget fel på lördagsstarten, fotbollsträning med tjejerna i flicklaget. Som vanligt under vintermånadernas helger är det Björkvikshallen som gäller och det har jag skrivit om flera gånger tidigare. Efter hemkomsten vid 13-tiden drog jag på mig promenadutstyrseln och hängde en kamera runt nacken. Där någonstans tog det stopp.



Knata runt i kanten av Stigtomta var inget problem eftersom jag onekligen har både fötter och ben i behåll. Det som blev omöjligt var att hitta ett endaste inspirerande motiv att fotografera. Jag gick runt Skillra, strutsfarmen, skroten och Mårtenstorp. Solen tittade nästan fram emellanåt och himlen var inte jämngrå. Noll idéer eller lockande motiv.



Det är bara att acceptera att det blir så här ibland. Kanske spelar det in att det nyligen var kallt och någon decimeter snö i mina trakter och allt detta har under några dagar bytts ut mot 7-8 plusgrader samt brun barmark. Inte det jag vill ha förrän i mars trots mitt allmänt kända "vinterhat".



Efter min promenad tog jag tag i avvecklingen av de sista spåren av jul på utsidan av villan. Några belysningar samt utegranen är nu förpassade till glömskans korridorer. (Förmodligen är granen lika lite användbar nästa år som utebelysningen eftersom den sistnämnda allt tydligare blivit en engångsartikel.) Utöver detta lyckades jag reparera ett par av fågelborden som blåst sönder de senaste två dygnen. Det har givetvis blåst jobbigt mycket i samband med att varmluften kommit in över landet.



Jag avstår från att lägga ut texten om min tveksamhet kring mitt eget sportbloggande. Mitt tvivel på mig själv och det jag åstadkommer samt en undran om någon överhuvudtaget bryr sig är svårt att vifta bort. Istället kan jag ge mig på Symantec med sitt antivirusprogram borde skämmas. Nu känner jag inte till några företag som säljer antivirusprogram som har någon anständighet eller kvalitetsprogramvara så jag borde inte vara förvånad... För flera månader sedan uppdaterade jag min PC till Windows 10 och idag (!!) talade Norton Antivirus-programmet om att det inte var kompatibelt med Windows 10 utan en ny version var tvungen att laddas ner och installeras. Way to go Symantec, seriöst att komma på det några månader efter att Windows 10 kommit ut på marknaden.



När jag ändå spyr galla ska jag fortsätta och rikta min stora besvikelse mot Google. Det senaste året har de gjort allt för att göra sin bildvisning totalt usel. Jag använder fortfarande en klientlösning från dem som heter Picasa för att synka lokala filer med deras webbtjänst. Problemet med deras webbtjänst är att de integrerat den med deras misslyckade sociala media Google+ och där gjort om hela fotopaketeringen till något de kallar "samlingar". Knappt möjligt att dela längre och helt omöjligt att få fram klickstatistik från. Numera helt odugligt för mig när jag vill dela sportfoto-gallerier men eftersom Flickr har för långsam bildpresentation är deras lösning inte heller något alternativ. Förslag på lämpliga alternativ när det handlar om gallerier med 50-100 bilder åt gången? Någon?



Dags att ladda inför söndagens futsal-cup i Vingåker, orten som balanserar på Södermanlands yttre gräns mot det stora okända i nordväst. Wish me luck! :-)

måndag 25 januari 2016

Stockholm med endast mobiltelefonens kamera

En tjänsteresa på några timmar till Stockholm under måndagen var inte något jag såg fram emot. Ärendet var inte superangeläget men ändå av karaktären obligatoriskt. Ett seminarium på 2,5 timmar innebär i stort sett en heldag borta från skrivbordet där det mesta av nyttan trots allt görs. När dessutom allt var avklarat på 1 timme och 50 minuter fanns det luft kvar i schemat innan tåget hemåt skulle avgå.

Stockholms Centralstation
Centralstationens innanmäte

Jag tänkte under en kort stund att jag skulle ta med en systemkamera samt 50 mm-objektivet. Nu gjorde jag inte det eftersom det inte fanns i tankarna att jag skulle haft någon tid över för fotografering. Dessutom var det synnerligen grådassigt och trist ute.

Bangården med alla ombyggnationer symboliserar storstan och Stockholm för mig

Eftersom det lik förbaskat gavs en stund att strosa fick det bli den ständiga följeslagaren mobiltelefonen med den inbyggda kameran som fick träda i tjänst. Jag har dessutom två mobiler så det är dubbelt nöje... Min "bästa" mobil är en Sony Xperia Z1 och den modellen har ju några år på nacken. Går det att fota någorlunda framgångsrikt med den?




Jag turistfotade attraktioner i ett varv runt Centralstationen. Tankarna for genom huvudet att vid sådana här tillfällen skulle man åtminstone ägt en kompaktkamera. Yngre personer än vad jag är tycker kompaktkamerorna är ytterst onödiga, kamera finns ju i mobilen. Men stofiler som undertecknad är van vid att en kamera är en kamera och den pratar man inte i (om det inte är en filmkamera).

Selfie vid Stadshuskajen

Jag köpte en ny kompaktkamera till hustrun när hon fyllde 50 år. Hennes Canon IXUS 80 IS är flitigt använd men i mina ögon värd att uppgradera eftersom nyare kameramodeller fixar snyggare och bättre bilder. Hon fick en Canon G7X som fortfarande är en kamera lämpad för byxfickan eller handväskan men ger rejält förbättrad prestanda. Nu är det så att det är hennes kamera och jag tänker inte tanken på att "låna" den eftersom syftet med födelsedagspresenten då skulle grumlas mer än godkänt mycket.

Vy från Stadshuskajen i ett dimmigt och slaskigt Stockholm
En av de gamla Djurgårdsfärjorna gled sakta och försynt över fjärden

Jag kanske hittar en egen kompakt kamera så småningom. Har varit lite sugen på en kompakt hus som går att byta objektiv på, t.ex. Canons M-serie. Detta blir dock inte helt kompakt i ordets rätta bemärkelse. Samtidigt vill jag gärna se att Canon släpper en fullstor sensor i en spegellös modell. (Jag håller mig vid Canon, inte för att jag tror de är bättre än någon annan utan för att jag har en massa Canon-objektiv som kan för göra dubbel nytta.) I annat fall kanske en kamera likt hustruns skulle vara optimal när packningen ska vara lätt och man behöver färdas snabbt och lätt.

Stockholms Stadshus tornar upp sig
Jag gick genom Stadshuset för att nå vattnet på andra sidan
Tji fick de, jag hade inget att bjuda på
Tjääna!

Det finns mobiltelefoner som har bättre kamera (sensor och framförallt linser). För att kompensera kamerans tillkortakommanden har jag försökt göra några justeringar i efterarbetet i de bilder som är med i dagens blogginlägg. Ett flertal bilder gjorde sig bra i svartvitt utförande (tycker jag). Jag har låtit dem behålla det aviga 16:9-formatet vilket funkar hyfsat i liggande format men mindre bra i stående eftersom de blir så himla högsmala.

Modigare människor än vad jag är har knallat över isen

Med mobiltelefonens och Photoshops hjälp fick jag ihop ett gäng turistbilder från ett dimmigt och grått Stockholm i slutet av januari 2016. Alltid något. :-)

söndag 24 januari 2016

Trägen vinner och skam den som ger sig

Torsdagens solskensväder är omöjligt att slå och den vackra rimfrosten hängde kvar i träden till och med lördag lunch. Allt detta var önskedrömmar som inte går att uppnå längre. Mildväder och jämngrå himmel var istället det som erbjöds för den som tordes sticka ut nosen utanför dörren under söndagen. Nåväl, det är som det är och jag kan inte göra särskilt mycket åt ett regelbundet schema som innebär arbete på vardagar, fotbollsträningar på lördagar m.m.

En glimt av isen på Hallbosjön från Pilgrimsbo
Iskant vid Pilgrimsbo
Alens hängande grenar har blivit fästpunkt för isen den senaste tiden
Vacker isformation en decimeter ovan Vrenaåns vatten

Jag bestämde mig för att ta ett kort avbrott i min bildbehandling av innebandybilder från lördagseftermiddagen. (Två matcher bevakades i Ramdalshallen, Oxelösund.) Med envishet gränsande till dumhet bestämde jag mig för att ännu en gång åka till Vrena och Pilgrimsbo där jag såg en strömstare innan jul. Min 7D Mark II, mitt 300 mm-objektiv och telekonvertern riggades. Jag blev äntligen belönad även om bilderna blev brusiga eftersom det inte var särskilt ljust i kanten av ån.

Plötsligt så fanns den där, strömstaren visade sig för mig vid Pilgrimsbo.







Strömstaren valde att flytta sig några gånger och jag följde efter på motsatta strandkanten. Stor, extremt stor, försiktighet rådde från min sida. Inte för att skrämma strömstaren utan för att undvika att glida ner med kamera och allt i det kalla vattnet. Staren hamnade slutligen på en liten ö som var möjlig att fota uppifrån den gamla landsvägsbron. Jag gick dit men strömstaren hade åter flugit iväg.

Hackspetten visade sig istället vid Pilgrimsbo

Jag spanade ut över vattnet från min höga position uppe på bron. Då plötsligt såg jag en rörelse i vattnet nedanför Vrena IF:s bastubyggnad. I kanten skuttade en mink fram och dök ner i vattnet. Upp med kameran och alla bilder blev suddiga... Trots ISO 800 och aktiverad IS (stabilisering) på objektivet blev det suddigt. När jag kom hem såg jag att slutartiden endast var 1/100 till 1/125 s och det är ju på tok för dåligt.

Mink i Vrenaån
Efter detta tappade jag minken utom synhåll

Lite uppjagad över den oväntade bonusen tittade jag ut över brospannets motsatta sida och då satt strömstaren åter på sin ursprungsplats. Jag knäppte en ruta och åkte hem nöjd och belåten med dagens naturiakttagelser.

Strömstaren stod ännu en gång på sin favoritplats i Vrenaån

Nu återgår jag till innebandybilderna.

fredag 22 januari 2016

Igår var det bättre

Det var inte idag jag skulle ha varit utomhus med kameran, det var igår. En magisk vinterdag med solsken och 11-12 minusgrader. Det var så vackert att det knappt gick att ta in. Idag däremot kunde man smälta intrycken desto lättare och det berodde mestadels på att inte solen syntes till. En grå himmel med ett molntäcke som bestod av en enda solid sörja.



Rimfrosten är fortfarande närvarande på varenda yta och skogsridåerna på både nära och långt håll är vita. Det är vackert. Kylan som ännu inte flyktat och de lugna vindförhållandena som råder har bidragit till detta fantastiska skådespel.

Naturens egna fraktaler

Jag luftade skallen på lunchen som så många gånger förut och då är det Skavstas omgivningar som gäller. En sentida förändring är att det hus som senast för något år sedan använts som sommarboende nu rivits. Förr eller senare var detta oundvikligt och när ett större träd skadade taket för ett år sedan var det en tidsfråga.

I centrum av bilden stod ett hus för några dagar sedan
En bild tagen i mars på det nu rivna huset

Jag hoppas att den stora och imponerande ladan bredvid det nu rivna huset får stå kvar. Den borde ha tillhört Stora Berga vilket gör att den inte används sedan 15-talet år. De senaste månaderna har fönster slagits sönder och dörrar öppnats men så länge taket är intakt pallar nog den imponerande byggnaden ett tag till.




Att jag jobbar nära en flygplats blir uppenbart med jämna mellanrum. Ljudet är ett mindre problem, om inte Kustbevakningen varmkör någon av sina flygplansmotorer, men däremot brukar oset av flygbränsle tränga in i vår ventilation då och då. Under dagens promenad kom ett flygplan in för landning och fastnade på kamerans sensor.

Wizzair på väg ner på Skavsta flygplats

Jag gick runt kullen som Stora Berga ligger på. Det innebar att jag efter ett tag kunde lämna den smala landsvägen och istället komma in på en mindre trafikerad grusväg. Den sistnämnda är en betydligt trevligare del av den rundan.

Ett litet torp som varit föremål för fotografering vid något tidigare tillfälle här i bloggen

Jag fotade med mitt 24-70 mm-objektiv som funkar bra på alla sätt. Trevligt brännviddsomfång för denna typ av dokumentation av omgivningar där vidvinkeländen är acceptabel men där också tajtare detaljbilder erbjuds i andra änden av objektivets omfång.

En frostig tallgren framför företagets flaggstänger

Vintervädret flyr sin kos i helgen enligt väderprognoserna. På söndag kommer plusgraderna och därmed försvinner mycket av allt det vackra. Jag har inte haft möjlighet att fota det som naturen bjudit, synd och skam.

tisdag 19 januari 2016

Kylslagen dimma

Tisdagen bjöd på ett märkligt väder. I västra Sverige föll snö som lamslog biltrafiken totalt. (Nu nämner jag inte tågtrafiken eftersom den alltid står stilla när det är väder.) Vi på ostkusten fick ta del av den fortsatta kylan men också dimma som inte riktigt ville skingras. Effekten av dimma och minusgrader blir tilltagande lager av snökristaller på väggar, kvistar och annat som står i vägen för rimfrosten.




Jag var inte nödbedd. Trots att långkalsongerna låg hemma tog jag en promenad på lunchrasten för att avbilda det omgivningarna hade att erbjuda ute på Skavstaområdet. Det finns naturskönare områden, utan tvekan, men med 40 minuters lunch hinner man liksom inte täcka av avlägsna fotoplatser.






Bilderna är fångade med Canon 5D Mark III samt EF 24 mm f/2.8. Jag har valt att konvertera flera av dem till svartvitt, även om det nästan inte är nödvändigt med tanke på att landskapet saknade de flesta färgtoner.




Något jag gärna hade fotat mer av var himlen. Dimslöjorna framför solen och det svaga ljuset genom de vita och tunga björkgrenarna var otroligt vackert. En rökgul färgton gav himlen karaktär där dimmolnen var en aning tunnare. Sånt gillar jag men jag hade behövt en bättre förgrund och ett annat objektiv för att få de bilder jag såg i mitt inre.



Den kalla vintern har gett oss fantastiskt vackra gryningar och skymningar. Den molnfria himlen har under dagtid varit turkosfärgad men i början och slutet av dagen bryter den över i rosa och persikorfärgade toner. Fantastiskt fint och på många sätt snyggare än det mer dramatiska och kraftfullare ljus som råder under hög- och sensommar.



Tyvärr förutspås molnigare väder framöver och därmed blir vi snuvade på det vackra ljuset. Trösten är att det i alla fall märks att det nu gått nästan en månad sedan midvintersolståndet. Det är lite, lite ljusare både på morgon och kväll. Skönt.