torsdag 28 mars 2013

Påsk-ledig!

Så har vi kommit fram till påskhelgen. En högtid som vi firar till frosseriets ära. Eller... när jag tänker efter så har jag för mig att det för länge, länge sedan fanns något annat skäl till påskfirandet. Det var på den tiden då man inte kunde tillverka så mycket godis och senapssill.



Då, för bra länge sedan, utspelades en historia om uppoffringar, oerhörd grymhet, svek och förnyat hopp. Nej, det var inte en i raden av alla dyng-såpor på TV4.

Jag kommer att tänka på en bild jag tog i Mollösund sommaren 2011. Den har ett budskap nästan i klass med 70-talets stridsrop "BORT MED MOMS PÅ DILL!". Den bild du ser nedan föreställer toppen av en portal in mot en kyrkogård och den bistra uppmaningen skapades av en väckelserörelse på västkusten under förra sekelskiftet. Muntergökar...

Skoj. Men sedan återuppstod han ju enligt sagoberättarna.

Annars borde jag se till att städa och göra fint. På min morgonvandring såg jag att fler borde tänka samma tanke.

Städ-dags.


Vi önskar varandra en härlig påskhelg. Var och en firar precis efter egna önskemål, frosseri eller religiösa grubblerier, och jag tar några dagars lov från fotobloggandet. Gott så.

Glad Påsk!

onsdag 27 mars 2013

Vik hädan nattens kyla!

Ännu en dag har sin start i bitande kyla men med solens strålar som snabb lindring. När jag startade promenaden var det -8 grader i skuggan och efter 1,5 timmars traskande var det +2 grader. Det märks att vi är i slutet av mars när solen får hitta ner till oss från en klarblå himmel. Och att solen går upp allt tidigare har jag märkt även på att gryningen är mig allt mer avlägsen. Jag har startat min dagliga promenad vid 8-tiden och det djurliv jag såg för 5-6 veckor sedan i gryningen är  ju numera försvunnet sedan länge... Men sommartiden börjar i helgen och då är ju plötsligt gryningen mer tillgänglig igen!

Jämförelsebild. Idag en trädgård i söderläge, ifjol i en glänta mitt i skogen.

Även denna morgon hade det bildats en del frostkristaller som fastnat i den torra växtligheten. Och eftersom det var helt vindstilla så satt de små kristallerna kvar och väntade på att avdunsta i solens värmande strålar.

Vass med "frost i skägget", typ Wassberg... änna.

Jag gick den s.k. Salingerundan idag och kunde trots snötäckta åkrar se tecken på vår. Solen äter snö och tjäle på dagarna men det tar ju sådan tid när det envisas med att vara så kallt på nätterna. Samtidigt inser jag att det kommer att vara hemskt lerigt och slipprigt på grusvägarna de kommande veckorna.

I lätt södersluttning har snön fått ge upp så smått.
Ett par gäss var igång i skyn.

Efter Salinge passerade jag en stor tall som hyser en liten och envis ekorre. Den håller till där men är tyvärr lite för skygg för att låta sig fångas på bild. I dag väntade jag ut den, stod stilla och hoppades att den skulle röra på sig men den satt istället kvar och kalasade på tallkottarna väldigt medveten om att jag stod där nere på marken. Någon gång så hoppas jag på bättre lycka!

Vill inte vara med på bild.

Jag sätter punkt för idag och önskar alla en bra strutonsdag, dymmelonsdag eller vad ni nu vill kalla denna onsdag strax innan påsk.

tisdag 26 mars 2013

Test av kompakt-kamera

Innan jul hade jag den stora turen att vinna ett jättefint pris i Cyberphotos julkalender-tävling. Och med motiveringen att min näst äldsta dotter skulle få en eventuell vinst i julklapp innebar ju att hon blev den glada mottagaren av en Nikon Coolpix S9300.

Dagens bilder har jag tagit med ovan nämnda kamera. Mest för att jag ville testa kameran utomhus (jag har tidigare bara tagit ett par bilder inne med blixt.) Hur skulle det vara att släppa de tunga systemkamerorna och försöka fota motsvarande bilder med en liten plutt-kamera? Jag tänker inte ge någon utförligt test-rapport men kan i alla fall konstatera några saker. Bildkvalitén är förvånansvärt hög, kompakt-kamerans ljusmätning klarar ganska svåra situationer (motljus och stora kontraster mellan skuggor och högdagrar) men optiken kan inte mäta sig med systemkamerans utbytbara optik. Jag hade dessutom svårt att titta i en display på utsträckta armar framför mig då jag vant mig vid att ha en stor kamera tryggt framför ögat i ett stadigt grepp.

Lite retligt att upplösningen i Coolpix-kameran är högre än i två av mina systemkameror. Men upplösning är inte på långa vägar allt utan sensorns allt för höga pixeltäthet kan i vissa fall snarare vara en nackdel. De bilder jag visar nedan har fått en sedvanlig efterbehandling på samma sätt som jag brukar göra med mina bilder. Viss beskärning, räta upp lutande bilder, korrigering av kontrast, lätt touch av mer skärpa brukar jag göra. Nu är det JPEG-bilder från start ur kompakt-kameran vilket tyvärr minskar möjligheten att få till justeringar i datorn, och jag brukar i alla sammanhang utom vid sportfotografering fota i rå-format för att sedan konvertera till JPEG.

Porträtt på Lovisa. Skärpa, ljus och färger hanteras galant av kameran. Obeskuren.
Porträtt på Alva. Klantig fotograf som kommer för nära med lite för mycket vidvinkel... Obeskuren.

Hur skulle det funka att fota en fågel? Om jag zoomade max med kameran (den har "18x zoom") så var det ett elände att hålla sökarbilden still och se var objektet befann sig. Men när väl kameran hittat fågeln och satt skärpan så håller bilden att beskära och det blir i alla fall hyfsat acceptabelt.

Inzoomad och hårt beskuren bild på talgoxe. Pinnen framför ansiktet är inte kamerans fel!

Närbilder/macroläge då? Jag fattade inte riktigt hur kameran skulle ställas in men efter lite fipplande fick jag till det hyfsat. Bilden nedan är lätt beskuren.

Närbild men kanske inte riktigt "macro". Och för en gång skull kort skärpedjup.

Jag provade att fota rakt i motljus med vit snö framför mig och en mycket mörk skogsridå i bakgrunden. Skulle det funka överhuvudtaget? Jo, lite fix i datorn och det enda som verkligen spårade ur var vitbalansen eftersom snö har en tendens att bli blåare än vad ögat ser.

Motljus och "kolsvart" skogsridå funkade faktiskt. Obeskuren.

Jag zoomade in lite påskris utanför dörren på en av villorna i Tängsta-området. Här avslöjas en liten men överlevnadsbar brist i kamerans JPEG-hantering då jag tycker att fjädrarnas färger drar iväg lite väl häftigt.

Max zoom och sedan lätt beskuren. Funkar även om skärpedjupet är "för långt".

Här följer några bilder där jag tycker att kameran löser situationerna riktigt bra och ger behagliga bilder.

Obeskuren. Skuggor och färger helt OK.
Lätt upprätad bild och mindre beskärning. Bra i halvsvårt ljus.
Obeskuren och max vidvinkel. Helt OK!

Näst sista bilden avslöjar en brist som denna kameran delar med andra kompaktkameror, mobilkameror m.m. Enklare linser ger ofta ful kromatisk aberration, eller s.k. färgblödning, vilket kan ses i konturer som t.ex. trädgrenar m.m. I originalbilden är det väldigt tydligt uppe till höger i bilden men nu när fotot är förminskat och hanterat i datorn är det inte längre lika framträdande.

Rogstorpsvägen i Stigtomta. Hem ljuva hem. Obeskuren.

Jag är i stort nöjd med kvalitén på bilderna. I optimala förhållanden ger kameran t.o.m. riktigt bra resultat. Men det är en kompakt-kamera och inte en systemkamera vilket bl.a. innebär att den är förhållandevis långsam, har svårt att sätta skärpa i maximalt zoom-läge, den har svårt med vitbalansen, ger kromatisk aberration m.m. Men den viktigaste komponenten, och egentligen det enda du som läsare behöver lägga på minnet av allt dravel jag skrivit, är fotografen själv. Det är alltid fotografen själv som är den största begränsningen! :-)

Hortensia i snö. Obeskuren.

Tack för uppmärksamheten!

måndag 25 mars 2013

Kristallfiesta

Ordentligt kallt, fuktighet i luften och absolut vindstilla. Med dessa ingredienser och en tidig start på dagen för fotografen, innan solen värmt upp luften allt för mycket, så får vi temat för dagens foton på bloggen. Under de senaste 6 veckorna har ovan nämnda inträffat ett par, tre gånger och det var ett smart drag att sätta macro-objektivet på kameran idag!

Vilken underbar frostkristall-bonanza måndagen den 25:e mars bjöd på.

Tyvärr ser man att macrot inte är dyrt nog. Bokehn kunde vara snyggare (rundare.)



Björkhänge som "angripits" av frost.

Del av en torr lupin som fått sällskap av kristaller.

Även om det spås fortsatt kyla kanske dagens förutsättningar återkommer mer i år. Jag tycker själv att detta är så häftigt. Frostkristallerna är så spröda så minsta vindpust får dem att lossna och singla långsamt ner till marken. Och så fort solen får greppet om lufttemperaturen smälter de bort.

Tack för uppmärksamheten!

söndag 24 mars 2013

I arla morgonstund

Söndagen till trots var jag iväg på min dagliga promenad redan före 07.00 idag. Stolleprov, javisst, men ibland blir det bara så... Solen sken, fåglarna kvittrade och det var trots 8 minusgrader ganska skönt mest för att det var helt vindstilla. Hängde på mig stora kameran med stora objektivet men när jag kom hem konstaterade jag att grejorna nog hade kunnat ligga kvar i fotoväskan. Nåja, det är inte alltid man hittar något  som skriker "Avbilda mig!"

Pilfinkar i en björk. Burriga i morgonkylan.

I slutet av Salinge-rundan går man genom samhället och på några ställen finns det magnolior på tomterna. Det är en växt som har bråttom igång på våren, vilket också börjar synas så smått.

Magnolia i startgroparna.

Väl hemma kikade jag in bakom husknuten innan jag gick in. Småfåglarna äter hysteriskt mycket frön nu när det är så pass kallt så jag ville bara se hur tillgången på föda såg ut i fågelborden. Jag störde uppenbarligen en fågel som satt och åt hampafrön...

"Ja, jag sitter här och äter. Gå!"

Jag tackar för en underbart vacker morgon och möjligheten till en skön promenad trots uteblivna fotoframgångar och ser fram emot vad dagen i övrigt har att erbjuda. :-)

På återhörande!

lördag 23 mars 2013

Gamla Oxelösund, del 2

Fredagens besök nere i grann-kommunen Oxelösund och den äldre delen av dess bebyggelse gav tillräckligt många bilder för att dela upp i två inlägg här på bloggen. Gott så. Och som jag antydde redan igår så handlar dagens bilder om alla de sjöfåglar som tydligen uppehåller sig i det öppna vatten i viken mellan Gamla Oxelösund och Oxelösunds Hamn.

Jag kan inte mycket om sjöfåglar. Men att de var många innan jag skrämde upp dem är ett faktum. Och lika säker är jag på att den fotograf som satt under ett gömsle vid fyren, med åtminstone ett 400 mm-objektiv, blev irriterad över att jag dök upp och skrämde upp fågelsamlingen mitt framför hans objektiv... Sorry.

Där nere till vänster framför fyren satt fotografen. Och flocken är på väg att lyfta.

Jag gick längs kanten av viken och fotade de få kvarvarande sjöfåglarna. Imponerad över deras skönhet. Färggrannast var änderna som höll till vid en slags träpallisad som utgjorde sida av en brygga.









När jag sedan rörde mig tillbaka mot bilen kom den tidigare bortskrämda flocken tillbaka men när de skulle gå ner för landning fick de ju syn på mig och girade istället och sökte sig nya vatten.





Naturligtvis borde jag ha googlat lite på de olika fågelarterna som jag iakttog. Men just nu nöjer jag mig med att titta på bilderna och nöja mig där. Kanske just du vet vad det är för olika fåglar? Skriv gärna i kommentarsfältet! :-)

På återhörande!

fredag 22 mars 2013

Gamla Oxelösund, del 1

Ännu en dag med solsken men med oförtruten nordanvind. Jag måste ha ätit en citron till frukost och sköljt ner den med ättika för trots alla försök att ge mig själv ett leende har det misslyckats. Nåväl, jag bjuder dig några bilder istället och idag blir det Gamla Oxelösund. En charmig och pittoresk idyll om det inte vore för det ständiga industrilarmet som lägger sordin på stämningen. Snacka om att ha hamnat i skuggan av hamn- och järnverks-industrin likt Gondors vita klippor i närheten av Mordors mörka portar.

Idag blir det några bilder från bryggorna och den havsnära miljön och då kameran fick jobba hårt under 45 minuter blir det ytterligare några fågelbilder från tillfället under morgondagen här på bloggen.










Som jag skrev igår kom jag på ett motiv som skulle kunna göra sig bra i solnedgång. Och utan dröjsmål gick jag igår kväll till den stora eken som växer på gärdena upp mot gården Rogsta väster om Stigtomta. Här har jag ett motiv att återkomma till åtskilliga gånger vartefter årstiderna och ljuset växlar!




För övrigt vet jag inte varför det sedan 21/3 inte går att klicka på bilderna och visa dem i det s.k. ljusbordet. Har hänt på min andra blogg tidigare någon gång och det är ytterst irriterande. Nu när man nu klickar på bilderna får man hålla till godo med en bildvisning på en ny sida istället vilket ser rent yxigt ut. :-(

Peace out!