Bästa chansen och jag missade den

Det där med att fotografera blixtar när ovädret drar förbi är ju något som många testar och behärskar. Jag har väl aldrig riktigt tänkt på att testa men när onsdagskvällens jätteåskväder drog förbi oss på ostkusten tyckte jag till sist att det kunde vara värt att ta fram ett av de förhatliga stativen.

Åskoväder över Stigtomta

Vi har en balkong på övervåningen som vetter mot väst. Tyvärr saknar vi fönster åt söder och norr på övervåningen. Hade jag kunnat rikta kameran mot sydost hade jag ökat chanserna att få blixtar framför kameran. (På nedre plan har vi förstås en ytterdörr i sydlig riktning men då hade jag mestadels fotograferat vårt garage och grannens hus ...)

Ett par mindre blixtar dök fram bakom husgavelns vindskiva

Med 17-40 mm-objektivet på vidaste brännvidden, manuell fokus, ISO 100, bländare f1/22 och så lång exponeringstid som möjligt hoppades jag på tur att något skulle blixtra när slutaren var öppen. Eftersom jag inte rev fram något av mina gråfilter fick jag nöja mig med slutartider på 2-3 sekunder. Efter 50 exponeringar hade jag endast de två bilderna här ovan som lyckades fånga någon blixt. Optimalt hade ju varit en slutartid på 30 sekunder, då är ju chansen hyfsad i alla fall.

En lucka i molnen när det stora åskovädret rullade över Stigtomta

Nä, detta måste jag gnugga mer på för att känna att jag behärskar. Som så mycket annat.