lördag 30 september 2017

Fisketripp till Hedströmmen

Vid det här laget vet jag att det inte är mycket mening med att ta med en systemkamera när jag fiskar. Det borde gå att kombinera men foto och fiske är icke-kompatibelt för mig. Antingen eller, typ. När jag fiskar fiskar jag, då fiskar jag rejält. Liksom.

Höst vid Hedströmmen

Tillsammans med en god vän ställdes siktet under fredagen in mot Hedströmmen vid Bernshammar i Västmanland. Bergslagen har sin charm och tjusning. I Hedströmmen planteras det in fisk och området i närheten av Bernshammar (norr om Kolsva) har öring att sikta på för den som flugfiskar.

Lågt vattenflöde, massor av höstlöv i och runt vattnet

För 150 kronor (fiskekortet köptes i "macken" i Bernshammar) gavs rätten att fiska längst en delsträcka av Hedströmmen. Vadning tillåts inte i detta område, lika bra är väl det. Terrängen var svårforcerad och vattenflödet har skurit en djup ravin genom Bergslagens kringliggande marker. På sätt och vis ganska mysigt men ack så frustrerande för den med ett flugspö i handen. I bästa fall kunde man göra en minimalt bakkast, i värsta fall gick det inte ens att rulla ut fluglinan eftersom trädgrenar förhindrade att höja spöet över huvudet.

Hedströmmen bjöd på varierat lugna och forsande partier

Aldrig under en fiske dag har jag tvingats knyta på nya tafsspetsar så ofta som denna fredag. Det berodde faktiskt inte på att jag fastande i trädgrenarna utan i botten. Nu hade jag väldigt tunn tafsspets, men den hade väl kunnat gå av vid flugan istället...?

Stilstudie no 1, Tomas Karlsson flugfiskar i Hedströmmen

Ett par timmars bilresa för att komma till ett strömmande fiskevatten för en dags flugfiske är okej. Längre bilresa och det blir en avvägning om det är smartare att övernatta på plats. Nu fyllde jag en kylväska med så mycket mat, frukt och fika att vi nog kunnat stanna en vecka... Hur som helst smakade det grillade köttet mycket bra som lunch. Och som alla vet är kaffet extra gott ute vid ett fiskevatten.

Stilstudie no 2, Tomas Karlsson flugfiskar i Hedströmmen

I fiskeryggsäcken, inlindad i en ICA-kasse, låg min gamla Canon 50D med mitt plastiga 50 mm/1.8-objektiv. Grejor jag kan undvara om de skulle råka hamna i vattnet. Och inte sjutton tog jag mer än ett 10-tal bilder under dagen. Återbesök till Hedströmmen ser jag som en absolut framtida sannolikhet, med eller utan kamera.

fredag 29 september 2017

Alva vid ett höstfagert Ålspånga Säteri

Det föll på min lott att under torsdagskvällen se till att yngsta dottern Alva kom till Ålspånga Säteri för en timmes ridning. Eller en timme förresten, med för- och efterarbete blev det två timmar. Ja ja, det finns värre ställen att tillbringa tid på. Så länge det var dagsljus ute kunde jag verkligen njuta av hur hösten satt sin prägel på de vackra omgivningarna.






Jag fotade det mesta med mitt 70-200 mm-objektiv. Inledningsvis satt min 24-70 mm-glugg på kameran och det var för att ta några bilder i hagen samt inne i stallet. När jag inte fotade pratade jag med och klappade hästarna. I den mån de ville veta av mig.




Tyvärr faller mörkret nästan brutalt snabbt i slutet av september. Något jag med all önskvärd tydlighet noterat i samband med fotbollstjejernas träningar. För övrigt ett bra sätt att skaffa sig hyfsad koll på solens nedgång under april till och med september.




Inne i stallet var det andra ljusförhållanden än ute. Naturligtvis. Jag skruvade upp ISO till 6400 och det enda jag gjort med de två nedanstående bilderna i efterbehandlingen är att justera vitbalansen lite grann. Takbelysningen blandat med det ljus som kom in genom fönster och dörröppningar är väl inte det lättaste för kameran att tolka korrekt.




Alva tog ut hästen Totto och red i paddocken. Ganska raskt hade jag gått från ISO 400 till 800 och stannade vid 1600. Slutartiderna blev i bästa fall 1/250-dels sekund. Inte helt optimalt med så pass långsamma slutartider om det rör sig för fort framför linsen.

Mor och son

Hästsvansar



En glad Alva på Tottos rygg (tyvärr inte helt knivskarp och jag har lagt på extra skärpa i efterbehandlingen)

Det var precis lika trevligt vid Ålspånga Säteri som det brukar vara. Att inte ha med kameran till denna plats vore näst intill tjänstefel. Eller nåt.

torsdag 28 september 2017

Verkstadsväntan i Nyköping

Min onsdag avsattes till planlöst vandrande i Nyköping. Två saker gjorde att jag tillbringade en dag inne i Nyköping; en verkstadstid för bilen hos Mekonomen och ett besök hos min gamla mor på trygghetsboendet Myntan. Rent teoretiskt hade jag räknat fram att jag kunde vänta ut reparationstiden och därmed slippa ta Stigtomta-bussen fram och tillbaka under dagen. Det var nog dumt...

Katolska kyrkan på Högbrunn med den f.d. "tvålfabriken" Sunlight i bakgrunden
Enorma blomkrukor på viadukten in mot Nyköping
TGOJ-banan med Idbäckens industriområdet till höger

Jag lämnade in bilen till verkstaden vid 9-tiden och sedan behövde jag gå bort lite tid innan jag gick ut mot Arnöleden där Myntan är placerad. På vägen stannade jag också till på Freijs bageri och köpte fikabröd. Sånt är alltid trevligt.

Sparbanken Sörmlands kontor i Nyköping
Exempel på Nyköpings äldre bebyggelse vid Alla Helgona kyrka 
Fläder vid Nyköpingsån
Nyköpingsåns brink lagas vid Åkröken

Jag snurrade runt i Nyköping för att få tiden att gå men eftersom kameran var med tyckte jag att jag kunde hålla mig vid ån i så stor utsträckning som möjligt. Chansen till en eller annan bild borde rimligtvis öka i närheten av vattnet.

Nyköpingshus med Korsbron i förgrunden
En häger matspanar nere i kanten av ån (hårt beskuren, fotad med 85 mm-objektiv)

På väg ut till Myntan kunde jag inte låta bli att fotografera kossorna som betar vassområdet i Kilaåns mynning. Jag fick höra att när de i våras släpptes ut i området höll de sig tajt inom flocken. Vartefter sommaren passerat går varje individ allt mer för sig själv i sitt vass-betande. Jag förundras att de får fotfäste i detta deltaområde men alla rötter från vassen kanske gör att de inte sjunker ner i den förmodat bottenlösa leran.

Kossor som betar nedanför Myntan med Vattensportens Hus och Rosvalla-höghusen i bakgrunden

Jag fikade och pratade i ett par timmar hos min mot innan stegen åter tog mig in till Nyköpings centrum. Där hittade jag ett ställe som försåg mig med lunch. Än var det lite för tidigt för att förmoda att bilen skulle vara färdigreparerad så jag sökte mig ännu en gång mot ån.

Ån under den tillfälligt oanvända järnvägen (p.g.a. olyckan mellan ett militärfordon och ett tåg under Aurora 17)

Jag hamnade slutligen på Högbrunnsområdet. Där har jag många minnen från barndomen och uppväxtåren. Som boende ute på bonnlandet i Bränn-Ekeby var det hit vi skickades för att klara av vår skolgång. Allt från lekis på Nöthagen till låg- och mellanstadiet på Högbrunnsskolan. Sedan gick jag även gymnasieåren i området när jag läste naturvetenskapliga linjen på Gripenskolan. Down the memory lane, så att säga.

Här gick jag på lekis (förmodligen 1971 om jag räknar rätt)
Denna byggnad inhyste det vi kallade mellanstadie på den svartvita tiden
Vid Gripenskolan samlas den kommunala gymnasieutbildningen. Yes, Gripen vann slutligen över Tessin!

Oj så många minnen det dök upp när jag gick runt på Högbrunn. Över lågstadieskolans skolgård vilade numera ett stilla lugn. Annat var det när vi for runt och kröp omkring i de sylvassa berberisbuskarna... Något som ser värre ut för varje år är Sunlights gamla industritomt. Det var inte vackert förr heller men det har fått förfalla i snabbare takt än rivningen skett av de gamla lokalerna.

Sunlights bakgård är inte vacker

Jag fick vänta väldigt mycket längre än jag hade hoppats på att bilen skulle bli klar. Inte förrän efter 16 var den klar och jag kunde åka hem. (Med facit i hand skulle jag nog har tagit bussen hem till Stigtomta för några timmar istället för att trava runt inne i Nyköping.) Septembervädret var dock fantastiskt fint och på detta sätt fick jag ytterligare 20 000 steg och 1,3 mil i fötterna. Det är nog nyttigt att röra sig.

Utblommad lavendel på hemmaplan

Jag ägnade kvällen till kamerateknik-pyssel och fotbollsträning. Det är kul med nya grejor och jag återkommer kanske till detta i något framtida blogginlägg. Nu laddar jag för fullt inför fredagens fisketripp. Det blir toppen!

tisdag 26 september 2017

Brittsommar i Stockholm

Med andan i halsen, springandes och till slut med två minuter tillgodo satte jag mig under tisdagsmorgonen på tåget till Stockholm. Om resan norrut var stressig blev hemresan raka motsatsen. Den blev faktiskt inställd. En olycka med ett tåg och ett pansarfordon (militärövningen Aurora 17 gjorde sig ännu en gång påmind) vid Västerljung/Lästringe på tisdagseftermiddagen ledde till ett urspårat tåg och inställda avgångar. Otäckt. Jag befann mig dock i huvudstaden när det hände och blev av SJ hänvisad till en ersättningsbuss. Jag dissade förslaget och kunde till min odelade glädje och stora tacksamhet få skjuts av Peter Sonander för att slutligen återse min bil i Nyköping.



Varför jag åkte till Stockholm kan jag faktiskt undra. Jag gillar inte storstäder. Nu finns en stor fördel med vår huvudstad och det är dess närhet till vatten. Följaktligen sökte jag upp vattnet när jag stegade ut från centralstationen. Jag gick ut till Djurgården och vände vid Waldemarsudde.










Oh boy, vilket vackert väder! Jag fick ganska omgående vika ihop jackan och lägga den i kameraryggsäcken. Nu var det inte bara vädret som gjorde mig varm utan det ivriga traskandet. Mina steg tog mig tillbaka till de centralare delarna av Stockholm och nu med siktet inställt på Fotografiska. För att komma fram dit ska man lyckas ta sig genom den jättelika byggarbetsplatsen Slussen.

De som känner mig vet vad jag tycker om underhållningen som körs just nu på Cirkus i Stockholm



På Fotografiska hade jag stort utbyte av framförallt Paul Hansens och Irving Penn's bilder. Även utställningen "Last Night in Sweden" var intressant. Jag hade extremt svårt för huvuddelen av Viviane Sassens konst. Den gick mig över huvudet (eller vad det nu var med hennes material som jag inte klarade av att tolka).



Jag tog mig genom Gamla Stan för att därefter gå förbi Stadshuset innan jag hamnade på Kungsholms strand. Sammanlagt fick jag över två mil och 30 000 steg under fötterna denna dag. Och ett 40-tal bildfiler på kamerans minneskort.




Jag packade med min Canon 5D Mark II och använde mitt gamla, billiga och extremt sällan använda EF 28 mm-objektiv. Det är litet, lätt och smidigt och det passade utmärkt en dag som denna då jag var i rörelse hela tiden.

Nu behöver jag vila mina fötter och ben!