Pandemipräglad jul

Ingången till julen 2020 har varit allt annat än normal. Jag har visserligen varit med om ett eller annat julfirande genom åren då jag eller någon annan närstående varit sängliggande p.g.a. sjukdom. I stort sett varje år har ändå julfirandet genomförts helt enligt de överenskomna planerna.

Detta år fick vi anpassa oss efter rådande restriktioner och därmed blev det en aning annorlunda. En del av julfirandet skedde utomhus och inkluderade en promenad i utkanten av Stigtomta. Tack vare ett strålande väder och en minusgrad fick vi ljus i våra sinnen och fast mark under fötterna.

Vi tog promenaden över TGOJ-banan och runt Skillra och Åsby. Till hunden Enzos odelade glädje träffade vi på hästarna vid Skillra. Med hälsningsceremonin var hans dag räddad på ett tidigt stadium, de efterföljande julklapparna framåt julaftonskvällen var en ren bonus för den lilla frallan.

Förberedelserna inför jul var lika omfattande som vanligt detta år. Att det var något färre matgäster gjorde liksom ingen som helst skillnad. Men vi ruckade faktiskt lite på det traditionella julschemat för att anpassa oss efter ena dotterns arbetspass som började på julaftonskvällen. Julklappsspelet äger rum på juldagen istället, den eftergiften var lätt att förhålla sig till.

Inte bara Corona har gjort detta års avslutning en aning annorlunda. Dagarna innan jul gick Stigtomta IF:s verkliga eldsjäl hastigt bort och det tog hårdare på mig än vad jag var beredd på. Jag lider så med hans familj och jag saknar en god vän och mångårig ledarkollega. Året 2020 har blivit ett sorgligt kapitel. Usch och fy.

Jag kommer att putsa upp sportfotogrejorna för att under annandagen åka till Backavallen i Katrineholm då jag fått frågan om jag vill fota den traditionella annandagsbandyn. Det blir inte samma sak utan publik men matchen livesänds gratis tack vare många sponsorers generösa bidrag.

Jag önskar dig en god fortsättning på julen och ett gott slut på året. Avslutningsvis klämmer jag i med det som blev årets julkort. Postat till många och under julafton publicerat i sociala medier till vänner och bekanta.

Årets julkort 2020

På återhörande!

På hamnspaning

Tredje gången gillt. Med en envishet angränsande till dårskap tog jag mig under söndagsförmiddagen ännu en gång till Oxelösund. Den yttre och uppenbara ursäkten var att skjutsa dottern till hennes fotbollsträning på Ramdalens plastgräs. Men innerst inne visste jag att det handlade om att ta ännu en fotografisk puls på grannkommunen. På den upptäcktsfärden har jag förstått att man inte bör yppa ett ont ord om ens det mest tydligt miserabla men gärna förstärka det positiva.

Denna gång tänkte jag fokusera på hamnar. På min väg till gästhamnen stannade jag till för några bilder på industrihamnen. Den är ju alldeles uppenbar och svår att blunda för när man är i Oxelösund. Till dagens bilder valde jag det sällan använda 100-400 mm-objektivet. (För ett par veckor sedan var det ultravidvinkeln som fick jobba och förra veckan lät jag 85 mm-objektivet göra jobbet.)

Jag fortsatte ut till gästhamnen och konstaterade att molntäcket inte alls var lika tjockt som väderprognosen förutsatt. Denna söndag bjöd faktiskt på en hel del antydan till solsken och det är vi ju inte bortskämda med.

Jag fortsatte till Femöre och fiskehamnen. Ännu en plats att fotografera den stora hamnen ifrån. Några enstaka människor syntes på dessa platser och om de inte åkte runt i sina bilar så var de ute och söndagspromenerade.

Söndagsnöje med kaffethermosen på bordet

Gamla Oxelösund 

En titt på klockan avslöjade att jag ännu inte behövde åka till Ramdalens IP för att möta upp de färdigtränade fotbollstjejerna. Omgruppering skedde och nu tog jag mig till Gamla Oxelösund. Även därifrån är det uppenbart att närmaste granne är den stora hamnen med dess lastkranar.

Med en ylande katten som sista intryck åkte jag vidare till Ramdalen. Därefter blev det för tredje helgen i rad lunch från restaurang Long och denna vana är dyr men välsmakande. Att förse Stigtomta-hushållet med asiatisk föda från kuststaden som söndagsmiddag har blivit en grej värd att ta fasta på.

Fotbollstjejerna i Stigtomta IF/Oxelösunds IK F15 efter avslutad träning

Fjärde advent är passerad och nu är det endast dagar kvar innan jul. Med tre lediga dagars hjälp ska jag förhoppningvis vara i fas med allt innan torsdag.

En hel svärm med grisar

Som för alla andra uppskattades lördagens solsken av oss i familjen Jansson. Vi är i andra hälften av december och har fått uthärda en längre period av surmulsväder. En hel del nederbörd har fallit och plusgraderna har gjort det mesta löst och lerigt. Än så länge liknar denna vinter den förra. Då hade vi inte tillstymmelse till tjäle på hela vintern. Den långa väderprognosen pekar på lite minusgrader från julafton och det skulle bidra till fast mark under fötterna.

Enzo är redo för en lördagspromenad

Rogsmo suger åt sig av det ovanliga solljuset

Något så ovanligt som en kastad skugga

För egen del har jag förhoppningar om att ta en tre veckor lång ledighet runt jul och nyår. Många timmars inarbetad tid som annars kommer att försvinna vid årsavstämningen i slutet av januari. Är vädret som denna lördag kommer det att inbjuda till mer utomhusvistelser. Är vädret som under hela november och fram till för några dagar sedan gör det ingen skillnad om det är natt eller dag eller om jag förblir inomhus.

Vägen förbi Skillra med sikte mot Mårtenstorp och vidare bort

Stigtomta kyrka

Fältvaktens kontor då Stigtomta hade egen flygplats

Grönskande raps

Vi har sedan snart två månader haft äldsta dottern Emma samt hennes fralla Enzo inneboende. Nu är denna period till ända och de flyttar in i en lägenhet i Nyköping. Det kommer att bli tystare och betydligt tommare i Stigtomta-villan när de försvinner. För att pressa ut det sista tog vi en lördagspromenad till grisarna bortåt Stordalen. Att Enzo gillar andra djur har vi fattat sedan tidigare och grisarna har blivit en oöverträffad succé.

Enzo redo vid stängslet

Åtta kultingar (tror jag) och en sugga

Smågnabb

Kultingarna bökade såsom grisar förväntas göra

Vi vände hemåt och konstaterade att solen inte är uppe särskilt många timmar dagarna innan vintersolståndet. Vi var ändå tacksamma för att få se den rackaren.

Lovisa och Alva tog farväl av grisarna

Kyrkan på andra sidan ridån av granar

Prästgården, ett kärt fotomotiv

En lågt stående vintersol

Nu går vi in i den ack så viktiga slutspurten inför jul. Det är nu allt ska göras vilket inkluderar en hel del matlagning, slå in julklappar, julpyntande och som grande finale ska granen in och kläs dagen före julafton. Ja, så är det givetvis att granen inte har något inomhus att göra förrän julen faktiskt är kommen. Vem börjar fira midsommar i slutet av maj?