tisdag 31 oktober 2017

Kylslaget på Tunavallen när United åkte på däng

Det blev en match som på ett brutalt och oväntat sätt gav enorm huvudbry att analysera i efterhand. Den tippade utgången på förhand var, i min lilla fotbollsvärld, att hemmalaget Eskilstuna United DFF skulle fått kämpa hårt för en poäng. 2-2 var min utgångsgissning. Gästande Kopparbergs/Göteborg FC är ju alldeles för namnkunniga och bra för att egentligen behöva vara ett bottenlag i årets Damallsvenska. När KGFC nu i seriens slutfas måste kriga och ytterst motiverade spela med halvmild desperation utgör de inget enkelt motstånd för någon av Damallsvenskans lag.

Tunavallen i Eskilstuna under söndagseftermiddagen den 29/10 -17

Att jag hamnade på Tunavallen i slutskedet av årets allsvenska säsong var helt och hållet flicklaget Stigtomta IF F02-04:s förtjänst. I egenskap av ledare i detta härliga gäng planerade jag tillsammans med övriga ledarkollegor in en lagaktivitet när utomhussäsongen var avklarad och inomhussäsongens futsalspel väntade. En lagbiljett till Eskilstuna Uniteds match den 29/10 passade perfekt. Utöver detta fick vi ett trevligt bemötande från Elina Gustavsson i damorganisationen. Hon gav oss en rundvandring på Tunavallen ett par timmar innan matchstart. Uppe på detta ordnades också så att vi fick byta några ord med spelaren Sarah Bergman som för närvarande går knäskadad. Mycket intressant på många sätt och vi är mycket tacksamma och lyckliga över bemötandet!

Eskilstuna United DFF är den sörmländska damfotbollens absoluta drottningar

Som sportbevakare brukar jag söka mig till Eskilstuna och Tunavallen några gånger per säsong. I år blev det blott två besök och det beror till stor del på att ledarskapet i det allt äldre flicklaget tar allt mer av min fritid. Damfotboll är min grej sedan många år och jag har bevakat den med kamera sedan 2010.

Stigtomta IF F02-04 (och tre tjejer från Triangelns IK) lyssnar på Elina Gustavsson och Sarah Bergman

När mina lagkamrater satte sig tillrätta på den kylslagna läktaren sökte jag mig in till det varma och sköna mediarummet där jag laddade med kaffe och bulle innan matchen. Pratade med ett par fotografer, riggade kamerorna och vände upp ett tomt blad i anteckningsblocket. Jag kan läsa mina kortfattade anteckningar tusen gånger om utan att egentligen hitta svaret på varför matchen slutade som den gjorde. En nästintill osannolik andra halvlek gav gästande Kopparbergs/Göteborg en välförtjänt seger där siffrorna slutligen skrevs till 1-5 på resultattavlan.

Unga Eskilstunalirare som storögda och spända är på väg att vandra in på planen vid lineup

Ett tredjeplacerat Eskilstuna United borde utifrån tabellen inte ha jätteproblem med ett av bottenlagen. Det går inte att hävda att motivation slog klass denna match. Däremot var det ett både motiverat och välrenommerat klasslag som kunde vinna mot ett luggat och smått ihåligt United. Ett par avstängningar där framförallt Ingrid Schjelderup saknades, en insjuknad profil i form av Olivia Schough och en ryggskadad Petra Johansson som klev av efter uppvärmningen gav en oprövad startuppställning och tunn bänk för hemmalaget.

Huvuddomare Pernilla Larsson flankeras av assisterande domarna Rikard Aspegren och Andreas Jansson

United gjorde det riktigt bra i första halvlek som slutade 0-0. Utifrån de prestationer de visade upp under de första 45 minuterna, där både bollinnehavet, kommandot och chansfördelningen var till deras fördel, så visade de inga tecken på att falla igenom så brutalt som de sedan gjorde under andra halvlekens sista 35 minuter. Ett ledningsmål kom i 54:e minuten av notoriske målskytten Mimmi Larsson.

Eskilstuna Uniteds Mimmi Larsson gav sitt lag ledningen i början av 2:a halvlek

Kopparbergs/Göteborg visade god moral och petade in en kvitteringsboll sekunder efter 1-0. Adelina Engman stod för denna bravad när jag tittade ner i min anteckningsbok... Sedan rullade det på för gästerna. Stärkta av målet och med kirurgisk precision utnyttjade de sedan minsta misstag och lucka i hemmalagets allt mer tveksamma defensiv. För det var ändå så att United hade fortsatt spets framåt, det som inte jackade i var de blottor som en trebackslinje ger när inte övriga lagdelar faller hemåt snabbt nog. Det är vad jag tror, tycker och tänker med mitt perspektiv från fel kortsida av planen genom en liten ynklig kamerasökare.

Skickliga Pauline Hammarlund i Kopparbergs/Göteborg FC gjorde 1-2 och 1-5
Planens två bästa?! Uniteds Malin Diaz jagas av KGFC:s Elin Rubensson som gjorde 1-3 och 1-4

När jag fick startelvan i min hand i mediarummet timmen innan matchstart insåg jag att jag hade en extra bevakningsuppgift under matchen. Elin Rombing skulle starta på Uniteds mittfält. Väldigt roligt för mig som flicklagsledare. Jag såg Elin (född -98 om jag inte har fel) när hon spelade SM-final (!) i futsal med lagkamraterna i Dunkers IF nere i Göteborg i slutet av februari 2012. Att nu se den blonda lintotten förvandlad till allsvensk startspelare fem år senare är ju bara så häftigt.

26/2 2012 spelade Elin Rombing futsalfinal med Dunkers IF
Den 29/10 2017 startade Elin Rombing för Eskilstuna United i Damallsvenskan mot Kopparbergs/Göteborg FC

Denna match kan och ska läggas till handlingarna. För United är det bara att bryta ihop och komma igen. Något direkt enkelt motstånd väntas inte i nästa omgång (som är den näst sista) då de åker till Linköping Arena för att möta nykorade svenska mästarinnorna Linköpings FC (stort grattis!) lördagen den 4/11. United avslutar sedan hemma den 12/11 då de möter Vittsjö GIK (som också är inblandade i bottenstriden). För Kopparbergs/Göteborg väntar härnäst Djurgårdens IF FF den 5/11 och avslutning på bortaplan mot redan avhängda KIF Örebro den 12/11.

Jag har plockat ut knappt 140 bilder från söndagens Damallsvenska match och du hittar dessa bilder HÄR >>>

Tack för denna gång!

söndag 29 oktober 2017

Rysligheter i Stigtomtaskogarna

Under lördagskvällen hade familjen den stora förmånen att få delta i en alldeles förträffligt välarrangerad Halloweenfest vid Friluftsgården i utkanten av Stigtomta. OK Hällens klubbstuga är trevlig och för en mysryslig tipspromenad i mörkret passar den skogsnära placeringen alldeles utmärkt.



Som inbjudna gäster kunde vi fokusera på vår egen utstyrsel. Tipspromenaden, spökerierna, maten och pyntandet av lokalen stod värdarna för. Och den efterföljande städningen. Något vi är synnerligen tacksamma för. Med smink, beställning av utstyrsel och annat kunde vi ge oss hän i Halloween-firandet.

Anita tog häxkonsterna ett steg vidare
Alva (t.v.) sminkade till sig ett hyfsat kindsår
Lovisa var bleksminkad och hade spökklänning (vilken tyvärr inte syns under jackan på denna bild)
Och jag blev Döden. Eller kanske Liemannen. Du väljer. (Fotot taget av Lovisa med min mobil.)

Jag tog med mig min Canon 5D Mark IV tillsammans med 24-70 mm-objektivet och min externa blixt. Pillade lite med de manuella inställningarna på både kamera och blixt och sedan körde jag. Det blir ju aldrig riktigt bra med det hårda blixtljuset men ute i den mörka skogen hade jag inte mycket annat att välja på.

Röda ögon får man lätt av blixtljus men den sympatiska kirurgen i mitten har röda linser...
En välskött skog ska aldrig underskattas

Jag har satt ihop ett litet bildgalleri från lördagskvällen som du hittar HÄR >>>

Nu rusar jag mot Eskilstuna och fotbollsmatch i Damallsvenskan mellan Eskilstuna United och Kopparbergs/Göteborg FC tillsammans med tjejerna i Stigtomta IF F02-04. Det blir också bra!

lördag 28 oktober 2017

Lätt att charmas av handboll

Sporten handboll är förföriskt förtjusande. Till skillnad från vissa andra sporter är handboll stenhård men ärlig. I mina ögon är det märkligt att ju hårdare sport desto ärligare är den. Som rugby. Man bryr sig verkligen om den som störtat till marken efter en närkamp. Kontrollerat adrenalinpåslag. Upplys gärna en överbetald herrfotbollsspelare i världseliten om detta... Inom handbollen finns ingen plats för divor.

Handbollsfredag i Nyköping är en kär tradition

Jag tog tillfället att lufta min kamerautrustning under fredagskvällen då IFK Nyköpings handbollsherrar tog sig an gästande Ljungsbro HF i Rosvallas fina A-hall. Handbollssäsongen i H2Ö har nått femte omgången och för mig var det "handbollspremiär" för den här säsongen. Inte för att jag hänger med kamerorna särskilt ofta på handbollsarenorna men någon match per vinter vill jag gärna bevaka.

IFK Nyköpings handbollsherrar huserar i division 2 sedan några säsonger

För några år sedan skrev jag om att idrotten i Nyköping inte riktigt levde upp till den nya fina inomhusanläggningen på Rosvalla. A-hallen rymmer flera tusen åskådare och nivån på den lokala idrotten var (och fortfarande är) inte på den nivån. Innebandyn har tagit steget till landets näst högsta nivån och där börjar det vara motiverat med en stor hall. Handbollen drog tidigare åtskilligt fler åskådare men sedan degraderingen till division 2 är det i regel runt 300 åskådare på läktarna och då blir det glest i stolsraderna på Rosvalla.

Under fredagskvällen sökte sig 310 åskådare till A-hallen för att se handbollskampen

Handboll även på medioker nivå är underhållande. Hyfsat tacksam sport att fotografera då det mesta av händelseförloppet händer inom en begränsad yta som man har ganska lätt att täcka med kameran. Med hänsyn till det fullständigt usla ljuset i gamla Sporthallen är jag som hobbyfotograf tacksam över att handbollen flyttat in på Rosvalla. Stämningen i gamla Sporthallen är dock omöjlig att uppnå nuförtiden. Som gästande lag kan det ändå anses som cool att få ställa in skorna på en plan med Rosvallas standard.

Vidvinkel från kortsidan under handbollsmatch (för översiktens skull)

Denna säsong har IFK Nyköpings handbollskrigare börjat riktigt bra. Under nya tränaren Peter Melcherssons ledning har man fixat tre segrar och endast en snöplig uddamålsförlust. Hur skulle det då gå mot de gamla antagonisterna Ljungsbro? Ett lag som inte börjat serien riktigt lika bra som IFK. Ett lag som är tyngre och biffigare än IFK men kanske inte med samma kvicka kvalitéer. Länge såg det ut som om gästernas fysik och IFK:s mindre goda prestationer i försvarsspelet skulle ge hemmalaget en dyster afton.

IFK Nyköpings kvicke Lucas Carman visar prov på osedvanligt bra spänst

IFK Nyköping kom ganska snabbt in i ett läge där gästerna hade ett målmässigt övertag som de hela tiden fick försöka jaga ikapp. Ljungsbro fick in allt de hystade mot mål. Vid 11-14, och efter ett lamt och ganska dysfunktionellt försvarsspel hos IFK, gjordes ett målvaktsbyte och tämligen omgående gjorde Emil Persson en räddning. Ett statement, kanske till och med tillräckligt för att påstå att Emil blev en gamechanger i den stunden. Tremåls-underläget förvandlades till 18-18 i halvtidspausen.

Kvällens speaker Magnus Thell var också domare i pausvilans innebandybollkastning

Allt var inte frid och fröjd i inledningen av andra halvlek. De 18 mål som IFK gjort under matchens första halvlek växte inte. Gästerna hade 18-20 efter tre och en halv minut av andra halvlek. Vadan detta, var inte hemmalaget på väg in i matchen? Jodå, det kom. Briljans från vissa vassa spjutspetsar men också en generellt bättre ork än hos Ljungsbro tog slutligen ut sin fulla rätt. Mest glimrande av dem alla var en synnerligen inspirerad Olle Ivarsson Hamberg. Uj så bra han var denna afton.

Olle Ivarsson Hamberg gjorde 11 mål, varav två på straff, mot Ljungsbro HF

Med 4-5 mål tillgodo under matchens sista fjärdedel hade IFK tagit tag i tillställningen. De ägde. Nu är ju handboll sådan till sin läggning att man banne mig aldrig kan slappna av. Under några minuter glimmade hemmalagets Olle Gustafsson till och gjorde de där extra viljestarka och snygga målen. Viktigt att sprida målfabrikationen på fler individer, svårare för motståndarna att stänga igen när plötsligt någon annan hamnar i "zonen". En lirare som imponerade på mig under hela matchen var Fredrik Andersson. Honom har jag inte sett tidigare. En av mina anfallsfavoriter i IFK är Lucas Carman och han levererade givetvis också under matchen.

IFK:s Lucas Carman på väg in i skuggan av domarens ändalykt (varför är de alltid i vägen...?!?)

Efter en kontrollerad avslutning från IFK:s sida slutade matchen med seger där siffrorna skrevs 35-31. Anfallsmässigt en bra dag på jobbet, försvarsmässigt finns det all anledning att gnugga vidare under kommande träningar. Med ett tajtare försvar kommer också ett behagligare tillvaro för målvakterna som därmed kan ges chans att framstå som fantomer.

Segerring hos IFK Nyköpings klistriga handbollsherrar

Jag anser mig nu lagom uppvärmd inför Sverigecupen i handboll som arrangeras av IFK Nyköping på Rosvalla den 10-12 november. Landets distrikt kommer då till Nyköping med de bästa handbollsungdomarna i 15-årsåldern på pojk- och flicksidan. Jag har tagit del av cupen tidigare och imponerats av den höga nivå de levererar. Detta jättearrangemang sätter Nyköping på handbollskartan och är verkligen en fjäder i hatten för IFK Nyköping att få styra upp sedan några år tillbaka.

Min fotokompis Peter Sonander passade även han på att tillbringa fredagskvällen på Rosvalla

Det blev ett bildgalleri från division 2-matchen mellan IFK Nyköping och Ljungsbro HF och du hittar det HÄR >>>

Med nya tag och mot nya äventyr under helgen!

söndag 22 oktober 2017

Träningsmatch för IFK Nyköpings futsalherrar

Min tid som sportbloggare på Lokalsporten är över. Något jag förklarade i ett sista inlägg på hemsidan i onsdags. Om jag är mellan två sportbloggar eller om det tillsvidare är ett avslutat kapitel är något jag ska bestämma mig kring den närmaste tiden. Något som däremot inte är över är mitt intresse för sportfotografering. Eller den lokala sporten.

Fisheye-perspektiv på Nyköpings Sporthall

Detta inlägg skrivs med huvudsyfte att bära med sig en länk till bildgalleriet efter söndagens träningsmatch i futsal mellan IFK Nyköping och gästande Linköping KFUM. En match som slutade 5-7 (3-2) och som inte alls blev någon enkel och given seger för gästerna som trots allt spelar futsal på landets högsta nivå. Våra egna representanter i futsalvärlden (åtminstone på seniornivå) håller till i division 1.

Klassiska gamla Sporthallen i Nyköping från läktarsidan

Futsal är under stark utveckling i Sverige. Intresset ökar. Herrlandslagets matcher TV-sänds fr.o.m. denna säsong. Det är verkligen en sport som bjuder sin publik på underhållning. Spelarna visar upp god teknik, spelet är intensivt, målen många och händelser staplas på varandra.

Nyköpings Sporthalls interiör

För IFK Nyköpings herrar var detta försäsongens första träningsmatch. Det syntes inte. De började riktigt bra mot de meriterande gästerna, gjorde både 1-0 och 2-0 innan Linköping fick vara med i matchprotokollet. Även 3-1 kom och i halvtid stod det 3-2. Jag förutspådde då att den hårda press som IFK genomfört under första halvlek skulle ta ut sitt pris i andra halvlek. Nu tycker jag faktiskt inte att orken tröt så markant men de sjönk allt djupare i sitt försvar ju längre matchen led.

IFK Nyköpings tränare Jeremias Varas instruerar innan matchstart

Linköping kvitterade i inledningen av andra halvlek. (Varje halvlek är 20 minuter lång, effektiv tid.) IFK visade på god moral och positiv tro på sig själva när de stänkte in både 4-3 och 5-3. Som om de inte brydde sig ett något om divisionsskillnaden.  När 3/4-delar av matchen var spelad ledde man med två mål men det kom slutligen att ändra sig då 5-3 blev 5-7. Ändå väldigt bra som första träningsmatch.

Linköping KFUM lyckades sent omsider vända på steken och vinna i Sporthallen

Skillnaden i divisioner mellan lagen visade sig bland annat de gånger då IFK-spelare tappade boll eller slarvade. Reptilsnabbt högg och utnyttjade Futsal-ligalaget minsta misstag. Att det var en match som ingen ville förlora märktes i slutet då det närapå blev slagsmål! Trots att det ju bara var en träningsmatch.

Det hettade till i slutet av träningsmatchen

Jag tittade intresserat på denna futsalmatch och tar med mig mycket av vad som visades upp till det egna flicklaget som ska spela seriespel i vinter i Flickor 14. Futsal ÄR på frammarsch.

Du hittar ett bildgalleri med drygt 100 bilder HÄR >>>

Tack för idag!

Kila kyrka

Ett besök under lördagen hos Kila Möbler föranledde ett stopp vid den närliggande Kila kyrka på hemvägen. Redan på vår resa från Jönåker västerut genom Kiladalen avslöjade ett landskap iklädd de finaste höstfärger. Emellanåt tittade solen fram och då kom den lyster fram som motiverade valet att släpa med kameran på vår möbeljakt. Nu gavs inte riktigt tillfälle att stanna precis var som helst på gamla E4:an (numera väg 800) och inte en enda bild blev tagen på väg mot Kila.

Kila kyrka bakom höstträden

Jag googlade mig till några snabba och korta kunskaper om den speciella kyrkan vid Kila. Uppförd 1963 efter ritningar från arkitekten Kurt von Schmalensee. Jag tyckte den vitslammade fasaden gjorde sig bra i den höstfärgade omgivningen. Även de speciella tornen med ett kors mellan sig sticker ut lite extra med denna kyrka.

Kila kyrka med två torn och ett kors däremellan samt den äldre klockstapeln till höger

Entrén in i kyrkan med församlingshemmet till vänster i bilden



På vår väg hem till Stigtomta hann det bli ytterligare ett stopp. Uppe på bron över TGOJ-banan på sydsidan av Stigtomta kunde jag inte längre motstå höstfärgerna och det blev ett par bilder till.

Vi stannade bilen i en tunnel av gult
Höst

Söndagssolen gömmer sig tyvärr bakom ett betydligt tätare molntäcke här i Stigtomta så de riktigt klara färgerna uteblir. Hösten är inte årstiden då jag förväntar mig oavbrutet solsken så besvikelsen är inte särskilt stor. Jag får helt enkelt hitta på något annat att göra än att avbilda omgivningarna.

lördag 21 oktober 2017

Höstmörkret underlättar inte

Det är egentligen väldigt trist att de allt mörkare dagarna infaller när det är så makalöst vackert ute. Trädens prakt är oemotståndlig men när arbetsdagen är slut är också dagsljuset på upphällningen. Den passerade veckan bjöd framförallt på en spektakulärt vacker morgon. Jag åker in mot staden och arbetet, vilket är en resa österut som för tillfället sammanfaller med solens uppgång, och tar del av det sydsörmländska landskapet. Höstens första frostnätter bjöd på morgondimma och hade jag haft en kamera som sällskap och ytterligare en timme att förfoga över så skulle jag garanterat försökt fånga de otroligt natursköna scener som utspelade sig utanför bilens vindruta.



Istället för gryningsljus och dimma över Nyköpingsån (på vägen upp mot Skavsta) får jag krafsa fram en handfull bilder från förra veckans besök vid Ålspånga Säteri. Yngsta dotterns ridlektion började klockan 18 och då var solen redan klar för dagen. Synd.

Det blåkalla kvällsljuset efter solnedgången är uppenbart

Jag skyndade mig att vrida på ett objektiv på kameran för att sedan ta ett snabbvarv runt stallet. Mitt 135 mm-objektiv har som största bländare f/2.0 och det är ju ganska tacksamt att använda när ljuset är sämre. Det blir tyvärr väldigt kort skärpedjup och det kan bli knepigt i en del situationer. Dessutom är det ett objektiv som är väldigt oförlåtande mot skakningsoskärpa (det krävs med andra ord förhållandevis korta slutartider).

Ålspånga har numera en flagga över takåsen

Sedan hemkomsten från Gotland i början av månaden har jag känt ett visst motstånd mot vardagsfotografering i närmiljön. Eller i alla fall en del friktion. Det var så sabla vackert ute på ön och trots höstprakten på hemmaplan ter sig vardagen lite fjuttig. Det kommer att klinga av med tiden men ännu finns soluppgångarna vid fiskelägena i allt för färskt minne.

Skymning över beteshagarna vid Ålspånga


När mörkret blev för kompakt utomhus gick jag in i Ålspångas fina ridhus. Denna kväll var det en stor grupp som for runt efter direktiv. Jag försökte panorera när Alva kom fram till kortsidan där jag stod men tyvärr drog hon ner på tempot när långsidan tog slut. Trots att jag lyckades få skärpa med 1/30 sekunds slutartid blev inte rörelseeffekten så stor tack vare det låga tempot på ekipaget.

Alva i Ålspångas ridhus


Jag har anledning att skriva några rader om mitt sportbloggande och sportfotograferande men det tar jag i ett framtida inlägg. Att sluta på ett ställe innebär inte att det blir helt tyst från min sida och jag har att ta ställning till en förfrågan som kan innebära ett uppsving. Nu rusar jag vidare mot helgens alla aktiviteter och grubblar på beslutet som måste tas!

tisdag 17 oktober 2017

Cupspel på ett höstfärgat Rosvalla

Efter att ha tillbringat en stor del av lördagen åt en rugbylandskamp (!) i Norrköping flyttades mitt fokus till mer jordnära ting under söndagen. Förvisso var många av rugbyspelarna väldigt, väldigt jordnära under lördagsmatchen men inte hemma i min egen trädgård där en del TLC behövdes. Mina bestyr på hemmaplan klarades av och ett ytterst viktigt ärende inne i Nyköping krävdes. Min skäggtrimmer hade gått i bitar och situationen hade blivit mer eller mindre akut. Elgiganten förärades med min närvaro i ungefär en minut och så var den saken ur världen. På min väg in till staden konstaterade jag att hösten stod på sin absoluta topp. Solen lyste upp landskapet som färgades i starka gula och orangea färger. Helt enkelt vansinnigt vackert.

T.o.m. vid Rosvalla återfanns höstfärger i helgen

Från nu och framåt går det mestadels utför med hösten. Den blir inte färggladare och trädens lövverk blir inte tätare. Synd, man skulle vilja stanna tiden för att hinna se så mycket som möjligt av färgprakten som bjuds. Jag nöjde mig under söndagen med att ta med mig kameran och mitt 24-70 mm-objektiv för ett kortare stopp på Rosvalla där jag chansade på att fotbollsplanerna skulle kantas av höstfärgade träd. Ungdomsspelarna surrade ivrigt runt då det arrangerades en cup på de gröna men konstgjorda plastgräsytorna.












Under några hösthelger arrangerar IFK Nyköping och Nyköpings BIS en cup som fått det smått otroliga namnet "Rosvalla Nyköping Cup". Ja, jag är ironisk, det är ett inte särskilt inspirerande namn på en cup... Nåväl, höstfärgerna fick jag och därmed kunde jag snällt åka hem till Stigtomta igen och trimma skägget.

Min dotter Lovisa med kompis satt på läktarna för att se finalen i P03-klassen

Jag siktar nu framåt och hoppas på mer fint höstväder kommande helg så att jag har anledning att lufta kameran på nytt.