onsdag 28 augusti 2019

Bästa chansen och jag missade den

Det där med att fotografera blixtar när ovädret drar förbi är ju något som många testar och behärskar. Jag har väl aldrig riktigt tänkt på att testa men när onsdagskvällens jätteåskväder drog förbi oss på ostkusten tyckte jag till sist att det kunde vara värt att ta fram ett av de förhatliga stativen.

Åskoväder över Stigtomta

Vi har en balkong på övervåningen som vetter mot väst. Tyvärr saknar vi fönster åt söder och norr på övervåningen. Hade jag kunnat rikta kameran mot sydost hade jag ökat chanserna att få blixtar framför kameran. (På nedre plan har vi förstås en ytterdörr i sydlig riktning men då hade jag mestadels fotograferat vårt garage och grannens hus ...)

Ett par mindre blixtar dök fram bakom husgavelns vindskiva

Med 17-40 mm-objektivet på vidaste brännvidden, manuell fokus, ISO 100, bländare f1/22 och så lång exponeringstid som möjligt hoppades jag på tur att något skulle blixtra när slutaren var öppen. Eftersom jag inte rev fram något av mina gråfilter fick jag nöja mig med slutartider på 2-3 sekunder. Efter 50 exponeringar hade jag endast de två bilderna här ovan som lyckades fånga någon blixt. Optimalt hade ju varit en slutartid på 30 sekunder, då är ju chansen hyfsad i alla fall.

En lucka i molnen när det stora åskovädret rullade över Stigtomta

Nä, detta måste jag gnugga mer på för att känna att jag behärskar. Som så mycket annat.

måndag 26 augusti 2019

Sörsjöns Äventyrspark

Vilken grej! När vi som varit en del av Stigtomta IF:s numera nedlagda flicklag F02-04 samlades helgen den 24-25/8 för en rejäl avskedsaktivitet hade vi f.d. ledare i hemlighet planerat både det ena och det andra.

Sörsjöns Äventyrspark utanför Åby (Norrköpingstrakten)

Vi slutade med verksamheten i flicklaget i början av april. Det blev ett hastigt påkommet beslut och i lagkassan fanns pengar som borde ha räckt till en sommarcup någonstans i Norden. Nu blev det tyvärr inte så men vi var alla överens om att göra något trevligt tillsammans. Vi fick med oss 18 av spelarna som varit med fram till och med säsongen 2018. Samtliga sju ledare slöt också upp.

Niclas tar sig fram längst testbanan vid Sörsjön för att bli godkänd för de svårare banorna

Vi hade verkligen tur med vädret denna augustihelg. Eftersom mycket av det som var planerat hade utomhusanknytning var det av viss betydelse. Fotbollsspelare tål regn, jag lovar, men humöret går onekligen i topp när solen skiner.

Bakom banförteckningen

Vi började klockan 08.30 från Loftet (klubblokalen i Stigtomta) och åkte sedan ner till Sörsjöns Äventyrspark som ligger en bit bortom Åby utanför Norrköping. Där var vi fram till och med lunchen som bestod av grillkorv. Sedan susade vi till Vildmarkshotellet och Kolmårdens djurpark där resten av helgen spenderades.

Uppflugen på en plattform i skogen

På Vildmarkshotellet blev det rejäl middag och spa-bad efter att vi gått ett varv inne i djurparken. Kvällen avslutades sedan med en rejäl musikquiz som gav upphov till visst huvudbry bland de tonåriga tjejerna. Men av alla aktiviteterna var besöket i Äventyrsparken det som verkligen var fotovänlig (och belönande).

Fokus

Höghöjdsbanan med fullskalig klätterutrustning verkade grymt kul. De tjejer som himlade med ögonen och till en början bleknade en aning inför utmaningen kom igång tack vare möjligheten till svårighetsstegring. De utmanade sig själva och övervann sin eventuella höjdskräck. Fantastiskt kul att gå runt och fotografera deras framfart likt ekorrar uppe i träden.

Medveten siluetteffekt i denna bild

Jag använde i huvudsak min Canon 5D Mark IV och mitt 70-200 mm-objektiv. Full bländaröppning, vilket innebär f/2.8 på denna glugg. Det fanns några ljussituationer som var omöjliga att lösa för kamerans sensor och när jag lättat upp skuggorna blir tyvärr resultatet inte särskilt bra. Men någonstans tycker jag att de får passera kvalitetskontrollen trots allt.

Kraftigt beskuren bild på Anna som viner fram genom luften över hela sjön där vajern var spänd
Niclas cyklar

Jag har inget emot att fota och hur roligt det än såg ut med alla fiffiga banor uppe bland trädstammarna så hade jag inte kunnat skutta runt där. Jag har ju problem nuförtiden att gå på släta asfalterade ytor så det var liksom inget alternativ med någon herr Jansson i träden.




Vid banans högsta punkt hade de gjort ett hinder som tvingade utövaren att titta rakt ner mot marken

Det tog på krafterna att klättra och kämpa med hindren i träden. Tjejerna och mina ledarkollegor var helt slut både fysiskt och mentalt efter några timmar i Äventyrsparken. Vi gick till Sörsjöns Campings receptionsbyggnad där vi visste att det fanns en rejäl grillplats. På den platsen gick det ett par höns och sprätte och jag har nu bildbevis på att det f.d. laget har hyst några tjejer med grav hönsskräck.



Lättnad när faran var över

Jag sammanställde ett större bildgalleri (där dessa bilder finns med) och du kan hitta dessa bilder via denna länk >>>

Det där var riktigt, riktigt kul. Synd att vi inte kan göra om det i Stigtomta IF F02-04.

fredag 9 augusti 2019

En gnutta sol ända in i Kiladalen

Att fotografera blommor är vanskligt. Det kan göras snyggt och bra men anses en smula för klichéartat för att passa i det fotografiska finrummet. Nu bryr jag mig inte om att eftersträva iskylan i något finrum utan tar mina bilder utifrån helt andra och oftast egna preferenser.

Solrosfältet mellan Enstaberga och Jönåker lockar till fotosessioner. Tydligen.

På min lilla upptäcktsfärd längs Riksvägen (gamla E4:an) i Kiladalen blev jag bara tvungen att stanna till vid det omfattande solrosfältet på sydsidan om landsvägen. Något sådant får bara inte lämnas utan påseende, kan jag tycka.






Med ett helt hav av solrosor vid fötterna är det lätt att bli en aning betagen. De midjehöga blommorna skickar ut ett statement, de står inte sida vid sida i landskapet bara för att bli ignorerade. Onsdagskvällen bjöd omväxlande på solsken och mulet vilket blev lite svårbemästrat ur ett fotografiskt perspektiv. Märkligt nog var också alla solrosor vända bort från solen (jag trodde de följde solljuset och vred sig mot ljuset).





Jag valde att porträttera dessa stora gula skönheter med mitt 17-40 mm-objektiv. Macro-objektivet fick ligga kvar i kameraryggsäcken. Varför? Jo, om det hade varit en enskild blomma som skulle avbildas hade jag säkerligen valt macrot. Nu ville jag åskådliggöra den stora mängden blommor och med ett vidvinkelobjektiv blev det självklart lättare. Med förhållandevis små bländaröppningar får man skärpedjup som räcker för att visa väldigt mycket av omgivningarna (till skillnad mot  macro-objektivets 100 mm brännvidd som isolerar motivet och dessutom "äter" skärpedjup på ett helt annat sätt en vidvinkligare alternativ).




Jag försökte att fota de felvända blommorna i medljus men det var ju inte riktigt lika lätt eller spektakulärt eftersom mycket av det gula försvann.




Om du till äventyrs åker Riksvägen mot Jönåker kan jag rekommendera att du lättar på gasen och tittar till det fina solrosfältet. De står säkerligen där ännu ett tag (solrosfröna är inte nära att vara utvecklade eller mogna ännu).

torsdag 8 augusti 2019

Kiladalen på en timme

Detta blogginlägg har inte ambitionen att ge en fullskalig beskrivning av Kiladalen. Vi kan konstatera att Kiladalen sätter sin tydliga prägel på landskapet i sydöstra delen av Södermanland. Jag konsumerade intryck under en timme på onsdagskvällen och med bilens hjälp hann jag stanna till på några platser för att dokumentera med min kamera. Mer än så sträckte sig inte mina ambitioner efter.

Söder om Enstaberga står denna välbekanta byggnad
Den närliggande ladan/ladugården (?) är inte så pjåkig

Jag skjutsade fyra fotbollstjejer från Stigtomta till deras fotbollsträning hos IK Tun i Enstaberga och i väntan på att träningspasset skulle ta slut gjorde jag en miniutflykt. Från Enstaberga ner till Tuna kyrka och sedan västerut på gamla E4:an en bit bortom Jönåker innan jag vände tillbaka igen.

Tuna Kyrka




Att den bördiga marken används för jordbruk framgår med all tydlighet, allra helst nu i skördetider. I år verkar vete dominera bland grödorna men ett och annat råg-, korn, havre- och rapsfält bryter av. Lin har jag "bara" sett vid Väderbrunn/Ullevi och där har jag anledning att stanna till med kameran igen eftersom de blå blommorna från tidigare i somras nu övergått i de vackraste av varma toner när linfrökapslarna mognat.

I förgrunden en bro över Kilaån
I bakgrunden syns kyrktornet vid Tuna
Kornet med sina långa strån
Himlen österut var mindre dramatisk än den man såg om man vände sig åt sydväst ...
... varifrån kvällens och nattens regn var på väg att rulla in

Onsdagskvällen var varm, nästan kvav, och molnformationerna skvallrade om vad som skulle komma. Nu visade det sig att det inte åskade i mina trakter men lite regn fick vi ändå. Och friskare luft.



Ett stopp innan Jönåker för att fotografera Lunda Kyrka (och himlen)

Efter ett snabbt stopp innan Jönåker tog jag mig i maklig fart genom Stigtomtas grannby för att sedan stanna till på ett par ställen innan jag vände. Utsiktsberget i Kiladalen var en av de landmärken som fastnade på bild.

I bildens nederkant ser du det lilla berget som sticker ut en hel del i omgivningarna
Från sydväst tätnade molnen allt mer


Jag gav mig av mot Enstaberga men kunde notera att det var väldigt mycket trafik på gamla E4:an. Den vägen brukar jag ta ibland om det är helt sjukt mycket helgtrafik på motorvägen mellan Norrköping och avfarten till Stigtomta. Denna kväll kändes det som att 5% av motovägstrafiken tänkte likadant.

Ett regnbågsfragment under molnen söder om Enstaberga

Innan jag åkte tillbaka till Enstaberga IP stannade jag till ytterligare en gång för att fota kvällshimlen och de spännande molnen. Objektivvalet för dagen blev mitt 17-40 mm-objektiv (även om bl.a. de första bilderna i detta inlägg fotograferades med 300 mm-objektivet).





Jag finner det mer och mer lockande att fotografera landskap. Samtidigt är jag medveten om att jag har mycket att lära och bemästra innan det blir bra. Som med de flesta motivområden och fotograferingssätten behöver man träna och vänja sitt bildseende. Veta vad som är möjligt, vad som blir bra och vad som inte fungerar alls.

Det kommer ett uppföljnings-inlägg med ett specifikt motiv som dök upp på vägen mellan Enstaberga och Jönåker men det tar vi en annan gång.