måndag 27 januari 2014

Prövning istället för avkoppling

En sedan länge inplanerad semesterdag började som vilken vardag som helst. Upp och fixa för att de två yngsta döttrarna skulle komma iväg till skolan i tid. Vi hade kommit överens om att jag skulle gå tillsammans med dem till skolan. Eftersom det hotats med snö under tidig förmiddag hade jag redan under söndagskvällen skrinlagt planerna på en fototripp till Femöre. Jag nöjde mig med att ta kameran runt nacken och förlänga promenaden efter avlämnandet av barn vid Stigtomta Skola.

Problemet var att snöandet redan börjat när vi gick hemifrån kl 07.45. Och solen går upp ca 08.10 vilket innebar både låg himmel och svagt ljus att fota i. Men det skulle bli värre...

Fasadlampa vid Bil- & Traktorservice
Bilden är ny men motivet är använt tidigare i bloggen.
Kajorna kurade i toppen av en stor björk.

När jag kommit en bit gjorde den ostliga vinden sig påmind. Uj vad det blåste. Snöflingorna slog rakt i ansiktet och ibland även i ögonen vilket sved något alldeles förskräckligt.

På vägen förbi skolan och upp mot Kavlinge finns detta staket.

I dumdristigt övermod bestämde jag mig för att trotsa elementen och gå Salingerundan. Första hälften i rak motvind. Ett par, tre minusgrader är inget att tjafsa om men i 10-12 sekundmeter blir det lite tjurigt.

Vid infarten mot Varven och med riktning mot Tallstugan.

Kameran var täckt av snö. Skägg och mustasch uppbar isbildning som på vilken snorig skidåkare som helst. Fotoljuset i gryningen gav inte mycket inspiration och trots att jag redigerat vitbalansen i dagens bilder har de fortfarande en blåaktig ton. Men det var precis så blågrått i morse!

Kärvt i arla morgonstund.

Vid Tallstugan stod bilen kvar vilket tyder på en luttrad ägare som vet när snödrevet över gärdena omöjliggör bilåkande. På sina ställen hade jag jämnt sjå att gå utan att tappa kursen...

Ett av uthusen vid Salinge fick illustrera snöandet.

Det som inte dödar härdar. Och lite kärva yttre förutsättningar är karaktärsbyggande. Minsann. Det gäller att motivera sig då de egna stolligheterna tar en ut på onödiga äventyr.

Dagens enda vackra bild. Björk nedanför Stora Ramshult.

Väl ute på stora landsvägen, en vägsträcka på ca 500 meter som man tyvärr måste promenera längst, insåg jag hur eländigt halt det såg ut. Drivsnön bildade små, små partiklar som polerade upp vägbanan och när jag testade att ta lite fart kunde jag glida cirka en meter på skosulorna. Kom igen ni som envisas med friktionsdäck, detta underlag grejar ni inte! Men även med dubbdäck så kunde den rekommenderade hastigheten sättas till kanske 30 km/h, inte mer. En liten korrigering med ratten och man är lost in space.

Fullständigt blixthalt på landsvägen!

Vid Församlingshemmet tog jag dagens sista bild innan kameran fick komma in i stugvärmen och torka. Snön hade nästan trängt in vid alla knappar och vred och jag var tacksam för att det är en ganska väderskyddad modell jag har (och även objektivet som följde mig på rundan.)

Trafikspegeln vid Klockarbol.

Nästa gång jag tar en semesterdag, bara så där, ska jag se till att få solsken och värme. Det här håller inte! Men jag vill heller inte vänta tills i juli så det får väl bli någon form av kompromiss. Jag nöjer mig med uppehållsväder, vindstilla och inte kallare än -5 grader. Tack.

söndag 26 januari 2014

Sammanfattning av veckan

Den passerade veckan har i princip handlat om en sak och det är Gästabudsbollen. Detta är en inomhusfotbollstävling där de allra flesta av damlagen är med från den lokala fotbollen som jag bevakar. Det är perfekt på ett sätt eftersom jag under en lååång dag kan få grepp om trupperna och slagkraften inför den kommande utomhussäsongen men också kunna vara med där "alla andra är". Nu fuskade jag lite i år och fotade några herrmatcher också och redan under torsdagskvällen drog de igång. Detta i sin tur gjorde att jag hade kamerautrustningen med mig till jobbet och fick chansen att ta några bilder under lunchpromenaden.

Almarna är vackra under vintern. Också.
Hundkex utanför kontorets fönster.

Lördagen blev den dag då jag under nästan 14 timmar fotade , bloggade och bevakade Gästabudsbollen. Ett par kortare avbrott gjorde jag för att äta smörgåsar och dricka kaffe. Det är en bubbla man träder in i och jag är inte riktigt ute ur den ännu eftersom jag har bloggande och bildredigering kvar att göra. Helst idag söndag. Av drygt 1300 tagna bilder har jag 800 kvar efter grovsortering (oskarpa eller helt enkelt skittråkiga bilder raderar jag under första rensningen.) Från dessa 800 bilder ska jag välja ut vilka som ska läggas i bildgallerier med lite olika inriktning (dam- resp. herrklassen samt kanske några bilder till arrangören samt ett litet antal till några blogginlägg för att illustrera det jag skriver om.)

Genuin segerglädje hos IFK Nyköpings damer efter segern i Gästabudsbollen.
Euforisk glädje hos några av Runtunas herrar efter Gästabudsbolls-segern.

Jag tog en rejäl sovmorgon i morse. Satte mig med gårdagen tidning och några koppar kaffe innan en promenad stod på schemat. Det såg så skönt ut med en sol som bröt fram emellanåt. Ack vad jag bedrog mig. När jag kom ut och passerade mer öppna platser gjorde sig den svinkalla vinden påmind och det var inte det minsta mysigt. Det blev en halvtimmesrunda förbi Skillra och Åsby med några fotomotiv som bevis.

Skelett efter en rallarros.
Skitdiket blir en fin bäck genom en kohage.
Allén vid Åsby.

Nu sätter jag mig tillrätta vid Photoshop och ger mig hän med bildredigering. Jag ber att få återkomma med mer naturnära bilder så fort jag passerat sportbildströskeln. :-)

tisdag 21 januari 2014

Djuren vid Ulvstorp

I änden av min promenadväg tornade en gård upp sig. Där bland snöflingorna visade sig en varningsskylt med en häst på. Och uppe på toppen av en liten kulle såg jag siluetterna av vad jag först trodde var ett stim hästar. Nåja...

Den är suddig, jag vet, men jag behöver bilden för att illustrera var jag hamnat.
Hästvarning vid Ulvstorp. Mindre rolig vägkäpp mitt i bilden...

Även om det såg lite ruggigt ut i nysnön så är jag säker på att både kossorna och hästarna tyckte att det var ganska skönt ute. De såg alla ut att vara vana vid att gå ute i kylan eftersom pälsarna var täta. Men vad vet jag, jag är ingen tamboskapsexpert.


Nyfiken och observant
En bit ner till gräset

Djuren var nyfikna på vem det var som kom längst vägen. Kanske är det skillnad mot hur hästarna och kossorna har det utanför Stigtomta eftersom där är vi ganska många som varje dag rör oss utanför djurens beteshagar.




Bilderna på djuren i snöfallet fick lite extra krydda av den snö som lade sig på kossornas och hästarnas ryggar och huvuden. Den vintriga omgivningen gör sitt till. Jag tyckte det blev bra bilder, lite åt det mysiga hållet, men det kanske bara är jag...?

Alla tre hästar på samma bild.

Jag laddar nu de kameror jag har, putsar upp optiken och gör mig redo för en monsterweekend med inomhusfotboll. Gästabudsbollen spelas under torsdag-lördag och jag gör mig redo för lördagens damturnering samt slutspelet för damer och herrar vilket pågår från 08.00 till 21.00. Hur kul som helst men det tar på krafterna att fokusera en hel dag (inte bara med kameran utan också med anteckningar, bloggande, sociala medier m.m.)

måndag 20 januari 2014

Vinterlandskap

Torsdagen den 9:e januari regnade det på tvären och vädret påminde mer om höst än den vinter vi trots allt har enligt almanackan. Skiftet till vinterväder inträffade under fredagen den 10:e då det plötsligt blev någon grad kallare och den nederbörd som föll förbyttes i färg och form. De återkommande resorna i jakt på den "perfekta" inomhushallen har med andra ord även denna vinter inneburit värsta tänkbara väglag. Förra lördagen var det premiär för fotbollsträningarna i Björkvikshallen och den följdes upp i lördags med träning nummer två.

Stolplock

Med ovanstående text har jag både satt dagens bildtema och gett en anledning till varför bilderna är tagna längst grusvägarna utanför Björkvik. När jag tidigare år antingen själv varit aktiv som ledare under hela träningen eller suttit bland övriga föräldrar och druckit kaffe så är upplägget i år att jag har en mindre roll ute på hallgolvet i samband med uppvärmningen och därefter har jag utrymme att ta den dagliga fotvandringen.

Jakttorn. Oisolerat.

I lördags var det om möjligt ännu uslare väglag än under premiärresan. Några minusgrader och ett idogt snöande. Snöflingorna stördes inte av någon vind på sin färd ner mot marken vilket gav ett landskap som inbäddades i vitt ludd från topp till tå. Faktiskt ganska vackert, även i mina icke-vinter-älskande ögon.

Vinterväg

Jag hamnade i samma vägskäl som förra helgen men valde denna gång att hålla höger. Oh, ett vågat val, otrampad mark och rakt ut i ingemansland. Jag vill påstå att jag blev belönad, det var minsann lika fint åt höger som vänster (se bilderna från förra lördagens promenad.)

Snökrona på nyponklase

Jag närmar mig den punkt då jag kan säga att mitt nyligen inköpta 135 mm-objektiv har blivit en sann vän. Nu börjar jag komma underfund med brännvidden och vad objektivet kan åstadkomma om jag ger det rätt förutsättningar. Enligt många är det ett av Canons allra bästa. Jag behöver lite mer tid för att vara i hamn men det närmar sig!

Taggtrådshärva
Stenbumling i beteshagen

Så länge snön är nyfallen och det fortsätter att vara kallt klarar jag mig. Men jag inser att jag behöver leta reda på broddarna till skorna snart. Redan nu kan det fläckvis vara halt men då beror det på att en plog eller ett traktordäck polerat upp snön på marken. Jag blev liksom lite tillvand på dessa pensionärstillbehör under förra vårvintern och måste erkänna att broddar har vissa positiva egenskaper.

Slingrande vattendrag genom landskapet. Konverterade denna till svartvitt.

Min lördagspromenad genomfördes under eftermiddagen och ljuset flyktade allt mer. Vid vändpunkten (som föll sig naturligt och inträffade efter ca 30 minuters traskande) fångade jag några bilder som visas i ett kommande blogginlägg.

Gärdesgård som de ska se ut!

Snöfallet och den mulna himlen bidrar till att bilderna är något färg- och kontrastlösa. Själv har jag inget problem med detta utan tycker att det blir ganska vackert och återhållsamt. Men visst är det stor skillnad mot en midsommarbild på en rödklöver mot en djupgrön bakgrund.

Annorlunda grind

Vis av tidigare erfarenheter såg jag till att endast göra fyra utfallssteg med fotbollstjejerna (de fick naturligtvis kliva på mycket längre.) Nu slapp jag den sträckning som drabbade mitt högra lår förra helgen.

Vinterlandskap

Jag sätter punkt för detta inlägg och ber dig hitta tillbaka om någon dag då jag presenterar de djur jag träffade på vid vändpunkten för min Björkvikspromenad.

Snöfall på pinne

söndag 19 januari 2014

Vindpinad söndagspromenad

Inför söndagsmorgonens promenad slet jag med mig det billigaste och simplaste jag har i kameraväskan. Min första systemkamera (som 2009 kostade mig ca 15 000 kronor men idag kan köpas begagnad för ca 3500-4000 kronor) och mitt 50 mm-objektiv som går att få tag på för under 1000 kronor i butik. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, i huvudsak att det inte alls hänger på utrustningen om man ska lyckas ta hyfsade bilder. Steget mellan traditionella kompaktkameror och systemkameror är däremot stort men detta gap minskar allt snabbare och det finns nu många fantastiska kameror i utrymmet mellan dessa gamla begrepp.

Dagens promenad blev en vandring under stålgrå himmel och saknade den vinter-myspysiga stämning som lördagens snöpromenad bjöd. Min mobiltelefons väderapp berättade att det var 2 minusgrader men den kunde också informera om att "reelfeel" (alltså den upplevda temperaturen) var -12 grader. Jo tack, det blåste snålt så in i bängen över de öppna fälten.

En vissen sak vid TGOJ-banans spår.
Snön yrde från Skillras ladugårdstak.

När jag nu åter gick min invanda runda förbi Skillra, skroten och strutsfarmen mindes jag tillbaka till vintermånaderna februari och mars för snart ett år sedan. Förvisso tittade solen fram allt oftare under mars men annars var det mesta sig likt i omgivningarna. Om jag däremot tittar inåt, mot mig själv, kan jag glädjande nog konstatera att det är stor skillnad vilket jag är oändligt tacksam för.

Jättetistlarna vid Skillras betesmark är tacksamma fotomotiv.

Min fotoblogg närmar sig 1-årsdagen. I början av februari har det gått "ett jordsnurr" sedan första inlägget. Det har blivit några meters travande runt Stigtomta. Jag uppskattar fortfarande utomhusvistelsen och har för avsikt att fortsätta med detta. Det är dumt att bryta positiva vanor.



Jag avslutar dagens inlägg med ett par bilder där jag bearbetat bilderna på ett sätt jag inte alls är bekväm med. Sedan dagarna före jul har jag blivit med Photoshop, en programvara jag nu i kombination med Lightroom prenumererar på från Adobe. 105 kr/månad tycker jag är ett anständigt pris, och även om jag inte någonsin fått en enda krona för någon av mina bilder är det värt slantarna för att upprätthålla min hobby. Jag är ganska kass på Photoshop även om jag under åren haft viss kontakt med programvaran. Nu hittade jag en möjlighet att testa HDR-tekniken, då ingen av mina kameror har den inbyggda möjligheten vilket annars inte är helt ovanligt i moderna modeller. Jag är annars av den åsikten att HDR är som silikoninlägg, under lyckliga omständigheter kan det se bra ut men oftast blir det helt absurt!

Först en mycket försiktig och återhållsam användning av HDR. Prästgården.
Och här drog jag på ordentligt med HDR-filtren... Stigtomtas Kyrka.

Jag har inte glömt mitt löfte om vinterbilder från lördagens Björkviks-promenad. Men den kommande veckan har definitivt plats för ett par inlägg här på bloggen med temat Vinterlandskap och Ulvstorps djur.

Keep in touch!

lördag 18 januari 2014

Oavbrutet snöande

Den passerade arbetsveckan har för min del inneburit att jag för första gången på nästan ett år har jobbat heltid. Samtidigt som jag blivit näst intill hysteriskt trött av detta har det känts bättre än på länge. Det känns bra att vara kvar på jobbet lika länge som alla andra och inte smita ifrån när det återstår ett par timmar av arbetsdagen. Följdaktligen innebar fredagskvällen soffkoma och sedan sömn mellan 22.00 till 09.00 på lördagsmorgonen.

Att vakna upp till ännu en dag med snö var väl inte vad jag planerat men innan jag började skotta såg jag den fotografiska potentialen i den superlätta snön mot en himmel som delvis färgades av solen som försökte bryta igenom de ganska tunna molnen. Sedan vinden häromdagen började blåsa från öster har snön stilla fallit. Det sägs att den fuktiga luften över Östersjön fångas upp av vindarna och ger denna snö. Vackert, javisst, men jag tycker det är mer praktiskt med ett tidsbegränsat snöfall så att man inte måste sopa och skotta hela tiden...

Rosenspireans spröda kvistar lyckas hålla upp den lätta snön.
Paradisbusken är lite mer robust och bär också snöflingorna med lätthet.

Jag fick aldrig se solen bryta genom molnen helt och hållet. Det var nära men som bekant skjuts ingen hare på så sätt. Nu när vardagarna viks till arbete är jag hänvisad till fotorundor på helgerna och nog tusan hoppas jag på bra förutsättningar när det är lördag eller söndag. Prognosen för söndagen är inte så lovande, i alla fall inte om man hoppas på solsken. Men på måndag har de utlovat sol. Nåja, det kommer säkert soliga helgdagar också för den som har tålamod.

Garagets vindflöjel.
Utegranen med en sol i bakgrunden som ger lite färg åt de tunna snömolnen.

Jag fotograferade ivrigt under den tidiga lördagseftermiddagen. Dessa bilder bjuder jag på i ett par framtida inlägg. Precis som förra helgen var det fotbollsträning i Björkvik som stod på schemat och jag hittade ett nytt mål för en timslång promenad. Det blev en hel del vinterbilder som jag nog tycker blev ganska bra (om man tycker det är mysigt med snö vill säga.)

På återhörande!

söndag 12 januari 2014

Bland rottweiler och pulkaungar

Söndagspromenaden fick en sträckning som tog mig runt ytterkanterna av Stigtomta utan att jag egentligen lämnade samhället. Efter gårdagens äventyr utanför Björkvik behövde jag något tryggt och hemtamt. Snön fortsätter att falla och snart har jag förbrukat alla vintermotiv... Nåja, det är fortfarande nyhetens behag vad gäller den ändrade kulören på omgivningarna och fotosynnerven ser just nu bara motiv relaterade till den nyfallna snön.

Snötäckt lavendel
Snötäckt humle
Snötäckta eklöv

Visst gör sig det vita bra mot det bruna och grå? Vitt har ju fördelen att sällan skära sig mot andra färger... Jag var som vanligt inte ensam om att lufta lungorna genom att vara ute när det är helg. Idag var det några udda inslag och det första stötte jag på vid Stigtomta IF:s ursprungliga fotbollsplan i samhället, kallad "Parken". Där hade 5 hundägare samlats för att lyssna på 2 kursledare. Jyckarna skulle lära sig hut och hållning, vilket jag tycker är bra när det handlar om så robusta och starka hundar som rottweiler. Jag gillar verkligen den rasen eftersom jag tycker de är så ståtliga och vackra!

5 rottweilerägare med sina telningar på den snöiga fotbollsplanen.

Nästa inslag i närmiljön som inte setts till på länge var pulkaungarna. De brukar i och för sig nöja sig med frost för att ge sig ut och åka, men det har ju inte ens varit frost denna vinter. Idag hade barnen sällskap av många vuxna som stod och övervakade verksamheten i backen som finns i Tängsta-området.

Pulkabacken vid Tängsta

Jag visade en bild på hasselhängen på nyårsdagen. Mildvädret sedan dess har gjort mycket med dessa hängen, hasseln verkar ha förfärligt bråttom, och nu ser de ut så här:

Hasseln är kvick men nu när det blir kallare får den allt lugna ner sig lite.

Visst har vi nu fått snö men det handlar inte om några mängder. Ett par, tre centimeter är väl vad som landat på marken. Och det har inte varit frågan om någon snöstorm utan snön har fallit lugnt och fint. Att då anslagstavlan vid gamla pizzerian lyckas fånga upp snön är för mig nästan en gåta. Snömagnet?

Väderutsatt anslagstavla

Jag avrundar med en vinterbild och funderar på om jag redan nu tagit alla vinterbilder. Tänk om jag är klar nu? Vad blir det härnäst? Jag funderar vidare och förbereder mig på en handbollsfotografering i Sporthallen.

Vinter vid fårhagen