Norrsken vid Kisäng

Denna vinter har det plingat till regelbundet i mobiltelefonen när aviseringar om norrsken kommit från den app jag installerat. I stort sett varje gång har det tyvärr varit mulet väder och helt omöjligt att se effekterna av den ökade solaktiviteten. Det var därför extra spännande när det under söndagskvällen kom en avisering som indikerade att det var hög sannolikhet att se norrsken och vi hade en helt molnfri himmel. Klockan var inte mer än ca 19.30 och det är ju en behaglig tidpunkt långt ifrån sängdags.

Norrsken fångat från badstranden vid Kisäng utanför Stigtomta

Eftersom jag är nyopererad och behöver två kryckor för att ta mig framåt fick jag förankra min önskan om norrskensfotografering med bästa Anita. Hon var inte nödbedd, det är snarare hon som tidigare gånger försökt få med mig på norrskensäventyr. Med henne som caddie (stativet behövdes) och chaufför åkte vi till badplatsen vid Kisäng som ligger strax norr om Stigtomta. Vi kunde se norrskenet med blotta ögat även om färgerna inte framträdde, det påminde mer om molnslöjor som rörde sig över himlen.

Badplatsen ligger bra till och utsikten över sjön Långhalsen är i huvudsak i västlig riktning. Vill man ha sikt rakt norrut får man gå en grusad stig till en udde i närheten av badstranden. Den vådliga promenaden gör jag inte så gärna med kryckor ... Vi kom antagligen till sjön vid en perfekt tidpunkt runt 20.30 då norrskenet verkligen blossade upp framför våra ögon.

Jag hade med mitt otympliga Manfrotto-stativ, min Canon 5D Mark IV och mitt Sigma 14 mm-objektiv. Med pannlampans hjälp kunde jag navigera bland kamerans inställningar och knappar men jag inser i efterhand att jag borde ha testat fler manuella varianter än de jag nu fastnade för. Med vetskapen att norrskenet kan försvinna när som helst så var jag nöjd med de första bilder jag såg på displayen och sedan fortsatte jag med de inställningarna. Nästa gång, om och när det nu blir av, ska jag minska slutartiden och öppna bländaren lite mer. Nu låg jag på 20-25 sekunder, bländare mellan 6,3 och 9 och ISO 3200.

Efter en knapp halvtimme avtog norrskenet, vi började känna av kylan (det var fyra plusgrader) och det kändes som kvällsäventyren kunde avslutas. Vi njöt av stjärnhimlen och molnskenet innan vi baxade oss in i bilen och tog oss hemåt igen.

Det här var kul, det gör jag gärna om!

Norrskensdebut

Någon gång ska vara den första. När det gäller norrsken har jag tills nyligen bara haft nöjet att betrakta andras bilder på detta himlafenomen. Givetvis är de mest spektakulära iakttagelserna och fotografierna från nordligare trakter än Stigtomta. De senaste åren har det dock blivit allt vanligare att bilcder tagna i södra Sverige kan visas upp. Jag gissar att det först och främst beror på allmänhetens ökade medvetenhet om norrsken, mobilappar finns som stöd för att ha koll och bli aviserad när solaktiviteten ökar. Samma mobiltelefon duger sedan för att dokumentera Aurora Borealis.

Norrsken fotograferat den 12/9 -24 ovanför Stigtomta

Att det dröjt så länge innan jag ens försökt fotografera norrsken har mestadels berott på att jag för mitt liv inte kommit underfund med var jag skulle hitta en lämplig fotoplats. För någon månad sedan var det ett väldigt tydligt norrsken som fotograferades av övriga familjemedlemmar men jag låg lugnt kvar i sängen eftersom klockan var 01 på natten och jag orkade helt enkelt inte masa mig upp.

Den 12/9 började min app avisera ökad aktivitet och goda chanser att se norrskenet redan vid 21-tiden på kvällen. Förutsättningarna var goda men ett molntäcke kan självklart förstöra hela festen. Denna kväll var det inledningsvis en hyfsat klar himmel. För att släppa min låsning med den optimala platsen för norrskensfotografering gick jag sonika ut på vår balkong där jag riggade ett av mina stativ, min Canon 5D Mark IV samt mitt Sigma Art 14 mm.

Jag ställde in kameran på manuellt läge och hittade hyfsat rätt redan från början. ISO på 1600, bländaren på runt f/2 och sedan mellan 5 och 10 sekunders exponeringstid. Att det överhuvudtaget fanns något norrsken på himlen kunde jag inte se med blotta ögat men efter en exponering stod det klart att jag var rätt ute. Inget smaragdgrönt norrsken denna gång utan snarare åt det rödlila hållet.

Tyvärr tog festen slut onödigt tidigt. Efter en kvart hade ett moln glidit in från norr och skymde eventuellt kvarvarande norrsken. Jag lärde mig också att den ultravidvinkliga optiken fick med delar av det överhängade taket vilket gjorde att jag fått beskära bilderna i detta inlägg en del.

Nu har jag i alla fall lärt mig att agera på norrskensappens lockrop och att det inte måste letas en spegelbland sjö som förgrund för att fota norrskenet. Det är också tacksamt om norrskenet visar sig tidigare på kvällen än mitt i natten eller framåt småtimmarna.