I helgen gjorde jag något som för första gången på ett år fick mig att känna mig "normal". Eller ja, ordet "normal" är kanske inte tillämpligt. Vår lilla roadtrip till västkusten fick mig i alla fall att känna viss frihet. En biltur och ett besök hos min tvillingsyster och svåger i Kungälv, inpassad mellan mina veckovisa provtagningar men även med hänsyn till övrigas semesterledigheter. I snart ett år har jag och min svåger pratat om stunden då jag skulle kunna åka ner till dem för att besöka favoritrestaurangen, äta nybakat bröd från det lokala surdegsbageriet och komma nära klassisk bandymark i form av bandyplanen Skarpe Nord. Ett sätt för oss att hålla modet och ångan uppe under mina tuffa dagar i sjuksängen.
 |
| Per, Anita och Maria samt hunden Hera vid Nordre Älv |
Jag lever fortfarande i ovisshet när det gäller det virusframkallade lymfomet som uppstod i mars. Den sista av sex behandlingar är planerad till den 9:e juli och i slutet av juli får jag veta om tumörerna är borta. Behandlingen mot leukemin verkar i alla fall framgångsrik, snart är det dags för 9-månaderskontrollen efter stamcellstransplantationen och hittills har alla värden sett bra ut. Några nya virusinfektioner har inte uppstått sedan i början av mars, förhoppningsvis börjar mitt immunförsvar komma igång. (Det kan i och för sig vara så att de pågående behandlingarna med antikroppar förhindrar reaktiveringen av EBV-viruset som jag utsatts för två gånger sedan i december.)
 |
| Hundpromenad på Västra Gatan i Kungälv |
Vi åkte ner till Kungälv under lördagsförmiddagen och till min glädje kunde jag köra de knappa fyra timmarna utan problem. Det är några år sedan vi åkte E4:an och väg 40 till västkusten. Vi tillbringade två dygn hos våra generösa och välkomnande värdar. God mat, givande samtal, EM-fotboll och brädspel med många spontana asgarv. Den allra bästa medicinen för oss alla för att normalisera tillvaron!
 |
| Många gamla trähus längst Västra Gatan i Kungälv |
Visst hade jag hört en hel del om Kungälv inför vårt besök men jag blev likväl positivt överraskad. Min syster och svåger bor i en helt nyproducerad bostadsrätt, centralt placerad bland otaliga frisersalonger och restauranger. Den gamla träbebyggelsen och de många grönområdena samt promenadstråken längst Nordre Älv gav mersmak. Den gamla kexfabriken vid älvkanten är väl inte särskilt vacker men den ska rivas och nya bostäder ska byggas uppepå blåleran. En kort bilresa på E6:an söderut tar resenären till köpcentret vid Bäckebol, en något längre bilresa ger möjligheten att komma längst ut på Hisingen och därmed nå Hönö, Öckerö och graniten som sticker upp ur Kattegatt.
 |
| I bakgrunden sticker tornet på Bohus Fästning upp över vegetationen |
 |
| I bakgrundens oskärpa kan kexfabriken skymtas |
Nog regnade det lite då och då på västkusten under vårt besök, något som även inträffade på ostkusten enligt uppgift. Det var dock inte värre än att vi klarade oss med planering, tur och paraply-beredskap. Under söndagen hann vi med en sväng ut mot kustbandet och det kommer några bilder från det tillfället i ett kommande blogginlägg.
Nu har jag turistat i Kungälv, som jag har längtat!
