Stora Sundby slott

Genom åren har det då och då dykt upp bilder framför mina ögon på sagoslottet vid Stora Sundby. Varje gång har jag tänkt att dit vill jag åka någon gång. Nu har någon gång inträffat! Torsdagen den 24:e juli lurade jag med mig hustrun Anita och näst yngsta dottern Lovisa till norra Södermanland. En bilresa som ska ta ungefär 1 timme och 10 minuter för oss Stigtomtabor men tack vare det oändligt omfattande vägarbetet norr om Katrineholm längst väg 56 fick vi nog plussa på 10 minuter på idealtiden.

Stora Sundby slott

Stora Sundby ligger vid Hjälmarens strand strax innan man passerar länsgränsen till Västmanland. Att det är ett lockande utflyktsmål i semestertider blev vi medvetna om när vi svängde av landsvägen och konstaterade att parkeringsytorna var tämligen proppfulla. Givetvis går det att besöka slottet under andra årstider men för den som vill köpa en plats på den guidade turen inne i slottet eller äta något i slottscaféet är det högsäsongen på sommaren som är lämpligaste tidpunkten.

Slottet i nuvarande utformning färdigställdes 1848. Då hade man på 1830-talet påbörjat en ombyggnation av borgen Sundby Hus som uppfördes i mitten av 1500-talet där en äldre borg legat. Strategisk placering vid Hjälmaren och i vår fredligare nutid kan man inte tycka annat än att slottet ligger vackert.

För en ringa slant tog vi ett varv i slottsparken och konstaterade att det samlade ihop sig till ett ordentligt åskväder på södra sidan av Hjälmaren. Vi tajmade vårt varv i parken ganska bra och när vi gjort vårt varv styrde vi stegen mot slottscaféet som är placerat i slottets orangeri. I väntan på den beställda lunchmaten rullade regnet in och vår placering under tak kändes klockren.

Om du vill läsa mer om Stora Sundby slott kan du göra det på deras hemsida som du hittar HÄR >>>

Till denna utflykt hade jag med mig min fotoryggsäck som packats med min Canon R6, mitt EF 16-35 mm-objektiv samt RF 70-200 mm-objektivet. Båda objektiven kom till nytta och av bilderna i detta inlägg är de 12 första bilderna tagna med vidvinkelzoomen medan de sista 8 är tagna med telezoomen.

Mot nya mål och äventyr!

Veteranbilsträff i hamnen

Nyköpings hamn, sommar och onsdagskvällar är synonymt med veteranbilsträffar. Så har det sett ut sedan urminnes tider och den traditionen håller i sig. Onsdagen den 23/7 var det engelska bilar som tema och finvädret lockade många till hamnen där man kunde strosa runt och titta på allehanda fordon. Nu visade det sig att det var bra mycket mer än bara engelska veteranbilar att utforska och det gjorde i alla fall inte mig missbelåten.

Veteranbilsträff i Nyköpings hamn den 23/7 -25

Det är Automobilsällskapet Nyköping som arrangerar dessa bilträffar i hamnen och konceptet har väl sett ungefär likadant ut under många år. De fina, udda och spännande bilarna drar folk till hamnen och det är väl allt från insatta entusiaster till sådana som mig som tycker det är spännande och intressant men som kanske inte kan allt för mycket om bilar egentligen. Och sedan finns det nog en och annan besökare som åker till onsdagsträffarna för att titta på folk och kanske byta några ord med bekanta som man stöter ihop med. Är det folkfest så är det.

Onsdagen bjöd på rejäl värme men inte en helt klarblå himmel. Min förhoppning att det skulle svalka lite i närheten av vattnet och stadsfjärden kom på skam, det var snarare dallrande varmt. Denna gång såg jag till att titta noga på vilket objektiv jag skruvade på kameran och nu blev det mitt vidvinkelzoom 16-35 mm (till skillnad mot tisdagens Oxelösundsresa då jag av misstag fick med mig normalzoomen istället).

Veteranbilsträffen startade redan klockan 17.30 men vi var inte på plats förrän vid 19-tiden. Ur ett fotografiskt perspektiv är det utmanande att fota bilarna på dessa träffar eftersom det alltid är andra besökare som fotobombar när man som minst anar det. Och när bilarna står tätt inpå varandra är det svårt att få renodlade bilder på en specifik bil. Man får ta det för vad det är helt enkelt, gilla läget.

Nyköpings hamn är en fin plats att fota på när kvällssolen står lågt. Fina byggnader, både nyare och äldre, kan utgöra fond. Gissningsvis uppskattar även restaurangägarna dessa onsdagsträffar eftersom det drar in folk till deras etablissemang.

De små utflykternas semestervecka skulle bjuda på ytterligare ett spännande resmål som jag kommer att berätta mer om i nästkommande blogginlägg. Stay tuned!

I Love Oxelösund?

Oxelösund baby, det är grejor det. Åtminstone om man åker dit på sommaren och slår dövörat till och väljer att blunda på ena ögat. Den kustnära ortens fördelar är påtagliga men med det goda kommer även det onda. Vi fokuserar på det goda!

Bryggorna i Gamla Oxelösund

Genom åren har jag tillsammans med många andra bidragit med fotografier på några av bryggorna i Gamla Oxelösund. En klassisk vy och ett synnerligen tacksamt fotomotiv. Tisdagen den 22:a juli tog jag och Anita bilen ner till Oxelösund med tanken att äta lunch på Oxelö Krog, ett betydligt ambitiösare besök än att bara ta ett par bilder och sedan försvinna från platsen igen.

Att åka ut till kusten var ett smart drag, den kvalmiga värmen hemma i Stigtomta kunde tillfälligt bytas ut mot friskare havsluft eftersom det blåste en hel del denna tisdag. Dessutom var lunchen på Oxelö Krog väldigt god. Det var välbesökt och de flesta borden på den ojämna bergklacken var fullbesatta vid 13.30-tiden. Vi valde att söka oss vidare för kaffe och glass i gästhamnen.

I gästhamnen var det fortsatt blåsigt, inte särskilt fullbesatt men betydligt folkrikare än vad det brukar vara när jag gör något av mina årliga besök under lågsäsongen. Givetvis är många av Oxelösunds smultronställen präglade av sommar, semester och soliga dagar. Med sådana ess i rockärmen ska de naturligtvis spelas ut under turistsäsongen.

Ett avslutande besök i fiskehamnen

Vi avrundade Oxelösunds-besöket med ett stopp vid fiskehamnen på Femöre. Inne på rökeriet inhandlades lax och räkor till den stundande middagen hemmavid.

Denna gång packade jag min kameraryggsäck med min Canon R6-kamera, mitt RF 70-200 mm-objektiv och vad jag trodde var mitt vidvinkelobjektiv EF 16-35 mm. När jag skulle skruva på vidvinkelobjektivet visade det sig att jag fått med mitt normalzoom-objektiv EF 24-70 mm istället. Under omständigheterna var detta misstag förlåtligt, jag skulle ju bara ta några snapshot på omgivningarna.

Middagen denna tisdag var kanon, laxen och ett par baguette-bitar med aioli och rökta räkor sitter alltid rätt.

Träskokille

Det är antagligen en generationsgrej. Sannolikt har utvecklingen sprungit ifrån mig. Inte så konstigt kanske, man springer så dåligt i träskor. Barndomsminnen ploppar upp och de för med sig lika delar stukade fötter som söndersparkade fotknölar orsakat av springandet med träskor på fötterna. För så var det och så skulle det bara vara.

Jag minns hur häftigt jag tyckte det var att min barndomsväns storebror hade platåträskor. Wow, det var tufft. Själv var jag inte tillräckligt gammal eller frän för att ha platåskor. Av alla modenycker kan dock platåträskor sorteras in i gruppen fullständigt feltänkta saker.

På fältet mot Skillra odlas för första gången på många år inte fodermajs

Korn är nog det allra vackraste av våra sädesslag

Att använda träskor har hängt med mig genom livet. Enligt mig den perfekta skon att trä i foten i när man ska gå ut i trädgården eller ner till garaget. Det ska vara en äkta träsko, för några år sedan fick jag ett par "träskor" där träet var ersatt av någon mjukare gummiblandning. Antagligen mer ergonomisk men oj så fel!

Min syn på vad som är att betrakta som en bra och smidig toffel har gjort att jag aldrig ägt eller ens provat de fruktansvärt fula foppatofflorna. Någon måtta får det vara. Jag är inte generellt en traditionalist utan snarare progressiv till min läggning men här och där dyker det upp stockkonservativa åsikter från mitt håll. Träskorna är en helig ko, en kulle värd att dö på, för mig.

Den som uppfann rallarrosen (mjölkört) borde få medalj!

Bilderna i dagens blogginlägg är tagna med min Canon R6-kamera och mitt nyinförskaffade Canon RF 70-200 mm-zoomobjektiv. Jag blev tvungen att leta upp ett begagnat 70-200 mm-objektiv med bländare f/2.8 eftersom mitt tidigare exemplar är på väg att trilla isär. Skruvarna som jag kommer åt kan jag göra någonting åt men långt in i objektivet börjar de också skruva upp sig själva vilket gör att det glappar och inte är att lita på längre. Nu äger jag två RF-objektiv och sakta men säkert tar den spegellösa tekniken över i min kamerautrustning.