Fin avresedag

Tisdagen den 14:e juli var det dags för oss att ta farväl av Gotland för denna gång. Som vanligt är det lite speciellt med avresedagarna på ön, man kan inte bara sätta sig i bilen och bränna iväg hemåt. Vår färja skulle avgå klockan 19:05 och vi behövde lämna vårt B6B-boende (Mallas Stenstugu) senast klockan 11. Det hade kunnat vara värre, under högsäsong har jag varit med om äckligt tidiga färjeavgångar likväl som avgångar mitt i natten.

För att få tiden att gå hängde vi lite på Galgberget ...

Vi valde att turista ungefär som dagen innan, alltså i området runt Visby och sedan även inne i staden. Ida hade inte varit på Galgberget och det blev vårt första stopp. Utöver det faktum att det är en gammal avrättningsplats så är utsikten fin därifrån. Utsikten var nog det minsta som var av intresse för de som befunnit sig på platsen längre tillbaka i tiden.

Region Gotlands lasarett i norra änden av Visby

Hotellet Novi Resort med tillhörande bungalow-byggnader

Vädret var finfint och Ida ville bada. På avresedagen sommaren 2018 gjorde vi ett badstopp vid Brissund och så fick det bli även denna gång. Vill man ha sand överallt i strumpor, skor, kläder och packning kan jag rekommendera denna plats. För egen del försöker jag undvika sandstränder av bland annat denna anledning (numera i kombination med att jag bör undvika solen). Jag hittade andra saker att sysselsätta mig med.

Brissund strax norr om Visby

Efter stoppet vid Brissund åkte vi ner till Själsö hamn. Anita och Ida gick en stig för att titta på en bäckfåra medan jag valde att sätta mig tillrätta vid en av bänkarna nere vid havet. Där satt jag i en halvtimme och tog in havsbrisen och ljudet av vågorna som bröts över pallkanten och rullade in mot stenstranden. Mindfulness? Nja, det var i alla fall avkopplande och inte många tankar surrade i huvudet för en stund. När min meditation var slut åkte vi till Själsö bageri en sista gång under denna vistelse och fyllde på sockerhalten i blodomloppet.

Solnedgång med fastlandet i horisonten

Till min stora förvåning var färjan hem endast full till en tredjedel. Och när vi åkte till Gotland var färjan inte ens halvfull trots att det var fredagsavgång. Har de skyhöga biljettpriserna avskräckt delar av den potentiella Gotlands-turismen? Eller har kryssningarna lockat över resenärerna? Visby var i alla fall proppfull på dagarna och om man åker med ett kryssningsfartyg är det just promenader in till innerstaden som lockar. Vad vet jag, kritiken mot Destination Gotlands biljettpriser är i alla fall högljudd och ju färre resenärer på färjorna desto mer lär de höja priserna för att täcka förlusterna ...

Så fick det bli denna gång. Vår längsta men också innehållsrikaste Gotlandsresa hittills var till ända och kvar har vi våra minnen och ett gäng bilder. Det kan vi leva länge på!

Over and out!

Vi turboturistade i Visbytrakten

Måndagen den 13:e juli var vår näst sista dag på Gotland (för den här gången). Dagen bjöd på soligt och fint väder. Efter allt bilåkande på ön valde vi denna dag att softa lite och besöka några ställen strax söder om Visby. Vi betade av Fridhem, Högklint och delar av Södra Hällarna. När det gäller Högklint så tror jag att jag besökt den platsen under nästan alla Gotlandsresor ...

Fridhem söder om Visby

Högklint sedd från Fridhem

Många lediga bord på gräsmattan vid Fridhem

Varför det nu ska växa en liten tall vid avgrundens rand ...

Ida tog trapporna ner en nivå vid Högklint

Även om vi varit vid Kneippbyn tidigare (vi har även bott där i samband med en Gotlandsresa) så hade vi inte gått norr om området för att spana in södra strandens trappa och murgröneskogen. Efter lite letande insåg vi hur lätt borde ha varit att hitta fram om man haft en smula koll på läget. Nåja, vi fick vår promenad och var nöjda med det vi fick se.

Anita i Södra strandens trappa

Trolsk stämning bland krumma träd som var klädda i murgröna

Vi ägande eftermiddagen och del av kvällen åt Visby-traskande. Ida hade ett shoppingbehov, vi åt glass och sedan middag på Restaurang Skeppsbron. På kvällen lyckades vi äntligen få till den spelkväll som Ida efterfrågat ända sedan hon gick i mål i ultraloppet. Trots ambitioner om spelkväll hade vi inte fått till det eftersom dottern somnade tidigt varenda kväll ...

Visby-turister

Spår av Stockholmsveckan i gästhamnen

Fagra Almedalen

En del av ringmuren

Vår hemresedag närmade sig med stormsteg och ett avslutande blogginlägg kommer att visa några bilder från tisdagen den 14:e juli.

Fortsättning följer.

Guta-olympiad på Stangmalmen

Utan att i förväg ha haft riktig koll på läget upptäckte jag att under vår Gotlandsvistelse avgjordes årets upplaga av Stångaspelen. Wow, nu fanns chansen att se vad gotlänningarnas egen olympiad egentligen handlar om. Till Stangmalmen i Stånga hade vi inte särskilt lång resväg och söndagen den 12:e juli, på tävlingarnas avslutande dag, passade ett besök vårt turistschema perfekt. Gassande sol över stora öppna ytor är kanske inte min melodi numera (jag ska undvika solen likt en vampyr som en effekt av alla cellgifter jag fick i mig sommaren -23) och några timmars sportkoll fick räcka.

Stanggstörtningg (stångstörtning på rikssvenska) under Stångaspelen

Detta blogginlägg borde kanske publiceras i min sportblogg (Fotbollslasses sportblogg) men jag känner att jag inte har tillräckligt på fötterna för att göra Stångaspelen rättvisa med de bilder och den text jag får ihop. Med min medhavda kamerautrustning kunde jag i alla fall fotodokumentera lite av vad som hände under vårt korta besök även om ett längre teleobjektiv skulle ha varit mumma att ha haft med.

Stangmalmen är ett rejält tilltaget område där främst pärkplanerna dominerar

Tävlingsområdets epicentrum mellan pärk- och varpaplanerna

Mat för besökare och tävlande

Under Stångaspelen tävlas det bl.a. i varpa, pärk och gutnisk femkamp. Namngivningen på de olika åldersklasserna är en fröjd att läsa, de flesta av oss fastlänningar har nog hört talas om att pojkar på ön kallas sårkar men här nämns även dränggar, gubbar, källinggar, mästartöisar, med flera. Du kan läsa om Stångaspelen, klassindelningarna m.m. på Föreningen Gutnisk idrotts hemsida. För mig som besökare var det lite svårt att bestämma vad jag skulle titta på eftersom allt pågick parallellt på Stangmalmen. Nu blev det stopp bredvid några pärkplaner, kort koll på varpatävlingarna och ungdomarnas femkamp innan jag slutligen såg seniorernas stångstörtning.

Det som gjorde mig uppmärksam på de pågående Stångaspelen var ett inlägg i sociala medier av Sudretsällskapet, Alexander Anthins projekt där han utöver låtar skapar episkt innehåll om bl.a. "lön i öl". Jag blev lite starstruck när jag såg hans pärklag "Sudretsällskapets pärksällskap" i rekrytklassen under söndagen. Jag TROR att de vann den pärkmatchen som jag bevittnade ...

Sudretsällskapets pärksällskap under Stångaspelen 2026

Att herrarnas stång väger 26 kg och ska hystas iväg så att stången tippar framåt (minst 45 grader) fick jag lära mig. Att det finns både fram- och bakpärk har jag förstått utan att riktigt kunna ta till mig alla detaljer. Att det är kinkigt med reglerna kring hur stenvarporna utformas. Att varenda liten hussamling på hela Gotland verkade vara representerade med egna föreningar och lag under Stångaspelen.

Jag har samlat ihop ett gäng bilder från Stångaspelens avslutande dag den 12/7 -26 och det bildgalleriet hittar du HÄR >>>

Vårt turistande på Gotland i anslutning till dotterns deltagande i Gotland Run 511k började lida mot sitt slut men än hade vi två dagar kvar av vår övistelse. Mer om detta i ett par kommande inlägg.

Fortsättning följer.

Tågäventyr och en sväng till nordöstra Gotland

Efter en hel del ihärdigt lobbande fick jag min vilja igenom. Lördagen den 11:e juli tog vi oss den korta vägen till Dalhem där Hesselby järnvägsstation är belägen. Den smalspåriga veteranjärnvägen är numera återuppbyggd så att man kan åka mellan Hesselby och Roma, en resa på 6 kilometer och betydligt längre än de 900 meter som fanns när vi testade denna tågupplevelse för första gången år 2011.

Jag är ingen expert på gamla tåg men tycker det är både spännande och intressant med veteranjärnvägar. Dessutom tillhör jag de som gärna åker tåg när tillfälle ges. Resorna mellan Hesselby och Roma görs under sommaren på onsdagar, torsdagar och lördagar. Jag hade tjatat på Anita sedan början av årets Gotlandsvistelse men onsdagen och torsdagen flög förbi med fokus på helt andra saker. Lördagen den 11/7 var sista chansen under denna resa och kanske hjälpte det att Ida nu var i sällskap med oss och hon var lite oanande och sa inte tvärnej ...

På vägen ner mot Roma gjorde tåget ett stopp i Tule där vi fick höra om Gotlands järnvägsnät och starten under 1870-talet. Transportbehovet för sockerbetor skapade även förutsättningar för persontransporter. Industri- och kollektivtrafikshistoria som var mycket intressant att lära sig lite mer om.

När vi åkt tåget tillbaka till Hesselby hoppade vi in i bilen och begav oss norrut på ön. Tidigare under veckan hade vi missat både den nordvästra och den nordöstra delen av Gotland. Nu valde vi den nordöstra sidan där Furillen och Lergrav finns. Hade jag haft mer kraft i benen borde vi kanske klarat av även Asunden men det sparar vi till en framtida resa.

Furillen är definitivt värt att besöka under en Gotlandsresa

Vid Furillen fick vi gräva lite i den medtagna kylväskan, fruktstund och dricka för att få lite energi. Tyvärr hade molnen tätnat och vi fick finna oss i en solfri promenad i området. Molnen tätnade ännu mer när vi tog oss vidare till Lergrav, regnet hängde i luften när vi fikade i caféet som finns där.

Vid Lergravs raukområde finns denna mycket speciella formation

Den innehållsrika lördagen gav många intryck. Vi laddade om inför söndagens begivenhet då vi skulle åka söderut och titta på gotlänningarnas egen olympiad, mer om det i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer.