Två steg framåt och ett tillbaka

Häromkvällen tog jag en promenad med kryckan och kameran. Vi tog oss förbi Skillra, Prästgården och järnvägsbron. För extra fotografisk utmaning hade jag skruvat på mitt Sigma 14 mm-ultravidvinkelobjektiv, det objektivet behöver dammas av då och då. Under promenaden önskade jag otaliga gånger att jag istället hade valt t.ex. mitt 70-200 mm-teleobjektiv.

Pelargon hemma på farstukvisten

Måndagen den 22:a juli ägnade jag åt ett heldagsbesök på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det var kontroller och undersökningar, dels 9-månaderskontroll efter stamcellstransplantationen och dels röntgen i jakt på ev. kvarvarande rester av lymfomet. För tre veckor sedan fick jag den sista planerade antikropps-behandlingen och nu var det dags att se om tumörerna i tonsill, svalg och matstrupe var borta. Den s.k. PET-skanningen med isotoper skulle ske på morgonen men när jag kom in på Nuklearmedicin-avdelningen fick jag veta att leveransen av isotoper från Stockholm blivit försenad och kunde inte påbörjas förrän vid lunchtid. Jag fick gå upp till BMT-mottagningen och be dem om hjälp att planera om dagens alla bokade undersökningar. Det mesta gick att lösa utom besöket hos specialisttandvården (som kontrollerar munnens slemhinnor i jakt på avstötningssymptom).

Vägen mot Jönåker

Utsikten västerut från järnvägsbron över TGOJ-banan

Ett första utlåtande efter skanningen fick jag i torsdags då en av läkarna på Hematologavdelningen i Eskilstuna ringde mig. Till min stora glädje hade tumörerna i svalget och matstrupen försvunnit av behandlingarna. Det är dock fortfarande kvar en del av tumören i tonsillen. Hur detta ska fortsätta behandlas överlåts till onkologteamet i Uppsala att besluta.

Ett mindre roligt besked var att man kunde se en ansamling av isotoper kring min protes i den opererade höften. Detta påstås ha funnits även vid de tidigare två PET-skanningarna i mars och maj men då sades inget till mig om detta. Om jag tolkar Eskilstuna-läkaren rätt så indikerar detta fynd att det är en bakterieinfektion i höften. Jag har inte haft feber p.g.a. denna eventuella infektion och höftsmärtorna har jag kopplat samman med muskelsvagheten snarare än något annat. En remiss skulle skickas till ortopeden på Nyköpings lasarett eftersom det var de som tog hand om mig i samband med höftoperationen i juni 2021. Var detta leder och vad som händer i min höft kan jag inte ens gissa, och börjar jag spekulera cirkulerar mina tankar kring både resistenta bakterier (som är kvar sedan operationen -21) och ny operation av höften för att byta ut protesdelar. Usch.

Som senast den 12/8 hoppas jag få besked från både onkologerna och ortopeden om hur det är tänkt att fortsätta. Det datumet har jag en bokad telefontid med en av läkarna på BMT-mottagningen i Uppsala. I samband med den läkarkontakten får jag även återkoppling på benmärgsprovet som togs den 22/7, hittills har i alla fall leukemi-behandlingen gått som förväntat. Min plan att komma igång och jobba den 19/8 verkar inte flyga särskilt bra med de besked som nu lämnats. Jag får helt enkelt kämpa vidare i tillvaron, promenera med min krycka och göra mina regelbundna besök på gymmet för att stärka kroppen så gott det går. Ingenting får tydligen vara enkelt, prövningar är karaktärsdanande.

Den ohittade utsiktspunkten på Hälsö

I det vädermässiga gränslandet mellan mycket fuktig luft och envist duggregn genomfördes en västkustexpedition söndagen den 30:e juni. Kärntruppen bestod av fyra medelålders äventyrare samt en relativt stor hund. Startpunkten var Kungälv och målet befann sig någonstans bortom Hisingen. För att inte komma fram för snabbt gjordes ett provianteringsstopp på XXL vid Bäckebol där undertecknad hivade upp plånboken och införskaffade en skaljacka. För sådana ska man ha nuförtiden enligt reklambladen.

Hisingen är per definition en väldigt stor ö. Vårt icke helt uttalade mål var öarna utanför Hisingen och därför behövde vi rulla ut bilen på en av Trafikverkets gula färjor som sammanbinder flera av de större öarna i kustbandet.

Man kan tycka att Hönö med sina brödkakor och Öckerö med fröken Lind och herr Åkare dansande på logen skulle locka till turiststopp men icke. Sällskapets ambitionsnivå var högre och siktet ställdes in mot Hälsö. De tre nämnda öarna är förbundna med varandra via broar men när man kommit till toppen av Hälsö är det vägs ände (om man inte åker vidare i arkipelagen på en gul färja).

Blåeld på Hälsö

Någonstans i de djupaste delarna av Google Maps signalerades det att det fanns en utsiktspunkt öster om färjelägret på Hälsö. Vi kan i efterhand konstatera att expeditionen trots frenetiskt letande gick bet på att hitta den förbaskade kartmarkeringen i verkligheten. Försöken var dock seriösa, till och med lokalbefolkningen tillfrågades. Av dem fick vi i alla fall veta att den sjunkna segelbåten legat vid klippkanten i en månad.

Fendrarna låg i alla fall och flöt mellan båten och klippan

För mig som ostkustbo ter sig västkusten som intagande vacker och annorlunda. De slipade och kala klipporna är en del i detta men även västkustbornas förmåga att bebygga vissa av dessa öar med hus i oräkneliga mängder. Rakt norr om Hälsö, på andra sidan gattet, såg vi husen på ön Källö Knippla skava mot varandra.

Norr om Hälsö återfinner vi Källö Knippla

Trots det mediokra men väntade västkustvädret kryssade segelbåtar fram över havet och satte en trivsam ton på upplevelsen. Jodå, jag har inte sett allt vad västkusten har att erbjuda av naturupplevelser men jag har hittills aldrig blivit besviken. Oaktat utsiktspunkter eller inte.

Ett halvhjärtat försök att hitta mjukglass på någon av öarna övergavs tämligen raskt och vi kämpade oss tillbaka till civilisationen i Kungälv. Eftermiddagen kröntes med en galet god middag på den grekturkiska restaurangen Kallisto, tänk om Andréexpeditionen kunnat åtnjuta den avslutningen.

We will be back!

Turist i Kungälv

I helgen gjorde jag något som för första gången på ett år fick mig att känna mig "normal". Eller ja, ordet "normal" är kanske inte tillämpligt. Vår lilla roadtrip till västkusten fick mig i alla fall att känna viss frihet. En biltur och ett besök hos min tvillingsyster och svåger i Kungälv, inpassad mellan mina veckovisa provtagningar men även med hänsyn till övrigas semesterledigheter. I snart ett år har jag och min svåger pratat om stunden då jag skulle kunna åka ner till dem för att besöka favoritrestaurangen, äta nybakat bröd från det lokala surdegsbageriet och komma nära klassisk bandymark i form av bandyplanen Skarpe Nord. Ett sätt för oss att hålla modet och ångan uppe under mina tuffa dagar i sjuksängen.

Per, Anita och Maria samt hunden Hera vid Nordre Älv

Jag lever fortfarande i ovisshet när det gäller det virusframkallade lymfomet som uppstod i mars. Den sista av sex behandlingar är planerad till den 9:e juli och i slutet av juli får jag veta om tumörerna är borta. Behandlingen mot leukemin verkar i alla fall framgångsrik, snart är det dags för 9-månaderskontrollen efter stamcellstransplantationen och hittills har alla värden sett bra ut. Några nya virusinfektioner har inte uppstått sedan i början av mars, förhoppningsvis börjar mitt immunförsvar komma igång. (Det kan i och för sig vara så att de pågående behandlingarna med antikroppar förhindrar reaktiveringen av EBV-viruset som jag utsatts för två gånger sedan i december.)

Hundpromenad på Västra Gatan i Kungälv

Vi åkte ner till Kungälv under lördagsförmiddagen och till min glädje kunde jag köra de knappa fyra timmarna utan problem. Det är några år sedan vi åkte E4:an och väg 40 till västkusten. Vi tillbringade två dygn hos våra generösa och välkomnande värdar. God mat, givande samtal, EM-fotboll och brädspel med många spontana asgarv. Den allra bästa medicinen för oss alla för att normalisera tillvaron!

Många gamla trähus längst Västra Gatan i Kungälv

Visst hade jag hört en hel del om Kungälv inför vårt besök men jag blev likväl positivt överraskad. Min syster och svåger bor i en helt nyproducerad bostadsrätt, centralt placerad bland otaliga frisersalonger och restauranger. Den gamla träbebyggelsen och de många grönområdena samt promenadstråken längst Nordre Älv gav mersmak. Den gamla kexfabriken vid älvkanten är väl inte särskilt vacker men den ska rivas och nya bostäder ska byggas uppepå blåleran. En kort bilresa på E6:an söderut tar resenären till köpcentret vid Bäckebol, en något längre bilresa ger möjligheten att komma längst ut på Hisingen och därmed nå Hönö, Öckerö och graniten som sticker upp ur Kattegatt.

I bakgrunden sticker tornet på Bohus Fästning upp över vegetationen

I bakgrundens oskärpa kan kexfabriken skymtas

Nog regnade det lite då och då på västkusten under vårt besök, något som även inträffade på ostkusten enligt uppgift. Det var dock inte värre än att vi klarade oss med planering, tur och paraply-beredskap. Under söndagen hann vi med en sväng ut mot kustbandet och det kommer några bilder från det tillfället i ett kommande blogginlägg.

Nu har jag turistat i Kungälv, som jag har längtat!