Får sommar-tacka

Jag har nog inte riktigt möjlighet att hålla ihop detta blogginlägg med en sammanhängande historia. Det skulle möjligtvis vara kvällsljus och får, en spretig historia som inte riktigt rör sig från punkt A till B.

Fårtacka i Kiladalen

Den första bilden är tagen under kvällen den 21/6 när jag valde att åka en biltur längst Kiladalen i väntan på att IK Tuns damlagsträning skulle komma i mål. Jag hade med mig det långa teleobjektivet (400/2.8) för att ta några träningsbilder på Enstaberga IP men innan dess hann jag alltså med en behaglig AC-svalkande biltur.

Kisängs-lamm framför jordkällaren

Kisängs-får djupdyker i gräset

Under tisdagskvällen fick jag för mig att plocka med mig mitt 300 mm-objektiv och min 14 mm-ultravidvinkel för att åka till Kisäng. Innan jag kom fram till Kisäng hade jag ett rekognoserings-ärende men det gick bokstavligen åt skogen.

Jag anar att det är fingerborgsblommor ...

Fläder vid Kisängs småbåtsbryggor

Kvällsljus över Långhalsen

Efter en eftermiddag med många ärenden inne i Nyköping och Nävekvarn hade jag tänkt åka västerut för att kvällsfotografera vid ett par ställen som jag noterat sedan några år tillbaka. Så blev det inte men dessa platser finns sannolikt kvar några veckor framöver.

Vid Kisäng bytte jag från 300 mm-objektivet till 14 mm-objektivet.

Badplatsen vid Kisäng

Kisängsvass i solnedgång

Kisängs badstrand

Även om inte allt blev som jag tänkt denna dag hann jag med en hel del. Och det som inte blev gjort kan göras någon annan dag. Svårare än så är det inte. Jag är ledig innevarande vecka men sedan jobbar jag ett par veckor innan årets huvudsemester infaller.

De två yngsta döttrarna dök upp vid Kisäng för att bada när jag skulle åka därifrån

Nu kommer några prövande dagar med temperaturer som är direkt obehagliga. 30 plusgrader är verkligen inte något jag mår bra av att ta mig igenom.

Smått och gott i midsommartid

Mitt 85 mm-objektiv har suttit på kameran lite då och då och det har enbart handlat om att testa och förstå dess egenskaper. Jag hade fotogrejorna framme som hastigast härom kvällen när dottern skulle rensa ogräs. Förmodligen var det mitt behov av att dokumentera ett unikt ögonblick då någon av döttrarna faktiskt hjälpte till med trädgårdsskötseln.

Lovisa avbröt sitt ogräsrensande när en spindel dök upp

Framför husets farstukvist har en vallmo självsåtts. Det är inte så att vi har vidlyftiga vanor och opiumodlingar ... De kräppapperliknande kronbladen fladdrar för minsta vindpust.

Vallmon fotograferad under tisdagskvällen

På midsommarafton hade vallmoknoppen slagit ut

På baksidan av huset växer ytterligare en vallmo

Årets midsommarafton har för många fått en annorlunda inriktning än tidigare år. I familjen Jansson har det varit tradition sedan början av millenniet att jobba på Stigtomta IF:s midsommarfirande. En familjetillställning under ett par timmar på tidig eftermiddag. Detta år är alla sådana tillställningar avblåsta p.g.a pandemin och det kändes väldigt konstigt. Jag åkte bort till Stigtomta IP klockan 15 då det andra år varit knökfullt med finklädda besökare som köpt lotter, fikat och tävlat i allehanda grenar.

Stigtomta IP kl 15.00 pandemi-året 2020

Kiosken vid Stigtomta IP stod ensam och övergiven

Vi fick ansvar för den franska bulldogen Enzo under midsommaraftonen. Tack vare den höga värmen så blev det inget kosafari denna gång. Vi hängde på tomten, lekte med vatten och hade det jättebra. Vid 23-tiden på kvällen kom han in genom den öppna altandörren och var plötsligt väldigt dålig. Flämtade, drog huvudet mot mattan och lade sig slutligen ner platt på magen med svullna tassar och ansikte. Usch. Troligtvis hade han blivit stungen av en insekt i munnen. Det slutade bra men under några timmar på natten var det oro, veterinärsamtal, temperaturtagning och mjölkservering. (Kalciumet i mjölken sades vara bra mot vissa typer av bett.) Stackars lilla hund.

Enzo med kylkrage på lekstugetrappan

Bänken i skuggan är en av mina favoritplatser under varma sommardagar

Vi hade en stillsam midsommarafton och det enda som finns att redogöra för utöver hundincidenten är det något udda dryckesvalet detta år.

Alva och Lovisa håller upp den välkylda drycken till midsommarmaten

Mot nya somriga äventyr!

En midsommarhyllning

En stilla kvällspromenad under den sista timmen innan solen valde att gå ner. Dagen före stoj och stim. En stund för eftertanke, reflektion och återhämtning. Nedvarvning men också en möjlighet att öppna sinnena för vad midsommartiden har att erbjuda annat än sill och skrålande.

Fortsatta tester med mitt 85 mm-objektiv

Vägval

Mina steg tog mig längst en liten grusväg på andra sidan järnvägen. Den gröna mittremsan ackompanjerades av vägrenar med resligt gräs i full blom, hundkex och lupiner. På många sätt så vackert att ögonen tårades. En midsommarsolnedgångspoesi vackrare än något vi människor någonsin kan skapa.

Ögonen tårades möjligtvis på grund av grav gräspollenallergi men det borde jag kanske utelämna i min berättelse.

Motljus och en hel del "lens flares"

Lupiner

Vägen bredvid TGOJ-banan

Lupiner i solnedgång

Utblommade lupiner

Sommargräset sträcker på sig i solnedgången

Utan en fransk bulldog i släptåg går det lite snabbare att passera en hjord med kvigor. Denna promenad bjöd på ett ko-möte men vi morsade lite hastigt på varandra och det hela var över på 2 minuter. Om Enzo the Batdog varit med mig så hade solen hunnit gå ner och upp igen innan vi kommit vidare från kvigorna.

Midsommarkvigor

Nyfiket vädrande

Under uppsikt

Kvällssnacks i mungiporna

Innan jag vek av in i skogen för att komma tillbaka till min startpunkt passade jag på att fota ännu några grässtrån i kvällssolens sista motljus. Mitt 85 mm-objektiv har nu fått bekänna färg ännu en gång, och nu är det testat i lite knepiga motljussituationer till min belåtenhet.

En sista gräsrugge i motljus

Jag tillönskar dig en riktigt härlig midsommarhelg!

Med Enzo på ko-safari

Att vara hundvakt till den franska bulldogen Enzo ser jag som en ynnest. En livfull krabat med mycket egen vilja. Samtidigt är han uppmärksamhets-junkie och inte i behov av allt för många och långa promenader.

Enzo hade varit hos oss sedan fredagseftermiddagen. Sedan fjolårets promenader med honom i utkanterna av Stigtomta känner jag till Enzos absoluta fascination för stora djur. Hästar och kossor försätter honom i ett transliknande tillstånd. Han sitter eller står orubblig i det oändliga för att iaktta. Uppslukad, nyfiken och allt vad det kan handla om.

Enzo på väg mot Prästgården och Skillra

Var är alla kvigor?

Jag tog med mig den lilla frallan på en promenad vid lunchtid och vårt mål var att titta till ungdjuren vid Skillra. Mestadels kvigor men jag gissar att en och annan ungtjur går i flocken också.

Enzo sitt-står i sin iver att komma fram till kvigorna

Enzos nyfikenhet överträffades endast av kvigornas nyfikenhet

Lantlig idyll

Ömsesidig fascination

Ultravidvinkeln fick med Skillra, Prästgården och Stigtomta kyrka

Skillra

Kvigorna följde oss upp till hörnet av hagen

Mitt tålamod tröt definitivt tidigare än vad det gjorde hos Enzo. Jag tänkte faktiskt mest på att det var dallrande varmt och att den lilla trubbnosen behövde svalka och vatten. Med lite medhavd promenadgodis lyckades jag till sist bryta hundens låsning och vi kom upp till ekonomibyggnaderna vid Tiondeboden. Skugga. Vila. Återhämtning.

Tiondeboden vid Prästgården

Enzo svalkar magen i gräset

Inte smickrande med närbilder med ett ultravidvinkelobjektiv

Till sist lyckades jag dra hem Enzo där han fick en skål med vatten och mycket vila. Ett stort äventyr i det lilla. Att uppskatta det vi har utanför husknuten blir således lärdomen av detta lördagshäng med en fransk bulldog.

Fortsatt 85 mm-utforskning

Fredagen var den stora skolavslutningsdagen här i Nyköpingstrakten. Jag arbetade hemifrån och kunde se familjens yngsta dotter fladdra iväg på förmiddagen för Corona-anpassad avslutning i årskurs 8.

Alva på väg till skolavslutningen

Jag lät min kamera ligga redo med det nya 85 mm-objektivet monterat. Jag fick chansen till ytterligare några bilder under eftermiddagen när äldsta dottern dök upp för att lämna hunden för student-passning. Enzo gör sig nog inte helt perfekt på en studentuppvaktning och han fick övernatta i Stigtomta. Inte oss emot!

Motsträvig fransk bulldog i mattes famn för fotografering

När kvällen kom valde jag att ta en kort promenad för att både ta fler testbilder med objektivet men också för att se förödelsen en bit bort i samhället. Även vi i Stigtomta kan drabbas av elände mellan varven.

Lupiner på vägen in mot granntomten

Motljus vid Rogsmo

Syrénerna är i det närmaste utblommade nu

Mina steg tog mig till det som en gång hette Skogsbacken. En förskola som också varit fritidsgård och där vi skolade in vår förstfödde i mitten av 90-talet. Denna kommunala inrättning säldes för något år sidan till en privat aktör som rustade upp byggnaden och öppnade förskolan Knyttebo. Den finns inte längre sedan branden på natten mellan torsdag och fredag. Huvudspåret är att branden var anlagd, usch.

På fredagskvällen kunde Räddningstjänsten lämna området

Av förskolan återstår nu endast förkolnade rester

Så här såg det ut i februari 2017 innan upprustningen

Det var inte direkt optimalt att ha ett objektiv med brännvidden 85 mm för att dokumentera de brända rester som återstod av förskolan. Jag tog några bilder på eländet samtidigt som jag pratade med flera andra som sökt sig till platsen för att ta del av förödelsen. Vissa som bott alldeles i närheten hade inte haft en aning om nattens brand medan andra blivit medvetna om den direkt. Tänk att vindriktningen kan göra så mycket för var brandröken uppmärksammas.

Bränder i byggnader och i tätbebyggda områden är obehagliga. Att Räddningstjänsten inte kunde göra något åt att Knyttebo brann ner säger en del om kraften i elden. Det är ändå imponerande att de lyckades förhindra spridning i den bakomvarande skogen eftersom den är dikt an mot byggnaden.

Jag gick hemåt igen med tyngre steg. Vem? Varför? Hur?

Rönnkvist i motljus vid gamla cementfabriken

Ny dag och nu väntar en promenad till kvigorna vid Skillra med Enzo The Batdog. Om han orkar i värmen.