Studenternas flottrace längst nedre delen av Nyköpingsån

Pingstdagen 2022 var verkligen rätt dag om man nu nödvändigtvis ska bada i Nyköpingstraktens äckligaste vatten. Sommarvärmen var påtaglig och lockade ut ännu fler människor till det pandemirestriktionsfria myller som studenternas traditionella flottrace bidrog till. Jodå, delar av familjen Jansson var ju där också och myllrade.

Lotsen i Nyköpings hamn är epicentrum för studenternas festligheter denna försommar

Anita och Alva gör stadens gator lite osäkrare

Startplatsen för studenternas flottrace strax nedströms Storhuskvarn

Vi var nog ändå ganska nöjda med att familjens student Lovisa valt bort deltagandet i flottracet. En inte helt problemfri färd väntar de som vågar. Det handlar inte bara om kastade ägg, mjöl, rutten fisk, hundskit och allt vad som flyger genom luften mot flottarna och dess besättningar. En och annan storsten väntar den som inte lyckas hålla farkosten i upprätt läge på färden ner mot stadsfjärden.

Lovisa

Lovisa med kompisen Line

Inte Lovisa men en fin samling rhododendron-blommor

Jag förvånades över att det var sååå mycket åskådare som kantade ån hela vägen ner till hamnbassängen. Vi har sett detta race någon gång tidigare men kanske har jag förträngt hur populärt det varit att beskåda. Nu fick vi försöka hitta en liten lucka mellan huvuden och axlar på människorna framför oss för att se något av flottarna.

Huvuddelen av bilderna på studenterna nere i vattnet fotade jag med mitt 100-400 mm-objektiv. Men tyvärr blev det knasiga vinklar, suddiga skallar och öron i förgrunden på var och varannan bild. Nåväl, det var en härlig dag att vara utomhus på så det gick ingen direkt nöd på någon av oss. Efter en glass i hamnen kunde vi åka hemåt igen, en erfarenhet rikare.

Lite extra kul var det ju att Alva klätt ut sig till bajamaja dagen till ära ...

Jag har ett 50-tal bilder på flottarna i årets race och du hittar bilderna HÄR >>>

Nu kör vi hela vägen in i kaklet med återstoden av studentfirandet 2022.

Ett par nya kompisar

Den 3:e juni är ett datum som jag i år är lite kluven kring. Sedan 27 år är det vår bröllopsdag och det är odelat positivt. Men det är också årsdagen sedan min höftledsoperation och den tog ju en riktning som inte var direkt skojig. Nåja, jag kan ju gå för egen maskin nu när ett år har gått men jag får ju äta mediciner resten av mitt liv för den blodsjukdom som upptäcktes i efterdyningarna av komplikationsvågen som sköljde över mig.

Dagen till ära välkomnade jag två nya kompisar till min kamerafamilj. Förvisso en smula begagnade men likväl nya för mig. Jag beställde två objektiv från Cyberphoto som omsorgsfullt packades upp under fredagskvällen. Nu skulle det minsann testas direkt! Jaha, ösregn utanför husets väggar ... Nåväl, det blev några bilder tagna i skydd under plasttaket på uteplatsen.

Samtliga bilder i inlägget är tagna med min Canon 5D Mark IV, ISO 400.

Först ut är Canon EF 24-70/2,8 L II USM. Varför? Har jag inte redan Canons 24-70-objektiv? Jodå men version 1 är inte riktigt det objektiv jag en gång tyckte om och hoppades på. Den gluggen köpte jag begagnat av en herre i Linköping inför en boxningsgala på Rosvalla. Och det är fortfarande riktigt bra på min 7D Mark II. Det är ett kamerahus med crop-sensor och därmed inte lika känsligt för optiska snedsteg. Kruxet är att jag nästan aldrig använder mitt 7D-hus längre. Fullformat är snyggare och bättre på alla sätt. Därför har jag saknat ett skarpare och lite smidigare normalzoom-objektiv när jag är ute och fotar sportevenemang.

24 mm f/4,0

65 mm f/2,8

70 mm f/2,8

70 mm f/2,8

70 mm f/2,8

Nästa lilla vän att monteras på kameran var Canon EF 40/2,8 STM. Här ligger betoningen på "lilla" eftersom det är ett s.k. pannkaksobjektiv. Det har dessutom utgått ur Canons sortiment. Billigt men omges av goda recensioner bl.a. tack vare sina goda optiska egenskaper och schyssta skärpa. Sedan är det ju knappt så man ser att man monterat objektivet på kamerahuset ... Praktiskt om man vill resa lätt.

40 mm f/2,8

40 mm f/2,8

40 mm f/2,8

40 mm f/2,8

40 mm f/2,8

Ja ja, det är inga höjdarbilder jag tagit i detta blogginlägg. En icke utslagen krollilja, hustruns mystiska solcellslampor, en tanig ros, några blöta funkiablad och en skraltig kaninbur i bakgrunden. Självklart ska jag ge dessa objektiv en rejäl duvning så småningom. Och jag har inte heller glömt bort den utlovade recensionen av mitt kamerahus Canon R6. (Den har fått två dammkorn på sensorn vilket måste vara personligt rekord för mig eftersom det gått bara ett halvår sedan den köptes.)

När var du på rugby senast?

Och när tog du med din äkta hälft på rugby senast? Jag vet, det är inte den paraktivitet som först dyker upp i huvudet om du ska planera in en helgdag på tu man hand med din käresta. Men varför inte? Och när du dessutom kan kombinera rugbyn med vackra Stockholms Stadion blir det oemotståndligt. Ju.

Landskamp mellan Sveriges och Tjeckiens rugbyherrar den 14/5 2022

Lördagen den 14:e maj skulle gruppen North Conference avgöras då obesegrade Sverige och Tjeckien skulle göra upp om gruppsegern och avancemanget till den europeiska högstadivisionen kallad Trophy. Det svenska rugbyförbundet har ju flera gånger de senaste åren genomfört sina landskamper på bl.a. Bollspelaren i Norrköping men inför denna match spände man bågen hårdare och tog chansen till en återkomst till fagra Stockholms Stadion. Förhoppningarna fanns att slå det tidigare publikrekordet på 5000 åskådare som har ett 10-tal år på nacken. Något gick rejält snett, till denna landskamp hittade endast ca 1500 åskådare, och rugby-Sverige behöver verkligen göra jobbet för att nå ut till de breda massorna med sin sport.

Rugby-reglerna kan te sig en smula svårbegripliga men spelet är inte på långa vägar lika svårgenomträngliga som amerikansk fotboll. För egen del har jag under 5 år hunnit snappa upp en del men för mig handlar rugby-upplevelsen om att få en direktbelöning i form av action. De taktiska delarna av en lagsport kan ta längre tid att uppskatta som åskådare, i rugbyns fall får man istället ton av charm, poäng, kamp, sportsmanship och engagemang. Och en och annan tackling som rimligtvis borde fälla en hel lada.

Jag gjorde bedömningen för några månader sedan att denna landskamp var värd att se på plats. Men samtidigt insåg jag att det inte kunde bli aktuellt att söka ackreditering för att fotografera från innerplan. Inga parkeringsplatser i närheten av Stadion och jag kan inte åka kollektivtrafik med teleobjektivet, stativet och övrig utrustning. Det fick bli en avslappnad utflykt som innebar tåg från Nyköping och tunnelbana från T-Centralen till Stadion. Lunch på närliggande Brödernas och en delvis regnfri rugbymatch i sällskap av hustrun. Ett kamerahus med vidvinkelobjektiv samt 135 mm-objektivet för att ta några bilder fick duga.

Den första halvleken mellan de svenska och tjeckiska herrarna var tämligen tillknäppt och låst. Ställningen var 3-6 in till pausvilan vilket vittnar om att det endast blivit poäng på straffar. En för Sverige och två för Tjeckien. Tyvärr blev det ett långt spelavbrott i slutet av halvleken då en tjeckisk spelare blev liggande på gräsmattan i 20 minuter innan en ambulans kom in på innerplanen. Spelaren kunde för egen maskin lägga sig på båren innan de åkte iväg vilket ändå kändes lugnande för oss som åskådare.

Panoramabild bestående av två bildrutor med sjungande svenska rugbyspelare

I den andra halvleken exploderade spelet som framförallt öppnade upp potentialen hos det svenska laget. Äntligen fick vi från publikplats se några försök och betydligt mer tryck och rörelse. Slutsiffrorna skrevs till 28-18 vilket innebär att Sverige avancerar till Trophy. Kul, utmanande och utvecklande för det svenska herrlandslaget.

Nu längtar jag till min första rugbyfotografering denna säsong. Det blir inte frågan om någon landskamp utan någon av de seriematcher jag kan hitta inom rimligt köravstånd. Tyvärr blir det inte när Superallsvenskans premiär spelas den 21/5 eftersom jag lovat att utföra ett uppdrag när Folkungavallen i Nyköping firar 100-årsjubileum denna lördag. Men tids nog blir det rugby, som jag längtar!