tisdag 18 september 2018

Brittsommardag

För att verkligen dra nytta av denna underbart sköna brittsommardag tog jag mig ut en sväng med kameran efter arbetsdagens slut. Jag har sedan någon vecka spanat in ett fält med små solrosor och det passade utmärkt att ta sig dit nu när vädret var ljuvligt.

Solrosfält vid Bärsta


I korsningen där Jönåkersvägen erbjuder en infart till Hallavägen finns den lillstora odlingen av solrosor. Jag ger mig sjutton på att de lårhöga blommorna skulle haft potentialen att bli betydligt högre och ståtligare om vi inte haft en sådan ökentorka denna sommar. Men jag kan inte heller svära på att det är så eftersom det lika gärna kan handla om en sorts solros som inte blir högre, hur mycket den än kämpar.





Brittsommardag förresten, det är ett ord som inte ska särskrivas. Det finns ju en del personer som tenderar att särskriva precis allt de får för händer. Fröken Britt Sommar har kanske en eller annan dag men det är inte vad jag tänker mig kring denna septembertisdag.




 Idag minns jag exakt ett år bakåt i tiden då jag tog en tripp till Gotland på egen hand. Jag var då i ett tillfälligt vakuum mellan två jobb och gjorde en spontanresa till den bästa av öar. Sedan dröjde det inte länge förrän jag var där på nytt eftersom första helgen i oktober också innebar ö-vistelse.




Allt är inte solrosor som växer

Vi kämpar vidare och hoppas på fler brittsommardagar innan september är över.

2 kommentarer:

  1. Solrosor är lycka på en hög stjälk. :)
    En skön och stämningsfull serie bilder som är som balsam efter en blåsig promenad i skogen. Idag promenerade jag utan kamera, glömde mobilen på kontoret, så inte ens mobilbilder. Men ingen fara, det är ju bara att gå en annan dag. Kanske när det har blåst färdigt till helgen. :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela saken är väl att det kan vara gott att promenera för promenerandets skull. Som kamerainnehavare och fotonörd är det lätt att tycka att det alltid ska följa med en kamera men nog sjutton kan det vara skönt att bara sträcka ut stegen och fokusera på rörelsen. Ibland har jag t.o.m. insett att jag varit på en plats utan att verkligen ta in den på riktigt, jag har bara sett den genom kamerasökaren.

      Förra veckan hade vi flera dagar i rad då det nästan inte blåste någonting alls. Det är ovanligt men ger ett lugn och en stillhet som är fantastisk. Det omvända gäller tyvärr när det blåser och blåser utan paus. Vi håller tummarna för lugnare luft och en höst som i lagom takt slussar oss vidare genom årstiden.

      Radera