Våfflor på Femöre

Den regniga helgen var på väg att ta slut när solen äntligen hittade fram genom de skingrande molnen. Jag började förbereda mig för en fotoutflykt västerut då jag utsett några potentiella platser för kvällsbilder. På något märkligt sätt förbyttes mina väloljade och genomtänkta planer när övriga familjemedlemmarna plötsligt kom på att vi skulle åka till Skärgårdsvåfflan. Jaha ja.

Skärgårdsvåfflan i Oxelösund

Oxelösund utgör resmål ett antal gånger om året för mig. Även Femöre får mitt återkommande intresse. Men vid den gamla barnkolonin från 1900-talets början har jag tidigare aldrig varit. När vi nu kom dit vid 19-tiden med en timme kvar till stängning, i blåsigt väder och efter en hel dags regnande var en av de mindre tilltalande sakerna med Skärgårdsvåfflan ett obefintligt bekymmer. De charmiga omgivningarna och våffel-dragningskraften bidrar normalt sett till timslånga köer vilket i alla fall inte lockar mig (varken i normalfallet eller i pandemi-tider).

Alva och Lovisa går igenom menyn med mat- och dessertvåfflor

Utan någon som helst kö kunde vi beställa det vi önskade äta och dricka. Tre av oss i sällskapet tog matvåfflor och en av oss tog en dessertvåffla. Jag tror det kallas "belgiska" våfflor, en grovmönstrad historia under det man nu valt som tillbehör.

I väntan på att våfflorna skulle bli klara undersökte jag omgivningarna

Äntligen kök för familjen Jansson

När vi ätit klart lyckades solen hitta ner och vi hade möjlighet att strosa runt på udden där Skärgårdsvåfflan ligger. Naturskönt, kustnära och fantastiskt vackert.

Jag bytte från 28 mm-objektivet till 14 mm-objektivet

Innan vi lämnade Oxelösund svängde vi ut på vägen längre ut på Femöre och landade vid fiskehamnen. Många husbilar på ställplatserna, åtskilliga båtar i hamnen och en del tecken på turistliv. Restaurangen Sailors skulle kunna ligga fint om det inte vore för det lite sjaviga industriområdet och den mindre tilltalande hamnen i blickfånget. Men så är Oxelösund, motsägelsefullt och komplext.

Oxelösunds hamn

Hur var det med våfflorna då? Nej, ingen av oss fyra var jättenöjda. För egen del tyckte jag min matvåffla med laxröra blev för kladdig och mäktig. Den obefintliga texturen i våffelbotten gjorde den kletiga röran alldeles för påtaglig. Övriga i sällskapet satt med ungefär samma recension oavsett om det var Skagenröra, hummus eller glass. Men nu har jag i alla fall varit där.