söndag 30 mars 2025

Nytt i fotoryggsäcken och läskig rengöring

I något år har jag sneglat efter att ersätta min vidvinkel-zoom. Mitt Canon EF 17-40 mm f/4,0 har hängt med länge men inte blivit ett dugg bättre bara för det. Bländare 4 håller inte riktigt måttet vid sportfoto inomhus men det är framförallt övriga optiska egenskaper som gärna fått vara bättre än de som 17-40 mm-objektivet besitter. För att vara ett L-objektiv är det i alla fall förhållandevis billigt och hyfsat litet och smidigt. Det kan man inte säga om min nya kompis i kameraryggsäcken.


Trots att jag idag har två av Canons spegelfria kamerahus har jag inte köpt på mig mer än ett RF-objektiv. Nu när jag letat vidvinkelobjektiv har inte heller RF-serien varit riktigt aktuell, jag vill fortsätta använda mina äldre kamerahus ännu ett tag framöver. Canons EF 16-35 mm f/2,8L III USM slutade tillverkas för något år sedan och det är sällan objektivet dyker upp på begagnatmarknaden. Plötsligt och äntligen hade Cyberphoto ett objektiv till salu och jag slog till. Härligt, detta objektiv har kraftigt förbättrats för varje version som släppts och nu har jag en vidvinklig kompis att vara nöjd med.


Även om 16-35 mm passar bra för landskapsbilder är gluggen inte för den svage. Det är en tung klump med glas som gärna hade fått vara lättare om man har objektivet monterat på kameran man bär med sig på promenaderna. I början av veckan sken solen och jag tog en 3 km-runda för att testa objektivet trots att det mesta i naturen fortfarande är hemskt oinspirerande att fota. Smuts-våren är nästan fulare än ful-hösten i november. Allt är grått, smutsigt och dammigt. Vi går dock mot ljusare och finare tider när mars övergår i april.


I samband med min beställning av objektivet från Cyberphoto lade jag även en beställning på ett sensorrengöringskit. Min Canon R6-kamera har fått ett irriterande dammkorn på sensorn och det förbaskade dammkornet sitter nästan i mitten av alla bilder jag tar. Med teleobjektiv syns det inte så tydligt men ju mer vidvinkligt desto synligare är fläcken. Jag har alltid bävat för att själv försöka mig på sensorrengöring men att behöva skicka iväg kameran till Göteborg bara för en sensorrengöring har inte känts lockande. Nu tog jag tjuren vid hornen, vågade riskera att skrapa sönder sensorn och lyckades framgångsrikt städa bort det irriterande dammkornet. Mission completed!


Inför förra helgen drog jag på mig en förkylning med feber, snuva och hosta. En vecka senare är jag fortfarande drabbad av hostan som inte vill ge vika. Jag har jobbat så när som på en dag och nu siktar jag på att ta mig till Eskilstuna under måndagen för ett bokat läkarbesök. Mitt svajiga immunförsvar har fått påfyllnadsdoser av vaccin i veckan. Nu längtar jag efter att bli piggare igen så att jag kan komma tillbaka till gymmet. Det ska tydligen inte vara för enkelt att återfå ett normalt vardagsliv.

2 kommentarer:

  1. Det ar modigt gjort, jag har ett rengöringskit, men har aldrig vågat använda det. Kul med ett nytt objektiv. Min bror har en hel del hälsobekymmer, inklusive svår hosta sedan ett antal år. Nu senast fick han något muskelavslappnande piller som han knappt vågade ta, men hostan gav sig så att han åtminstone kunde sova.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag nu är drabbad av övermod borde jag göra rent fler sensorer. Allra värst är min 7D Mark II men eftersom det är en crop-sensor måste jag köpa ett nytt rengöringskit för den sensorstorleken. Jag använder dock inte det kamerahuset längre och allt damm den har sugit i sig kommer från folkracetävlingar.

      Jag hoppas att min hosta klingar av, den har varit lite, lite lindrigare de senaste två dagarna. Min hustru har en efterhängsen hosta sedan många år tillbaka, det kan vara astmatiskt och hon har fått bricanyl som hon aldrig använder ...

      Radera