En skänk och flera stänk från ovan

Måndagen den 6:e juli hade vi ingen angel station att sikta på för att fånga upp vår dotter i ultraloppet. Vi utgick istället från den position som alla deltagare rapporterade in klockan 10.00. Det indikerade att vi skulle kunna se henne på Östergarn och dit åker man ju mer än gärna. Eftersom vi hamnade där vid lunchtid så passade Katthammarsvik mycket bra, rökeriet säljer mycket välsmakande mat. Innan vi landade där gjorde vi ett stopp vid Folhammars raukfält, i norra utkanten av Ljugarn.

En udda stenformation vid Folhammars raukfält

På vägen från Folhammar blev vi av med en bit däcksida ... Ett bilmöte på den smala vägen och yttre hjulparet utanför asfaltskanten avslöjade en liten stubbe som däcket kanade ner för och som tur var skadades inte däcket för mycket och fälgen var intakt. Aj aj, inte kul.

Katthammarsviks rökeri

Även om restaurangen vid rökeriet i Katthammarsvik var välfyllt hade vi nog lite tur för det var ingen kö när vi skulle beställa vår mat. Jag satsade på den rätt jag ätit där en gång tidigare och jag blev lika nöjd den här gången. Deras fisksoppa är otroligt god (även om man kan diskutera om soppa egentligen är mat), verkligen en skänk från ovan. När vi ätit klart tog vi en promenad ut på den långa piren. Tillbaka vid restaurangen förstod vi att restauranggästerna skulle få musikalisk underhållning klockan 14. Det var fem ungdomar vars sommarjobb var att spela på några olika platser på Gotland under sommarlovet.

Musikunderhållning på scenen vid Katthammarsviks rökeri

Vi räknade ut att det troligtvis skulle dröja ytterligare en stund innan Ida skulle nå fram till Katthammarsvik. Vi tog fram våra vilstolar ur bilen och satte oss tillrätta i skuggan eftersom det var både varmt och kvavt. Ju längre vi väntade desto säkrare blev vi på att det skulle komma in ett regnmoln över våra huvuden. Det blev värre än så, under en timme åskade det ordentligt och regnade ännu mer.

Vi visste inte om Ida lyckats hitta något skydd för åskan och regnet men när hon slutligen nådde fram till Katthammarsvik förstod vi att hon inte kommit undan vädret. Som en dränkt katt klafsade hon fram och hon hyrde ett rum för några timmar på det närliggande pensionatet Borgvik. Vi åt en gemensam middag i deras restaurang innan våra vägar skildes åt för denna dagen.

Under de timmar vi var vid Katthammarsvik träffade vi ytterligare två ultralöpare. Det säger ändå en hel del om hur utspridda de 34 deltagarna var ute på ön efter drygt två dygns tävlande. Åskvädret var lokalt och påverkade endast dessa tre deltagare. Värre väder skulle komma som definitivt slog till mot samtliga kvarvarande ultralöpare.

Fortsättning följer.