Dags att dra till skogs

Det är en väldig lycka att äga ett par bra vinterkängor med broddar under hela sulan. De är inte lika åtråvärda i augusti men nu i halkjanuari är de värda sin vikt i guld. (De väger förhållandevis lite vilket innebär att man uppfyller detta påstående utan större besvär.)

Tomten håller tappert sin post trots att julen passerat med råge

Solen strålade över Stigtomta när jag vaknade efter en välbehövlig sovmorgon på söndagen. Jag bestämde mig för att ta en runda med kameran och denna gång fick det bli skogen. Vår "egen" skog väster om Tängsta-området. För mig blir det oftast de öppnare vidderna men det är trots allt något väldigt speciellt med en skogspromenad.

Hackspetten jobbade hårt i kylan

Skogspartiet vi har är inte jättestort men faktiskt väldigt fint. Att det är ett populärt strövområde skvallrar myllret av stigar om. Barrträden sträcker sig högt upp och den gröna mossan ligger som ett mjukt täcke på marken. Här och där ser man var vildsvinet vänt på marken i sin jakt på något ätbart.

I en fuktigare sänka står några enorma aspar

Bortom skogsdungen finns en åtel och ett jakttorn för att decimera (?) vildsvinsbeståndet 

Jag kunde för en gångs skull inte riktigt bestämma mig för vilket objektiv som skulle få följa med på promenaden. Därför hade jag en ryggsäck på ryggen med ett par alternativ. Jag började med mitt 70-200 mm-tele men skiftade efter en stund till 17-40 mm-vidvinkelobjektivet. Mitt macro-objektiv följde också med men det slapp jobba denna gång.

Ofördelaktig belysning på den enorma eken som stod i skuggan från skogen

Pulkabacken i Tängstaområdet är just nu en stenhård isbana

Familjen tillbringade några eftermiddagstimmar inne i Nyköping hos näst äldsta dottern och på vägen hem till Stigtomta stannade jag som hastigast till för att ta en bild på ett motiv som jag spanat in några dagar tidigare. Ibland blir det ju så att man ser något genom bilfönstren som tilltalar men inte kan fotograferas exakt i den stunden. Detta motiv flyttade inte på sig så mitt stopp vid 17-tiden gav mig den bild jag ville ha.

Fors gamla fabriksområde med Nyköpingsån i förgrunden

Jag ser i väderprognosen att jag riskerar att skotta mer än en gång denna vecka. Måndagskvällens svordomar är avklarade men till helgen verkar det vara dags igen. Håll för öronen om du är i eller passerar Stigtomta den kommande veckan...

Mellan futsalmatcherna

Lördagen tillbringades tillsammans med spelarna och ledarna i Stigtomta IF:s F02-04. Vi steg upp i ottan, samling klockan 07.15 vid klubblokalen, för gemensam resa norrut. A-slutspel i futsal för klassen F15/16 i Vilstahallen som ligger i kanten av Eskilstuna. Ett uppdrag som på ett alldeles utmärkt sätt både räckte och blev över. Mellan match nummer två och tre fanns en lucka med tid för både lunch och vila, en stund som också räckte till för att ta sig ut i det närliggande rekreationsområdet.

Med hjälp av konstsnö han man fått till ett skidspår vid Vilstaområdet

Vädret och de vinterlika förhållandena lockade ut folk till skidspåren och slalombacken. Denna lördag skulle det säsongspremiär i backen men tyvärr gick liften sönder och det dröjde flera timmar innan de fick ordning på den (läste jag om i Eskilstuna-Kuriren).

Jag hade tagit med mig min gamla Canon 5D Mark II och mitt jättegamla Canon EF 50 mm f/1,8. Grejor som uppgraderats till nyare och bättre saker. Det slog mig hur förbaskat mycket det billiga (men otroligt skarpa) objektivet vinjetterar. Något jag aldrig tänkte på när jag använde objektivet på en crop-kamera. Hur som helst är jag inte så försiktig med just dessa grejor längre och då kunde de följa med i min delvis obevakade fotbollsväska till en idrottshall i bortre kanten av Södermanland.

Där de skjutit konstsnö till skidspåret fanns spår i naturen efter fruset vatten

Under en inte helt molnfri himmel kunde jag trampa runt en stund i snön. Byta luft i lungorna och lugna nerverna efter de två inledande futsalmatcherna (som båda slutade oavgjort). Vilsta-anläggningen gav riktiga vintervibbar, här rådde artificiell vinter för de som föredrar motion och nöje på det vita underlaget.

Jodå, väen vår tredje och avslutande futsalmatch slutade oavgjort och vi kunde åka från Eskilstuna vid 14-tiden. Morgonens -11 grader byttes ut mot nollgradiga temperaturer mitt på dagen.

Fjösvinter

Till min stora och odelade glädje är vintern så här långt beskedlig. Åtminstone sett till snömängden. Hittills kan jag summera en insats på snöskottningsfronten utanför villan i Stigtomta. Utmärkt. För de som kränger spolarvätska har det med stor säkerhet varit en kanonsäsong, slasket på saltade vägar runt nollgradersstrecket ger klirr i kassan av de ideliga påfyllningarna i bilarna.

Har tåg behov av spolarvätska?

Att snö och kyla behövs för vår nordiska natur kan inte förnekas. Och när den väl har fallit är den onekligen ganska grann att skåda på håll. Nu är jag lagd åt det hållet att jag nöjer mig med det lilla och frosten i söndags räckte för att jag skulle vara belåten.

Skillras ladugård

Den observante har kunnat notera att vi verkligen går mot ljusare tider. Då syftar jag på jordlutningen och inte på något annat, till exempel samhällsrelaterat. Solens ökande närvaro är ett faktum och det märks, allra helst de dagar då molnen skingrats på morgnarna och eftermiddagarna.

Allén upp till Åsby

Åsby

För dig som hoppas och tror på snörika vintrar finns fortfarande chansen att få lägga ögonen på ett helt kritvitt landskap. Om så skulle bli fallet står jag redo, i givakt, på farstukvisten med skovel och snösläde redo. Och kameran eftersom omväxling förnöjer i det fotografiska bildarkivet.

Nu tar vi oss an årets tredje vecka med oförtruten kraft och optimism. Tjo på er!

Kall luftfuktighet sätter spår

Söndagen inleddes med dimma och en jämngrå himmel. Tack vare minusgraderna i luften satte luftfuktigheten sina spår på omgivningarna. Inte tackar jag nej till något sådant om tillfälle ges. Ut med de broddförsedda kängorna (det är galet halt just nu) och kameran med finobjektivet Canon EF 135 mm monterat.

Det var inte några spektakulärt stora och fina frostkristaller efter gryningstimmarnas dimma. Men de räckte mer än väl för att sätta färg på landskapet i utkanten av Stigtomta.

Jag tog en promenad runt Skillra och Åsby. Med kamerans hjälp fångade jag några favoritmotiv och dessa bilder tänkte jag lägga upp här i bloggen i mitt nästa inlägg. Denna gång nöjer jag mig med några frostiga kvistar.

Om du inte dansat ut julen ännu är det hög tid. Endast några timmar återstår av Knut-dagen och det är ju idag det ska ske, varken före eller efter!

Stigtomtas nya skola är snart färdig

Trettondagsafton, lördag och alldeles strålande vackert väder. Definitivt och absolut glashalt på marken efter fredagens regn på den kalla och frusna marken. Med broddförsedda svinterskor tog jag mig ut med kameran vid lunchtid och mitt mål var att gå till skolbygget hemma i Stigtomta.

De flesta byggbaracker är nu borta och Stigtomta skola är i det närmaste klar

Om jag inte minns fel är det tänkt att den nya skolan ska tas i drift veckan efter sportlovet. Det betyder att i veckan 9 fylls byggnaden med glada barn från förskoleålder upp till årskurs 6. I skolan ska alltså både förskolebarn och skolbarn husera. Byggnaden är uppförd på samma plats som den gamla skolan fanns på och barnen har tillfälligtvis gått i paviljongbyggnader.

På västra sidan av skolan är den plats där ursprungligen alla skolavslutningar har hållits

Jag noterade att det delvis plockats bort en massa stängsel och jag kunde gå längst den permanenta, lägre stängslet runt skolans baksida. Vilken skola och vilken utomhusmiljö! Jag kan inte skriva annat än att jag är väldigt imponerad och detta ser ut att bli en helt fantastisk miljö för barnen att röra sig i. Wow.

Långt där borta syns "Gula villan" som är rektorsbyggnaden vilken fått stå kvar då den gamla skolan skolan revs

Skolans baksida är förskolan-avdelningarnas tillhåll

Ett spännande klocktorn har växt upp på skolområdet

Till vänster en paviljong och till höger den kvarvarande idrottshallen som inte heller revs (tyvärr...)

På östra gaveln finns ett nytt bibliotek till Stigtomtabornas stora glädje

När jag kommit runt till skolans "framsida" så konstaterade jag att även de äldre barnen på skolan kommer att få riktigt fina ytor att aktivera sig på under rasterna. Vilken enorm skillnad mot hur det varit tidigare. Visserligen hade de en stor och välanvänd gräsyta förr som nu är utbytt mot asfalt. Men med tanke på hur gräsmattans skick oftast var så är det kanske inte mycket hårdare med asfalt.

Jag tvingades fota alla bilder genom eller över staket som fortfarande omringar skolan. Om några veckor när skolan tagits i drift kommer den kanske att vara mer tillgänglig. Förhoppningsvis ordnas någon slags öppet hus när det närmar sig invigning. Jag är självklart väldigt nyfiken på hur det ser ut invändigt. Vår yngsta dotter slutade ju på Stigtomta skola i somras och det innebär att vi inte längre är skolföräldrar i Stigtomta och vi tänker oss nog inte att skaffa ytterligare ett barn bara för att åtnjuta lyxen av en helt ny skola i byn... Därtill är vi numera för gamla.

Hit men inte längre. Snart öppnar Stigtomta skola sina portar.

Nu ska jag fortsätta fira trettonhelg, hur man nu gör det. Trevlig/glad/god trettondag!