Långsammaste promenadsällskapet

Att ta en promenad med den franska bulldogen Enzo är något av det mest okontrollerbara och långsamma man kan ge sig i kast med. Tålamod, överseende, övertalningsförmåga och gott om tid är vad som krävs om man sätter sig själv i andra änden av kopplet.

Men först måste vi kissa, och sedan kissa, och därefter slå en drill. Vänta!!

Jag såg till att under tisdagen få lite sällskap av Enzo. Hans matte fick på så sätt lite lugn och ro i sina högskolestudier. Solen sken och eftersom jag befann mig inne i Nyköping så valde jag att stanna till vid motionsspåret i Ekensberg. De nordvästliga vindarna var, trots solskenet, ruggiga och inne i skogen fick vi lä.

Vårtecken

Enzo är ännu inte ett år. Han är valpig och måste så få vara. Hans nos är trubbig och när han får vittring på något (vad som helst förmodligen) måste han lägga minut efter minut på att noggrant undersöka den spännande doften. En promenad på någon kilometer tar tre evigheter och åtta bedrövelser att avverka.

Enzo vill få tid på sig att lukta

Vi kryssade fram på motionsspåret mellan motionärer, flanörer och andra hundförare. Bitvis var det is i spåret och det vittnar nog om att det är skuggigt i skogen och inte har varit särskilt varmt ännu. Men våren kommer med stormsteg, var så säker.

Under den där tallkvisten luktar det alldeles extra gott

Enda tillfället som hunden fick lite fart var när en motionär sprang om oss och den rackaren ville givetvis Enzo komma ifatt. I den stunden var det faktiskt hundförare Jansson som var den gränssättande och det togs inte tillräckligt raska steg för att komma ikapp joggaren.

Tisdagen avrundas med något spännande men då får inte Enzo följa med.

Då går man på museum

Vad gör man när luftrummet fylls av snöblandat regnblask en onsdagmorgon i mars? Går på museum! Allra helst när det är ett nyöppnat och fint museum i centralorten. Nyköping har ju begåvats med en fantastiskt fin anläggning som invigdes i november 2018 och som går under namnet Sörmlands Museum.

Jag var inte riktigt på plats till klockan 10.00 då museet slog upp sina portar. Jag hade tänkt mig någon timme för att titta på någon utställning och bekanta mig med lokalerna. Det är gratis entré, utmärkt!, och museet ligger i mitt närområde så jag kan ju åka dit ofta och inte känna att jag måste gå igenom allt på en gång under en mastig 8 timmars-insats. Som det oftast blir när man går på museum i Stockholm. Jag visste inte att de hade guidade turer även under förmiddagarna så jag valde att följa med när den startade klockan 11.00. Iklädd tossor på fötterna och vit laboratorierock, fniss, följde jag ett sällskap på 20 personer för att under en timme lära oss allt om kläder genom historien från medeltiden och framåt.

Hamnområdet var mindre inbjudande denna dag. Museet ligger bakom den ombyggda silon.

Jag är inte ung längre men jag kände mig definitivt yngre i sällskap av de övriga som guidades genom de berättande magasinen som utställningarna finns i. Det lilla jag hann se av de öppna utställningsytorna lockar till fler besök. Lokalerna är mycket fräscha och det finns säkerligen mycket spännande att se både i de låsta magasinen (som bara går att komma åt via de guidade visningarna) samt i utställningslokalerna som är tillgängliga för vem som helst.

Teoretiskt var det en god idé

Jag tyckte det var en utmärkt tanke att ge mig ut en sväng på tisdagsmorgonen med kameran. Solsken, morgonljus och allmänt inbjudande. Detta var förutsättningarna innan jag väl kom utomhus.

Blåmes i björk

Videkvistar i motljus

Jag skruvade på mitt sällan använda telezoom Canon EF 100-400 mm på min 5D Mark IV. En kombination jag endast testat någon enstaka gång. Satte mig sedan i bilen och åkte upp till sommarstugeområdet och badplatsen vid Kisäng. Det var när jag klev ur bilen som jag insåg att varken mössa eller handskar räckte för att hålla nordanvindarna på avstånd.

Fy sjåen så kallt det var. Efter 20 minuter i fria luften så frös jag så där obehagligt mycket om fingrarna som man bara kan göra i handskar. Riktiga vantar, helst av lovikka-sort, hade behövts denna marsmorgon.

Det stannade vid en utomhusvistelse på 25 minuter. Sedan satte jag mig i bilen. Någon måtta får det liksom vara. Hur mycket solen än lyste så lockade det inte längre att exponera sig för elementen.

Alarna har väldigt bråttom om våren

Jag valde att ta en liten biltripp istället och styrde mot Vrena för att sedan svänga av ner mot Hallavägen. Tanken var att jag skulle se några av de större flyttfåglar som börjat visa sig. Svanar, gäss, tranor och även tofsvipor har tagit sig tillbaka till våra trakter. Tofsvipor såg jag i stora antal när jag under söndagen åkte till Katrineholm men denna tisdagsmorgon höll de sig borta. De kanske flyttade söderut igen med tanke på de svinkalla vindarna ...

Sångsvanar

Vandrande bajsmaskiner eller gäss i allmänt tal

En av de allra fulaste bilder på tranor som någonsin tagits?

Jag kryper ihop inomhus i värmen. Det räcker så gott denna tisdag.

Min bandysäsong rundades av på Backavallen

Söndag, ledig, solsken, vintervindar och suget att fotografera infann sig. Mitt fokus var ännu en gång sport och för att in i det längsta undvika fotboll (den sportens tid kommer vad det lider) samtidigt som jag hjärtinnerligt less på muggiga inomhushallar så sökte jag mig till bandyplanen i Katrineholm. På Backavallen spelade Katrineholm Bandys herrlag sin sista hemmamatch för säsongen. De spelar kval för att hålla sig kvar i allsvenskan och redan i fredags kväll blev de klara för en fortsättning på denna nivå nästkommande säsong.

Linus Doktare gjorde mål som vanligt

Söndagens match var mot NitroNora BS som försöker kvala sig upp till allsvensk nivå från division 1. De hade förmånen att möta ett mätt och nöjt motstånd och faktum var att med Katrineholms motivation var det lite si och så. Åtminstone så saknades de sista fem procenten som är så avgörande. Bortalaget segrade med 5-4 och tack vare det så är även de klara för nästa säsongs allsvenska spel. Grattis!

Spelarna i NitroNora BS var så nöjda efter slutsignalen

Det var otroligt befriande att fotografera utomhus i fullt dagsljus. Jag slapp skruva upp ISO till 5000 och den vita isen i solskenet gjorde snarare att jag vissa stunder tvingades minska bländaren ett halvt steg eftersom ISO 100 gav kortare slutartid än 1/8000 sekund vilket är max vad kameran klarar av.

Och lite härligt motljus blev det också

Under andra halvlek gick tyvärr solen i moln vilket gjorde att jag inte fick förmånen att fota i ett varmt eftermiddagsljus. Nu spelade inte detta så väldigt stor roll, jag hade en kul eftermiddag bredvid bandyplanen trots att Katrineholm Bandy förlorade sin sista hemmamatch denna säsong.

Om det var många fotografer på plats i fredags kväll när jag fotade Dolphins basketherrar var det glesare i våra led denna bandymatch. Katrineholms-Kurirens fotograf stod och frös vid ena kortsidan i övrigt kunde jag röra mig fritt utan att vara i vägen för någon annan stackars fotograf.

En utdömd straff får inte passera obemärkt förbi utan att man måste protestera en smula

Fredagskvällens 1000 åskådare byttes denna söndag mot 300 frusna själar på Backavallen. Med lämplig klädsel och skydd från de isande vindarna så var det ändå riktigt skönt ute i det fria. Möjligtvis är det händelserikare under en basketmatch men explosiviteten i bandy är fascinerande. De cirklar runt, passar i sidled en miljon gånger och så plötsligt smäller det. Svårfotat eftersom det är knepigt att läsa och den lille bollen som kommer i några hundra knutar är inte lätt att få träff på med kameran.

Bandypublik på Backavallen

Jag hade även med mig min fullformatskamera som jag använde tillsammans med vidvinkelzoomen. Jag ville ha lite variation i bildmaterialet även om det inte blev så mycket vidvinkelmotiv denna gång.

Efter mycket om och men lyckades jag få Katrineholm Bandys tränare Roger Carlsson framför kameran

Jag har skrivit detta blogginlägg för att få ut länken till mitt bildgalleri med 150 bilder. Det är fortfarande så att Södermanlands Nyheters bloggplattform är halvtrasig och det irriterar mig något alldeles väldigt. Vill du se mina bandybilder från Katrineholms möte mot NitroNora så hittar du dem HÄR >>>

Tack för idag, slut för idag!

Fredagshäng i Norrköping

Min fredagskväll tillbringades i grannbyn där jag valde att fotografera Dolphins basketherrar för första gången. En allt igenom trevlig upplevelse även om väglaget ner mot Norrköping lämnade en hel del i övrigt att önska.

Basket - hur svårt kan det vara?

Förra helgen var jag faktiskt också nere i Norrköping för att fotografera basket. Den gången var det Dolphins rullstolsbasketlag som fick mitt fokus. Nu återstår för rättvisans skull "bara" att göra en bevakning när klubbens damlag spelar och det kanske inte dröjer så länge innan jag hinner med dem också. De tre nämnda lagen spelar trots allt på rikets högsta nivå och det är imponerande vad de åstadkommer i östgötastaden inom basketen.

Dolphins intro

Ur mörkret träder Dolphins speaker mystiskt fram

Dolphins fredagsmatch var mot Borås Basket och det var minsann en toppmatch som hette duga. Nu vann förvisso bortalaget och det blev väl lite moloket bland de 1000 åskådarna i Stadium Arena. Jag tyckte dock att det var kul att fota en sport som jag närapå aldrig testat tidigare och hyfsat fulla läktarsidor är alltid trevligt som fond i bilderna. Det var också sporrande att det fanns tre andra fotografer på arenan samtidigt som undertecknad.

Pausunderhållning

Rent visuellt funkar basket alldeles utmärkt framför kameran. Jag minns idrottslektionerna under min skolgång då vi testade basket och att det var en sport med beröringsfobi. En dutt eller kläm och man drog på sig en foul. Jag vet inte om reglerna ändrats men nu var det massor av kamp och härlig action. Kampmoment framför kameran innebär goa ansiktsuttryck. Jag tackar.

En av spelarna med mest och bäst minspel var Jonathan Dubas i Dolphins

Nu visade det sig att det inte bara var spelarna som gav sig in i leken med liv och lust. Båda lagens coacher var otroligt uttrycksfulla och ledde sina lag på det allra mest aktiva sätt från sidlinjen.

Dolphins coach Adnan Chuk

Borås Baskets Henrik Svensson

Jag satte sam vanligt samman ett bildgalleri efter matchen som du hittar HÄR >>> Jag svär samtidigt inombord eftersom Södermanlands Nyheters bloggplattform, där jag vanligtvis publicerar mina sportinlägg, inte visar några som helst bilder sedan några dagar tillbaka. Jag har sagt till men ingenting händer. Det visar förmodligen hur lite de bryr sig om oss som bloggar på deras plattform och det är inte första gången det händer under det senaste året.

Stigtomtas Beaver Creek

Söndagens lilla promenad hemma i Stigtomta tog mig ut på ett riktigt bäversafari. Att jag inte såg någon bäver förvånade mig inte, det ska nog mer till än att bara stövla ut mitt på dagen i februari och kliva fram till en oblyg bäver.

Här nere i sänkan söder om Stigtomta rinner den lilla bäcken på sin väg mot Hallbosjön

Till vänster ses Åsby och till höger finns bäcken

Mellan vägen mot Jönåker och till avloppsreningsverket ringlar sig bäcken några hundra meter. På denna sträcka har en eller flera bävrar etablerat sig sedan något år tillbaka. Jag har tidigare sett en mindre fördämning vid vägtrumman där jag också trott att den enda hyddan funnits. Sedan fjolåret har de enorma gnagarna dämt den lilla bäcken på ett par ställen nedströms i riktning mot reningsverket.

Här är den fördämning jag sett sedan tidigare och bilden är tagen från landsvägen mot Jönåker

Någonstans här inne i det kapade snåret fanns fördämning nummer två

Den tredje fördämningen är den som gett störst översvämning runt den lilla bäcken

Jag valde för första gången att gå på sydsidan av bäcken och här framträdde allt bävrarna (oklart om det är en eller flera) hade ställt till med. Som naturiakttagelse är det riktigt intressant att se på nära håll. Allt från hydda, fördämningar och fällda träd.

Vattnet har sjunkit undan sedan kylan senast satte sitt islock på bäcken

Bäverhyddan ur några olika vinklar

Bäverhyddan med Rogsmos gula fasad i bakgrunden

Bäverhyddan med reningsverket som skymtar i bakgrunden

Bävrar sätter verkligen sin prägel på landskapet där de etablerar sig. Översvämningarna är en sak, deras hyddor är inga små jordhögar men allra mest påverkan sker på alla träden. Här är det frågan om massavverkning och allt från buskage till enorma lövträd gnags ner. Imponerande, om man inte är skadedrabbad markägare för då tror jag man rimligtvis tycker och tänker annorlunda.

Work in progress

Detta blogginlägg innehåller verkligen inte några "snygga" bilder men för mig som passerade förbi detta bävertillhåll funkar bildmaterialet som dokumentation. Och vem vet om jag någonsin kommer att ha bäverspår så nära inpå mig i framtiden. Kul att studera och kanske jag lär mig något om dessa gnagare genom att titta till "skitdiket" fler gånger. Men någon skygg bäver gör jag mig inte någon illusion om att få se hur försiktig jag än är. (Gömsle och nattbesök kanske kan vara något men då lär det inte gå att ta några bilder i kolsvarta nattmörkret.)