Långsammaste promenadsällskapet

Att ta en promenad med den franska bulldogen Enzo är något av det mest okontrollerbara och långsamma man kan ge sig i kast med. Tålamod, överseende, övertalningsförmåga och gott om tid är vad som krävs om man sätter sig själv i andra änden av kopplet.

Men först måste vi kissa, och sedan kissa, och därefter slå en drill. Vänta!!

Jag såg till att under tisdagen få lite sällskap av Enzo. Hans matte fick på så sätt lite lugn och ro i sina högskolestudier. Solen sken och eftersom jag befann mig inne i Nyköping så valde jag att stanna till vid motionsspåret i Ekensberg. De nordvästliga vindarna var, trots solskenet, ruggiga och inne i skogen fick vi lä.

Vårtecken

Enzo är ännu inte ett år. Han är valpig och måste så få vara. Hans nos är trubbig och när han får vittring på något (vad som helst förmodligen) måste han lägga minut efter minut på att noggrant undersöka den spännande doften. En promenad på någon kilometer tar tre evigheter och åtta bedrövelser att avverka.

Enzo vill få tid på sig att lukta

Vi kryssade fram på motionsspåret mellan motionärer, flanörer och andra hundförare. Bitvis var det is i spåret och det vittnar nog om att det är skuggigt i skogen och inte har varit särskilt varmt ännu. Men våren kommer med stormsteg, var så säker.

Under den där tallkvisten luktar det alldeles extra gott

Enda tillfället som hunden fick lite fart var när en motionär sprang om oss och den rackaren ville givetvis Enzo komma ifatt. I den stunden var det faktiskt hundförare Jansson som var den gränssättande och det togs inte tillräckligt raska steg för att komma ikapp joggaren.

Tisdagen avrundas med något spännande men då får inte Enzo följa med.